Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Framtidens rollspelsäventyr!

En av världens bästa människor, Åsa Roos; som driver bloggen Discordia, skrev nyligen om något som hände henne och som är en bra måtstock över många av problemen Sveriges spelhobby har idag. Hon skrev ett par inlägg här och här som du kan läsa om du vill veta mer (jag vill inte älta det mer, jag har en bättre idé).

Istället för att bara lyfta upp problemen (vilket inte är en dålig sak, det måste också göras) tänker jag idag grubbla över positiva saker som kan hjälpa. Mer inkluderande rollspelsgrejer. Häftiga äventyr som är naturligt inkluderande och representerar fler än tidigare kan förhoppningsvis vänja folk lite vid tanken att alla människor är fantastiska, inte bara de som liknar oss, för att inte tala om alla de människor vi inte känner till!

Mitt syfte är att ta långa steg och öppna upp för mer inkludering, det kan hända jag missar några saker så jag uppmuntrar att ni nämner kompletterande idéer i får i kommentarerna så även jag kan utvecklas lite. Jag är inte heller perfekt som jag erkänt sedan tidigare. Sen kan ju detta växa till sig och fler kan göra såhär, det skulle vara jättekul om det kunde spridas!

Jag tänker börja med rollspelet Western IV, som Åsa faktiskt har anknytning till. Det är ett spel som äger rum i vilda västern (duh!) och har ett väldigt intressant karaktärssystem med stora möjlighet för variation och så klart, inkludering. Åskfågeln (företaget som skapat spelet) har skapat en hel del konventäventyr som folk kan köpa och spela hemma. De har även tänkt på att vara inkluderande och ofta ha med en och annan minoritet i viktiga spelbara roller. Jag skulle dock vilja ta det längre. Jag vill inte klaga på Åskfågeln så sett, jag gillar till exempel de kvinnliga karaktärerna skarpt och de har gjort ett bra jobb med att ge dem substans så ingen blir ”The token girl”. Men… det är fortfarande bara som mest 2 kvinnor i en grupp på 6-7 roller. Det känns lite tråkigt att prisa något för inkludering av kvinnor när kvinnor fortfarande bara tar upp mindre än en tredjedel i karaktärslistan.

Visst, många skaffar Western och vill spela Clintan och andra kåbbåjsare som pangar på varandra och rånar kassaskåp i gamla filmer men vilda västern kan ju vara skådeplats till så många fler historier än så! Alla intressanta historier behöver inte drivas av män.  Kan vi inte se ett äventyr med bara två män? En man? Ingen man?

VA!? Vill du ta bort alla män från rollspel!? Jag visste det! JÄVLA FEMINAZI SJW EEWRFJIEWFJELWFHELW!!111

00:00
--
/
--

Lugna ner dig, om du reagerar som Rarity här, försök att förstå, jag har sett många  många rollspelsäventyr helt utan kvinnor, några även i Western IV och alla äventyr har haft män som stor majoritet så ni dör inte av att spela ett äventyr med bara kvinnor. Eller spela det helt enkelt inte? Låt oss andra som antingen gillar variation eller representation spela det! Så min plan, som börjar lite lätt utan att lova mycket till resultat (än) börjar här. Jag kommer försöka hitta på grunde till några häftiga äventyr och sedan göra ett försök att skriva några, eller, om någon awesome person vill vara med, kan vi hjälpas åt eller ge varandra idéer, you name it! Jag hoppas på lite kommunikation här! Sedan kanske någon gör samma sak i andra spel.
Jag lyckas inte alltid ro iland mina stora planer.. inte så ofta faktiskt.. men nu känner jag att jag vill försöka igen. Så.. jag ska lägga upp några saker jag vill ha med i mina äventyr och uppmanar alla att kommentera tankar, flera idéer, förslag osv osv.

Så jag vill alltså börja med 4 äventyr, det kan bli fler. Genusfördelning ska vara som följer:

  1. 4-6 kvinnor, 1 transman
  2. 4-6 kvinnor, 1 cisman
  3. 6-7 kvinnor
  4. 4-5 kvinnor, 2 män

(står varken cis eller trans med som prefix betyder det att könsidentitet ej är bestämd på de karaktärerna ännu.)

Jag vill att ett äventyr ska handla mestadels om anställda på en Saloon av någon anledning. Jag vill ha två olika äventyr med övernaturliga inslag av två olika kategorier (på sättet som det hanteras i Western, det vill säga att det aldrig blir bevisat att övernturliga saker finns men för karaktärer som tror på det ska det kunna betraktas som sant) och jag vill att ett fjärde ska ha en mer klassisk actionhistoria. Alla äventyr ska naturligtvis ha ett upplägg för drama som jag tycker alla bra äventyr har, som Åskgågelns äventyr ofta får till.

Jag vill också att vita människor av Europeisk härkomst ska vara minoritet i samtliga äventyr.

