Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Skattepengar in action

grrrFy fan vad vidriga människor det finns. Alltså hur funkar samhället egentligen när folk beter sig illa, brottsligt och hotfullt på sätt som får magen att slå knut på sig själv tycker polisen inte att det är intressant att göra ett enda jävla dyft?
vansterpicDenna bild visades tidigare idag på @vanstertjejs twitterkonto:

Jag och många andra uppmanade henne till att anmäla detta email till polisen, det var ju skrämmande och hotfullt och rent utsagt vidrigt och i allra minsta fall olaga hot. Hon kontaktade polisen som sade någonting i stil med följande:

Sånt där ska man inte ta så seriöst, brukar oftast inte hända något.”

Översättning:Oftast är det tomma hot, så för att spara tid väntar vi tills efter eventuell våldtäkt så vi inte riskerar att lägga ned syltmunken i onödan”.

ilskaUrsäkta mig men olaga hot är fortfarande olagligt, om det är svårt att hålla reda på alla rikets lagar är ju en god ledtråd till detta det första ordet av dessa två: OLAGA HOT! Det heter inte ”tokigt hot” eller ”rätt så otrevligt hot” Det heter OLAGA JÄVLA HOT ERA LATA JÄVLA IDIOTER!

 Kram! Så det så!
Följ gärna @vanstertjej på twitter och visa stöd.

Egen skitig matta

hmpfFinns det krigande folk som inte vill vinna för att de älskar krig och en seger skulle innebära fred? Finns det folk som älskar att argumentera så mycket att de undviker att ens försöka komma överens? Ja.

Egentligen visste jag detta redan, ”det finns troll på båda sidor” och allt det där, men jag antar att eftersom jag inte upplevt det från min sida kunde jag avnjuta en trevlig illusion att de inte fanns. Jag skrev en kommentar på en mansaktivistisk blogg häromdagen ( inget krigiskt, jag har inget emot att sådana bloggar finns, tvärtom ) och vissa svar var väl ok men det blev en hel del av det gamla vanliga; ”Aha! Du anser alltså att (total förvrängning av vad som sagts för att kunna måla upp en halmgubbe att argumentera emot)”.

Det är så tröttsamt, det känns inte ens värt att svara. Alla har väl licens att göra en och annan missuppfattning då och då men den licensen vill jag dra in hos folk som gång på gång missar poängen och ersätter den med en annan poäng som de tycker det är lätt att argumentera emot, för de kan väl inte vara så jävla korkade att de verkligen fattar allting fel hela tiden? Det måste ju vara medvetet. Väl?

Varför är den sidan så? Så jävla bångstyrig! Såna är ju inte vi… eller?

Det kom upp en tråd i en Facebookgrupp jag är med i, om en man som inte ville bli pappa men kvinnan som blev gravid ville bli mor och då hade mannen inget val. Det är en svår fråga definitivt, en kvinna kan ju göra abort om hon vill, eller alternativt lämna bort barnet för adoption när mannen i fråga inte har någon valmöjlighet alls utan får sin frihet helt och hållet lagd i kvinnans händer. Det är klart det är ett krångligt problem, det går ju liksom inte att tvinga en kvinna till att göra abort eller lämna bort sitt barn, och juridiska aborter kan bli svåra att implementera av ekonomiska skäl. Jag vet inte hur det ska lösas, eller om det kan lösas, det kan ju hända att det system vi har nu är det ”minst dåliga”.

whoaHur som helst tycker jag det minsta vi kan begära är att männen som drabbas ska slippa kallas dumma, korkade och oansvariga, och få höra att de får skylla sig själva och om de inte vill ha barn så måste de faktiskt sluta knulla. Vad fan kom allt det här ifrån? Ska mannen behöva höra allt det här bara för att han skulle vilja ha den frihet som vi alla tycker en kvinna borde kunna ta för givet? Är det verkligen okej att vi i genusmaffian helt plötsligt börjar kopiera abortmotståndarnas kränkningar mot kvinnor helt jävla verbatim och använda dem mot män? Nej, det är faktiskt inte okej. Hur det ska lösas är ni helt fria att spekulera inom men vakta käften för fan, jag trodde att vi var bättre än så! Inte nog med detta, avsiktliga missförstånd visade också upp sig; folk som inte tyckte männen skulle kränkas blev anklagade för att vilja införa tvångsaborter, precis sån galla som de värsta antifeministerna brukar spy ur sig!

sadvectorJag blir ledsen. Jag är fortfarande stolt medlem av genusmaffian men min illusion av hur jävla awesome vi är har krossats och min entusiasm har dämpats. Hur kan vi prata om jämställdhet ena dagen och sedan vilja behandla män på ett sätt som vi har fördömt när det gäller behandling av kvinnor?

