Ännu en undergång överlevd.
Vad ska vi göra nu då? Livet fortsätter som vanligt och trots att de flesta förmodligen aldrig trodde att världen skulle gå under så finns det inga konsekvenser för de som trodde det. De går vidare med livet precis som alla andra, nästan som om de inte just haft en traumatisk upplevelse av kommande undergång. Det är nästan som om det är en lek, för alla, även de som tror, speciellt för de som tror!
Jag hade tänkt att skriva ett inlägg att alla dessa undergångar som inte händer är en klapp på ryggen till ateister, skeptiker och fria tänkare världen över, eftersom de om och om visar att sagan var fel och verkligheten hade rätt. Men det slog mig när jag tänkte på det… Även de troende kan ju knappast tro på riktigt att det skulle hända, det skulle ju bli mycket mer panik och tårar i sådana fall. Den tanken gick vidare och jag insåg att nästan hela världen rollspelar! Religiösa och vidskepliga människor, hur hårt de än tror att de tror, spelar bara en karaktär i ett spel som började vid mycket låg ålder. Vi ser det när folk som James Randi motbevisar övernaturliga krafter hos, visserligen vissa som är lurendrejare, men också några som faktiskt tror sig tro att de har krafter. Reaktionen brukar vara lite pinsamt erkännande snarare än total chock över att få sin verklighetsbild krossad.
Vi ser tecken på rollspel överallt, helvetet till exempel. Tänk efter, om du verkligen trodde att det fanns ett helvete, och att hamna där innebar evig tortyr bortom vad vi kan föreställa oss.. alltså.. evig. Den värsta smärtan du kan tänka dig och ännu mer, som efter en hel dag bara har börjat, efter ett år fortfarande ligger i startgroparna, 1000 år längre fram fortfarande har oändligheten framför sig och 1000 000 000 år längre fram, fortfarande bara ligger i startgroparna, det finns inget hopp alls av att någonsin slippa torteras. Och där hamnar du om du tror på fel sagofigur eller accepterar bögar. Om du verkligen trodde att det var så, skulle du inte leva i total rädsla och panik-artat lydnad i hela livet, och samtidigt desperat försökt omvända det stackars folket omkring för att de ska slippa denna ohyggliga existens? Jag menar, dagens missionärer går på sin höjd runt och dricker te med folk och pratar om vilken trevlig kis han dendära Jesus är. Om du är kristen och tror att jag är på väg till helvetet och du inte gör allt du kan för att rädda mig, vad är du för slags människa? Vad för typ av person kan sitta och dricka te och säga “Du kommer att brinna i helvetet.” och sedan ta ett bett av en kaka? Antingen är personen världens sjukaste psykopat som helt saknar empati eller känslor eller så vet hen innerst inne att det egentligen bara är en lek.
Sen har vi ju himlen. Världens bästa ställe, som också varar i evighet, men där du aldrig kan bli uttråkad. Varför blir kristna ledsna när en kristen dör? De kommer ju till himlen! Varför har de säkerhetsbälten på sig? Varför tar de medicin (ok alla gör inte det, men anledningen är lite annorlunda) Om läkaren säger att du kommer att dö är det liksom, grattis, du är snart i himmelen! Jag menar varje dag har ju en risk för frestelse och det skulle ju kunna orsaka att du senare nekas en plats i himlen, så bättre nu än senare!
Sen har vi ju barn. Jag är ingen förälder, men jag kan tänka mig att om jag hade barn skulle tanken på himmel och helvete vara urläskig. Barn kommer automatiskt till himmelen, men så fort de växt upp så riskerar de att falla. Se dig omkring i världen, nästan alla människor kommer att hamna i helvetet enligt bibelns räkning, så dina barn har rätt kassa odds där. Det enda sättet som skulle försäkra dina barn en plats i himmelen så att de slipper evig jävla tortyr skulle vara att dö unga.
Tänk tillbaka på det där med helvetet igen. Risken att dina barn hamnar där. Att få uthärda evig tortyr, men om de dör unga, så får de evig njutning. Det är ett läskigt dilemma, ett som kristna I STORT SETT ALDRIG ENS FUNDERAR ÖVER. Vatten under bron, ingen fara.
Ursäkta mig, men vad i helvete? Den enda förklaringen måste ju vara att allting bara är en lek. Så kan ju folk inte resonera annars! Och då vill jag fråga;
Vad hän allt skitsnack om rollspelare? Om nästan hela världens befolkning spelar rollspel 24 timmar om dygnet, hur har folk mage att se ner på folk som ärligt möts ibland och spelar rollspel för att det är kul?
Nu får världen ta och skärpa sig!
God jul, gott nytt år och glad Apokalypsdag!