Jag vill också poängtera att även om jag kallade detta inlägg för framtidens rollspelsäventyr för att jag ser inkludering som progressiv så förstår jag mycket väl att min valda plan för framgång inte hoppar fram så långt som en skulle kunna ha valt att göra, jag skulle kunna ha ett äventyr där cisfolk är minoritet men.. tja.. kalla mig hycklare, jag har ju pratat om att accelrera våra framsteg så jag skulle kunna gå hur långt som helst men det känns som om jag går för långt för fort kommer högafflarna och facklorna komma fram och distrahera från vad jag hoppas att vi (ja, vi, jag hoppas verkligen att flera vill göra liknande saker) vill åstakomma.

Så kom igen, kommentera! Talk to me! Och om du känner någon som gillar att skriva äventyr, dela! Eller om du har en granne, dela till hen med! 😉

Se där! Ett positivt inlägg! Det var på tiden, eller hur!

KRAM!

Ghostbusters 2016

sleepy2Det är sent och jag borde gå och lägga mig.

Trött.

Väldigt trött.

Jag finner det till och med svårt att skriva men jag ville bara få det här ur mig; det kunde ha blivit ett långt inlägg beträffande alla ramaskri vi har fått lyssna på från stackars pojkar som inte vill att tjejer ska få leka med deras leksaker. Jag ska dock inte prata om det nu, jag behöver vara mer vaken för att göra det. Jag vill bara berätta vad jag tyckte om filmen. (spoilerfritt)

Jag var lite orolig över vissa saker. Jag gillar orginalet även om det är lite av ett guilty pleasure, den är liksom inte probemfri, men den hade en hel del väldigt intressanta element och en charmig ton som jag hoppades skulle vara med i den nya. Ni kan förresten läsa det här inlägget där jag beskriver orignalet lite mer. Om  ni vill. Ni måste liksom inte. Herregud vad konstigt jag skriver när jag är trött. I alla fall, jag hoppades den nya filmen skulle ha samma atmosfär – en komedi i en skräckis-värld. Alltså, inte en skräckkomedi, läskigheterna ska inte vara på skämt. Det ska vara en mänsklig komedi som äger rum i en jätteläskig värld. Sen fick jag höra om att filmen skulle ha en hel del cameos och referenser till gamla filmerna vilket oroade mig, eftersom det kan leda till att bryta den fjärde väggen och förstöra illusionen för mig.

Många recensioner jag har läst sa att filmen var okej till halvdan, men inte dålig. Få vågar säga att den är bra så jag hade lite halvdana förväntningar. Jag hoppades att den skulle vara lite bra i alla fall. Jag trodde inte den skulle vara dålig på de premisserna som internet gapade om jag trodde bara inte en modern film skulle fånga alla små saker jag gillade med orginalet.

Det gjorde den.

ghostbustingFilmen är underbar, så mycket bättre än jag kunde hoppats! De flesta cameos funkar och river inte alls sönder fjärde väggen, karaktärerna är egna och inga kopior av de förra men upppnår ändå en fin dynamik. Historien berättas och känns igen men är ändå annorlunda nog att inte bara vara en upprepning, karaktärerna går att relatera till och det blir väldigt roligt och framför allt – det läskiga är läskigt. Inte bara det, det hintas om en fruktansvärt läskig värld bakom skuggorna som skulle kunna vara skådeplats för världens hemskaste skräckfilm men det vi ser nu är en komedi. Den har allt som jag gillade med orginalet och mer! – många klagar på allt möjligt men jag vet inte vad de snackar om, det verkar som om vissa bestämt sig för att hata den innan de såg den och då är det klart den inte kommer att imponera, andra verkar inte våga visa entusiasm på grund av alla internet-troll som verkar vara beredda att attackera alla som vågar vara kvinnor och uttrycka sig samtidigt. Eller så har de helt enkel kass smak. Jag hade jättekul i biosalongen och kommer nog se filmen igen. Jag har bara ett litet klagomål men jag vill inte spoila, kontakta mig om du vill veta vad det är men det räckte i alla fall inte till att förstöra filmen för mig. Jag ser även fram emot att se mer fiktion av olika slag som äger rum i den här nya inkarnationen av den mys-hemska världen av Ghostbusters.

Nu, sova! Godnatt!

Kram!

PS. hittar ni stavfel och typos i den här texten? Det skiter jag i, jag är trött!

