banner2

Gamerkultur

By Purris / 29 April, 2013 / 4 Comments

neutralHoppsan. Jag skulle kommentera på ett inlägg av Tanja Suhinina som frågade om TV-spel kunde vara kultur, och mer noggrant om TV-spel kunde påverka våra liv på djupet.  Hennes kommentarsfält tyckte dock att 4000 tecken räckte så min kommentar fick inte plats. Nåväl jag hoppades faktiskt på att få visa mig i min fina rustning en gång till så jag slänger in kommentaren här och länkar till den från hennes kommentarsfält. Så i min charmiga lathet har min kommentar just givit mig ett gratisinlägg, hoppas ni finner det läsvärt! Mitt inlägg om kapitalisms fall får helt enkelt vänta! ( Wait whaaaaat? haha nu blev ni nyfikna va? Bara att vänta tyvärr hihihi ).
chriimmmevector2inbwshine
Jag tror att gamers ofta är medlemmar i en generation som sällan självgranskar sin egen kultur, folk kanske säger att ett strategiskt spel tränar dem i strategi och samarbete och tänker inte på att de utvecklar sin sociala samlevnad. Men nu kanske du inte menade riktigt så undermedvetet, jag kanske ska ta några av mina egna erfarenheter.
Jag gillar rollspel och äventyrsspel, det är två genrer som berättar en historia som ofta drivs av karaktärer precis som en film eller skönlitterär bok, och kan därför vara lika kulturell som en av dessa och faktiskt ta steget längre, utmana publiken och skapa ytterligare en dimension som tidigare varit näst intill omöjlig att uppnå.
Många spel som jag har spelat har i olika grader berättat en historia för mig, med karaktärer och dilemman som får mig att tänka, visst, vissa av dessa kan ha varit lite ytliga men andra har varit imponerande sofistikerade och tänkvärda, jag har utmanats att ta ställning till svåra frågor, ifrågasätta mina egna principer och till och med mina egna erfarenheter; Spelet Dragon Age presenterar en antagonist som hela tiden på ett ondsint sätt försökt sätta käppar i hjulet för mig och mitt uppdrag att rädda oskyldiga liv, han skickar mördare efter mig, orsakar hemska tragedier och gör mitt arbete som redan är svårt nästan omöjligt, och när jag får konfrontera honom inför rikets folk och äntligen skippa rättvisa får jag ta del av information jag inte tidigare hade, nämligen att denna vedervärdiga skurk såg mig precis på samma sätt som jag såg honom. Vi hade båda samma mål men olika tillvägasätt, tillvägasätt som var i direkt konflikt. Han hade tvingats göra svåra val precis som jag och jag var tvungen att bita i det sura äpplet och inse att han inte var så ond som spelet försökt få mig att tro. Jag fick nu välja om jag ville skona honom eller inte. En av mina kompanjoner som drabbats hårt av vår konflikt blev arg på mig när jag visade tecken på att ändra uppfattning. Han ville se honom död. Detta var en man som jag som karaktär i spelet kommit väldigt nära och som jag ville komma ännu närmare. Mitt val var näst intill omöjligt.

cryingTill slut lät jag min kompanjon bestämma. Så vår fiende blev alltså dödad. Jag kunde ha stoppat det, men inte utan att äventyra mitt förhållande till en person jag höll av, ett förhållande som ändå inte kunde bli detsamma efteråt. Jag valde fel och skämdes över min svaghet.

Det är stark kultur. Det är något som en film eller en bok inte kan ge oss, ett prov av oss själva. Dragon Age påverkade mig dock inte i närheten så mycket som Mass Effect. Mitt inlägg om just den spelserien kan du hitta här ( jag kommer att referera det inlägget så läs det gärna ).

