Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Mansdagen!

neutralÄr du man? Grattis, du har en penis!

(EDIT: Jag har insett ett stort problem med detta inlägg, snälla läs min ursäkt genom att klicka här efter att du läst detta inlägg)

Haha, förlåt, jag menade inte att vara sarkastisk eller något, den meningen lät bara så rolig att jag var tvungen att inleda med den. Idag är ju den internationella mansdagen, och som jag skrev i mitt inlägg om kvinnodagen så vill jag uppmärksamma dagen och prata om något inom manskampen som behöver belysas. Jag vill påpeka att jag vill inte att några äckliga kritiker av kvinnodagen tar åt sig av det här, har du någon gång kränkt en feminist på kvinnodagen angående kvinnodagen menar jag inte dig när jag skriver om män. Så det så. Förra kvinnodagen passade en taskig jävel på att se till att ta bort all glädje ur dagen, så ingen glädje för dig idag!

Det finns tydligen en lista med teman för mansdagen 2013 som handlar om män och pojkars säkerhet och lyder:

  1. Håll män och pojkar säkra genom att ta itu med mäns självmord
  2. Håll män och pojkar säkra så de kan bli morgondagens förebilder
  3. Förläng män och pojkars livslängd genom att skydda de från sjukdomar och dödsfall som kan undvikas
  4. Håll män och pojkar säkra genom att kämpa för fäder och manliga förebilder

Jag tänker välja den första. Ser inte riktigt vad den andra har med kön att göra.. Lite samma med nummer 3 faktiskt.. Och fyran har jag lite problem med för att jag anser att om förebilder ska vara könsspecifika så skapar de flera av de problemen som vi försöker bekämpa i den första punkten.

Män och pojkars självmord.

Jag tänker inte slänga upp statistik här, vill ni se siffror kan ni ju googla och antingen bevisa mig rätt eller fel, whatever, men jag tror det är rätt så känt att könsfördelningen vad det gäller självmord ligger väger ganska så tungt åt det manliga hållet. Självmord är ju naturligtvis inte mer eller mindre tragiskt beroende på könet men med en sådan fördelning är det svårt att förneka att det ligger könsroller bakom.

sadvectorJag antar att folk som begår självmord är olyckliga och eller deprimerade. En viktig sak för en olycklig människa är tröst, stöd och förståelse, en människa måste få öppna sig och dela sina problem och smärtor med någon som bryr sig, och inte dömer en för ens reaktion. Vi kan alla känna känslomässig smärta och om vi inte får släppa ut den så kommer den att växa och förtära oss.

En kvinna som är ledsen brukar folk lyssna på. Det är nyttigt att gråta ut, och det finns inget konstigt med en kvinna som behöver en kram och att få gråta ut på någons axel, detta är inte bara mänskligt men kan faktiskt rädda liv.

Såhär får dock inte män bete sig. Nu vet jag att folk gillar att säga idag får män visst visa känslor och gråta, det säger vi ju hela tiden! Men får män verkligen gråta?

Nu predikar jag kanske för kören, de flesta som läser här är väl på något sätt med i genusmaffian och håller redan med att det är helt okej för en man att be om stöd och tröst och att gråta ut på någons axel, det är faktiskt till och med en stor ära att få vara den axeln som lättar på någons smärta. Nu är det dock så att vi lever i en värld där en människas sunda värderingar inte betyder så mycket för den stora massans medvetande. På samma sätt som vi alla lär våra döttrar att de inte får ta stor plats eller sikta på karriärer med hög auktoritet lär vi våra söner att de inte får visa svaghet. Vi kanske aldrig säger det men offentliga reaktioner på en gråtande män brukar vara av en nedvärderande sort. Och på andra sidan brukar mäns förmåga att inte påverkas av hemska saker hyllas som en av manlighetens viktigaste egenskaper.

cryingAtt vara en man och gå runt i livet och samla ihop alla smärtor inom sig och aldrig få utlopp för dem.. Bara ackumulera mer och mer smärta utan att kunna be om hjälp, för att det skulle visa svaghet och detta skulle leda till att ditt värde som man skulle sjunka, och som en man är du ingenting utan din styrka. Vilken ensamhet… att inte kunna få be om hjälp eller ens be om en kram… Som att flyta i ett sort hav av smärta och ensamhet… Jag orkar faktiskt inte ens skriva det här mer, det är så hemskt. Det är inte konstigt att män inte orkar med och väljer att avsluta det. Det är så tragiskt, för det hela kunde undvikas om vi som kollektiv värld bara kunde skärpa oss och kasta bort de här idiotiska könsrollerna en gång för alla!

Har du någon gång himlat med ögonen när en man varit ”mesig”, skärp dig! Har du någon gång sagt till en ung pojke att ”killar gråter inte”, skärp dig! Har du någon gång applåderat en man för att vara ”cool” när något hänt honom som borde ha sårat honom? Skärp dig och erbjud honom en kram, och våga inte döma honom!

Män, kom ihåg; det är heeelt okej att gråta, och att behöva hjälp! Vi är alla här för varandra och ingen ska behöva gå igenom livet med enbart smärta. Du blir inte mindre manlig för att du gråter. snoppen kommer inte ramla av, då får du snyfta jävligt kraftigt i så fall.

