Nu dök mitt hopp för mänskligheten ännu mer. Jag orkar inte ens vara arg nu, jag blir bara deprimerad. Jag har pratat om en mörk framtidsvision, lagar som vissa republikaner i USA föreslagit som, även om de är för radikala för att tillämpas i ett modernt samhälle, visar hur hemskt vissa människor tänker. En av dessa lagar anser att ett embryo är en fullvärdig människa, och ett missfall som misstänkt mord. En kvinna ska alltså behöva bevisa att missfallet var oavsiktligt eller åka dit för mord. En kvinna som är några veckor gravid utan att veta om det, festar loss lite väl hårt och mister graviditeten är naturligtvis också en mördare.
Jag erkänner, jag har blåst upp risken för att detta verkligen händer för att höja chockvärdet på detta lagförslag, för det kan ju inte gå igenom i verkligheten… eller?
I en artikel, skriven av Karen McVeigh i the Guardian (länk här) skriver hon om en undersökning som mellan 1973 och 2005 identifierat 413 domar och anmälningar i 44 stater i USA som har att göra med arrest, fängslande och allmänt frihetsberövande av kvinnor baserat på graviditet. Det har visats rapporter på 250 fall till sedan dess. Båda antal tros vara underskattade.
Exakta detaljer har varierat, åtgärder har vidtagits både på kvinnor som bestämt sig för att avbryta en graviditet, kvinnor som uttryckt att de funderar på graviditet och även kvinnor som fått oavsiktligt missfall. En kvinna i Ohio blev fängslad och hållen enbart med avsikt att förhindra en abort.
Ja hur ska jag må av detta? Att den mörka framtidsvision jag gått runt och skrämt folk med har varit verklighet sedan 70-talet!?
Jag blir så deprimerad, jag vill vill vill ju vara balanserad här och också ta upp könsbaserade orättvisor som drabbar män, men såna här saker dyker ju upp hela tiden! Jag ska försöka skriva något balanserat, jag lovar.. tills dess kan jag ju återigen hänvisa er till Hannah Lemoine, den här gången en av hennes södagskrönikor på möllan.nu. Jag ska inte avslöja vad hon skriver om, men den är skriven på helt rätt sätt, jag har sett liknande argument göras på jämställdhetssidor men nästan alla skapar onödiga kopplingar till feminism, som om kvinnor är att beskyllas för problemen, eller att kvinnors problem är falska, mäns är äkta. Hannah skriver om mäns problem med förståelse och empati utan att någon nödvändigtvis måste få skulden. Precis så vill jag också kunna skriva. Det är inte bara att jag gör reklam för henne, jag tycker on är en fantastisk förebild på nätet och sådana tycker jag ska synas så mycket som möjligt! Läs hennes krönika här!
Nu ska jag hoppa in i duschen, göra mig fin och sedan ge mig av på bio med vänner för att äntligen få gråta mig fördärvad till Les Misérables. Så om några timmar kommer jag förmodligen lida av akut vätskebrist. Återhämtar jag mig från den snabbt nog lovar jag att ni kommer få en recension av filmen imorgon!
Kram på er!
Read More
Nämen!? Vad är nu detta!? Dra på trissor! Har jag verkligen bara bloggat på den här sajten i en månad nu? Det har faktiskt inte gått så fort.. Inte för att jag har haft tråkigt men… en månad? Jag känner mig som en etablerad bloggveteran redan. Är det ett gott eller dåligt tecken? Betyder det att jag är hängiven, arrogant, otålig? Vad är jag? Vad gör bloggen mig till? Nu är jag förvirrad.
Hur som helst är jag glad att jag bloggar, jag har fått söta kommentarer som ger mig självförtroende, Hannah säger att hon är glad att jag bloggar, och jag är glad att hon är glad att jag bloggar. Allt verkar ju gå bra.
Jag funderade på att fixa ny design men de flesta jag frågade gillade designen som den är nu så jag ska nog bara finslipa den lite, det kommer dyka upp en ny liten fin detalj inom kort, håll ögonen öppna!