Barnprogram räddar framtiden?

lerJag har upptäckt världens bästa barnprogram. Eller.. okej jag vill inte avsätta My Little Pony riktigt än men Steven Universe är ju helt fenomenalt! Jag tror faktiskt att världen kommer att vara en mycket mer öppen och accepterande plats om 20 år än om denna serien inte funnits. Jag ska förklara. Vi pratar om en väldigt unik science-fictionhistoria där vi får en sofistikerad och djup berättelse genom ett barns ögon. Det är svårt att förklara varför den här serien är så bra utan att spoila men jag ska försöka.

stevenuniverseposter

Steven Universe är en ung pojke som bor ihop med tre utomjordiska kvinnor som var goda vänner med hans mamma, som dog innan han föddes. Kvinnorna Garnet, Amethyst och Pearl är av en art intelligenta kristaller som egentligen inte har organiska kroppar, men kan projicera virtuella kroppar i form av solida hologram. Hans mamma Rose var också en sådan kristall. I tusentals år har de skyddat jorden från olika hemskheter i form av kristallmonster och annat, något de fortfarande sysslar med. Stevens pappa, Greg, bor inte med dem men är också med i bilden. Allteftersom serien fortgår får vi känna fler innevånare i staden, bland annat Connie som blir Stevens bästis och kommer med på ett flertal äventyr. Vi får lära oss mer och mer om var kristallfolken kommer ifrån, varför de är här och så vidare, allt detta är jätteintressant men jag vill som sagt inte beröva er av känslan som uppstår när en lär sig dessa saker. Jag inser att detta inlägg kommer att bli flummigt, ni får helt enkelt lita på mig.

garnetSteven är alltså hälften människa och hälften kristallvarelse. Detta är en av de många många situationer som visas upp i serien. Identiteter, läggningar, folk av olika ursprung och etniciteter är alla välkomna här och ingen döms för någonting. Det är inte bara koncept vi känner till, mänsklighet blandas med detta fiktiva rymdvarelseelement så seriens budskap handlar inte bara om att acceptera och älska folk av de sorter vi vet finns utan även de vi inte ens känner till att de existerar! Karaktären Garnet har en väldigt intressant identitet och jag kan inte ens beskriva vad som är intressant med den utan att avslöja alldeles för mycket AHRG jag börjar ångra att jag bestämde mig för att skriva om det här… Låt mig i alla fall citera Garnet från en sång i andra säsongen. ”I will fight for the place where I’m free to live together and exist as me.” – hur fint är inte det? (Jag slåss för platsen där jag kan vara fri att leva tillsammans och existera som mig själv.)

pearl sadDet kan ta ett litet tag att komma in i serien, dess estetik kan lura en lite att tro att den är mer abstrakt och mindre sofistikerad än den faktiskt är. Efter ett tag får nästan varje avsnitt mig att tappa hakan i hur vackert eller banbrytande det kan vara vad det gäller progressiv och accepterande karaktärsutveckling. Flera karaktärer kan numera röra mig till tårar med bara en blick och en menande suck. Jag trodde inte jag skulle gilla Pearl i början men efter att jag har lärt känna henne kan jag relatera till henne till en sådan nivå att att.. alltså.. hon och flera karaktärer är så starka men genomlider sådana kval det är omöjligt att inte känna med dem.

New_Crystal_GemsOch här kommer nu min utlovade förklaring. Serien har en intressant science-fictionhistoria och roliga karaktärer, så underhållningsvärdet är inte enbart det progressiva budskapet av acceptans och kärlek, det finns annat att tycka om här också. Acceptansen är sällan del av det tydliga budskapet utan mer av en självklar struktur i ett samförstånd mellan de flesta karaktärer. Barn ser den här serien, skrattar och gråter med karaktärerna allt medans de lär sig att acceptans är inget svårt utan bara en självklar del av livet. Nu kanske det är för mycket att hoppas på att Steven Universe kommer att rädda våran värld men jag tror och hoppas att den här serien och serier i samma anda kommer att göra en stor positiv skillnad för vår världs framtid. Åh, och en annan sak som är underbar att serien, som har en kvinnlig skapare vid namn Rebecca Sugar, har en manlig huvudkaraktär vars styrkor är allt annat än de stereotypiska manliga styrkorna. Det är i sig jättefint!

Jag hoppas du förstår vad jag menar trots allt flum.. Jag vill verkligen inte spoila, om du gärna vill veta mer utan att se serien så kan du ju kontakta mig, jag förklarar gärna mer med någon som är okej med spoilers, jag vill bara inte posta dem öppet så ovilliga kan snubbla över dem. Jag lämnar er med öppningstemat så ni vet vad ni ska leta efter.

Kram från mig … och STEVEN! 

Att witcha eller inte witcha

skeptJag är nörd och geek och grejer, det har jag aldrig låtsats att jag inte var. Nuförtiden är det lite svårt att hitta tid till att spela och eftersom det kommer så många spel så får jag prioritera, jag spelar (nästan) bara spel av min favoritgenre, roll/äventyrsspel. Det är tur att jag gillar den genren eftersom det kommer en hel del progressiva spel som passar in där (nästan alla är från Bioware).