Vet ni vad? Det jag skrev i början om män som kränkt kvinnodagen? Att de inte får ta tills sig av det här? Jag ångrar mig, det är klart det här gäller er också! Jag måste vara ärlig, han som klankade ner på mitt inlägg som bara var vänligt menat och gjorde en fin dag fientlig sårade mig faktiskt väldigt djupt och jag ville inte att mitt utlovade positiva inlägg om mansdagen skulle gynna honom på något sätt men nu… nu kan jag faktiskt inte utesluta honom. Eller någon. Ingen förtjänar att vara olycklig.

lerNi som läser det här… Krama en man. Är du man, kvinna eller annat, homo, hetero eller vadsomhelst, ditt eller datt, tjo eller tjimm, när du ser en man som behöver stöd; ERBJUD DITT STÖD! Du kommer att må bättre av det, men för honom kommer det betyda ännu mer! Du kanske rent utav har förhindrat ett självmord! Du kanske har sått ett frö av lycka i en själ som tidigare inte sett något hopp, och det är så vackert att jag inte kan beskriva det med ord.

Kom ihåg det här, och påminn varandra om det nu på den internationella mansdagen. Den här och framtida mansdagar.

Kram, alla. Och jag menar alla.

Amningstoppen, uppdatering

lerHejsan! Ta och titta till förra inlägget om konceptet med en amnings-tröja är nytt för dig. Jag har kollat vidare lite på olika tryckerier, är fortfarande inte säker på vilken väg jag ska gå får att få mina tutt-tröjor till att bli verklighet men kampen tuffar på! Jag är glad att många har sagt att de gillar idén och en hel del har visat tecken på att vilja ha en av dessa tröjor. Jag har inte fått så många tips eller råd men det är kanske sjukt att förvänta sig ett ”Hejsan, jag är professionell T-shirt-designer och såhär ska du…”.

Shirt design-braJag har fått ett par nya bilder från Angela och tänkte dela dem med er, det är hittills de två undre lagren, arm med bebis ska läggas på också.

Tänk på att dessa inte är bilder på T-shirts som den förra skissen, utan bilder på trycket som ska vara på T-shirten. Vi valde starka färger för att vi vill att den lätt ska märkas och få uppmärksamhet.

Shirt designLite längre fram antar jag att det skulle vara bra att göra lite undersökningar om hur många som skulle vilja köpa det här plagget, vad som blir bäst – en egen business eller att gå igenom en print-on-demand service och så vidare. Men just har jag bara två frågor:

1: Vad tycker ny om de nya bilderna?

2: (Den här frågan är superviktig) Vad tycker ni det här projektet borde heta? Tutt-tröjan låter inte riktigt som om det är på rätt spår. Projekt Amning känns lite.. tråkigt. Kom igen nu, mina fina läsa, gnugga geni-knölarna och hitta på skojiga och smarta namn för det här! Jag kan till och med tänka mig att låta den som kommer med det bästa förslaget få bestämma över en bild jag beställer av Angela med min lodjurspersonlighet på! Det låter väl kul?

Återigen, snälla sprid mina inlägg om det här, jag hoppas att den här tröjan ska bli den mest eftertraktade i hela världen redan innan den är klar!

Kram!

Edit: Här är gamla skissen för de som vill se:
BF shirt sketch idea

Klicka för en större version

Stöd offentlig amning!

neutralFör ett par veckor sedan fick jag en intressant idé, lite beträffande mitt inlägg om sexualisering. Jag ville utveckla något kul sätt för allmänheten att kunna visa stöd för amning i vardagen utan att behöva ta upp det som samtalsämne hela tiden. Något som både män och kvinnor kan göra. Det bästa sättet är ju att faktiskt amma offentligt och trotsa alla idioter som gnäller om det men det är ju per definition omöjligt att göra för alla som inte är ammande mödrar för tillfället.

Så vad kom jag på? En T-shirt! Jag minns att jag såg en T-shirt som såg ut som en torso med bikinitopp som får det att se ut som om bäraren har på sig en bikini och kan en sådan finnas, varför inte en T-shirt med amning!

explainJag har redan betalat Angela för första versionen av trycket men tanken är att det ska kunna finnas en variation med ”kläder” på trycket, även hudfärg och stil, kanske någon med tatueringar. Men first things first, hon jobbar just nu på trycket till första versionen.

Mitt jobb blir att hitta något företag som kan hjälpa mig trycka plagget, hela fronten måste ju tryckas så jag vet inte om de vanliga sajterna kommer att funka.
Mitt mål är ett plagg som både män och kvinnor kan gå runt med som gör åsynen av amning till en vanlig sak att se och ett sätt att visa vad vi tycker om åsikten att amning är något fult eller upprörande. Kanske vi till och med kan sätta ett datum då alla ska ha en sån på sig så det blir ett samtalsämne för hela mänskligheten. Här är en testskiss:
BF shirt sketch idea

Klicka för en större version

Bilden ska såklart vara färglagd med skuggning i hög kontrast så den ser tredimensionell ut. Tanken är att elementen i bilen ska vara i ”lager” så vi lätt kan skapa olika versioner utan att hela bilden behöver göras om.

rosie2Så… Vem av mina underbara läsare tycker det här är en bra idé och vill hjälpa mig? Någon som har gjort något sånt här förut? Vad behöver jag tänka på, vart kan jag vända mig, var kan jag hitta finansiering? Sponsorer eller donationer? Hur hittar jag folk som vill investera? Någon som vill vara med här så jag slipper vara ensam? Hannah har sagt att hon gillar idén och hennes feedback är underbar, men jag hoppas på en hel uppsjö med förslag, idéer och.. hjälp. Om du inte känner att du har något att erbjuda men gillar idén, kan du inte sprida det här inlägget på facebook, twitter, fikarummet på jobbet, dagis och alla platser du kan komma på så kanske tillräckligt många personer med rätt  kunskaper och kontakter får nys om det här och vi kan få ut den här tutt-tröjan på gatorna! – kan ”skojiga” bikini-tröjor finnas ska ska vi väl unna få till en sån här. Tycker jag. Faktiskt.