Har du läst det? Finemang! Då ska jag vidareutveckla det jag skrev om Krogans botemedel. Superspoilers här så läs inte om du tänker spela spelen:

Mass Effect 3 är slutet på en trilogi, och insatserna är skyhöga, en uråldrig fiende är på väg att utplåna allt intelligent liv i galaxen, som den gjort oräkneliga gånger tidigare, och vårt enda hopp är att ena så många intelligenta folkslag vi kan i kampen, samt bygga färdigt en mystisk maskin som tidigare generationer av liv påbörjat, som ska kunna rädda oss. Turians är ett folkslag vi behöver, men de har problem de själva måste klara innan de kan hjälpa oss, problem de behöver hjälp med, hjälp som Krogans kan förse dem med. Krogans i sin tur vägrar hjälpa eftersom Turians hjälpte Salarierna att skapa den genetiska sjukdom som de nu lider av sedan flera generationer tillbaka. Möjligheten att bota dem kommer fram och det blir det ultimatum vi måste lösa; Bota krogans, krogans hjälper Turians och Turians hjälper oss. Nu uppstår dock en ny konflikt. Salarierna, som är av naturen galaxens skickligaste vetenskapliga folkslag vill inte se krogans botas. De kontaktar dig i hemlighet och ger dig en möjlighet att få det att se ut som om du hjälper till att bota Krogans så du får deras hjälp, men deras sjukdom kommer finnas kvar. Om du inte gör detta kommer Salarierna vägra att hjälpa er bygga den mystiska maskin som kan rädda er civilisation – Vad gör du nu? Tänk efter noga, för till skillnad från en bok eller film måste du nu välja, och vad du än väljer så kommer det ha konsekvenser, du måste leva med ditt val. Du måste granska dig själv, ditt samvete och dina principer, vad ska du göra?

sadvector– Om du väljer att förråda Krogans så kommer en gammal vän till dig, Mordin, försöka stoppa dig (han är en Salarian med skuldkänslor för vad hans art har gjort mot Krogans) och om du spelat på vissa sätt är enda sättet du har att fullfölja ditt förräderi att skjuta honom i ryggen. Vissa spelare har lyckats låta honom leva trots att de gått bakom ryggen på honom och saboterat krogans botemedel. Men om du gjort detta så kommer din vän Wrex, en Krogan, få reda på det och, ja, det är också konsekvenser som kommer riva upp sår i hjärtat.

Som du redan vet om du läste mitt inlägg så valde jag att bota krogans och gav Salarierna på käften.

ponderDragon Age och Mass Effect är relativt nya spel, men spel har gjort liknande saker länge, jag kommer ihåg liknande känslor från spel som Fallout och Planescape:Torment från 90-talet.
Och jag måste också nämna det “nya” Walking Dead-spelet från Telltale, ett spel som inte bara ger dig svåra beslut och dilemman, de ger dig sådana med bara sekunder att bestämma sig, varje val har signifikanta konsekvenser, även valet att inte göra ett val. Seriöst, detta spel kan stressa ihjäl dig.

Om du frågar mig om spel kan påverka dig som person och förse dig med personlig utveckling och självinsikt så är svaret ja. Kanske inte alla spel och kanske inte alla spelare men helt ärligt, kan vi inte säga det om ALL konst?
shy

Så det blev ett spelinlägg till, det får ni faktiskt unna mig! Jag ÄLSKAR att minnas mina tider som Shepard, det har jag ju redan sagt! Okej okej, jag är väl både geekig och nördig men jag tror faktiskt inte någon av mina underbara läsare ser ner på mig för det. Jag tror nästan det är tvärtom!
Kram!

Read More

Hot och dumhet

By Purris / 26 April, 2013 / 4 Comments

LOLNämen titta, ett troll har tittat förbi! Jag tror bestämt det är ett återbesök dessutom! Han må byta namn varje besök här och på många andra ställen men IP-adressen pekar till samma ställe varenda gång. Vi pratar alltså om en person som klunsar runt på nätet och högt och ljudligt, med kränkningar och hot sprider sin misogyni och sina halmgubbeargument ( om de ens kan kallas argument ) under ett nytt namn varje gång. Det är inte bara att han gömmer sig bakom anonymitet, han vågar alltså inte ens stå för det han hävde ur sig igår, med gårdagens identitet. I mitt förra inlägg om det hot som skickats till @Vanstertjej lämnade han denna kommentar:

skeptiskVar var ni när denna idiot till kvinna tyckte det var jättebra och roligt när en manlig polis dog? Som också tog kontakt med andra poliser för att håna dom om jhust detta. Vad skrev ni om det då? Detta är en idiot till kvinna som dagligen kastar ENORMT mycket skit på gruppen män. Hon önskar livet ur dem alla.
Så om ni tycker att en sådan text är något dåligt är ni fan i mig korkade. Inser man inte att om man provocerar på en sådan nivå dagligen så är man inte värd att få finnas på denna planet.

