Avsked… igen

sadvectorFör bara fyra månader sedan somnade min mormor in för sista gången… Och idag var det min farmors tur. Nu har hela den generationen gått bort från min familj. Det har inte riktigt slagit mig än men jag har inga illusioner, känslorna kommer att slå till snart och det kommer bli en jobbig natt. Jag vet att det sägs att en ska inte vara ensam natten efter ett dödsbesked men jag vill faktiskt vara det. Jag säger inte att det är vad som är bäst för alla, eller ens någon, jag vet bara med mig att jag är en grubblare och jag har svårt att komma förbi något om jag inte fått ordentligt med tid att tänka igenom det. Sällskap är skonsamt och skönt men inte än, inte för mig i alla fall. Det är bara så jag fungerar. Sorg måste få slå hårt ibland annars kan den bli mer långvarig än den behöver.

Det gick snabbare för farmor än får mormor, jag tror jag nästan väntade mig att det skulle ta flera veckor till men de säger att det som skedde nog var bäst, mer tid hade bara varit smärtsamt för henne.

Farväl farmor, jag kommer att minnas din tid på jorden, och jag kommer alltid tänka på dig när jag ser en bingobricka. Det kanske låter fånigt men det jag kommer sakna mest är din fantastiskt breda väschöttska (västergötlandsdialekt). Du hade alltid ett skojfriskt humör och dialekten blev en underbar krydda… Och hade jag varit lite mer troende hade jag misstänkt att bingolotto-säljaren som ringde mig precis nyss (på riktigt!) var en hälsning från dig.

Kram!

Posted in

Purris

Leave a Comment





CommentLuv badge