Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Jag är sämst

sadvectorJag är verkligen det. Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag fick det påpekat idag på twitter, mycket artigare än förtjänat, att mitt 14 månader gamla inlägg om mansdagen var problematiskt. Jag medgav att skämtet ‘Grattis, du har en penis’ inte var så roligt som jag kanske trott tidigare och kunde upplevas transfobiskt om någon trodde jag menade allvar och inte, ni vet, skojade. Vidare påpekades det att inlägget som följde den problematiska inledningen inte hjälpte i och med att det helt och hållet exkluderade transmän.

whoaJag tappade hakan. Jag behövde inte läsa inlägget igen för att veta att det var sant. Jag som varit så stolt över mitt fina välmenande inlägg hade utelämnat en av de mest utsatta gruppen män som finns! Och vad värre är, det hade redan påpekats en gång tidigare i kommentarerna och jag hade redan då totalt missat det! Jag betraktade ”Inledningsskämtet” som i ett vakuum eftersom mina fina intentioner måste ju synas i följande inlägg, jag fattade inte alls hur jävla elakt allt blev i kombination. Jag var helt blind.

Jag vacklade och blev illamående. Jag är en vedervärdig hycklare. Här raljerar jag höger och vänster om hur hemska folk är som förtrycker och förminskar människor för vilka de är och så är jag precis likadan själv. Att skriva ett firande inlägg tillägnat män, inleda med ett transexkluderande skämt och sedan följa upp med ett transexkluderande inlägg, jag ser nu att kombinationen blir rent utav hatisk. Jag hade inte direkt haft en bra dag fram till dess heller, men att plötsligt se mig själv ur ett perspektiv där jag själv är allt jag hatar blev för mycket. Jag fick sätta mig ner på en bänk och samla mig. Jag kom på tanken att rätta till mitt misstag på nästa års mansdag men det är ju om tio månader! Nej, jag måste ventilera det här och nu.

Jag var en idiot. Nej, jag är en idiot. Jag uttryckte mig transfobiskt och förtryckte transmän utan att ens märka det förrän efter jag fått det påpekat två gånger. Jag kan bara hoppas att ni, mina fina vänner som är transmän samt alla andra som läste mitt inlägg kan förlåta mig.

Jag tog just bort ett stycke som skulle vara här som försökte förklara hur jag inte alls tänkte transfobiskt när jag skrev inlägget. Jag skrev om stycket flera gånger kunde inte få det att se ut som något annat än en billig ursäkt, kanske för att det var just var det var. Det stycket får utebli. Jag får stå mitt kast, jag gjorde fel och jag är ledsen. Jag kommer inte ändra det gamla inlägget förutom att jag kommer att lägga till en länk till detta inlägg. Jag vill inte sudda ut mitt misstag, jag vill lära mig av det. Jag lovar att jag ska inte göra något sådant igen, om ni ser mig kana in på liknande spår, snälla, säg till mig. Jag har varit sämst… men jag vill vara bättre.

Kram

Ännu en mansdag

explainJag tänkte faktiskt inte skriva om mansdagen idag, dels för att  jag har ett ganska långsamt tempo på bloggen just nu men också för att jag inte kom på nåt mer att skriva än det jag skrev förra året så det kändes onödigt att upprepa mig. Jag ändrade mig nu i sista minuten efter att ha sett en hel del aktivitet på twitter som hånar eller rent utav hatar mansdagen av olika anledningar. Jag tycker det är tråkigt.

Jag förstår att många känner sig förtryckta av män och det finns folk som faktiskt har god anledning att vara arga på män, jag tycker ändå det är synd att medvetet förlöjliga mansdagen. Särskilt om en vill att kvinnodagen ska uppmärksammas positivt.

lerDet handlar inte om att bli antifeminist för en dag och acceptera mäns förtryck av kvinnor, det handlar om att ta en stund och tänka på saker som faktiskt drabbar män. Tycker du till exempel inte det är värt att skänka en tanke till unga män och pojkar vars olycka drivit dem till självmord? Det tycker jag.

Det blir inte ett lång inlägg, jag ville bara få detta sagt; jag vill att internet ska veta att alla inte hatar mansdagen. I övrigt vill jag bara upprepa att jag fortfarande tycker som jag tyckte för ett år sedan, läs det inlägget om du inte redan gjort det.