Upp till kamp, mina underbara läsare!

Kram!

Den okända konstnären

sadvectorJag är lite upprörd… Kanske inte Maryville-upprörd men något som just hände mig fick mig att tänka mer på något som jag redan visste och vilken rutten sak det är. Det är en rutten sak som jag själv har varit skyldig till.

Världen är full av underbara konstnärer och det är lätt att underskatta hur mycket bättre vår värld är för att de finns. Konsten de skapar får oss att tänka, känna, skratta, gråta, prata och.. leva helt enkelt. Vi visar saker vi uppskattar för våra vänner, läsare och till slut hela internet. När vi ser på Mona Lisa förundras vi inte bara av tavlan utan också konstnären. Hur mådde han? Vad tänkte han? Vad menade han när han målade si och så? Vi bryr oss om honom och skänker honom våra tankar.

Jag såg en bild på Facebook idag som jag verkligen kunde relatera till. Den målade upp ett scenario som jag så väl känner igen mig i. Jag klickade på Gilla och gladdes över att mina vänner kanske också kan relatera till den. Sedan kom jag på tanken att ta med bilden här på bloggen, så fort jag frågat konstnären om länk så klart, hen måste ju få cred! Som så ofta ju är fallet var det var dock inte konstnären själv som lagt upp bilden på Facebook. Som tur är har google en experimentell bildsökmotor där jag kan ladda upp bilden och söka grafiskt! Denna bild hade lagts upp på många sidor som samlar roligt smått och gott från internet och får sedan in reklamintänkter när folk ser dessa alster och länkar dem vidare.

hmpfDet slog mig att min okända konstnär har dragit in en massa pengar till alla dessa sajter utan att få se ett enda öre av de intäkterna. Den tidigast upplagda versionen av bilden jag kunde hitta låg på www.funnyjunk.com och beskrevs med textraden ”Not mine, but struck a chord anyway. Can’t remember exactly where I found it.

Jag är inte förargad på uppladdaren i sig, hen hade en bild som hen ville dela och mindes inte varifrån bilden kom men jag blir ändå ledsen. Konstnären kommer aldrig få veta att hens verk förgyllde mitt liv för en stund.

Jag känner många konstnärer och de är alla underbara människor, jag har inte gjort någon hemlighet av att jag anställer just en sådan underbar konstnär vid namn Angela för mina bilder här på bloggen, och Hannah själv är ju också konstnär och om någon skulle försöka tjäna pengar på deras verk utan att ens ge dem cred skulle jag mer än gärna klösa gärningsmannen på kinden!

lerDen 20:e Oktober kommer för mig härmed vara Alla Konstnärers Dag. Dagen då jag kontaktar konstnärer vars verk berikat mitt liv och tackar dem. Alla konstnärer förtjänar minst en kram per gång någon uppskattar deras verk. Jag tänker börja med Hannah och Angela eftersom dagen nästan är slut och jag har inte tid att kontakta fler, ni andra mina fina konstnärsvänner, ni vet ju ju redan att jag tänker på er ;). Den 20:e Oktober kommer ju nästa år också..

Nu ska jag hyckla lite, jag vet ju inte vem som ritade denna bilden men jag vill ändå visa vad som gav upphov till dessa tankar. Om inte annat kanske nån av mina underbara läsare känner igen den och kan berätta för mig vem som ritat den.

Cyberhug

Jag tycker att ni alla borde börja fira Alla Konstnärers Dag!

Kram!

Bechdel Returns 2, Director’s Cut

sleepy2Jag borde egentligen ligga i sängen nu. Jag är jättetrött men kan inte sova. Saker snurrar i skallen på mig och några av dem kan jag faktiskt råda bot på genom att dra ut den ur skallen och kasta upp dem på bloggen! Så det gör jag nu! Min trötthet kanske orsakar lite stavfel och grejer, jag tar och putsar till det i veckan i vanlig ordning.

Jag var nyligen inblandad i en twittertråd beträffande det gamla goda bechdeltestet och som syftet var sedan förr, hänvisade jag till mitt gamla inlägg ( det är nog bra att läsa det innan detta inlägg om du inte redan gjort det ) i frågan för att klargöra mina tankar med testet. I det här fallet så räckte inte det. Certatio, personen som jag, Hannah och Mariel diskuterade med erkände visserligen att om han var en kvinna kanske han skulle sett annorlunda på det problem som testet försöker belysa men han bestred testets syfte med argument som jag inte kan acceptera som ens relevanta.

explainFörstå mig inte fel nu, hans argument målade upp intressanta samtalsämnen inom filmanalys, de hade helt enkelt ingen relevans beträffande just bechdeltestet. Jag tänkte jag skulle utveckla mina tankar här i en uppföljartråd för de som är intresserade och kanske går i liknande tankar som Certatio. Jag vill påpeka att denna diskussion inte på något sätt var ett gräl och jag vill påstå ingen av oss blev arg. Jag kanske får erkänna att jag dock blev en smula frustrerad.

Diskussionen började med att Hannah filosoferade om idén att ha ett speglande test för män och personen i fråga länkade till sitt inlägg i just det ämnet.