Jag har också funderat lite på interaktiva saker på bloggen, men nu får jag nog lugna ner mig, sånt passar nog bättre på en blogg med tusentals läsare. Kommer jag dit någon dag så får jag tänka på det, nu är jag nöjd med att sätta kvalité framfr kvantitet med den lilla grupp underbara läsare jag har just nu. *kram*
Så hur verkar det? Första månaden av många, jag planerade en blogg med delvis genustema delvis saker jag har på hjärtat och allmänt skoj och trams. Vad tycker ni läsare? Vad har ni lärt er om mig? Vad ar ni inte lärt er om mig? Vem är jag, vad är jag, vem är du, vilka är vi och om Vintergatan smakar hallon, vad smakar då Andromeda som, och när galaxerna slås ihop om miljaders år,
blir det en god blandning? Svar ges i kommentarerna.
Jag ska gå och fira resten av mitt jubileum med en apelsin.
Jättestorjubileumskram!
PS. Sinfest hade en så cool seriestrip idag, jag bara måste dela den med er. Kram igen!
Read More
Roliga bilder sprids på internet. En bild på en kvinna på läktaren i en sportarena och ser inte helt glad ut, eller så försöker hon få loss något som fastnat mellan hennes tänder, det är svårt att avgöra eftersom bilden är på lite avstånd. Bredvid henne sitter en man som ler och blundar… eller blinkar… Framför dem går tre hejarklackstjejer förbi. Under bilden syns texten;
THAT LOOK
The one that says, ‘you’re dead when we get home’
Texten föreslår att mannen tyckte hejjarklackstjejerna var snygga och detta gjorde hans flickvän arg på honom. Det är en ganska så fri tolkning av bilden eftersom vi helt saknar kontext, vi vet inte om mannen blinkar eller blundar, vi vet inte vad de pratar om eller vad som hänt under dagen. Men visst, det är ju en teori. Ja just det, det var ju en humoristisk bild, ursäkta mig om jag kan ha glömt att skratta.
Förresten, jag har kommit på ett mantra som kan hjälpa er när ni känner som jag gjorde, ungefär som meditationens “oohhm“. Det lyder; “Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”
Det är lite många stavelser för ett meditationsmantra men jag behöver det. Jag behöver det för att inte falla ner i förtvivlad gråt och bli övertygad om att män som inte är misogyna är farligt sällsynta! Nu kanske ni undrar vad som fick mig på det humöret… Eller några av er kanske har gissat. Jag läste kommentarerna.
Först läste jag en lång tråd som beskrev hur idiotiska alla kvinnor är för att de inte tycker om när deras män uppskattar andra kvinnors utseende. En kommentar som fått väldigt många “likes” förklarade att det är kvinnans ansvar att göra sig snygg nog för att få sin man att vilja ha henne över de andra. Många kommentarer höll med.
En kommentar, skriven av en kvinna (verkar det som på namnet) förklarade hur detta var orimligt, och att må dåligt av att ens partner avnjuter synen av andra individer är inte ett exklusivt kvinnligt beteende, och förhoppningsvis ska båda medlemmar i ett par kunna lita på varandra. Hon lade också till att lägga ansvaret på hennes utseende var misogynt och inte en positiv människosyn. Hon fick svar. Många förolämpningar, en del påpekade att hon var en typisk kvinna som alltid måste få det att se ut som om männen är de dåliga människorna trots att hon inte sagt något av den sorten och oppositionen om och om igen målat upp kvinnor som dåliga människor för att de är kvinnor.
En annan kommentar från en person med kvinnligt namn försökte försvara kvinnan i bilden med att en kvinna vill vara den enda för sin man, och att det gör ont om han verkar föredra andra. OK hon förespråkade myten, men hon höll i alla fall god ton. Svaren blev en uppsjö av förolämpningar och hån.
Här är också lämpligt att lägga till att så vitt jag kunde se så var alla kommentarer vid den tidpunkten, förutom de jag påpekade hade kvinnliga författare, skrivna av män.
Jag kunde inte kommentera, det var visst en tråd där jag inte var “vän” med någon… Men… alltså…
GHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARG!
*pusta ut*
“Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”
“Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”
“Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”
Fy fan vad allt suger.
Men kram i alla fall.