explainIstället för att bara svara på kommentaren tänkte jag göra det i ett inlägg, det finns lite tänkvärda punkter jag ville ta upp. Först och främst anklagelserna om att Vänstertjej ska önska livet ur alla män, han svamlade något om en polis som dött och hån mot andra poliser om det, något jag inte sett några som helst tecken eller bevis för att det har inträffat. Ta en anteckning här Trollis, om du vill anklaga någon för sådana här saker, förse oss gärna med länkar som demonstrerar det du påstår ( inte för att det ens är relevant, hot upphör inte att vara hot oavsett varför du hotar ). När jag läste lite äldre tweets såg jag tvärtemot en detaljerad förklaring att när hon skriver om äckliga män så menar hon bara män som specifikt betett sig äckligt och inte män i allmänhet, och jag har inte sett något hot.

hmpfSedan tycker han att vi är dumma i huvudet om vi tycker ett våldtäktshot är en dålig text ( kom ihåg att detta är en person som har som vana att anonymt skriva kränkande och sexistiska kommentarer på feministiskt eller andra sätt kvinnligt drivna bloggar överallt på internet; kan det vara så att han känner sig träffad av kritiken av just den texten? ) . Jaså du? Ditt argument går ut på att våldtäktshot inte är något dåligt?  Det är en bra sak? Seriöst? Jag förstår varför du håller dig anonym, det finns ingen möjlighet att du inte skäms över dina egna kommentarer.

Men kronan på verket kommer i alla fall sist; Folk som provocerar på sådan nivå dagligen är inte värda att existera på denna planet. Detta yttrades av en person vars huvudsyssla är att ständigt provocera. Det är ju för helvete som om jag skulle skriva ett blogginlägg om hur alla som skriver blogginlägg borde avrättas.

snortleFörra gången det här trollet skrev på min blogg blev jag ledsen, men idag blev jag faktiskt glad. Jätteglad faktiskt och inte av en anledning utan två. Dels för att vi nu ser att mycket av den idiotiska misogynin som bajsas ut över internet kommer från en och samma person och är inte lika spridd som det först kan verka, och dels för att denna person visar upp en intelligensnivå som faktisk kan förklara varför dessa åsikter hålls av detta “mystiska” Linköpingstroll.

 

Kram!

 

Read More

Skattepengar in action

By Purris / 21 April, 2013 / 5 Comments

grrrFy fan vad vidriga människor det finns. Alltså hur funkar samhället egentligen när folk beter sig illa, brottsligt och hotfullt på sätt som får magen att slå knut på sig själv tycker polisen inte att det är intressant att göra ett enda jävla dyft?
vansterpicDenna bild visades tidigare idag på @vanstertjejs twitterkonto:

Jag och många andra uppmanade henne till att anmäla detta email till polisen, det var ju skrämmande och hotfullt och rent utsagt vidrigt och i allra minsta fall olaga hot. Hon kontaktade polisen som sade någonting i stil med följande:

Sånt där ska man inte ta så seriöst, brukar oftast inte hända något.”

Översättning:Oftast är det tomma hot, så för att spara tid väntar vi tills efter eventuell våldtäkt så vi inte riskerar att lägga ned syltmunken i onödan”.

ilskaUrsäkta mig men olaga hot är fortfarande olagligt, om det är svårt att hålla reda på alla rikets lagar är ju en god ledtråd till detta det första ordet av dessa två: OLAGA HOT! Det heter inte “tokigt hot” eller “rätt så otrevligt hot” Det heter OLAGA JÄVLA HOT ERA LATA JÄVLA IDIOTER!

 Kram! Så det så!
Följ gärna @vanstertjej på twitter och visa stöd.
Read More

Nya sortens sexbrott

By Purris / 18 April, 2013 / 6 Comments

grumpyI USA är de ju som vanligt upprörda över den låga åldern på nya mödrar, och unga kvinnor som väljer att göra abort om de nu inte förhindras till det av några av de många regler som är specifikt skapta för att dra ut på tiden tills det är för sent för laglig abort. Nu har staten Ohio gjort något som demonstrerar antingen ett helt motsatt agenda som innebär att de vill ha så många unga föräldrar som möjligt, eller en total brist på tankeverksamhet i det högre politiska skiktet.