Jag tycker det är ganska kul med alla möjliga former av filmanalys men att kalla det som beskrivs där för ett omvänt bechdeltest är helt enkelt inte rimligt. Bechdeltestet kan tillämpas, och är relevant på bokstavligen alla filmer som någonsin gjorts. Testet är så pass brett och generellt att det passar in i alla filmer där karaktärer kommunicerar med  varandra ( och tekniskt sett alla andra filmer också, men då utan mycket till poäng )

Filmen skall innehålla 1) minst en namngiven man av ordinär fysik, som 2) inte riskerar hälsan för en kvinnas skull, och 3) som inte heller deltar (segrande) i någon form av fysisk kamp, men som ändå 4) vinner en vacker kvinnas beundran och/eller åtrå. (Och, i den bästa av världar, även överlever.)

wutRedan på punkt 1 blir det konstigt. Vad är ordinär fysik? Menas då alla som inte är muskelknuttar, eller är undernärda och överviktiga män också borträknade? Hur muskulös ska en man vara för att diskvalificeras? Ja det talas en del om hur kvinnokroppar får se ut på film, men inte i bechdeltestet.

Punkt 2, 3 och fyra verkar vara en serie snarare än 3 olika punkter och skvallrar lite för vilka sorts filmer som är mest aktuella här. Problemfilmerna vi pratar om är actionäventyr där stora starka mannen spränger saker, slåss med monster och skurkar och räddar kvinnan., knappast något som är relevant för hela filmindustrin.

whoaVänta lite nu. För att filmen ska klara testet måste mannen i fråga ”få en kvinna”? Skojar du med mig nu eller? I ett test som är en omvänd version av ett annat test som tycker att kvinnor ska få repliker måste mannen FÅ en kvinna? Och kvinnan, till skillnad från mannen bör tilläggas, måste vara vacker!? Gaaaanska så ojämna proportioner där tycker jag nästan.

Nu hoppas jag verkligen att det testet, som möjligtvis skrivits med glimten i ögat är avsett att vara ett skämt som satiriserar bechdelkitiker, annars vet jag inte vad jag ska tro, det går ju inte att undgå problematiken jag just beskrev? Väl?

I diskussionen pratades även en del om uppoffring.

…När det sedan gäller hur samhällets värdering av kvinnor yttrar sig på film: vilket kön är det som alltid villigt offrar sig (dör) för att rädda det andra?

ponder2Här blev det ordentligt snävt och återigen handlar det nu om en liten minoritet i hela filmindustrin. Detta drabbar ju knappast mer än en genre eller två. Ett kön som alltid villigt offrar sig? Det finns berg med filmer där ingen offrar sig alls, om du inte vill diskutera ordet offer som öppenhet för personlig förändring men då försvinner de könsskillnaderna du pekar på ganska fort. – Återigen, detta kan vara kul att diskutera, men med så många tolkningsfrågor och så snävt omfång på relevanta filmer har detta ingenting alls med bechdeltestet att göra.

…om man INTE bortser från mäns vilja att där uppoffra sig för kvinnors skull, lär man inte landa i slutsatsen att film generellt påvisar att samhället skulle nedvärdera kvinnor.

skeptFörutom det jag nämnt ovan så måste jag också påpeka att din tolkning på vad en uppoffring betyder för en filmkaraktär är ganska absurd. Föreställ dig en film om Jesus. Han vet att han kommer att gripas och avrättas, men flyr inte, för att han väljer att offra sig för mänskligheten. Gör denna uppoffring att han blir nedvärderad i historien? Är det inte just den uppoffringen som har gett honom status som huvudkaraktären i vad som ofta kallas ”the Greatest Story Ever Told”?

En man som offrar sig för en kvinna blir inte nedvärderad, tvärtom, han blir hyllad. Hans karaktär visar sig mäktig nog att påverka handlingen på det ultimata sättet; vem som lever eller dör. Blir kvinnan som huvudrollen dör för upphöjd när hon helt utan egen makt eller förmåga klarar sig för att en handelskraftig karaktär offrade sig för henne? Tvärtom! Hon blir ännu mer till rekvisita än hon var från början!

rosieOch om du nu funderar på att påstå att jag inte hade analyserat det på det sättet om det var en kvinna som offrade sig för en man så kan du tänka om direkt.
I Conan the Barbarian är det självaste Arnold Schwarzenegger som måste räddas genom att en kvinna offrar sitt liv för honom och jag tänker inte för en sekund påstå att det nedvärderar kvinnan. Det ger hennes karaktär en befordran till en handelskraftig del av historian and I love it! Sedan att filmen dunderfailar bechdeltestet är ju en annan sak.

Nu ska jag snart gå och lägga mig men först vill jag avsluta med att vädja till alla bechdelkritiker där ute ( Nej, Certatio, jag pekar inget anklagande finger på dig nu, du kan vara lugn, kram! ). Tänk på vad det är vi begär nu. Två kvinnor med namn som har något att säga till varandra som inte handlar om en man. Är det verkligen för mycket begärt?

hmpfTill och med en film som The Expedables, som är en självutnämnd machofest som näst intill med stolthet misslyckas med bechdeltestet skulle kunna räddas om den bara hade två kvinnliga statister i en scen, de kanske sitter vid ett bord i bakgrunden och följande dialog pågår;

”Du, Linda, jag tror det är på väg att bli regn…”

”Jag tror du har rätt, Kajsa.”

Sedan kan scenen klippa tillbaka till Sylvester Stallone’s cigarr och aldrig nämna dessa kvinnor igen och filmen skulle därmed klara bechdeltestet. Dessa kvinnors medverkan i filmen skulle med all rätt kunna kallas en meningslös gest men bechdeltestet är ändå avklarat.

