Att stiga från askan

sadvectorNu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En del av problemet var det kommande valet, mycket har stått på spel och många mindre trevliga sidor har blommat upp hos många människor. Jag sade till mig själv att bara valet är klart kan jag börja återhämta min glöd. Det känns inte så nu dock. Det känns som om någon igår hällde vatten på den lilla biten glöd som fanns kvar. Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg och Feministiskt Initiativ som inte bara hade gett mig hopp, utan varit allas bästa försvar mot SD kom inte in i Riksdagen. Så nu har vi ett främlingsfientligt och antifeministiskt parti med en enorm outmanad vågmästarroll, en svag vänsterregering som tydligen inte kommer få någon hjälp från högern vad det gäller bekämpandet av SD. Inget ser ljusare ut idag än igår. Det är svårt att se inspirationen komma tillbaka inom en nära framtid.

Varför skriver jag det här då? Utan inspiration? Ja, kanske är det terapi. Nej, jag vet varför. Jag vet faktiskt att bakom all svart sorg jag känner just nu döljer sig en positiv framtid. Den är bara väldigt svår att se eftersom det ljusa är långsiktig och nuet är nattsvart. Jag vet att bra saker är på uppgång och i och med att jag skriver här vill jag få mig själv att faktiskt inse detta och ta det till hjärtat!

rosie2Seriöst! SD fördubblade sina siffror men F! gick från 0,4% till 3,1% helt utan partistöd! Jag vet inte om det någonsin har hänt förut, i något parti! Faktum är att den feministiska kampen alltid har varit långsiktig. Vi vet att det misogyna samhällsklimatet inte kommer att försvinna plötsligt, vi kan bara arbeta för att långsamt tunna ut det tills det bara är ett pinsamt avsnitt i mänsklighetens historia. Vi vet att det inte handlar om månader, år eller er eller ens mandatperioder. Det handlar om generationer, vi vet detta så vi kan inte låta oss bli nedslagna över en mandatperiod på fyra år. När jag tänker efter så var valet en stor seger för F! om vi bara ser till partiet i sig. Vi har passerat 2,5%spärren och kan därmed göra en betydligt starkare satsning nästa val. Det sorgliga var att en ännu större seger hade betytt så mycket för hela Sverige, inte bara feminister utan alla de 87% som inte röstade på SD.

Jag beklagar, kära medborgare, att vi kan hjälpa er i den här kampen de kommande fyra åren som vi hade hoppats. Men vad vi kan göra är att använda de krafter vi byggt upp och de nya medlen vi fått för att verkligen storma in nästa gång!

Ja. Nu mår jag bättre. Jag är inte helt återhämtad men det känns bättre nu. Det fanns visst en liten bit glöd kvar som inte träffades av regnet. Den glöden ska jag nära och ta hand om och jag lovar att innan nästa val har jag inte bara en kämparglöd att komma med men en stor brinnande eldfågel!

Jag hoppas att du som läser detta, om du var nedstämd som jag, också mår lite bättre nu. Tillsammans ska vi klättra högre! Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi se till att vår seger är oundviklig!

Kram!

Purris

2 Comments

  1. Frida on 5 November, 2014 at 17:41

    Jag röstade på SD
    Jag förstår inte varför du kallar de för främlingsfientligt, antifeministiskt parti?
    Det känns som mobbning eller att vilja förminska/dumförklara alla oss som röstat på SD för främlingsfientliga
    Varför ska inte vi respekteras?

    • Purris on 14 November, 2014 at 10:57

      Jag kallar SD främlingsfientliga och antifeministiska för att de för främlingsfientlig och antifeministisk politik. Så enkelt är det.
      Jag förfäras av deras människosyn och det tycker jag är viktigt att uttrycka. Jag har ingen skyldighet att respektera det enda partiet i Sverige som röstade emot att sluta tvångssterilera transexuella människor.

Leave a Comment





CommentLuv badge