Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Skonsamt nytt år.

sadvectorJa, nu sitter jag här och försöker peppa mig själv till nyårsfirandet. Känns lite… sisådär med det. Förra och för förra nyår skrev jag om att nu jävlar ska nästa år bli bra så vi kan lämna förra skitåret bakom oss. Det har ju gått sådär. Visst har en del trevliga saker hänt under året och de sakerna är jag tacksam för men… för mycket smärta, för många tårar och för många… avslöjanden för att se något direkt hopp för 2016. Avslöjanden ja.. för den där hemska minoriteten socialnationalistiska xenofober, som vi var så glada var en minoritet.. känns inte som en minoritet längre. Så många folk i min direkta närhet… nej jag vågar inte önska någon ett gott nytt år nu. Det har bara gått åt helvete när jag gjort det förut. Nu går vi vidare från spillrorna av ett år… och hoppas och nästa år blir lite mer skonsamt.

Kram.. 

Att stiga från askan

sadvectorNu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En del av problemet var det kommande valet, mycket har stått på spel och många mindre trevliga sidor har blommat upp hos många människor. Jag sade till mig själv att bara valet är klart kan jag börja återhämta min glöd. Det känns inte så nu dock. Det känns som om någon igår hällde vatten på den lilla biten glöd som fanns kvar. Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg och Feministiskt Initiativ som inte bara hade gett mig hopp, utan varit allas bästa försvar mot SD kom inte in i Riksdagen. Så nu har vi ett främlingsfientligt och antifeministiskt parti med en enorm outmanad vågmästarroll, en svag vänsterregering som tydligen inte kommer få någon hjälp från högern vad det gäller bekämpandet av SD. Inget ser ljusare ut idag än igår. Det är svårt att se inspirationen komma tillbaka inom en nära framtid.

Varför skriver jag det här då? Utan inspiration? Ja, kanske är det terapi. Nej, jag vet varför. Jag vet faktiskt att bakom all svart sorg jag känner just nu döljer sig en positiv framtid. Den är bara väldigt svår att se eftersom det ljusa är långsiktig och nuet är nattsvart. Jag vet att bra saker är på uppgång och i och med att jag skriver här vill jag få mig själv att faktiskt inse detta och ta det till hjärtat!

rosie2Seriöst! SD fördubblade sina siffror men F! gick från 0,4% till 3,1% helt utan partistöd! Jag vet inte om det någonsin har hänt förut, i något parti! Faktum är att den feministiska kampen alltid har varit långsiktig. Vi vet att det misogyna samhällsklimatet inte kommer att försvinna plötsligt, vi kan bara arbeta för att långsamt tunna ut det tills det bara är ett pinsamt avsnitt i mänsklighetens historia. Vi vet att det inte handlar om månader, år eller er eller ens mandatperioder. Det handlar om generationer, vi vet detta så vi kan inte låta oss bli nedslagna över en mandatperiod på fyra år. När jag tänker efter så var valet en stor seger för F! om vi bara ser till partiet i sig. Vi har passerat 2,5%spärren och kan därmed göra en betydligt starkare satsning nästa val. Det sorgliga var att en ännu större seger hade betytt så mycket för hela Sverige, inte bara feminister utan alla de 87% som inte röstade på SD.

Jag beklagar, kära medborgare, att vi kan hjälpa er i den här kampen de kommande fyra åren som vi hade hoppats. Men vad vi kan göra är att använda de krafter vi byggt upp och de nya medlen vi fått för att verkligen storma in nästa gång!

Ja. Nu mår jag bättre. Jag är inte helt återhämtad men det känns bättre nu. Det fanns visst en liten bit glöd kvar som inte träffades av regnet. Den glöden ska jag nära och ta hand om och jag lovar att innan nästa val har jag inte bara en kämparglöd att komma med men en stor brinnande eldfågel!

Jag hoppas att du som läser detta, om du var nedstämd som jag, också mår lite bättre nu. Tillsammans ska vi klättra högre! Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi se till att vår seger är oundviklig!

Kram!

Trasig

sadvector

Jag måste be om ursäkt för min frånvaro, speciellt efter att jag utlovat stora saker och mer bloggande. Jag har haft lite besvär ett tag, några av de stora sakerna jag nämnde har inte gått som jag hade hoppats. Jag har fortfarande saker att blogga om och jag vill dra igång det här igen så fort jag kan. Amningströjan hamnade på paus och så under en tid men det är en av de första sakerna jag tänker återuppliva nu, eller snart i alla fall, beroende på hur fort jag kan få ihop de trasiga bitarna.

cryingÅret började inte så storslaget och underbart som jag förutspådde men jag får väl skylla mig själv när jag försöker förutspå saker utan att tro på spådomar. Min wampa är inte min längre utan gick tillbaka till ett ex. Det har inte varit lätt och det har gjort att det varit svårt att skriva, jag ber om ursäkt för eventuella emo-tweets jag kan ha råkat få ur mig.

Bloggandet kanske inte får full fart riktigt än men vi säger såhär; jag har börjat skriva på en historia nu, en av mina uppdateringar kan vara smakprov på den, varje gång jag har ett kapitel klart. Vad tycker ni? Är det acceptabel kompensation för att jag övergivit er ett tag, mina fina fina läsare?

Kram! 

En sån dag

sleepyVad ska jag göra idag? Om jag skulle ta och…

1; Bli sjuk och gå runt som en zombie som har fått en kruka i huvudet;
2; Sträcka mig efter ett glas vatten, missa och välta glaset så det ramlar ner och krossas mot golvet;
3; Trampa i glasskärvorna så jag måste torka upp massa blod samt plocka upp glas.

Nämen, jag behöver inte göra något av det för jag har redan gjort färdigt dessa sysslor idag!

Jag hade tänkt göra ansvarsfulla och vuxna saker, men efter en total skitdag tänker jag faktiskt lata mig och enbart göra saker jag känner för!

Så det så! Ju.

Kram! Nu är du smittad. Ska vi se en film ihop?