Ett av de största rollspelen nyligen har varit Witcher 3 och en del av mig vill springa ut och köpa det nu nu nu! En annan del av mig säger till den delen att sätta sig ner och strunta i det. Vänta på Fallout 4 i stället och sedan Mass Effect Andromeda. Varför? Wicher 3 har hyllats för många saker jag verkligen uppskattar i ett rollspel till dator eller konsoll. Så vad är problemet?

witcherEn sak är ju att jag fortfarande får lite fnys-reflexer när jag hör spelserien nämnas efter att första spelet blev känt för att skamlöst objektifiera kvinnors sexualitet – bokstavligt talat. Det fanns ett antal kvinnliga karaktär som spelaren kunde förföra och belönas med en sexscen – och ett samlarkort som avbildar kvinnan du lyckats förföra. Seriöst.. de reduceras till lättklädda samlarkort, har det någonsin funnits en mer bokstavlig definition av objektifiering?

Okej det var det första spelet, det här är ju det tredje och de har tydligen lärt sig av.. några av sina misstag, korten fanns varken med i andra eller nu i tredje spelet.  Så vad är problemet nu?

Jag ska förklara med ett annat medium. Jag gillar att lyssna på ljudböcker och appen jag använder rekommenderade en bok för mig nyligen. Boken heter Beneath the Dark Ice och är skriven av Grieg Beck. Det är en rysarskräckis som handlar om varelser som bor i grottor under Antarktis isar. iceJag är inte färdig än men hittills kan jag säga att trots ganska intressanta teman här och där så är boken fylld med en hel del suck och gäsp. Rent tekniskt handlar det om överlevnadsskräck, ett forskarteam följer ett annat ner i outforskade grottor, där hittar de varelser mänskligheten inte känner till samt spår av en okänd uråldrig civilisation. Varelserna är hemska och jättefarliga och karaktärerna måste ta sig upp till ytan igen utan att bli uppätna. Varelserna är faktiskt ganska intressanta och jag gillar verkligen hela grejen med den uråldriga civilisationen. Det räckte dock inte för herr Beck. Huvudrollen är en superstark man från en militär specialstyrka. Bara hans namn Alex Hunter ringer lite varningsklockor. Alex och hans glada gäng machograbbar ska rädda de stackars forskarna från säker död. Herr Hunter har dessutom mystiska krafter som han fått av en underlig skada i hjärnan (varför behöver vi ens superkrafter i den här historien?). Dessa krafter ger honom superstyrka, fantastiskt iakttagelseförmåga och superhöjda sinnen som gör honom till den perfekta krigaren, hans enda svaghet är att kraften kan göra honom mer aggressiv än han vill vara (men det är okej, han vill inte vara elak så det gör allt bra igen). Så.. hans naturliga fördelar är att han är en manlig macho man, han har manliga supermacho-krafter och hans enda svaghet är att han är så underbart extra-manlig. De andra medlemmarna i hans team har inga superkrafter men deras manlighet hyllas likväl, Alex kunde inte stoppa sin vän från att offra livet för dem, särskilt eftersom han visste att han skulle göra samma sak i deras situation. facepalm3För att han är en Man. Versalen och fetstilen är viktig, han är inte bara man utan Man! Bland forskarteamet finns en sur och omanlig man, en nörd och två kvinnor som egentligen bara är där för att uppskatta de Manliga Männens Manlighet. Samt bli räddade. Den sura mannen är så uppenbart skurk att jag inte kan annat än att sucka. Han saknar alla Manliga dygder och har inga mänskliga egenskaper alls egentligen. Han är omanlig så han måste vara sämst och dum och korkad.

Allt detta är inte nog, författaren har dessutom uppfunnit nya militära science-fiction vapen som.. nej jag behöver inte beskriva mer, ni fattar nog poängen. Det kunde ha varit en intressant överlevnadsskräckis med trevliga mystiska element men när historien bara används för att hylla den heliga Y-kromosomen blir allt bara barnsligt. Tråkigt. Så fort Alex eller någon av hans supermän ska säga eller göra något, eller en kvinnlig karaktär ska imponeras av dem, hör jag bara ledmotivet till Two and a Half Men i huvudet. Allt är bara man man man man man man man Man Man Man MAN MAN MAN MAN.

Geralt_of_Rivia_transparantOch det för mig tillbaka till Witcher 3. Det har en stor öppen och detaljerad värld, grafiken är vacker och spelaren får göra många olika intressanta val. Det går inte att spela någon annan än Geralt, en manlig karaktär. Det kan jag ju inte fela dem för egentligen, jag föredrar när det går att spela kvinnliga karaktärer men Witcher är ju baserad på en bokserie så de bör ju inte ändra för mycket på bokseriens huvudkaraktär – jag fattar allt det där. Alla spel behöver inte vara designade just för mig, jag gillar ju att de flesta rollspel har mer och mer variation numera, ett och annat spel får gärna ha en specifik huvudkaraktär.