Read More
Lyckas du uttala den titeln på första försöket vinner du. Myten om myten om misogyni, det vill säga “i Sverige finns det ingen misogyni idag”. Om du tror denna myt är sann, och samtidigt kommer på dig själv att titt som tätt yttra saker i stil med “och förresten finns det lika mycket manshat som kvinnohat så det så!” så vill gratulera dig för att ha hittat ett samhälle utan könsbaserat hat, för om (summa kvinnohat = 0) och (summa manshat = summa kvinnohat) så är (summa könsbaserat hat = 0) också. Om du dock sedan går vidare med att kalla dig jämställdist och börjar räkna upp exempel på manshat så måste jag be dig att sluta yttra dig innan alla dina motsägelser river upp ett hål i tidsrymden och dödar oss alla. (ok förlåt mig, jag ventilerar verkliga diskussioner här för att få ut lite frustration)
Vart var jag nu? Jo just det, Misogyni finns. Om du lyckats missa det här med Ola Gefvert så får du nu tyvärr läsa om honom här. Ola är en tyvärr en överläkare, jag säger tyvärr, eftersom han nu råkar vara ett lysande exempel på levande misogyni i Sverige, och han sitter även i en position där han skulle kunna hjälpa, eller förhindra hjälp beträffande människors fysiska och mentala hälsa och då är det ju lite tokigt om han råkar ha en enorm disrespekt för människor av det ena av de två kön vår art har.
En kvinna, som Expressen valt att kalla Nora i den här artikeln, blev för ett tag sedan våldtagen av polischefen Göran Lindberg och går sedan dess i terapi. Efter att ha begärt en kvinnlig terapeut blev hon tillsagd att hon först måste “sköta sig” i ett halvår. Jag är inte helt säker på vad “sköta sig” betyder, men det är väl något som våldtäktsoffer ska göra nuförtiden. (för övrigt vill min spellchecker “rätta” ordet “våltäktsoffer” till “kristoffersson”, wtf, chrome? wtf?)
Frivården stod dock bakom Noras krav, men trots detta hände ingenting. Nu är Herr Ola Gefvert anmäld, bland annat för att ha kallat Nora för “Hora”. (Men vad fan, Expressen, var ni tvungna att ge henne ett pseudonym som rimmar på Hora? I detta sammanhanget?) Frivårdsinspektören säger att Ola berättade för honom att “…hon horade innan det här med Lindberg hände och då får man ju skylla mig själv“. När Ekot pratar med Ola säger han även det här. “Om man har varit, bedrivit … alltså sålt sig själv redan innan eventuella andra brott så tror jag inte riktigt att det har någon stor bäring. Jag försökte få den här stackars frivårdsinspektören att på något sätt inse att det är lite orimligt det hon säger”
Alltså. Jag vet inte om Nora är prostituerad eller bara en som gillar att ha sex, det kvittar; att påstå att någon förtjänar att bli våldtagen är vidrigt bortom all sans och reson! Ola, vet du vad skillnaden är mellan att ha sex för pengar och att bli våldtagen mot sin vilja? Jo, i det andra scenariot sker det emot din jävla vilja!
Äckliga dumma gubbjävel!
Ja, jag vet att jag förlät Laila för sitt korkade uttalande, men det här är skillnad. Det var bara ett uttalande och ingenting annat, det här är en man som står på sig för en fast åsikt, och med denna åsikt i åtanke är han aktiv i att förhindra att ett våldtäktsoffer får hjälp.
Åhhh vilken skön värld det hade varit om han var ensam i det här, tyvärr är han inte unik. Jag är glad att åsikter som dessa ses mer och mer i samhället som negativa och förkastliga, men tänk på att hans hjärna utvecklades i samma miljö som våra egna. OK inte exakt, men ni förstår vad jag menar, det kommer inte från tomma intet. Det finns folk med varierande grad av sånt här tänkande. Jag menar inte att manshat inte existerar eller är okej. Inget könsbaserat hat är okej, men den som tror Misogyni i Sverige är en myt, tänk om. Jag längtar till den dagen kommer då ni får rätt, men den är inte här än. P1 kommer sända en dokumentär om detta på Söndag 20e Januari.
Förlåt, det blev ett våldtäktsinlägg till. De kommer ju komma då och då, men det blev ju lite andra inlägg emellan. Gå och läs förra inlägget om det här blev för ledsamt.
Kram. Men inte till Ola.