Kram!

Kvinnodagen 2014

neutralHej hopp och glad kvinnodag till alla! Ja alla. Temat för årets kvinnodag är hur kvinnors rättigheter som leder till mer jämställdhet gör världen bättre för alla, inte bara kvinnor. Nu r det i och för sig något som jag alltid pratar om i alla fall, vilket kanske betyder att jag inte behöver skriva en jätteuppsats här.Jag är också lite orolig efter att ha blivit lite bränd förra årets kvinnodag, förra året var jag optimistisk över fina nya broar byggda mellan män och kvinnor men nu är jag konstant orolig över taskiga kommentarer om att beröva världen på en kvinnodag. rosie2Det jag försökte säga förra året var att folk som gillar kvinnodagen och folk som vill stärka mansdagen behöver inte vara motståndare, vi kan väl alla försöka hjälpa varandra oavsett kön? Om du inte tror att en lyckad kvinnokamp kan leda till mer rättvisa för både män och kvinnor, tänk på det här.

  • Om kvinnor universellt ska verka mer som offer så kommer detta förmodligen leda till att män på ett eller annat sätt ses mer som förövare.
  • Om kvinnor ska ses som hjälplösa och behöva tas hand om för de kan inte klara av detta själva så kommer män på något sätt upplevas som tjänare.
  • Att någon driver en kvinnokamp betyder inte på något sätt att de också driver en anti-manskamp eller att de inte har sympati för mansfrågor.

Kan vi göra ett försök till? På kvinnodagen respektive mansdagen, kan vi inte ta en dag och bara uppskatta den andra sidan? Bara en dag? Olivkvistar och kramar till alla!  Om du är man, femististkritiker eller båda, gör du något positivt för kvinnor idag på kvinnodagen? Vad då för något?

Kram!

Mansdagen!

neutralÄr du man? Grattis, du har en penis!

(EDIT: Jag har insett ett stort problem med detta inlägg, snälla läs min ursäkt genom att klicka här efter att du läst detta inlägg)

Haha, förlåt, jag menade inte att vara sarkastisk eller något, den meningen lät bara så rolig att jag var tvungen att inleda med den. Idag är ju den internationella mansdagen, och som jag skrev i mitt inlägg om kvinnodagen så vill jag uppmärksamma dagen och prata om något inom manskampen som behöver belysas. Jag vill påpeka att jag vill inte att några äckliga kritiker av kvinnodagen tar åt sig av det här, har du någon gång kränkt en feminist på kvinnodagen angående kvinnodagen menar jag inte dig när jag skriver om män. Så det så. Förra kvinnodagen passade en taskig jävel på att se till att ta bort all glädje ur dagen, så ingen glädje för dig idag!

Det finns tydligen en lista med teman för mansdagen 2013 som handlar om män och pojkars säkerhet och lyder:

  1. Håll män och pojkar säkra genom att ta itu med mäns självmord
  2. Håll män och pojkar säkra så de kan bli morgondagens förebilder
  3. Förläng män och pojkars livslängd genom att skydda de från sjukdomar och dödsfall som kan undvikas
  4. Håll män och pojkar säkra genom att kämpa för fäder och manliga förebilder

Jag tänker välja den första. Ser inte riktigt vad den andra har med kön att göra.. Lite samma med nummer 3 faktiskt.. Och fyran har jag lite problem med för att jag anser att om förebilder ska vara könsspecifika så skapar de flera av de problemen som vi försöker bekämpa i den första punkten.

Män och pojkars självmord.

Jag tänker inte slänga upp statistik här, vill ni se siffror kan ni ju googla och antingen bevisa mig rätt eller fel, whatever, men jag tror det är rätt så känt att könsfördelningen vad det gäller självmord ligger väger ganska så tungt åt det manliga hållet. Självmord är ju naturligtvis inte mer eller mindre tragiskt beroende på könet men med en sådan fördelning är det svårt att förneka att det ligger könsroller bakom.

sadvectorJag antar att folk som begår självmord är olyckliga och eller deprimerade. En viktig sak för en olycklig människa är tröst, stöd och förståelse, en människa måste få öppna sig och dela sina problem och smärtor med någon som bryr sig, och inte dömer en för ens reaktion. Vi kan alla känna känslomässig smärta och om vi inte får släppa ut den så kommer den att växa och förtära oss.