Vi ber ju inte precis om hela ert kungarike här!

En halv smula från hollywoodpatriarkatets julbord anses i många fall vara för mycket begärt. Att folk fortfarande upplever bechdeltestet som hotfullt och förargande visar bara hur viktigt det är att frågan blir belyst. Av en miljard strålkastare. Minst.

Kram!

Oh happy day!

chriimmmevector2inbwshineOne fantastic day after the other! Yes, this is another one of those English texts I write now and again, some non-swedes may read this so please bare with me.

I will be brief, as I still expect you rush over to Hannah‘s blog and congratulate her on the new person she produced yesterday ( or early this morning ).

If you are a regular reader you know full and well who Jennifer Hale is. ( if you need a reminder, just think of her as my hero, or type her name in the search bar of my blog, one of them is even in English )

You may also have noticed that I am once again using my Jane Shepard Armor which I only ever use in entries related to Jennifer Hale, or Mass Effect.

And I am excited.  So excited! Life is so totally awesome right now I just can’t beleive it! First my wonderful friend Hannah has a baby, and now.. well just look!

haletweet

ohjoyJennifer HaleCommander friggin Shepard just smiled at me on twitter! I don’t care if you think I am too giddy or giggly, this is totally amazing! ( I don’t even care about my faulty grammar in that tweet ) She is such an inspirational person to me and Jane Shepard means a lot to me as a role model. I will never wash my.. err.. twitter again! I am floating on clouds right now, I love everything!

*happy sigh*

Hugs all around!

Hear me rawr!

giggleGissa vad jag har gjort! Jag har drömt! Okej, det kanske inte var så viktigt men jag tycker det är coolt att komma ihåg drömmar, speciellt när totalt fantastiska saker är inblandade. Visserligen hände inget speciellt storslaget i drömmen, det var liksom bara lite vardagligt slappande, det fantastiska var något helt annat;

Jag var ett lejon. Och ett tecknat lejon dessutom, som från Lejonkungen. Det fanns till och med en musikalisk känsla i luften, ingen musik i sig men vi ( det var en grupp lejon ) hade ett naturligt musikaliskt sätt att röra på oss, gå i rytm, eleganta dansliknande rörelser och så vidare. Riktigt roligt!

Sjöng gjorde vi egentligen inte heller, vi pratade inte ens. Vi liksom… rörde oss och lät mysigt mot varandra och det räckte för att vi skulle förstå precis vad den andra sa.

ponderVi förresten? Ja vi, jag minns inte riktigt vem som var vem men jag kände mig säker på att de andra lejonen var genus/feministbloggare och andra folk jag chattat om genus med på internet. Jag är ganska så säker på jag gned kinder med @Vänstertjej och hade ett litet ordlöst samtal med henne, många som kommenterat här på bloggen var med i gruppen. De flesta, nästan alla av er var honor oavsett vilket kön ni har i verkligheten, i drömmen verkade det dock inte som om någon av er hade något emot det. Det är ju trots allt så de flesta lejongrupper ser ut, 1-3 hanar och resten honor och ungar. Vår grupp hade bara en hanne, som var ledarhannen ( en av oss var tydligen ledarhona också men jag minns inte vem, det var i alla fall inte jag… Kanske @Vänstertjej. )

Vem var ledarhannen då? Här blir det lite flummigt, jag tror det skiftade faktiskt. Det känns som om det mest var Hannah som var honom, men ibland var det lite Moralfjant och då och då även Joanna ( som kommenterar här som Yellowbluetiger ibland. Men inatt var du lejon och inte tiger, f’låt ). Jag “pratade” en del med ledarhannen, och lite av det handlade lite om kontrasten att ni faktiskt var hane och inte hona, så vårt mänskliga förflutna var i minnet på nåt sätt, kanske vi var reinkarnerade med våra minnen intakta? Eller kanske drömmar inte behöver så mycket logik. Hur som helst var ni mysiga som lejonhane också. Om jag ska vara ärlig så är det sjukare att föreställa er tre som en person än att föreställa er med manligt kön. Men mysigt var det i alla fall! Vi var extremt mysiga djur allihop!

lerVad betydde drömmen egentligen? Behövde den betyda något? Jag tror den kan ha betytt att jag numera känner mig hemma i bloggosfären. Jag är inte längre en nykomling, jag vet att jag inte är lika bra som de flesta i kretsarna jag läser men jag känner mig som en del av en mysig grupp, kanske inte högt rankad men det gör inget. Jag trivs här så jag tänker stanna.

Kanske Hannah var ledarhanne för att hon är i mina ögon en av de stora, och det var hon som bokstavligen ledde in mig i bloggvärlden. Moralfjant, ja du kanske var det ibland för att jag uppskattar din direkta och självklara attityd, det känns ledaraktigt tycker jag. Och Joanna? Du bloggar kanske inte så mycket, men du kanske var ledarhanne för att du ibland spelar grabb i våra onlinerollspel 😉

Och nu har jag en anledning att använda denna gamla bilden! Jag har ju varit mycket i chattrum med teriantroper och folk som gillar djur och lejonkungen, någon ritade en gång den här som representation för den jag upplevdes som i de chatterna. Nej det är inte Nala, det är jag, så som konstnären uppfattade mig de chattrummen, och hon hade till och med sett bilder av mig och sa att hon tog med vissa ansiktsdrag. Så.. Får jag presentera min Internetgestalt från innan jag var det här lodjuret!