Read More
Jag läste nyss en artikel om överkänslighet (länk här) och oj vad jag kände igen mig! Som jag beskrev i ett tidigare inlägg (länk här) så jobbade jag hårt i min barndom för tvångsbedöva mina känslor men på senare tid har jag lagt den förmågan på hyllan. Det märks. Idag släpps filmen Les Misérables som jag också nämner i det inlägget, en film som är baserad på en scenmusikal som berörde mig rakt in i själen och jag vill använda den som exempel. För att inte avslöja något från filmen så ska jag användra filmens trailer här. Anne Hathaway (en Princessas dagbok, the Dark Knight Rises) visar upp en fenomenal förmåga att gestalta karaktären Fantine, då hon blir avskedad från sitt jobb och utkastat på gatan.
Om du bläddrar ner till videorutan och trycker på play så kommer du ungefär 40 sekunder in se scenen jag pratar om, och jag vill koncentrera mig på ett specifikt snabbt klipp.
Du kommer att se en dörr slås igen, sedan en klipp på en kortklippt Anne Hathaway som sjunger, klippet därpå (bara så att ni vet, mina ögon är redan fulla av tårar bara från skrivandet av detta) får vi se Fantine (för skådespelet är så bra att Ann Hathaway syns inte längre, det är Fantine som sitter där på gatan) när det som hänt sjunker in. Titta noga för det är ett snabbt klipp. Vi får se henne gå från panik, vilket är en positiv känsla i sammanhanget, panik betyder att det finns hopp, dörren kanske inte slog igen ordenligt, någon kan kanske ångra sig om jag bönfaller ordenligt, men när paniken lägger sig finns förvirring kvar.. Vad hände? Var är jag? Sedan sjunker det in, och precis is slutet på klippet som bara varar en knapp sekund får vi se total förtvivlan komma över henne, förståelsen för att den dörren som slog igen fick hennes sista hopp för att någonsin vara lycklig igen att krossas i småbitar, hennes sista hopp att ha ett betydelsefullt liv, att försörja sin lilla dotter, att någonsin kunna le igen är borta för alltid. Hon är inte död, men hennes liv är över och ingen kan förändra det.
Det gör ont att se på, eller som jag just bevisat, att ens tänka på – det droppar tårar på mitt tangentbord just nu. Och jag har inte ens sett filmen! (ok jag kan storyn för att jag sett musikalen och lyssnar på musiken rätt så ofta)
När jag läste artikeln jag nämnde ovan funderade jag allvarligt över om jag kan vara en av dessa överkänsliga människor… Ja, jag funderade verkligen över det som om det inte vore självklart. Jag passar in på inte riktigt allt, men nästan allt som beskrivs där. Jag kan nog ganska lugnt lita på den diagnosen. Nu 
inser jag också att jag kanske klantat mig. När jag beskrev hur känslor fungerar i det där inlägget så beskriver jag hur det är för “oss alla” när jag kanske borde talat för mig själv. Hoppsan.. förlåt.
Men lovade jag er inte igår att jag skulle skriva något positivt om mig själv? Tokstollar, det har jag ju gjort! Jag älskar att vara känslig, och några vanliga egenskaper hos överkänsliga människor ska vara stark fantasi och kreativitet, två saker jag är väldigt stolt över med mig själv. För att inte tala om det jag sa i mitt tidigare inlägg jag länkade till ovan; Starka känslor är godare än glass.
Våta, tårindränkta kramar på er!
EDIT: Youtubeklippet ovan har fått en kommentar jag bara måste dela med er. Jag vet inte varför jag blev så glad av den, vad tycker ni?
“I’m a grown assed man,29 years old, and I serve in the United States military. I cried watching this movie.”
Read More
Jahapp, då var vi här igen. Jag har hittat fler dumma saker med mig själv. Nu får jag lugna mig innan jag blir världens sämsta individ. Jag vet att jag har tjatat lite då och då om att folk ska kommentera, och självklart vill jag inte att folk bara ska skjuta in ett “hej” bara för sakens skull, kommentera bara om ni kommer på en tanke eller något som ni tycker är värt att dela med mig, särskilt, men inte enbart, om det har med inlägget att göra.