Men måste han vara så…

Den sista kvar av en magisk sort män som har massa krafter, mörk raspig röst, han har två svärd, ett supercoolt ärr över ögat, vitt lång hår, är smartast och starkast och alla brudar vill ha honom och nåde den som moppsar upp sig mot denna manlige Man.

ponder2Missförstå mig inte nu, jag vill inte förbjuda alla spel med machomän men… åhhh.. jag orkar inte spela såna karaktärer. Jag kommer bara ha den där jävla låten från Two and a Half Men i huvudet hela tiden. Det här inlägget är inte ens till för att skälla ut spelet… Jag vill egentligen bara ställa en fråga, en ärlig fråga och jag vill ha ett uppriktigt svar. Har du som läser detta just nu spelat Witcher 3? Om svaret är ja, kommer jag att kunna uthärda? Har du orkat läsa hela det här inlägget, tror du jag kommer orka spela gruffige Geralt igenom det stora fantastiska rollspelet? Har du inte spelat Witcher 3 men känner någon som har det, länka hit dem!

Jag är helt ärlig nu, era svar kommer förmodligen avgöra om jag köper spelet eller inte.

*väntar på kommentarer*

Kram!

 

Bechdelponnisar

snortle

Ahhhh.. hahaha.. Det är ju för sött. Nu är det en mindre än en vecka kvar innan vi får en säsong av My Little Pony! Jag ser fram emot att få besöka vännerna i Ponyville igen, som jag skrev lite om här.

Det är dock inte den nya säsongen jag tänkte skriva om idag. Det är de roliga reaktionerna som bronisarna fått beträffande en viss ny karaktär vid namn Flash Sentry. (klicka på bilden för att se konstnärens hemsida)

Flash introducerades först i långfilmen Equestria Girls som ägde rum mellan den tredje och fjärde säsongen av serien och har sedan dess dykt upp lite här och där men det är fortfarande i de två långfilmerna som han har fått mest uppmärksamhet. Jag kanske behöver förklara lite här. Långfilmerna äger inte rum i samma värld som serien utan i ett parallellt universum där seriens karaktärer har dubbelgångare i mänsklig skepnad. Jag brukar ignorera filmerna då de helt och hållet missar seriens budskap men det hör inte heller hitflashguitar.

I ponnyvärlden är Flash Sentry en kunglig vakt med ljusorange päls, blå man och ett sköldmärke på flanken. Han har inte haft så jättemycket att göra än men jag antar att en kunglig vakt har fullt upp med sin plikt. I det parallella universumet, där de flesta av ponyvilles innevånare är elever på en skola, är han lite av en snäll rebell som spelar elgitarr.

Mottagandet för Flash har varit väldigt delat bland killar som gillar My Little Pony. En del är glada att det nu finns ännu en hingst att relatera till och andra.. ja. Jag har läst att vissa är ganska upprörda. Ni förstår, han introducerades i första filmen, som potentiellt kärleksintresse för Twilight Sparkle som ju är seriens huvudsakliga protagonist och han har egentligen inte fått något annat syfte sedan dess. Jag har sett folk påpeka att till och med hans färger är komplement till Twilights egna lila färgskala. Sååå… Killar är upprörda att denna manliga karaktär enbart existerar för en kvinnlig karaktär.

Ursäkta mig men detta kräver en animerad GIF.

rainbowlaughing

Förstå mig rätt nu, det är inte helt snällt att skratta åt att killar känner sig objektifierade men vi lever faktiskt inte i ett vakuum här. Som jag har beskivit flera gånger när jag skrivit om bechdeltestet så är problemet inte att vissa kvinnliga karaktärer enbart existerar för männens skull. Problemet är att denna typ av kvinnlig gestaltning är en norm, en alldeles för vanlig status för många kvinnor i fiktion. Bechdeltestet blir effektivt först när det kan visa en statistik på många historier. Det är sant att Flash Sentry inte har någon större poäng förutom att ge Twilight ett käreksintresse och ja, han skulle kunna vara en mer intressant karaktär om så inte var fallet. Men herregud, att bli upprörd över att en manlig karaktär i en serie blir utsatt av vad majoriteten av alla kvinnliga karaktärer i nästan alla serier någonsin fått utstå… Det är.. det är bara för gulligt.

Ni stackars objektifierade satar behöver en stor kram nu.

Kram!

Min egen tystnad

sulky4Jag skriver inte så mycket längre och det är tråkigt. Jag gillar att skriva, nej älskar! Det finns väl olika anledningar till att jag skrivit mindre på sistone men i det allra senaste måste jag faktiskt säga att inspirationen har långsamt börjat komma tillbaka. Det kanske verkar väldigt konstigt att jag som genusbesatt feminist och spelnörd inte har skrivit om gamergate. Eller konstigt förresten, nej det är inte så konstigt att någon inte vill ge sig in i en strid som med så stor sannolikhet kan leda till förföljelser och hot. Det är helt förståeligt att hålla sig utanför i ren självbevarelsedrift, därför är de kvinnor som faktiskt tar upp kampen riktiga hjältar, legender i vår tid.