En kvinna som är ledsen brukar folk lyssna på. Det är nyttigt att gråta ut, och det finns inget konstigt med en kvinna som behöver en kram och att få gråta ut på någons axel, detta är inte bara mänskligt men kan faktiskt rädda liv.

Såhär får dock inte män bete sig. Nu vet jag att folk gillar att säga idag får män visst visa känslor och gråta, det säger vi ju hela tiden! Men får män verkligen gråta?

Nu predikar jag kanske för kören, de flesta som läser här är väl på något sätt med i genusmaffian och håller redan med att det är helt okej för en man att be om stöd och tröst och att gråta ut på någons axel, det är faktiskt till och med en stor ära att få vara den axeln som lättar på någons smärta. Nu är det dock så att vi lever i en värld där en människas sunda värderingar inte betyder så mycket för den stora massans medvetande. På samma sätt som vi alla lär våra döttrar att de inte får ta stor plats eller sikta på karriärer med hög auktoritet lär vi våra söner att de inte får visa svaghet. Vi kanske aldrig säger det men offentliga reaktioner på en gråtande män brukar vara av en nedvärderande sort. Och på andra sidan brukar mäns förmåga att inte påverkas av hemska saker hyllas som en av manlighetens viktigaste egenskaper.

cryingAtt vara en man och gå runt i livet och samla ihop alla smärtor inom sig och aldrig få utlopp för dem.. Bara ackumulera mer och mer smärta utan att kunna be om hjälp, för att det skulle visa svaghet och detta skulle leda till att ditt värde som man skulle sjunka, och som en man är du ingenting utan din styrka. Vilken ensamhet… att inte kunna få be om hjälp eller ens be om en kram… Som att flyta i ett sort hav av smärta och ensamhet… Jag orkar faktiskt inte ens skriva det här mer, det är så hemskt. Det är inte konstigt att män inte orkar med och väljer att avsluta det. Det är så tragiskt, för det hela kunde undvikas om vi som kollektiv värld bara kunde skärpa oss och kasta bort de här idiotiska könsrollerna en gång för alla!

Har du någon gång himlat med ögonen när en man varit ”mesig”, skärp dig! Har du någon gång sagt till en ung pojke att ”killar gråter inte”, skärp dig! Har du någon gång applåderat en man för att vara ”cool” när något hänt honom som borde ha sårat honom? Skärp dig och erbjud honom en kram, och våga inte döma honom!

Män, kom ihåg; det är heeelt okej att gråta, och att behöva hjälp! Vi är alla här för varandra och ingen ska behöva gå igenom livet med enbart smärta. Du blir inte mindre manlig för att du gråter. snoppen kommer inte ramla av, då får du snyfta jävligt kraftigt i så fall.

Vet ni vad? Det jag skrev i början om män som kränkt kvinnodagen? Att de inte får ta tills sig av det här? Jag ångrar mig, det är klart det här gäller er också! Jag måste vara ärlig, han som klankade ner på mitt inlägg som bara var vänligt menat och gjorde en fin dag fientlig sårade mig faktiskt väldigt djupt och jag ville inte att mitt utlovade positiva inlägg om mansdagen skulle gynna honom på något sätt men nu… nu kan jag faktiskt inte utesluta honom. Eller någon. Ingen förtjänar att vara olycklig.

lerNi som läser det här… Krama en man. Är du man, kvinna eller annat, homo, hetero eller vadsomhelst, ditt eller datt, tjo eller tjimm, när du ser en man som behöver stöd; ERBJUD DITT STÖD! Du kommer att må bättre av det, men för honom kommer det betyda ännu mer! Du kanske rent utav har förhindrat ett självmord! Du kanske har sått ett frö av lycka i en själ som tidigare inte sett något hopp, och det är så vackert att jag inte kan beskriva det med ord.

Kom ihåg det här, och påminn varandra om det nu på den internationella mansdagen. Den här och framtida mansdagar.

Kram, alla. Och jag menar alla.