Bekräftelse är fint att få. Jag säger något jag tycker är viktigt, någon håller med, någon annan vidareutvecklar, någon kanske inte håller med alls men bekräftelsen att någon tagit in min idé och svarat på den är en ganska mysig känsla. Någon har tänkt på mig. Nej nu lät jag lite väl ynklig men.. det är nog sant. Det är skönt att veta att någon hat tänkt på mig.
Där ser ni. Antalet kommentarer reflekterar vårt personliga värde. Aj då.
Och varför är jag så dum? Jo, för jag skriver och skriver och önskar mig en uppsjö med kommentarer samtidigt som antalet kommentarer som jag skänker till andra bloggare är väldigt lågt. Nu känner jag mig sådär taskig igen.
Jag är inte alltid för kändis-citat, ett bra citat ska kunna hålla trots att ingen kändis är med och gör reklam för det. Undantag görs dock nu. Gandhi sa nämligen något i stil med “Vi måste själva vara förändringen vi vill se i världen.”
Varför skulle jag förtjäna kommentarer från alla håll om jag inte kommenterar mycket själv?
Självinsikt är bra, nu kanske jag kan bli bättre.. dock skulle det vara kul att upptäcka något positivt med mig själv också, titt som tätt. Ska försöka komma fram till något i morgon.
Se fram emot ett fåfängt inlägg, om jag lyckas med det! (hah vilken löjlig mening det blev)
Kram!
Read More
Jag borde skämmas. Och det gör jag. Jag ska förklara;
Laila Bagge Wahlgren skrev ett blogginlägg som har upprört en hel del arga läsare. Jag, likt ett får fick nys om detta inlägg och dess innebörd och blev precis likadan jag och skyndade mig för att ansluta mig till flocken.
Hon hade nämnligen sett en hemlös människa på stan med mobiltelefon, och blivit ursinnig. Hur kan en hemlös person ha råd med en mobiltelefon? Nu är hon misstänksam på alla hemlösa, behöver de verkligen hjälp? Denna misstanke gör henne ledsen då hon vill vara generös och hjälpa till, men den här “välbärgade” lodisen har försört hennes fömåga att lita på de fattiga.
Deta var ett snabbt genomdrag med konstnärliga friheter, så läs gärna det riktiga inlägget här.
Jag blev arg på henne som sagt, det är klart en hemlös kan ha mobiltelefon, kanske genom välgörenhet, eller second hand, eller vad som helst. Kanske hen har familj att prata med, eller behöver ett sätt att kalla på hjälp vid nödsituationer, eller rent av försöker komma ur sin olycka via jobb eller utbildning och behöver ett sätt att lätt kunna kontaktas på. Hur kunde hon skriva så taskigt om någon som har det så illa? Jag följde strömmen, läste hennes blogg och letade efter den knapp som ger mig möjlighet att förnedra henne för sin idiotiska åsikt! Innan jag hann klicka på den började jag dock läsa andra kommentarer… jag var naturligtvis inte först, många andra har skrivt det jag ville skriva flera gånger om, vissa mildare än jag andra hårdare än jag. Jag fick en helt annan känsla helt plötsligt… Och ändrade tonen i min planerade kommentar. För att slippa skriva hela natten, det är sent redan, klistar jag in min kommentar här, med stavfel och allt, så förstår ni vad jag menar.
Min kommentar som jag skrev den på hennes blogg:
Jag kom hit på samma impuls som många andra ser jag. För att skälla och kanske förudmjuka en bloggare som har sagt något idiotiskt och taskigt på sin blogg. Efter att ha läst inlägget fanns den impulsen kvar… Sedan läste jag kommenterarer som andra har skrivit och impulsen försvann. Inte bara för att det är onödigt att tjata om vad som redan sagts upprepade gånger, utan för att jag insåg att jag tolkat henne fel.
Ibland fastnar vi i en tanke som avlöser en känsla och då kan tanken spinna vidare och bli ett utbrott som inte är genomtänkt. Självklart kan en hemlös ha mobil, inte bara för att det kan vara billigt, utan för att det är ett mycket viktigt verktyg i dagens läge för att lyckas med att sluta vara hemlös. De förtjänar fortfarande de allmosor de förtjänade innan. Men bloggarens ilska kom från en missuppfattning, hon kanske bara hade senaste mobilräkningen i huvudet och priset på hennes senaste mobil och undrade varför han inte köper mat för dessa pengar i stället. Innan hon han tänka efter så blev hon misstänksam över hur behövande tiggare verkligen är, kanske har någon en rolex-klocka under ärmen?