Vad kan vi göra?

Jag blir bara ledsen.

Kram.

Sagan om verkligheten

explainLite saker som kommit upp på sistone, inte nyheter bara nya exempel på gamla vanor och istället för att kommentera på dem i ett långt inlägg som jag först tänkte göra ska jag nu ta och försöka vara författare och skriva lite fiktion. Detta är något jag gillar att göra ibland, men det är få som läst det jag skrivit, så nu har ni en chans hur se hur bra eller dålig jag är på det!

Anders såg sig i spegeln och log. Han log inte för någon emotionell anledning, han ville bara se till att det inte fanns några onödiga fläckar på tänderna efter allt kaffe. Kaffe behövde han, han hade repeterat hela natten, vilket självklart var nödvändigt men det var ju nästa timme som krävde hans koncentration och sinnesnärvaro allra mest. Han rättade till slipsknuten nu när han ändå stod och speglade sig, han hade valt ut den med blå ränder för att den matchade skjortan och drog inte för mycket uppmärksamhet till sig. Han våndades. Verkligheten dryper verkligen av elakartad ironi. Han hade ett underbart yrke, ett som han var stolt över och brann för men i många viktiga människors åsikt var nästkommande timme den viktigaste delen av hela processen, och det var just den delen som orsakade Anders mer ångest och frustration än något annat han någonsin upplevt. hans medicinska forskning om vävnadsbortstötning hade gått väldigt bra och han var säker på att den skulle leda till förhindrandet av många onödiga dödsfall. ans teori hade testats om och om igen och visat nästan uteslutande positiva resultat så egentligen fanns det väl ingenting att oroa sig för, vem skulle inte vilja investera i ett så säkert kort som detta, både av medmänsklighet och affärssinne? Han tvingade sig att skratta lite åt sig själv. Det är klart det kommer att gå bra. Nervositeten handlade bara om hans egna blyga personlighet. Det låg helt enkelt inte i ans natur att tala inför folk. Det ska nog gå bra. Det ska nog gå bra.

 

Timmen gick och Anders presentation gick faktiskt väldigt bra. Stundtals behövde han torka bort svett från pannan och hälla upp nytt vatten i sitt glas efter att hans hals blivit torr. Han var nervös som vanligt men informationen kom fram klart och tydligt och de flesta verkade ha lyssnat, även om det hade hörts lite tissel och tassel här och där. Arbetet talade ju dessutom för sig själv, resultaten var ju självklara, nu var det bara ett moment kvar, svarandet av frågor. Anders kände ju till titt arbete väl, så det skulle ju inte bli så svårt. Ett flertal människor höll upp en hand och Anders pekade på en överviktig man i 40-års åldern som satt i blå kostym och hade en stor och välskött mustasch. Den mustaschprydde mannen ställde sig upp för att ställa sin fråga. Anders drack lite vatten i förebyggande syfte för att tydligt kunna ge svar.

 

”Som medicinsk forskare skulle jag ha förväntat mig att du kanske snarare borde fokuserat på skallighet? Den där överkammningen lurar ju ingen, du ser helt patetisk ut.” Sa den store mannen innan han förnöjt satte sig ner igen.

 

Anders harklade sig och log ynkligt och försökte se ut som om han var med på skämtet… om det nu var ett skämt. Han rörde reflexmässigt vid sin hjässa, han var inte skallig, hans överkammning skulle ju bara dölja en lite lätt hög panna. ”Haha, ja, det skulle ju också vara bra, det kanske jag ska kunna kika på när vi löst problemet med misslyckade transplantationer.” Han pekade på en kvinna som var klädd i grå kostymkjol och hade håret uppsatt i en bulle.

 

”Apropå på den förra frågan…” började kvinnan och Anders kände frustrationen stiga ”… så skulle jag förmoda att en man med medicinsk kännedom borde vara mer medveten om vikten av en sund kost och motion. Tror du verkligen jag skulle vilja ligga med dig när du ser ut sådär? Det är ju vidrigt!”