I staten Ohio är det numera olagligt att undervisa barn och ungdomar i ämnet sex.

Japp, ni läste rätt, sexualundervisning utöver att befalla dem “Ni skall icke hava sex!” är numera brottslig verksamhet. Eftersom det är ju sexualundervisningen som gör att unga människor vill ha sex, eller hur? Utan undervisningen kommer ingen att bli kåt och därmed kommer ingen att bli gravid. Eller så kanske det är så att ungdomar blir kåta i alla fall, och om de är helt ovetande om hur stor risken är att någon blir gravid är och vad det finns för skydd, så kommer ni få se ganska stora höjningar i er statistik över unga mödrar. Jag är inget magisk orakel som kan se framtiden, men jag kan räkna lite enkel matte och 1+1=2 är faktiskt inte så svårt.

Dumjävlar.

Länk.

Kram.

Read More

Egen skitig matta

By Purris / 17 April, 2013 / 4 Comments

hmpfFinns det krigande folk som inte vill vinna för att de älskar krig och en seger skulle innebära fred? Finns det folk som älskar att argumentera så mycket att de undviker att ens försöka komma överens? Ja.

Egentligen visste jag detta redan, “det finns troll på båda sidor” och allt det där, men jag antar att eftersom jag inte upplevt det från min sida kunde jag avnjuta en trevlig illusion att de inte fanns. Jag skrev en kommentar på en mansaktivistisk blogg häromdagen ( inget krigiskt, jag har inget emot att sådana bloggar finns, tvärtom ) och vissa svar var väl ok men det blev en hel del av det gamla vanliga; “Aha! Du anser alltså att (total förvrängning av vad som sagts för att kunna måla upp en halmgubbe att argumentera emot)“.

Det är så tröttsamt, det känns inte ens värt att svara. Alla har väl licens att göra en och annan missuppfattning då och då men den licensen vill jag dra in hos folk som gång på gång missar poängen och ersätter den med en annan poäng som de tycker det är lätt att argumentera emot, för de kan väl inte vara så jävla korkade att de verkligen fattar allting fel hela tiden? Det måste ju vara medvetet. Väl?

Varför är den sidan så? Så jävla bångstyrig! Såna är ju inte vi… eller?

Det kom upp en tråd i en Facebookgrupp jag är med i, om en man som inte ville bli pappa men kvinnan som blev gravid ville bli mor och då hade mannen inget val. Det är en svår fråga definitivt, en kvinna kan ju göra abort om hon vill, eller alternativt lämna bort barnet för adoption när mannen i fråga inte har någon valmöjlighet alls utan får sin frihet helt och hållet lagd i kvinnans händer. Det är klart det är ett krångligt problem, det går ju liksom inte att tvinga en kvinna till att göra abort eller lämna bort sitt barn, och juridiska aborter kan bli svåra att implementera av ekonomiska skäl. Jag vet inte hur det ska lösas, eller om det kan lösas, det kan ju hända att det system vi har nu är det “minst dåliga“.

whoaHur som helst tycker jag det minsta vi kan begära är att männen som drabbas ska slippa kallas dumma, korkade och oansvariga, och få höra att de får skylla sig själva och om de inte vill ha barn så måste de faktiskt sluta knulla. Vad fan kom allt det här ifrån? Ska mannen behöva höra allt det här bara för att han skulle vilja ha den frihet som vi alla tycker en kvinna borde kunna ta för givet? Är det verkligen okej att vi i genusmaffian helt plötsligt börjar kopiera abortmotståndarnas kränkningar mot kvinnor helt jävla verbatim och använda dem mot män? Nej, det är faktiskt inte okej. Hur det ska lösas är ni helt fria att spekulera inom men vakta käften för fan, jag trodde att vi var bättre än så! Inte nog med detta, avsiktliga missförstånd visade också upp sig; folk som inte tyckte männen skulle kränkas blev anklagade för att vilja införa tvångsaborter, precis sån galla som de värsta antifeministerna brukar spy ur sig!

sadvectorJag blir ledsen. Jag är fortfarande stolt medlem av genusmaffian men min illusion av hur jävla awesome vi är har krossats och min entusiasm har dämpats. Hur kan vi prata om jämställdhet ena dagen och sedan vilja behandla män på ett sätt som vi har fördömt när det gäller behandling av kvinnor?