Jag tror inte hon menade att missunna en som redan ligger på botten en chans att kommunicera med familj, eller kontakta en potentiell anställare, hon fick en stark känsla och agerade innan hon tänkt igenom det ordentligt från en annan synvinkel.
Ja jag tycker det var ett idiotiskt inlägg men jag vill inte förnedra henne, det finns tillräckligt många förnedrande kommentarer redan, och jag skulle vilja tillägga att jag såg en kommentar om att vissa kommentarer tagits bort. Detta gör mig inte mer arg, utan nästan imponerad, eftersom jag ser de kommentarer som uppenbarligen INTE tagits bort, och det finns en del riktigt brinnande avhyvlingar och tunga förnedringar, nej det verkar mer som om hon tagit bort kommentarer som innehåller hot, onödigt krönkande ord och annat som inte håller god ton. Hon har låtit mycket brinnande kritik stå kvar.
Japp. Klantigt inlägg, lär av det och gå vidare. Jag förlåter dig i alla fall.
Vilken läxa jag har lärt mig.. Jag visste det i och för sig redan, men jag behövde tydligen lite reptition. Hennes misstag var, som jag ser det, att hon inte granskade sina egna tankar från ett nytt perspektiv innan hon yttrade sig… Precis som jag var på väg, och faktiskt kom väldigt nära att göra. Det är konstigt hur snabbt min åsikt ändrades, och hur elak personen som jag var bara sekunder innan verkade för personen jag så hastigt blivit.
Fy skäms på mig.
Kram till alla som vill ha en från en hycklare som jag. Jag försöker bli bättre.
Jag hade planerat ett lång och argt inlägg om staden Steubenville i USA, men jag är lite sent ute, samt har redan skrivit en del´om våldtäkt på sistone och jag vill inte att detta ska bli en våldtäktsblogg. Ni kan ju googla Steubenville om ni vill läsa om det, eller be mig snällt att ta upp det nästa gång om ni verkligen vill se mig skrika och klösa av ilska medan jag raljerar.
Istället tänker jag ikväll berätta för er, go’vänner, om saker jag hatar. Inte för att jag tror att någon av er är skyldiga till sådana här saker men det tål att sägas så att det sprids ute i världen.
Återanvändning av krossade argument. I debatter och diskussioner är det skönt att vinna, javisst, jag förstår det men är det inte viktigare att vara ärlig? Om en seger kan vara tom, är den inte som tommast när du vunnit en debatt med fusk? Ok ok, fusk eller inte, på internet brukar båda sidor se sig som vinnare i slutändan i alla fall, men snälla, snälla låt ett dödat argument förbli dött. Zombieargument hjälper oss inte på något sätt!
Den här praktisen möter jag oftast när jag talar med religiösa människor. De drar upp en halmgubbe som att alla ateister tillber Darwin och tycker att filosofin “den starkaste överlever” bör vara den rådande världspolitiken. Jag förklarar att så ej är fallet, Darwin beskriver inte en världspolitik eller ens en önskan om hur saker bör funka, bara en observation som föreslår ett händelseförlopp som har lett till den variation av livsformer vi har här på jorden. Dessutom har evolutionen ingenting med ateism att göra, det går att tro på gud och evolutionen, det går också att vara ateist utan att tro på evolutionen.
Så jag har demonstrerat att det använda argumentet ej fungerar och personen låtsas om att det inte sagts alls utan går vidare till nästa argument. Sedan ser jag en ny diskussion mellan sagd reiligionsutövare och en annan ateist där hen använder exakt samma argument igen!
Samma princip sker ofta i genusdebatter, jag ser den mest på anti-feministiska sidan (många av den påstår sig vara jämställdister, vilket är synd eftersom de förstör de som kallar sig vid samma namn och faktiskt dessutom står för det). I sina argument hopar de ihop mig med deras nidbild av folk som är feministsympatiska, och påstår på något sätt att jag måste stå för varenda felaktiga, dumma, orättvisa sak någon kvinna eller feminist någonsin sagt. En person som lägger minsta lilla fokus på kvinnors problem är manshatare och står för allt ont feminism någonsin gjort, eller påstås ha gjort.