Purrerawwr

Nu vill jag att alla kommenterar! Har ni haft drömmar som denna? Eller helt andra drömmar? Drömmar är fantastiska, jag vill veta! Säg också vad ni tycker om min rawwr-gestalt.

Kram!

Mellanmål

LOLDet här är inget inlägg egentligen, jag jobbar på ett lite längre inlägg men jag var bara tvungen att dela det här med er. Tidigare visade jag upp en liten seriestripp här på bloggen från en webcomic som heter Sinfest. Jag har läst den länge, nästan lika länge som jag känt Hannah, eller i alla fall som vårt förhållande gick från att vara någon som känner någon som jag känner till att vara en av de viktigare människorna i mitt liv.

Jag brukade skriva ut mina favoritstrippar och visa för Hannah, jag vet inte hur irriternade jag var men hon höll god min i alla fall och jag är säker på hon verkligen gillade många av dem. En av karaktärerna i serien, Monique AKA It-Girl identifierade hon sig med och tyckte var extra rolig. På den tiden var Monique utmanande, stark men ändå festälskande och.. ehmm.. tja… bjöd på själv-objektifiering, sexualiserad sådan.

Nu på senare tid har hon slagit ner sin näve i bordet och börjat bekämpa sexuell objektifiering av sig själv och kvinnor i allmänhet och dagens stripp fick mig direkt att tänka på Hannah. Läs själva, tycker ni jag har rätt eller fel? Känner ni igen Hannah?


Kram!

Egen skitig matta

hmpfFinns det krigande folk som inte vill vinna för att de älskar krig och en seger skulle innebära fred? Finns det folk som älskar att argumentera så mycket att de undviker att ens försöka komma överens? Ja.

Egentligen visste jag detta redan, ”det finns troll på båda sidor” och allt det där, men jag antar att eftersom jag inte upplevt det från min sida kunde jag avnjuta en trevlig illusion att de inte fanns. Jag skrev en kommentar på en mansaktivistisk blogg häromdagen ( inget krigiskt, jag har inget emot att sådana bloggar finns, tvärtom ) och vissa svar var väl ok men det blev en hel del av det gamla vanliga; ”Aha! Du anser alltså att (total förvrängning av vad som sagts för att kunna måla upp en halmgubbe att argumentera emot)”.

Det är så tröttsamt, det känns inte ens värt att svara. Alla har väl licens att göra en och annan missuppfattning då och då men den licensen vill jag dra in hos folk som gång på gång missar poängen och ersätter den med en annan poäng som de tycker det är lätt att argumentera emot, för de kan väl inte vara så jävla korkade att de verkligen fattar allting fel hela tiden? Det måste ju vara medvetet. Väl?

Varför är den sidan så? Så jävla bångstyrig! Såna är ju inte vi… eller?

Det kom upp en tråd i en Facebookgrupp jag är med i, om en man som inte ville bli pappa men kvinnan som blev gravid ville bli mor och då hade mannen inget val. Det är en svår fråga definitivt, en kvinna kan ju göra abort om hon vill, eller alternativt lämna bort barnet för adoption när mannen i fråga inte har någon valmöjlighet alls utan får sin frihet helt och hållet lagd i kvinnans händer. Det är klart det är ett krångligt problem, det går ju liksom inte att tvinga en kvinna till att göra abort eller lämna bort sitt barn, och juridiska aborter kan bli svåra att implementera av ekonomiska skäl. Jag vet inte hur det ska lösas, eller om det kan lösas, det kan ju hända att det system vi har nu är det ”minst dåliga”.

whoaHur som helst tycker jag det minsta vi kan begära är att männen som drabbas ska slippa kallas dumma, korkade och oansvariga, och få höra att de får skylla sig själva och om de inte vill ha barn så måste de faktiskt sluta knulla. Vad fan kom allt det här ifrån? Ska mannen behöva höra allt det här bara för att han skulle vilja ha den frihet som vi alla tycker en kvinna borde kunna ta för givet? Är det verkligen okej att vi i genusmaffian helt plötsligt börjar kopiera abortmotståndarnas kränkningar mot kvinnor helt jävla verbatim och använda dem mot män? Nej, det är faktiskt inte okej. Hur det ska lösas är ni helt fria att spekulera inom men vakta käften för fan, jag trodde att vi var bättre än så! Inte nog med detta, avsiktliga missförstånd visade också upp sig; folk som inte tyckte männen skulle kränkas blev anklagade för att vilja införa tvångsaborter, precis sån galla som de värsta antifeministerna brukar spy ur sig!

sadvectorJag blir ledsen. Jag är fortfarande stolt medlem av genusmaffian men min illusion av hur jävla awesome vi är har krossats och min entusiasm har dämpats. Hur kan vi prata om jämställdhet ena dagen och sedan vilja behandla män på ett sätt som vi har fördömt när det gäller behandling av kvinnor?

Vad kan vi göra?

Jag blir bara ledsen.

Kram.

Commander Purre Shepard

giggleHär kommer den! Artikeln som jag varit nervös för att skriva! Vissa av er kommer säkert rycka på axlarna och undra vad som var poängen med all ångest och jag måste medge att ämnet har något av en begränsad målgrupp. Jag hoppas dock att även om du inte är en person som spelar TV-spel eller datorspel, så kan du i alla fall uppskatta det jag kommer att skriva om.

Jag spelade lite datorspel i min ungdom, men det var en hobby som rann ut i sanden efter ett tag och mitt intresse för det började bli mer eller mindre begränsat till nostalgi. Det vill säga innan jag upptäckte Biowares episka rollspelstrilogi Mass Effect!