Vad kan vi göra?

Jag blir bara ledsen.

Kram.

Read More

Det heter inte Bokio

By Purris / 13 April, 2013 / 12 Comments

skeptiskJag var i Bokia häromdagen, och se så hjälpsamma de har varit! De har varit väldigt tydliga med att markera vilken del av butiken som tjejer ska gå till! Det syns ju kart och tydligt se bara på allt rosa och alla modell/prinsessa-märken!

Verkligen jättesnällt av dem att se till att påminna alla stackars små flickor om att de är fickor, annars kanske de hade blivit förvirrade och skaffat sig personligheter! Hemska tanke! Mycket effektiv flickhörna, Bokia, jag kände att håret försökte fläta sig i två flätor och jag fick en näst intill oemotståndlig lust att hoppa hage bara genom att gå nära! Blondinbella skulle bli stolt över er!

Kram!

paaaankbooks

Read More

Planet Steubenville

By Purris / 10 April, 2013 / 0 Comments

cryingJag har egentligen massor av saker på hjärtat jag skulle vilja få ut men jag orkar inte skriva. Jag läste en artikel på Aftonbladet, sen en annan artikel, sen en annan ( den sista är på Danska, men nätet kan ju översätta ). Jag chattade sedan med Hannah om andra liknande saker.

Det var inte länge sedan jag fördömde Steubenville för att vara en hemsk omoralisk skithåla full med våldtäkt men det verkar som om min dom varit orättvis. Hela planeten är tydligen en skithåla full med våldtäkt och vidriga kräk som tycker att det ska vara så, och att det är kul och rätt att jävlas med våldtäktsoffer.

Jag orkar inte.

Kram

Read More

Man/Kvinno-problem?

By Purris / 8 April, 2013 / 0 Comments

explainJag hinner inte skriva ett inlägg idag men det finns en viss Moralfjant som har skrivit ett fint inlägg som jag tycker ni ska läsa! Jag säger ju ofta att, även om jag ser mig själv som en medlem av genusmaffian med feministiskt inriktning så vill jag faktiskt att alla genusbesvär ska få uppmärksamhet, inte bara kvinnoämnen. Jag kanske har varit lite för mycket snack och för lite verkstad i den frågan, med många kvinnoämnen och få mansämnen. Därför skickar jag er att läsa det här inlägget; det förklarar klart och tydligt hur våldtäktskulturen, som oftast pratas som som ett problem för kvinnor, faktiskt påverkar män på ett negativt sätt också. Så ni ser? Män/Kvinno-problem.. Same shit, let’s fight it!

Kvinnor och män, börja kämpa tillsammans!

Kram!

Read More

Min vilda hjärna

By Purris / 8 April, 2013 / 0 Comments

giggleDet här är egentligen inte relevant för någon, utom er som ville lära känna mig bättre… Och några sådana finns det säkert ibland er, mina fina läsare. Det är nämligen så att Hannah äntligen har sett Les Misérables och jag blev så himla glad över det! Det är jättekul att dela saker jag älskar med vänner jag älskar och the more the merrier liksom! Hon tyckte naturligtvis också att den var sorglig, och rapporterar att även hon grät floder, så till den grad att hon råkade andas in sina egna tårar och få ett hostanfall. Jag blir så lycklig!wut

Men vänta lite nu… Jag blir lycklig över att en av mina närmaste vänner gråter så förtvivlat att hon nästan får andnöd! Vad är jag för en person egentligen? Hur kan jag bli lycklig över sådant, jag vill ju att mina vänner ska vara glada alltid, men nu är jag helt “Gråter du floder? Jihoo, då blir jag glad!” Är jag en helt genomrutten ond skurk som vill se hela världen ledsen? Den tanken blir ju jag ledsen av!

cryingJag är ond. Ond ond ond. Jag förtjänar inte att ha sådana vänner om jag bara ska bli glad över deras olycka. Dumma dumma mig! Jag borde låsa in mig själv och se till att varningar går ut om hur hemsk jag är!