 

Anders stirrade förbluffat. Han såg ner på sin mage. Han var väl inte fet? Nåja, han hade väl gått upp et parkilo de senaste månaderna, men så farligt var det väl ändå inte? Han hade ju bara gått upp en storlek. ”Ja… Jo, nu har ju projektet sett mycket framsteg då kan det hända att man blir mycket i labbet och dessvärre inte har lika mycket tid att gå till gymmet. Finns det någon som har någon fråga om..” För sent insåg han sitt misstag att öpnna upp ordet för hela publiken.

 

”Ja fy fan!” brast en äldre dam i klänning, som satt på sista raden, ut. ”Vem skulle vilja ha en sån där svettig gris ovanpå sig i sängen?”

 

”Tro här att han har nåt att komma med!” fortsatte en ung reporter, klädd i trendiga kläder. ”Finns det någon som inte blir avtänd av den där gubbiga slipsen?”

 

Anders vacklade. Hade de ens lyssnat på ett enda ord han sagt? ”Nu.. nu måste jag få be att protestera…” försökte han men blev genast avbruten.

 

”Gör några miljoner sit-ups och försök igen, äckliga gubb-gris!” skrek en ung kvinna ut. ”Jag skulle inte onanera till dig om du så var det sista däggdjuret på jorden!”

 

Rummet började snurra för Anders. Alla dessa ord.. de var inga skämt! Alla.. hatade honom verkligen. Det hade ingenting med hans arbete att göra, det var honom de hatade! Han var.. Ful! Ful och äcklig!

 

”Nu får ni för fan ge er!” Ropade en medelålders kvinna ut. Anders såg hoppfullt på henne och hon log mot honom. Hon fortsatte: ”Vad får er att tro att han existerar enbart för ert nöje?” Anders suckade lättat. Nu skulle kanske konversationen komma tillbaka till… ”Det finns faktiskt folk som tycker om män som har lite extra hull på kroppen!” avslutade hon sitt konstaterande med.

 

Anders ville sätta sig ned, men det fanns ingen stol bakom podiet. En annan kvinna instämde. ”Ja, vem tusan vill ha en muskelknutte? Muskler går ju inte att greppa tag i! Det är sexigare med lite fläsk så en kan få bra fäste!” hon blinkade med ena ögat och log, nöjd med att hon tagit hans parti och gjort något gott för en stackars utsatt man. Anders kände sig inte gladare. Ingen brydde sig om hans arbete! Hans passion för att rädda liv!

 

”Fy fan vad äcklig du är! Vilket äckel vill ta tag i dallrande fett!?”

 

”Ta på dig en tupé åtminstone, jävla gubbslem!”

 

grumpyKommentarerna fortsatte. Anders mådde illa. han ville fly, men vart kunde han ta vägen? Vad var detta? Han hörde inget mer, han ville inte höra. Vissa försökte komma till hans undsättning genom att intyga att han röv faktiskt inte alls såg ut som en påse slem, och detta skulle på något sätt få honom att må bättre. Ingen var intresserad av hans arbete. Anders ville gråta, skrikande gråt i ren ilska! Ilska, och kanske förtvivlan, frustration och, ja, sorg. Vad hade hänt med världen? Eller hade han vaknat upp i fel värld? En underlig parallell värld där alla var het galna?

 

Eller så kanske han inte var Anders alls. Och detta kanske inte var en konferens. Han kanske var en kvinna som försökt uttrycka sig i ett medie där allmänheten kunde ge sin feedback.

 

… Ja den senaste meningen fick helt plötsligt denna helgalna och absurda saga att beskriva ett beteende som är helt och fullt normalt, och pågår varje dag.

 

Kul va?

Det var min saga det. Jag är på mindre glatt humör idag.
Kram!

Återstoden av dagen…

sadvectorJag vaknade i morse, väldigt glad men en idé som jag tyckte var jättefin. Jag skulle deklarera en gång för alla att som stolt medlem i genusmaffian klargöra att jag faktiskt bryr mig om manskampen också – genus handlar ju om alla människor! Jag skulle dra igång en ny tradition av fred och samarbete mellan gruperna, jag ville främja mansdagen så kvinnodagen och mansdagen kunde bli fina dagar för båda sidor.