Jag har inte skrivit om det av olika anledningar, ovanstående kan vara en av dem. I och för sig har ju GG härjat som mest under den tid då jag ändå skrivit som minst och det är en så ofantligt stor grej att jag inte kunnat skriva ett ”litet” inlägg om det… som jag gör nu… hehe.. Och många som skriver bättre än jag har skrivit om det, läs till exempel det här inlägget av Discordia om du vill.

sadvectorFaktum är att GG känns som en sådan förruttnelse i en kultur jag älskar.. eller.. älskade.. vill älska. Det är bara så sorgligt.. de har gjort hela spelkulturen till något så hemskt. Att forska och samla i ämnet skulle bara göra mig ännu mer nedstämd än jag redan så ofta är. Det värsta är ju hur många som blint följer GG utan att ens fatta hur vidrigt och rent utsagt elakt det är! De gapar fortfarande om att det inte alls handlar om att trakassera, förtrycka och tysta kvinnor, utom att det handlar om etik i spelbranschen! Det är så irriterande att behöva säga ”Jaja, jag är bara arg på de som gör de dåliga sakerna, etik är ju bra.” Det är bara rent bullshit. Rent jävla stinkande bullshit.

humörIngen kan väl fortfarande tro att det handlar om etik? Det hela började med att Zoe Quinn anklagades för att ha sex med en spelrecensent i utbyte mot en positiv recension – EN RECENSION SOM ALDRIG HAR EXISTERAT!

Och den etik de försvarar handlar bara om att skrämma kvinnor, som är onda nog att våga ha en åsikt, till tystnad. De kämpar så ihärdigt för att rent utav förstöra så många kvinnors trygghet och livsglädje att jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag vill alltid försöka se det goda även i hemska människor men GG har blivit så jävla genomruttet att det knappt ens känns verklighetstroget! Det känns som en överdriven antagonist i en saga, inga människor i verkligheten kan väl vara så fruktansvärt vidriga? Det fanns en tid då jag nästan kunde förmå mig att tro på att det fanns folk inom GG-rörelsen som faktiskt brydde sig om etik i spelbranschen men jag kan helt enkelt inte tro på det längre. Du måste vara en speciell sort blind och naiv för att kunna leva under den illusionen. Det hela påminner mig om en komedisketch. Nu är det inte helt nödvändigt, trots att sketchen handlar om nazister, att jag menar att GG bör liknas vid sådana. Därför är det bäst jag talar klarspråk; Jag tycker i allra högsta grad att GG kan liknas vid nazister. Så var det sagt.

Här kommer klippet, som jag dedicerar till de mytomspunna ”ärliga killarna” inom GG.. om ni existerar. Må ni också ha ett uppvaknande snart. Kram!

Transminnesdagen

sadvectorIdag, 20e November är Transgender Day of Remembrance, dagen vi uppmärksammar alla de människor som har jagats mördats på grund av att deras könstillhörighet inte stämde överens med den ”fina” normen. Människor som under hela livet har fått leva under förtryck och hån, många blir av med sitt jobb och till med sin familj – detta om de ens har modet att berätta för sina nära om vem de verkligen är. Och så mördas de. Världen som ska ha blivit så fin sedan det där hemska andra världskriget när oskylda människor kunde offras för att de är av en ”konstig” sort som andra människor inte är vana vid.

Men världen har inte blivit finare. Människor rangordnas fortfarande efter den där helvetes jävla skitnormen. ”Var som genomsnittet eller förtjäna att dö.”

”Men jag har aldrig känt en transperson, den här dagen är inte relevant för mig.”

angervectorJo det är den. Först och främst, hur kan du veta att du aldrig känt en transperson? Väldigt många lever sitt liv i hemlighet utan att någonsin berätta för en enda själ att de är transpersoner och det är inte konstigt när vi tänker på hur världen ser på, och behandlar dem. Och dessutom kvittar det om du känner en transperson eller inte, det blotta faktum att vi idag, 2014, fortfarande behandlar folk som skräp av helt idiotiska skäl. Gör inte detta dig rosenrasande? Varje transperson är en människa precis som du, vacker precis som du, har tankar, känslor och drömmar precis som du. Fast de lever i en värld där de lätt kan hatas utan egentlig anledning. Vi måste alla bli bättre än såhär.

tdor-remembrance01Rannsaka dig själv, tycker du att transpersoner har rätt att leva ett värdigt liv utan hot om förföljelse, misshandel och mord?

Om nej, vänligen prata aldrig någonsin med mig igen.

Om ja, prata om det. Berätta för folk om denna dagen, om folk är rädda för saker som är för dem okända, se till att trans upphör att vara okänt. Prata om varför det är självklart att acceptera varje person för den vackra människa hen är, och framför allt agera om du bevittnar förtryck! 