Förhoppningsvis borde det ju i dessa fall räcka med att förklara att nej, jag håller inte med om de sakerna nu påstår att jag håller med om, jag är mycket sympatisk till både mannens och kvinnans problem i samhället och förstår mycket väl att kvinnor har vissa privilegier i samhället, och män också behandlas orättvist. En kan ju tycka att nu måste ju personen inse att denna teori, att alla kvinnor eller feministsympatiska personer inte delar samma uppfattningar om allt, om enbart för att hen har nu påträffat minst en person som bevisar att så inte är fallet, men nej. I nästa forum eller blogginlägg ser jag nästan alltid samma personer göra samma trötta gamla motbevisade argument.
Det finns säkert motsvarande bångstyriga debattörer på andra sidan också, jag tog upp den här vinkeln för att det är den jag upplevt, så ni sanna jämställdister som hänger på andra sidan planket, jag påstår inte att ni inte delar samma problem som jag.
Slutsats. Om ditt argument krossas måste du sluta använda det, annars betyder dina åsikter ingenting. Om du debatterar enbart för att få status och inte bryr dig om sanning på något sätt så blir alla diskussioner du deltar i helt värdelösa. Om du inte håller med om attacken mot ditt argument, försvara det då. Om du inte förstår motargumentet, be om förklaring men lämna aldrig argumentet till en framtida diskussion, där du hoppas att motparten inte vet om att ditt argument har motbevisats.
Och en sak till. Bränn alla jävla halmgubbar! Och halmgummor också, bara för att vara rättvisa.
Kram
Read More
Jag har mycket tråkigt i huvudet, mycket usch och blä om världen, men idag vill jag vara glad. Så här följer något kul! GALAXEN SMAKAR HALLON!
Astronomer har riktat ett 30 meter radioteleskop mot ett moln nära vintergatans mitt för att söka efter molekyler som är nödvändiga för liv att uppstå. De har ännu inte hittat vad de söker men de har upptäckt att molnet består till stor del av en kemikalie vid namn etylformiat, vilken är den kemikalie som är ansvarig för smaken i hallon.
GALAXEN SMAKAR HALLON! (och luktar som rom)
Tyvärr innehåller molnet också propyl cyanid, som är giftigt. Men GALAXEN SMAKAR HALLON!
Det här är ju urmysigt! Vår galax har hallonsmak! Synd på giftet, men det kanske går att fixa med motgift?
Jag återkommer i morgon med lite allvarligare tankar, men idag ska jag gå och fnittra över att galaxen smakar hallon. Kram på er!
Read More
En kvinna låg i sängen i sitt hem i USA, bredvid henne låg hennes pojkvän. De hade kommit överens om att inget sex skulle ske ikväll eftersom de inte hade några kondomer. Kvinnan somnar, och pojkvännen, som inte officiellt bodde på samma adress begav sig hemåt utan att väcka henne.
Kvinnan vaknar av att någon har sex med henne. Hon visste inte att pojkvännen gått hem, så det var säkert att anta att det var han som ändrat sig över vikten av kondom. Dock såg hon, när hennes ögon vaknat ordentligt, att mannen som hade sex med henne ej var en person som hon kände.
Det är brottsligt i USA att utge sig att vara en kvinnas make och lura henne till sex. Det är också olagligt att ha sex med någon som inte är vid medvetande. Dock var ju inte kvinnan och hennes pojkvän gifta, så den första lagen gäller ju inte henne. Utan giftemål är ju inte kvinnan pojkvännens ägodel, så ingen “stöld” har begåtts. Vad fint.
Den andra lagen då? Det gick tyvärr inte att bevisa att förövaren visste om kvinnan sov eller ej, visste han inte det är han ju oskyldig.
En man gjorde inbrott i hennes hem när hon sov och hade sex med henne utan hennes tillåtelse, och allt detta skedde utan att ett lagbrott ägde rum. Tydligen.
Nu får världen gärna gå under om den vill. Den är inte mycket att ha just nu. Kram.
Read More- « Previous
- 1
- 2
- 3
- Next »