shySen inser jag ju faktiskt att det jag känner inte är riktigt samma sak som att gotta sig i någons olycka, vi har båda avnjutit en bit vacker kultur och rörts till tårar, det handlar inte om att vilja såra varandra utan att dela saker vi tycker är fina. Denna insikt ändrar dock inte på att min hjärna har en vana att gå i de banor jag beskrivit ovan. Vad tror ni? Är jag normal eller konstig? Upplever ni liknande tankegångar när ni granskar er själva? Min hjärna gillar att leka med absurda saker ibland, på både gott och ont. Sån är jag liksom. Lite tokig, lite dum i huvudet, men smart ändå. Och mysig!

Kram!

Read More

Commander Purre Shepard

By Purris / 4 April, 2013 / 10 Comments

giggleHär kommer den! Artikeln som jag varit nervös för att skriva! Vissa av er kommer säkert rycka på axlarna och undra vad som var poängen med all ångest och jag måste medge att ämnet har något av en begränsad målgrupp. Jag hoppas dock att även om du inte är en person som spelar TV-spel eller datorspel, så kan du i alla fall uppskatta det jag kommer att skriva om.

Jag spelade lite datorspel i min ungdom, men det var en hobby som rann ut i sanden efter ett tag och mitt intresse för det började bli mer eller mindre begränsat till nostalgi. Det vill säga innan jag upptäckte Biowares episka rollspelstrilogi Mass Effect!

Jag skulle kunna skriva om hur engagerande det är att kunna välja vad din karaktär ska säga, och att dessa val påverkar hur andra karaktärer upplever dig, och att karaktärerna är så välskrivna och interaktiva att jag upplevde mina vänner i spelet som riktiga vänner. Jag skulle kunna skriva om den episka och storslagna berättelsen som utspelas, den kreativa och uppfinningsrika science-fictionvärlden som målas upp, eller de svåra och tunga valen jag tvingades att göra som skulle påverka både berättelsen och de karaktärerna jag bryr mig om men inget av detta är vad som fick mig att vilja skriva den här artikeln. Den äran går till två personer; Commander Jane Shepard och kvinnan som spelade henne, Jennifer Hale.

janeshepardDet är inte helt nytt med spel som låter spelaren välja kön på sin karaktär, även om det oftast är den manliga parten som drivs i marknadsföringen, så var också fallet här i de första två spelen. Vi fick veta att vi kunde spela John Shepard, eftersom kvinnliga gamers är så få, och de som finns kan ju lika gärna spela med manliga karaktärer, det är ju inte som tabun att be män spela kvinnor, gud nej! Mass Effect är dock lite annorlunda här. De försökte vara banbrytande med sitt genussmarta koncept och var inte emot att gå ännu längre allteftersom de insåg nya steg de kunde ta. När tredje spelet skulle släppas fick faktiskt Jane sina egna affischer och trailers, nu var spelvärlden äntligen redo för en kvinnlig rymdhjälte! ( Samus Aran räknas inte, för många tror fortfarande att det är en man. )