Så, ta några stunder idag och tänk. Tänk på alla människor som blivit mördade för att de ville vara sig själva. Tänk om de var du, eller din bästa vän, eller någon i din familj som kom ut som trans (det kan mycket väl vara så) och blev sönderslagna av hatfyllda idioter helt utan sans och reson.

Minns de människor detta redan har hänt och hjälp världen att nå den dagen då det aldrig händer igen.

Kram!

Ännu en mansdag

explainJag tänkte faktiskt inte skriva om mansdagen idag, dels för att  jag har ett ganska långsamt tempo på bloggen just nu men också för att jag inte kom på nåt mer att skriva än det jag skrev förra året så det kändes onödigt att upprepa mig. Jag ändrade mig nu i sista minuten efter att ha sett en hel del aktivitet på twitter som hånar eller rent utav hatar mansdagen av olika anledningar. Jag tycker det är tråkigt.

Jag förstår att många känner sig förtryckta av män och det finns folk som faktiskt har god anledning att vara arga på män, jag tycker ändå det är synd att medvetet förlöjliga mansdagen. Särskilt om en vill att kvinnodagen ska uppmärksammas positivt.

lerDet handlar inte om att bli antifeminist för en dag och acceptera mäns förtryck av kvinnor, det handlar om att ta en stund och tänka på saker som faktiskt drabbar män. Tycker du till exempel inte det är värt att skänka en tanke till unga män och pojkar vars olycka drivit dem till självmord? Det tycker jag.

Det blir inte ett lång inlägg, jag ville bara få detta sagt; jag vill att internet ska veta att alla inte hatar mansdagen. I övrigt vill jag bara upprepa att jag fortfarande tycker som jag tyckte för ett år sedan, läs det inlägget om du inte redan gjort det.

Kram!

Who you gonna call?

shyJag har ett så kallat guilty pleasure. Jag älskar när filmer och serier har starka, välskrivna kvinnliga karaktärer och stör mig när filmer exkluderar kvinnor för att..ja, bara för att. Jag blir glad när bra filmer klarar bechdeltestet trots att den ribban är satt väldigt lågt. Jag skäms dock lite för hur mycket jag gillar en gammal film vid namn Ghostbusters.

Tre män (senare fyra) i New York startar ett spökfångarföretag och hjälper kunder som besväras av övernaturligheter. Spökproblemet blir värre och värre och till slut är det upp till våra modiga herrar att rädda världen.

busters

ghostbusterslogoHaha okej, när jag skriver det så kortfattat låter det inte så intressant men den här filmen hade mycket charm. De tog ett koncept som skulle kunna ha varit skräck eller action och gjorde en komedi. Den är både spännande och rolig och det är tydligt att den är gjord med mycket kärlek. Tyvärr får den inga genus-poäng alls. Det finns två viktiga kvinnliga karaktärer, Dana (som spelas av underbara Sigourney Weaver) och Janine. Förstnämnda är filmens Damsell in Distress och sistnämnda är herrarnas sekreterare. Sedan tar den onda Gozer kvinnlig skepnad, men karaktären är könlös så hen kan knappast räknas som kvinnlig karaktär. Sååå.. Bechdeltestet gick ju inte så bra där.

ghostbustingFilmen fick en uppföljare, ett par tecknade serier och TV-spel och i åratal har fansen bett på bara knäna om ännu en uppföljare. Tidigare i år dog Harold Ramis, en av filmens huvudrollsinnehavare och manusförfattare och drömmen om en ny uppföljare dog med honom. Däremot kommer vi att få se en reboot! En ny film som tar tillbaka berättelsen till ruta ett och kan skapa en helt ny generation spökjägarfans! Nu kanske de till och med kan släppa in en och annan kvinnlig karaktär som kan göra annat än att räddas eller vara sekreterare? Svar: Ja, de nya spökjägarna är kvinnor! Alla huvudrollsinnehavarna som i originalet var 100% män är nu 100% kvinnor. Och varför inte? Varför är det så konstigt? Varför ska vi nöja oss med att få en grabbfilm som inte hatar kvinnor riktigt lika mycket som förr? Det här är ju helt awesome!

Paul Feig (Bridesmaids, the Heat) kommer att regissera och Katie Dippold (The Heat) är med och skriver manus, så vi kan vara ganska säkra på att kvinnorna inte enbart kommer att vara där för att sexualiseras. De flesta i orginalteamet är väldigt positivt inställda till idén. Självklart blir det mycket gnäll från fansen, det blir det alltid när en älskad serie ska rebootas men här kryper ju även de misogyna trollen fram. Här är en kommentar jag plockat från internet:

 

skeptiskI wonder how the young people of today feel about the world around them… they have been indoctrinated heavily by toxic feminism… the whole thing is fishy as hell. you just know that there is some hidden agenda why the powers that be are choosing an all-female cast. the propaganda here in the us is too fucking ”girl-power pro feminist man bashing”. females are spending the most money in this recession, and making this franchise all-female might make more money, but I’m sure as hell not going to see that shit.