Jag skulle kunna skriva om hur engagerande det är att kunna välja vad din karaktär ska säga, och att dessa val påverkar hur andra karaktärer upplever dig, och att karaktärerna är så välskrivna och interaktiva att jag upplevde mina vänner i spelet som riktiga vänner. Jag skulle kunna skriva om den episka och storslagna berättelsen som utspelas, den kreativa och uppfinningsrika science-fictionvärlden som målas upp, eller de svåra och tunga valen jag tvingades att göra som skulle påverka både berättelsen och de karaktärerna jag bryr mig om men inget av detta är vad som fick mig att vilja skriva den här artikeln. Den äran går till två personer; Commander Jane Shepard och kvinnan som spelade henne, Jennifer Hale.

janeshepardDet är inte helt nytt med spel som låter spelaren välja kön på sin karaktär, även om det oftast är den manliga parten som drivs i marknadsföringen, så var också fallet här i de första två spelen. Vi fick veta att vi kunde spela John Shepard, eftersom kvinnliga gamers är så få, och de som finns kan ju lika gärna spela med manliga karaktärer, det är ju inte som tabun att be män spela kvinnor, gud nej! Mass Effect är dock lite annorlunda här. De försökte vara banbrytande med sitt genussmarta koncept och var inte emot att gå ännu längre allteftersom de insåg nya steg de kunde ta. När tredje spelet skulle släppas fick faktiskt Jane sina egna affischer och trailers, nu var spelvärlden äntligen redo för en kvinnlig rymdhjälte! ( Samus Aran räknas inte, för många tror fortfarande att det är en man. )

Jane Shepard är en krigshjälte i framtiden, och Bioware ville måla upp en värld där kön och sexuell läggning inte betyder ett smack, för de har kommit överens om att det är den framtiden vi är på väg mot. Världen kommer göra framsteg och tolerans är det enda som kan segra i långa loppet. Jag gick in i spelvärlden som kvinnlig soldat och steg i graderna, och inga andra karaktärer var chockade över att jag som kvinna kunde göra ett sådant jobb och få titel därefter. Likväl generaler som civila, intellektuella forskare som testosteronfyllda muskelknuttar visade mig respekt för mina bedrifter och aldrig kom ämnet kön upp, utom en gång, som var del av av storyn. Det finns en ras med rymdvarelser som heter Krogan, som har ett mycket misogynt samhälle, delvis för att de varit tvungna till det på grund av en genetisk sjukdom som var ett resultat av biologisk krigföring för hundratals år sedan. Denna obotliga sjukdom gör deras honor extremt infertila och därför måste de hanteras som fortplantningsobjekt för artens överlevnad. De måste forskas på, testas och utsättas för fortplantningsexperiment, och de få som kan få barn måste ingå i väl planerade fortplantningsprogram, det vill säga, ingen frihet alls. Manliga Kroganer är ofta desperata och aggressiva över hur deras art tvingas att leva och detta leder dem till att verka chauvinistiska.  I tredje spelet får vi som spelare dock chansen att bota denna sjukdom, vi får umgås med en kvinnlig Krogan, iklädd något som kan liknas vid en utsmyckad Burka, och jag som spelade den kvinnliga Shepard fick höra från henne att hon inspirerats av vår art. Hon var inte emot sin behandling då hon visste att hennes uppoffring var nödvändig för artens överlevnad men nu när sjukdomen kunde botas så väljer hon att ha mänskligheten, eller den del av mänskligheten hon upplevt i mitt sällskap – en militär styrka som värdesätter kvinnliga soldater lika mycket som manliga, och där en kvinna kan få en roll med så mycket ansvar som Shepard har på sina axlar, som förebild för det nya samhälle hon tänker bygga ihop med sin make, som sedan första spelet varit min goda vän ( det går att spela annorlunda men så var det för mig ) och visat mig stor respekt trots att han haft en manér som skulle kunna tolkas som misogyn.

kroganJag tror Kroganerna representerar oss människor idag. En art som tvingas till ett ojämställt samhälle på grund av osynliga krafter, för dem; en genetisk sjukdom, för oss; sociala strukturer. Människorna i spelet representerar vad vi kommer att bli i framtiden, bara vi håller ut och fortsätter göra framsteg. Det hela blev så fint, och jag undrar hur samma scen skulle upplevas av någon som spelade som John Shepard. ( bild: kvinnlig Krogan till vänster, manlig till höger. )

Okej, nog med bakgrund. Nu till allvaret. Commander Jane Shepard kan som sagt spelas av spelaren på olika sätt, men hur du än spelar henne så är hon stark och resolut, manuset får henne att kännas helt naturlig och Jennifer Hales rollprestation ger henne en sådan intensitet att hon blir äkta. Hon och hennes ideal blir påtagliga och inspirerande, och som spelare blev jag henne och upplevde alla känslor och förhållanden som spelet tar en igenom. Det var en kraftfull upplevelse, och att Bioware satsat så hårt på att främja jämställdhet är ju bara helt fantastiskt!

garrusRedan i första spelet kunde kvinnliga karaktärer spelas som homosexuella, och ingen i spelet påpekade något konstigt med det. Det är dock i tredje spelet allting kommer till ytan, då skeppet har en öppet homosexuell skyttelpilot som behandlas precis som vilken annan sorts karaktär som helst, och om du är en trevlig kommendör kan han till och med berätta för dig om den tragedi som dödade hans pojkvän, han kan söka stöd hos dig, och om du spelar en man kan ni faktiskt till och med bli ihop – allt detta helt utan att någon karaktär gör minsta fnysning över ett homosexuellt par i militären, för det är så framtiden är. Öppen och tolerant. Till och med förhållanden mellan olika rymdarter är helt okej. ( Bild ovan: Sötnosen Garrus Vakarian som var rymdvarelsepojken som vann min Shepards hjärta.)