Jag bad om en ganska enkel sak till en början.. Att vi kunde säga något fint om varandra på respektive dagar. Mansaktivister om feminism på kvinnodagen och feminister om mansaktivism på mansdagen. En olivkvist.. ett erbjudande till en kram.. Allt som behövdes var ett fint ord. Ett ord.

Det blev en hel del ord… men inget som var fint, inte ens något som var snällt. Att jag ville uppmärksamma mansdagen reagerades det inte ens på.

Jag mår dåligt nu. På riktigt. Jag vet att det bara var en person men det räcker. Jag vet att han kanske inte representerar alla i gruppen, och jag vet att jag har många mysiga människor bakom mig, men jag blev ledsen, och det är ingen trevlig dag längre. Min olivkvist blev nedkastad på marken och stampad på. Jag mår nog bättre i morgon, men just nu vill jag egentligen bara gå och lägga mig. Jag vet att många av er som läser är underbara människor och tanken på er ger mig lite mod men just nu… jag måste bort från internet ett par timmar.

Kram

Sorg-glad-arg-glad igen

cryingDet här är inte nytt, men jag chattade idag med en god vän som inte sett den reklam jag tänker prata om, så jag tänker prata om den. Så det så. Den visas på internet och på TV så någon av er har säkert sett den. Den Svenska mannen Kjell reste till Frankrike i sin ungdom, blev kär i en söt fransman som älskade honom. Kjell återvände dock till Sverige och hörde aldrig av sin Jean-Pierre. Det var nämnligen så att han flyttat och glömt efterseända sin post, och missat de tre kärleksbrev Jean-Pierre skrivit till honom. I bristen på svar måste Jean-Pierre antagit att han blivit avvisad, och Kjell måste med brustet hjärta stängt in sina drömmar och hopp i garderoben, för nu är han olyckligt gift med en kvinna.

Ni kan se reklamen här.

lerDen är ju jättesorglig! Det är en reklamfilm men ändå ett starkt tragiskt kärleksdrama. Jag blev ledsen av den.. men ändå.. Vilken grej! Precis samma historia skulle kunna ha berättats utan någon homosexuell kontext, Jean-Pierre skulle kunna ha varit en tjej som blev hans livs kärlek, men nu var han en kille. Vi såg inga dragqueens eller prideparader, de var inte stereotyper, det var två män som var homosexuella. De var människor i ett drama. Jag blev jätteglad över att det visades så öppet och enkelt utan krusiduller eller krimskrams!

Sen läste jag kommentarerna… Vissa av dem höll den vanliga skitunge-tonen..

skeptisk

HAA GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA­AAAAAAAAAAAAAYYY

 

Fy faaaan va gay!!!

 

Bööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööög Nigga

 

BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖGGGG/GAAAAAAAAAAAA­AYYYYYYYY

Irriterande skitungar, men.. tja.. vad gör de för skada förutom att bara skämma ut sig själva? Värre är det med kommentarer som;

whoaVidrig reklam. Fattar inte varför dom behöver visa sån skit på TV

 

Because they are emotional idiots that can’t understand that the gay lobby, normalisation of homos is sick and wrong, just as they can’t understand that the multiculturalism in Europe has created a wave of assaults, gang rapes against Swedish women.

 

Så en man som lever med en kvinna är fel? Vad fan är det här för jävla bögeri! Ni som leker toleranta, speciellt ni tjejer förtjänar all skit som detta degenererade samhälle ger er. Naiva idioter!

 

Inga sublima medelande här alls.
Staten vill fanimej att alla svenska män ska bli homo

 

jävla homopropaganda

 

Fyfan svenska folket, hur fan kan ni gilla denna jävla bög reklam, inte konstigt hela världen tror att vi är bögar.
Vart tog våra viking gener vägen?

angervectorJag blir så jävla förbannad. Vad är det med folk egentligen? Jag har femtio argument jag skulle kunna skriva här, om vad som är idiotiskt i deras resonemang, men jag tror att ni som läser detta har precis samma argument i huvudet just nu. Varför finns det så många människor som så envist kräver att världen ska förbli ful och intolerant? Så många människor anser att folk med en annan läggning, som inte påverkar hatarens liv på något sätt alls, inte ska få vara lyckliga? De ska hatas, hånas och förtryckas. Vad är detta för groteska karikatyrer av människor? Om en filmskurk argt påstår att det är fel att folk är lyckliga så känns hen dåligt skriven och rakt ut overklig, men här har vi människor som stolt uppger sig som just sådana här personer!