Ja, eller hur. Att en film skulle ha kvinnliga spökjägare är det samma som ”man bashing” men att kvinnor förr inte fått vara med är helt okej. Åhhh! Det finns miljoner saker att bena ut i den där kommentaren men jag bara… suck. Hela inlägget skulle kunna handla om hur vårt samhälle ser på blotta tanken att kvinnor skulle kunna tas på allvar men det vill jag inte prata om just nu. Dessutom är det väl ganska jävla uppenbart i alla fall?

Nej, det är bara att ignorera trollen. Det finns dock en liten hake. Många blir upprörda över reboots utan att vara sexistiskt betingade. Det går att vara orolig för att filmen blir dålig också. Jag hoppas verkligen att de lyckas med det här projektet, det är för mycket på spel, ett misslyckande skulle vara katastrofalt. Jag är dock optimistisk. Paul och Katie är duktiga på att berätta historier och de vet hur humor fungerar och jag har läst att de fokuserar på att bygga upp en läskig miljö.

Det är ju det som är poängen, det som gjorde orginalet så charmigt och gav filmen ett så roligt konstrast. Värden Ghostbusters utspelar sig i är läskig. Fruktansvärt läskig, det hela påminner om världen som beskrivs HP Lovecrafts berättelser, men in dundrar ett gäng vanliga människor som inte är superhjältar och beter sig.. mänskligt. De klantar sig, missuppfattar och låtsas att de har kontroll när de i själva verket är ute på djupt vatten. Jag ser fram emot den här filmen! Jag menar, en Ghostbusters utan sunkig kvinnosyn! Glad!

 

Kram!

PS. Eftersom inlägget handlade om spöken så tycker jag att jag gjorde helt rätt i att använda min bild på anden i glaset från ett av mina första inlägg. Hihi. Kram igen!

Att stiga från askan

sadvectorNu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En del av problemet var det kommande valet, mycket har stått på spel och många mindre trevliga sidor har blommat upp hos många människor. Jag sade till mig själv att bara valet är klart kan jag börja återhämta min glöd. Det känns inte så nu dock. Det känns som om någon igår hällde vatten på den lilla biten glöd som fanns kvar. Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg och Feministiskt Initiativ som inte bara hade gett mig hopp, utan varit allas bästa försvar mot SD kom inte in i Riksdagen. Så nu har vi ett främlingsfientligt och antifeministiskt parti med en enorm outmanad vågmästarroll, en svag vänsterregering som tydligen inte kommer få någon hjälp från högern vad det gäller bekämpandet av SD. Inget ser ljusare ut idag än igår. Det är svårt att se inspirationen komma tillbaka inom en nära framtid.

Varför skriver jag det här då? Utan inspiration? Ja, kanske är det terapi. Nej, jag vet varför. Jag vet faktiskt att bakom all svart sorg jag känner just nu döljer sig en positiv framtid. Den är bara väldigt svår att se eftersom det ljusa är långsiktig och nuet är nattsvart. Jag vet att bra saker är på uppgång och i och med att jag skriver här vill jag få mig själv att faktiskt inse detta och ta det till hjärtat!

rosie2Seriöst! SD fördubblade sina siffror men F! gick från 0,4% till 3,1% helt utan partistöd! Jag vet inte om det någonsin har hänt förut, i något parti! Faktum är att den feministiska kampen alltid har varit långsiktig. Vi vet att det misogyna samhällsklimatet inte kommer att försvinna plötsligt, vi kan bara arbeta för att långsamt tunna ut det tills det bara är ett pinsamt avsnitt i mänsklighetens historia. Vi vet att det inte handlar om månader, år eller er eller ens mandatperioder. Det handlar om generationer, vi vet detta så vi kan inte låta oss bli nedslagna över en mandatperiod på fyra år. När jag tänker efter så var valet en stor seger för F! om vi bara ser till partiet i sig. Vi har passerat 2,5%spärren och kan därmed göra en betydligt starkare satsning nästa val. Det sorgliga var att en ännu större seger hade betytt så mycket för hela Sverige, inte bara feminister utan alla de 87% som inte röstade på SD.

Jag beklagar, kära medborgare, att vi kan hjälpa er i den här kampen de kommande fyra åren som vi hade hoppats. Men vad vi kan göra är att använda de krafter vi byggt upp och de nya medlen vi fått för att verkligen storma in nästa gång!

Ja. Nu mår jag bättre. Jag är inte helt återhämtad men det känns bättre nu. Det fanns visst en liten bit glöd kvar som inte träffades av regnet. Den glöden ska jag nära och ta hand om och jag lovar att innan nästa val har jag inte bara en kämparglöd att komma med men en stor brinnande eldfågel!

Jag hoppas att du som läser detta, om du var nedstämd som jag, också mår lite bättre nu. Tillsammans ska vi klättra högre! Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi se till att vår seger är oundviklig!

Kram!