jennifer-haleOch nu till Jennifer Hale. Det är nämligen hon som jag lider av idoldyrkan för. Förutom en rollprestation som jag tycker är oscarsvärdig, trots att de inte ger sådana priser till spel. Hon har helt enkelt blivit en symbol för de framsteg som spelet vill uppmuntra. Hon berättade i en intervju om brev hon har fått från homosexuella unga kvinnor, som fått sitt självförtroende stärkt av att spela Jane Shepard och på så sätt vågat komma ut och leva det liv de vill leva. Det är inte heller bara kvinnor som spelar Jane snarare än John, många män uppger stolt att de föredrar att spela den kvinnliga hjälten, vissa påstår att det är för att Jennifer Hale gör ett så mycket bättre jobb än sin manliga kollega, andra säger att det är skönt med en stark kvinnlig hjälte som omväxling, jag kan ju inte annat än att hålla med om båda dessa ståndpunkter. Det är inte så att den manliga Shepard är urdålig, han är väl ganska bra, kvinnliga Shepard är dock fenomenal och det kan han inte riktigt tävla med. Det är dock resultatet som är intressant, kontrasten mellan ett par år sedan och nu;

sulkyFörr var det tabu att en man kunde spela en kvinnlig karaktär i ett spel, men kvinnor fick gott anpassa sig till att spela manliga karaktärer, det var ju inget konstigt alls. En man vill spela en manlig hjälte, eftersom han är en man, kvinnliga hjältar funkar ju inte, alla visste ju att tjejer var sämre än killar och att tjejer ska få spela en manlig hjälte, det är ju bara en uppgradering. Till och med Tomb Raider, där spelaren tvingades att spela Lara Croft, en kvinnlig hjälte, var industrin tvungen att vinkla det så att; nej, nej, du ÄR inte Lara Croft, du använder din spelkontroll för att rädda henne genom att få henne att göra rätt rörelser så hon överlever!

Suck!

Men nu ska jag inte sura, för Bioware har skapat en ny ribba, en ny stjärna att sikta på, en ny framtid att springa emot, en framtid där kön eller sexuell läggning inte har ett enda jävla dyft att göra med en människas värde eller potential! Bioware skapade karaktären och Jennifer Hale gav henne liv, och jag kan inte understryka nog med hur mycket intensivitet hon gav henne liv! Och förutom allt detta så drev hon faktiskt på processen som ledde till att marknadsföringen började inkludera den kvinnliga huvudrollen i reklamen för spelet. Någon beundrare på youtube hade klippt om trailern till ett av de tidigare spelen och gjort så att den handlade om Jane snarare än John, Jennifer Hale fick syn på detta och uppmuntrade till mer sådant för att visa för producenterna att världen faktiskt är redo för det nu! Se här på en av de trailers som tredje spelet marknadsfördes med. Lägg märke till smeknamnet Femshep ( female Shepard ) vilket har blivit något som folk gillar att kalla henne, jag gillar inte ordet eftersom det antyder att John är den riktiga Shepard och Jane är den där andra, tjejversionen. För mig är Jane Shepard en egen person, inte en tjejvariant av någon annan så jag vill inte använda namnet Femshep. Jennifer Hale har dock accepterat titeln så jag ska inte gnälla för mycket över det.

chriimmmevector2inbwshineJag börjar inse att den här artikeln hyllar Bioware mer än jag planerade, och Jennifer Hale mindre än jag förutsåg, men det kanske inte är mer än rätt. Jennifer Hale kommer jag fortfarande hålla som idol men jag kan ju inte neka till att allt detta var en bedrift som lyckats genom teamwork. Alla förtjänar ära för den. Även om Jennifer Hale förtjänar det lite mer.

Vill ni veta mer om henne ( ni kan ju  i och för sig googla ) så kan jag rekommendera den här intervjunRob Paulsens podcast, en annan röstskådespelare ni kanske känner igen! Jag rekommenderar faktiskt hans podcast också, han är en mycket trevlig man som älskar välgörenhet, och hans intervjuer är snarare inspelningar av trevliga samtal han har med sina underbara kollegor. Nog om detta, tillbaks till Mass Effect!

Som ni kanske förstår har Mass Effect betytt en hel del för mig. Jag tycker verkligen ni borde prova det, i alla fall en stund. Även om ni inte vill det hoppas jag att min åtminstone väckt lite intresse och gett upphov till några tänkvärda tankar i ämnet vare sig du bryr dig om spel eller inte. Om inte annat så har du fått veta mer om mig i och med att jag fått ventilera lite om något jag tycker mycket om.

Nu är sagan dock över, och det har satts punkt för Jane Shepards äventyr. Bioware kommer att fortsätta producera spel i den världen med andra berättelser och andra karaktärer och det är ju bra. Fortsätt bygga på den denna underbara grund, men jag är faktiskt lite ledsen över att vi inte kommer att få se mera Shepard. Det var så underbart kul att vara henne, jag vill inte sluta! Vet ni vad? Jag kan ju faktiskt vägra att sluta, det är ju tre långa spel med massor av  extramaterial! Jag kan fortsätta spela dem! Det tänker jag faktiskt göra också. Precis nu. Dessutom passar jag så jävla bra i Jane Shepards rustning! Eller hur?

Kram!