Jane Shepard är en krigshjälte i framtiden, och Bioware ville måla upp en värld där kön och sexuell läggning inte betyder ett smack, för de har kommit överens om att det är den framtiden vi är på väg mot. Världen kommer göra framsteg och tolerans är det enda som kan segra i långa loppet. Jag gick in i spelvärlden som kvinnlig soldat och steg i graderna, och inga andra karaktärer var chockade över att jag som kvinna kunde göra ett sådant jobb och få titel därefter. Likväl generaler som civila, intellektuella forskare som testosteronfyllda muskelknuttar visade mig respekt för mina bedrifter och aldrig kom ämnet kön upp, utom en gång, som var del av av storyn. Det finns en ras med rymdvarelser som heter Krogan, som har ett mycket misogynt samhälle, delvis för att de varit tvungna till det på grund av en genetisk sjukdom som var ett resultat av biologisk krigföring för hundratals år sedan. Denna obotliga sjukdom gör deras honor extremt infertila och därför måste de hanteras som fortplantningsobjekt för artens överlevnad. De måste forskas på, testas och utsättas för fortplantningsexperiment, och de få som kan få barn måste ingå i väl planerade fortplantningsprogram, det vill säga, ingen frihet alls. Manliga Kroganer är ofta desperata och aggressiva över hur deras art tvingas att leva och detta leder dem till att verka chauvinistiska.  I tredje spelet får vi som spelare dock chansen att bota denna sjukdom, vi får umgås med en kvinnlig Krogan, iklädd något som kan liknas vid en utsmyckad Burka, och jag som spelade den kvinnliga Shepard fick höra från henne att hon inspirerats av vår art. Hon var inte emot sin behandling då hon visste att hennes uppoffring var nödvändig för artens överlevnad men nu när sjukdomen kunde botas så väljer hon att ha mänskligheten, eller den del av mänskligheten hon upplevt i mitt sällskap – en militär styrka som värdesätter kvinnliga soldater lika mycket som manliga, och där en kvinna kan få en roll med så mycket ansvar som Shepard har på sina axlar, som förebild för det nya samhälle hon tänker bygga ihop med sin make, som sedan första spelet varit min goda vän ( det går att spela annorlunda men så var det för mig ) och visat mig stor respekt trots att han haft en manér som skulle kunna tolkas som misogyn.

kroganJag tror Kroganerna representerar oss människor idag. En art som tvingas till ett ojämställt samhälle på grund av osynliga krafter, för dem; en genetisk sjukdom, för oss; sociala strukturer. Människorna i spelet representerar vad vi kommer att bli i framtiden, bara vi håller ut och fortsätter göra framsteg. Det hela blev så fint, och jag undrar hur samma scen skulle upplevas av någon som spelade som John Shepard. ( bild: kvinnlig Krogan till vänster, manlig till höger. )

Okej, nog med bakgrund. Nu till allvaret. Commander Jane Shepard kan som sagt spelas av spelaren på olika sätt, men hur du än spelar henne så är hon stark och resolut, manuset får henne att kännas helt naturlig och Jennifer Hales rollprestation ger henne en sådan intensitet att hon blir äkta. Hon och hennes ideal blir påtagliga och inspirerande, och som spelare blev jag henne och upplevde alla känslor och förhållanden som spelet tar en igenom. Det var en kraftfull upplevelse, och att Bioware satsat så hårt på att främja jämställdhet är ju bara helt fantastiskt!

garrusRedan i första spelet kunde kvinnliga karaktärer spelas som homosexuella, och ingen i spelet påpekade något konstigt med det. Det är dock i tredje spelet allting kommer till ytan, då skeppet har en öppet homosexuell skyttelpilot som behandlas precis som vilken annan sorts karaktär som helst, och om du är en trevlig kommendör kan han till och med berätta för dig om den tragedi som dödade hans pojkvän, han kan söka stöd hos dig, och om du spelar en man kan ni faktiskt till och med bli ihop – allt detta helt utan att någon karaktär gör minsta fnysning över ett homosexuellt par i militären, för det är så framtiden är. Öppen och tolerant. Till och med förhållanden mellan olika rymdarter är helt okej. ( Bild ovan: Sötnosen Garrus Vakarian som var rymdvarelsepojken som vann min Shepards hjärta.)

jennifer-haleOch nu till Jennifer Hale. Det är nämligen hon som jag lider av idoldyrkan för. Förutom en rollprestation som jag tycker är oscarsvärdig, trots att de inte ger sådana priser till spel. Hon har helt enkelt blivit en symbol för de framsteg som spelet vill uppmuntra. Hon berättade i en intervju om brev hon har fått från homosexuella unga kvinnor, som fått sitt självförtroende stärkt av att spela Jane Shepard och på så sätt vågat komma ut och leva det liv de vill leva. Det är inte heller bara kvinnor som spelar Jane snarare än John, många män uppger stolt att de föredrar att spela den kvinnliga hjälten, vissa påstår att det är för att Jennifer Hale gör ett så mycket bättre jobb än sin manliga kollega, andra säger att det är skönt med en stark kvinnlig hjälte som omväxling, jag kan ju inte annat än att hålla med om båda dessa ståndpunkter. Det är inte så att den manliga Shepard är urdålig, han är väl ganska bra, kvinnliga Shepard är dock fenomenal och det kan han inte riktigt tävla med. Det är dock resultatet som är intressant, kontrasten mellan ett par år sedan och nu;