Men vet ni vad. Jag vill inte vara arg mer nu. För om jag ska vara ärlig så fanns det faktiskt lika många kommentarer som skrev hur mysig och sorglig reklamen var, och många av de idiotiska kommentarerna har fått orenligt svar på tal. Ja det finns ondska kvar, men vet ni vad? Det finns en hel del godhet också och jag vågar faktiskt säga att det känns som om det finns mer godhet idag än i går. För ilskna och intoleranta kommentarer åsido så glömde jag faktiskt att betänka det fenomenala faktum att denna reklam har skrivits, producerats, godkänts och visats i Svensk TV.

ohjoyDet är inte en homoberättelse, det är en kärleksberättelse. Börjar en ny norm formas? En där människors sexuella läggning enbart är relevant om DU själv är med i förhållandet? Jag är glad. Det börjar kännas som om näthatarna, hur högljudda de än blir, har börjat ta sin rätta plats som en minoritet.

Kram till alla!

En till. Kram!

Felriktad manskamp

explainVi i ”genusmaffian” brukar vara ganska tydliga med att vi vill att könsbaserade begränsningar ska sluta begränsa alla människor både kvinnor och män, patriarkala strukturer gör att vissa av oss dock kallar oss feminister ( blir du upprörd över detta, läs mitt tidigare inlägg först, klicka här för att komma dit ) men vårt syfte i frågan förblir detsamma. Jag har varit relativt fri från följande problem på min, fortfarande ganska unga blogg, men jag ser det över hela internet och faktiskt hela media att folk som sätter mansfrågor i fokus ofta riktar sin energi i en.. mindre produktiv riktning, vilket får mig att ifrågasätta deras sakfråga helt och hållet.

Visst, det finns radikala feminister som tjoar ut stolliga mansfientliga saker, men de representerar verkligen inte hela feminismen, och de representerar sannerligen inte genusrörelsen! Jag tycker det är väldigt synd att folk med stor publik som tar upp en kvinnofråga så ofta får ta en massa missriktad kritik som enbart grundar sig i:

whoaVarför tar du upp ett kvinnoproblem? Det finns faktiskt mansproblem också! Det är sånt här som förtrycker männen! Du är mansfientlig!

wutMen snälla! Om någon ser ett problem som drabbar kvinnor och tar upp det i en artikel, måste det verkligen betyda att personen är mansfientlig? Är poängen att vi alla måste ignorera kvinnofrågor och enbart fokusera på mansfrågor? Seriöst? 

Kan ni inte i stället skriva egna artiklar om dessa mansfrågor, saknar ni läsare kan ni ju rekommendera artiklarna här men då vill jag inte se länkar till artiklar som beskyller kvinnokampen för belysta mansproblem. Hannah Lemoine och Pelle Billing hade ett litet sammarbete för att bygga broar mellan mansfrågor och kvinnofrågor och jag ser dem som förebilder. Vi kan alla försöka fixa både mansproblem och kvinnoproblem, vi kan alla sluta se den andra sidan som fienden. Som jag sagt flera gånger redan; Arbiträra könsroller drabbar oss alla negativt.

hmpfJag pratar naturligtvis inte om alla som skriver om mansfrågor här, bara de som beter på detta sätt jag beskrivit. Jag ska förenkla lite i klartext; Om du påstår dig kämpa för jämställdhet och tycker att kvinnosaker får för mycket uppmärksamhet och därför fokuserar du mer på mansfrågor, bra gjort! Det är rätt respons. Om du försöker hålla en kommunikation med folk som fokuserar på kvinnofrågor både i deras frågor och dina egna, ännu bättre! Om ditt sätt att främja mansfrågor dock går ut på att attackera kvinnofrågor, raljera i kommentarer om att kvinnorproblemen ”inte finns” och att mansproblemen är värre, och i dina egna artiklar beskriver kvinnofrågor som skurken i dramat för alla mansfrågor du tar upp, kan jag inte hjälpa att ifrågasätta ditt syfte för denna manskamp.

Kvinnokampen är inte en kamp mot män utan mot en förtryckande struktur i samhället, som män också skulle må bättre av att slippa. Måste din manskamp vara en kamp mot kvinnokampen? Kan verkligen bara ett kön segra? Kan vi inte försöka genomgå denna kamp med en seger för hela mänskligheten i stället för bara hälften av den?

