Jag har pratat om det här förut på olika sätt men jag blev bara så förvirrad idag att jag var tvungen att skriva ner det här. Någon berättade för mig om “den där hen-galna kvinnan” som inte låter någon veta könet på hennes barn, trots att barnet är så gammalt som fyra år. Personen jag talade med himlade med ögonen och berättade att “När folk frågar henne om det är en pojke eller flicka så säger hon bara att det är ett barn“.
Jag förstod inte vad problemet var, men nu är jag ju med i genusmaffian så jag kanske är partisk. Jag försvarade kvinnan i fråga och undrade om det inte är att föredra att låta ett barn växa upp utan att stoppas i en låda med en förutbestämd personlighet. Personen blev då stött tyckte att “Jaha kanske det, men då tycker jag det kan göras på ett bättre sätt än att inte prata om barnets kön.”
Jag frågade om personen hade några förslag på andra sätt att göra det på men då tog visst konversationen slut.
Okej, det finns massor av argument jag skulle kunna dra upp här som försvarar kvinnans val men det är inte det jag sitter och funderar över nu. Jag funderar över varför det verkar som om många faktiskt tycker om att känna sig kränkta. Det måste väl finnas finnas miljoner saker som är viktigare än vare sig en kvinna du inte känner vill indoktrinera sitt barn i könsroller eller inte? Vad är det för en sak att känna sig kränkt över? Om du tycker ordet hen är onödigt är det väl en sak men är det verkligen så hemskt för dig att vi andra inte tycker ordet är onödigt? Vad är det som gör ont egentligen? Vad är poängen med att bli arg över något sådant?
Jag har skrivit förut om att vara överkänslig och om att uppskatta sorgliga saker som gör mig ledsen, är det något liknande? Kan det vara så att vissa människor helt enket får ut en positiv känsla när de känner att de kränks?
Nej, det är inte en retorsk fråga, jag undrar verkligen. Vad tror ni? Finns det någon där bland mina underbara läsare som faktiskt har upplevt det jag pratar om, och i så fall, snälla kan du kommentera och dela med dig av dina upplevelser? Det skulle faktiskt vara intressant att få reda på.
Kram!