sulkyFörr var det tabu att en man kunde spela en kvinnlig karaktär i ett spel, men kvinnor fick gott anpassa sig till att spela manliga karaktärer, det var ju inget konstigt alls. En man vill spela en manlig hjälte, eftersom han är en man, kvinnliga hjältar funkar ju inte, alla visste ju att tjejer var sämre än killar och att tjejer ska få spela en manlig hjälte, det är ju bara en uppgradering. Till och med Tomb Raider, där spelaren tvingades att spela Lara Croft, en kvinnlig hjälte, var industrin tvungen att vinkla det så att; nej, nej, du ÄR inte Lara Croft, du använder din spelkontroll för att rädda henne genom att få henne att göra rätt rörelser så hon överlever!

Suck!

Men nu ska jag inte sura, för Bioware har skapat en ny ribba, en ny stjärna att sikta på, en ny framtid att springa emot, en framtid där kön eller sexuell läggning inte har ett enda jävla dyft att göra med en människas värde eller potential! Bioware skapade karaktären och Jennifer Hale gav henne liv, och jag kan inte understryka nog med hur mycket intensivitet hon gav henne liv! Och förutom allt detta så drev hon faktiskt på processen som ledde till att marknadsföringen började inkludera den kvinnliga huvudrollen i reklamen för spelet. Någon beundrare på youtube hade klippt om trailern till ett av de tidigare spelen och gjort så att den handlade om Jane snarare än John, Jennifer Hale fick syn på detta och uppmuntrade till mer sådant för att visa för producenterna att världen faktiskt är redo för det nu! Se här på en av de trailers som tredje spelet marknadsfördes med. Lägg märke till smeknamnet Femshep ( female Shepard ) vilket har blivit något som folk gillar att kalla henne, jag gillar inte ordet eftersom det antyder att John är den riktiga Shepard och Jane är den där andra, tjejversionen. För mig är Jane Shepard en egen person, inte en tjejvariant av någon annan så jag vill inte använda namnet Femshep. Jennifer Hale har dock accepterat titeln så jag ska inte gnälla för mycket över det.

chriimmmevector2inbwshineJag börjar inse att den här artikeln hyllar Bioware mer än jag planerade, och Jennifer Hale mindre än jag förutsåg, men det kanske inte är mer än rätt. Jennifer Hale kommer jag fortfarande hålla som idol men jag kan ju inte neka till att allt detta var en bedrift som lyckats genom teamwork. Alla förtjänar ära för den. Även om Jennifer Hale förtjänar det lite mer.

Vill ni veta mer om henne ( ni kan ju  i och för sig googla ) så kan jag rekommendera den här intervjunRob Paulsens podcast, en annan röstskådespelare ni kanske känner igen! Jag rekommenderar faktiskt hans podcast också, han är en mycket trevlig man som älskar välgörenhet, och hans intervjuer är snarare inspelningar av trevliga samtal han har med sina underbara kollegor. Nog om detta, tillbaks till Mass Effect!

Som ni kanske förstår har Mass Effect betytt en hel del för mig. Jag tycker verkligen ni borde prova det, i alla fall en stund. Även om ni inte vill det hoppas jag att min åtminstone väckt lite intresse och gett upphov till några tänkvärda tankar i ämnet vare sig du bryr dig om spel eller inte. Om inte annat så har du fått veta mer om mig i och med att jag fått ventilera lite om något jag tycker mycket om.

Nu är sagan dock över, och det har satts punkt för Jane Shepards äventyr. Bioware kommer att fortsätta producera spel i den världen med andra berättelser och andra karaktärer och det är ju bra. Fortsätt bygga på den denna underbara grund, men jag är faktiskt lite ledsen över att vi inte kommer att få se mera Shepard. Det var så underbart kul att vara henne, jag vill inte sluta! Vet ni vad? Jag kan ju faktiskt vägra att sluta, det är ju tre långa spel med massor av  extramaterial! Jag kan fortsätta spela dem! Det tänker jag faktiskt göra också. Precis nu. Dessutom passar jag så jävla bra i Jane Shepards rustning! Eller hur?

Kram!

Read More