I rättvisans namn bör jag kanske tillägga att trots att jag sällan ser detta problem från feministsidan så är det många som vill försäkra mig om att det inträffar, det kan hända att det händer mer sällan eller så upptäcker jag mindre av det för att jag har den infallsvinkel som jag har, i vilket fall som helst är jag lika emot uppvisandet av en mansfråga som orsak till ett kvinnoproblem. Different angle, same shit, liksom.

Jag hoppas att jag skrev någorlunda bra, är lite skakad efter att min far just varit nära att drunkna genom att falla genom isen. Det ordnade sig som tur var, han lever och är oskadad, även om det tydligen värker i hela kroppen. Han är torr och varm nu i alla fall.

Kram!

 

 

Är vi onda?

sadvectorVi är alla djur. Jag menar inte bara att vi alla kan representeras av söta lodjur på internet, jag menar att människan är ett djur. De flesta djur kan inte vara onda eftersom ondska inte är del av deras förståelse, utan något vi har hittat på för att sätta ord på en tanke eller känsla vi har utvecklat som art. Det handlar väl mer eller mindre om moral, något som vissa religioner tycker om att påstå att vi får från ett högre väsen eller andra mytologiska källor men som så vitt vi kan förstå är något som naturligt utvecklas hos många arter men på olika sätt. Evolutionen driver oss åt det hållet som verkar ge oss bäst odds vad det gäller överlevnad och fortplantning så det är inte konstigt att i stort sett alla levande varelser i världen just nu är varelser som verkar vilja överleva och fortplanta sig. De som hade anlag för att sakna denna drift var helt enkelt inte lika bra på att föra sina gener vidare som de som inte saknade den.

Vi vill alltså överleva och fortplanta oss men det är inte allt vi vill, vi vill egentligen ganska mycket och ett sätt att göra det mer troligt att få det vi vill är att försöka skapa en värld där dessa saker sker naturligt. Du lever i en flock och du skulle gärna vilja bli beskyddad; du beskyddar andra och andra beskyddar dig. Visste ni att pirayor inte äter andra pirayor? Kanske för att om de gjorde det skulle de kanske inte överlevt så de drag som kan ha funnits för det dog ut. Är du en piraya som lever bland pirayor så vill du förmodligen inte att pirayor äter pirayor för då kan en piraya äta upp dig. Evolutionen har alltså lett oss att utveckla något som vi har kommit att kalla empati.

Vi kan se på en människa, eller annan varelse som lider, och vår empati låter oss uppleva vad den andra människan upplever och vi känner att usch vad otrevligt det var! Jag vill aldrig känna så själv men om jag gör det vill jag att någon hjälper mig. Där har vi en drift att hjälpa andra, för att i en värld där behövande får hjälp, kan du få hjälp om du blir behövande. Det här kan tänkas vara ett cynisk sätt att se på det, men kom ihåg att det var en analys från utsidan, från insidan är vad vi upplever en vacker känsla, något som ger oss förmågan att leva tillsammans som människor och förstå varandras svårheter och vilja hjälpa varandra. Empati har blivit en av våra viktigaste egenskaper.

Nu har vi utvecklats så långt att vi kan se och analysera vår egen utveckling, vilket är ganska imponerande. Vissa påstår att vår framtida evolution nu är rubbad eftersom vi numera har ett annat sätt att se på överlevnad och fortplantning, och även de svaga får överleva och fortplanta sig. Detta är bra, och verkar vara ett naturligt steg i en evolution som drivit på empati – men vad kommer sen? Kommer vår utveckling byta håll? Måste vi ta tag i den själva med vetenskap? Jag har ingen aning. Men jag är orolig.

Jag tänker på saker som debatten om näthat som cirkulerar på nätet just nu, som har en ny ful twist som Bliondinbella påpekar här, folk spyr ut näthat på en video emot näthat! Jag tänker på tråkigheterna jag länkade till i det här inlägget (sjuka kommentarer om våldtäkt). Jag tänker främlingsfientliga Svenskar som kan hata en invandrande granne som är flykting, bara för att ha flyttat in i närheten, utan att skänka en tanke till att den här personen kanske just har kommit från ett krigshärjat land och just har begravt ett ben och två fingrar för att det var det enda de kunde hitta av hens familj efter bomben, nej hen är invandrare och kommer därför bara leva av bidrag och snatteri och förmodligen lite vandalisering också. Sedan att hen lär sig Svenska, skaffar jobb och beter sig exemplariskt är ingen ursäkt, grannhat ska hen få ta emot i alla fall.

Tror ni denna hypotetiska svensken skulle ändra sin uppfattning om hen fick reda på grannens historia och situation? Jag vill gärna tro det, och det finns säkert de som skulle det. Men jag blir alltmer ledsen när jag ser kommentarer ute i sociala media och andra ställen, som tyder på motsatsen. Jag blir ledsen när fler och fler svenskar visar stöd för SverieDemokraterna som gång på gång demonstrerar främlingsfientlighet och misogyni. Var är empatin? Har folk förlorat förmågan att känna vad andra känner? Kan en rik verkligen idka för lägre skatter genom sänkta bidrag, eftersom fattigdom inte verkar så farlig – för den som ej är fattig. Sjukledighet för arbetsskadade låter som lathet för de som inte lever med en allvarlig arbetsskada. Vad är det som händer med oss?

Jag såg på filmen Wreck-It-Ralph idag, en animerad komedi med TV-spelstema som kanske inte bör tas lika seriöst som en tragedi som Les Misérables, men alltså, jag fällde ett par tårar även för Ralph i den här filmen. Och Vanellope… Och Sergeant Calhoun (som jag tänker se som en hyllning till underbara Commander Jane Shepard). Vi fick se dem i svåra tider och jag upplevde deras sorg, jag blev ledsen för deras skull. Om vissa av oss kan känna av sorgen i en tecknad figurs hjärta, hur kan det vara så att det finns killar som påstår att det inte är våldtäkt om tjejen sover? Att det är ok för en kille att väcka en tjej med vaginal penetration? Här är ju kopplingen inte ens så svår att göra, skulle de tycka det var lika ok om de själva väcktes av att få en jättedildo uppkörd i röven? Tror fanimej inte det du! Men på något sätt är det okej att spy sån här galla över hela internet.

Vissa tror att det handlar om att internet känns opersonligt och anonymt och folk inte menar det så på riktigt. Men jag har en skrämmande misstanke att internet är som alkohol. Vi vet att vi har tankar och känslor vi måste dölja för att de inte är acceptabla i samhället. När vi blir fulla så tappar vi lite av den självbehärskning som hindrar oss från att avslöja dessa inre hemligheter.  In Vino Veritas – I vinet, sanning”

Alkohol fabricerar inte fejk-åsikter, det släpper bara fram åsikter vi försöker dölja. När vi sitter ensamma i vårt rum med en dator så känner vi oss inte iakttagna och vi kan snabbt trycka ut saker innan vi hunnit tänka, vi blir övermodiga och sanningen kommer ut. Det gäller även folk som svarar, de ser en tanke de känner igen, och om människor med sådana undertryckta åsikter ser en grupp där alla har samma åsikt börjar de uppleva en ny norm, en värld där dessa hemskheter kan frodas och spridas från mun till, hör upp alla, det är ok att behandla kvinnor som skit, det finns fler som tycker det!

cryingMen vart har all empati tagit vägen? Är den undertryckt? Ersatt av något annat? Är folk bara avtrubbade? Jag vet ärligt talat inte! Jag vill tro att alla som skrivit kommentarer som de jag talat om, vaknar upp en morgon och läser sina verk och tänker ”herregud! Vad har jag skrivit egentligen!?” och plötsligt känner skam över det, och får en smak av den rädsla och förnedring hen har utsatt folk för. Se bara videon med näthatet, det fanns ju riktiga hot där! Saker som kan göra en människa rädd för att lämna sitt hem, saker som kan totalt förgöra ens livskvalité! Hur kan de leva med sig själva?

Jag sa att jag skulle försöka lägga dagens tema på en kudde så det inte blir så hårt och det har jag gjort.. men det blev ändå ganska hårt. Och tungt. Jag kan ju bara säga att jag vet att det finns folk som fortfarande har empati. Jag har vänner som är underbara och inte vill annat än väl för andra människor och det är jag tacksam för men bristen på empati blir ändå mer och mer tydlig i Sverige. Hur ska vi göra? Vad kan förändra detta? Ska vi bara försöka leka Jesus och leda med gott exempel, vända andra kinden till? Jag vet inte. Ge gärna förslag. Nu behöver jag en kram igen.

Här får ni en i alla fall. Tack för att ni läser mig. Kram