Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Tack :)

lerIbland när jag bloggar känns det inte som om det är värt det. När jag söker upp lite genusnytt som andra inte har tagit upp så blir jag deppig eller arg, för det är oftast dåliga nyheter. Men det är värt det! Om du läser detta så är det du som gör att det är värt det! Jag har fina läsare som uppskattar det jag skriver och ibland lämnar en fin kommentar. Och så genusmaffian i sig så klart, här finns det en fin kompisanda och folk verkar villiga att ge varandra stöd. Tack alla! Kram!

Apropå välgörenhetsprojektet jag nämnde förra veckan har jag tagit ett beslut. De flesta som röstade var väldigt positivt inställda till min idé och det är jätteroligt! Jag kommer dock att vänta med, och ta upp det igen om jag senare vuxit till mig och har tusentals läsare. Det är som sagt inget fel alls på er läsare jag redan har, det handlar bara om antalet, och även om jag fick positiva röster så måste jag nog ta det faktum att bara 6 personer röstade som ett klart tecken på att jag är lite för liten för en sådan här sak ännu. Men det kommer! Vlogbrothers pratar liksom om hur de började tänka på välgörenhet när de ”bara” hade 10 000 tittare. Så det blir min välgörenhet för idag, jag länkar er till dem igen. Eller varför länka? Här, titta själv!

Nu ska jag äta frukost!

Tack för att ni finns, ni är alla jättefina!

Kram!

Arg, ledsen och mys

explainOjojoj, ännu ett uppehåll från min sida, jag ber om ursäkt men mitt internet gick och dog och det tog ett tag att få det fixat. Dessutom är det nog dags jag inser att jag inte måste få ut ett inlägg minst varannan dag, ingen av er har hittils försökt straffa mig för att ha missat en dag så jag kan nog slappna av lite.

Jag har just fått syn på en blogg som berörde mig och samtidigt påminde mig på två olika sätt om vänner som jag har, och jag blev ledsen över det. Nu är jag säkert sen att rapportera det här men jag kände ändå att jag ville.

Jag har tidigare konstaterat att jag är en ateist ( och nu vill jag inte att någon definierar om ordet till fundamentalist, det är faktiskt lika fult att göra det om ordet ateist som det är att göra det om orden muslim, feminist eller mansaktivist ). Jag tror helt enkelt inte att ett osynligt superspöke spionerar på oss och dömer våra ordval, matvanor eller sexuella läggningar.

Min familj är lite spridd på det där med teologi men vi har aldrig låtit tro eller brist på tro påverka våra övriga känslor för varandra. Vi är inte en skinande ren välputsad familj som vi kan se på ett paket med frukostflingor. Det kan ofta bli gräl, missförstånd, envisa ställningstaganden och brist på hänsyn och omtanke. Så har det varit så länge jag kan minnas, och det har ofta gjort mig mycket ledsen… Men vi har alltid varit en familj, blotta tanken på att någon skulle frysas ut eller förkastas har aldrig kommit på fråga. Trots att vi har massor av gift i famljen ligger detta gift på en grund av kärlek som finns kvar hur mycket skräp som än spills ut ovanför.

Jag har varit blind och självisk. Jag har ofta upplevt att mitt förhållande till min familj har varit hemskt och ledsamt och varje hårt ord eller antydande ar varit outhärdigt. Jag har missat att det finns folk som har det mycket värre.

angervectorJag snubblade in på en blogg av en ung homosexuell kille som började blogga för att få utlopp för sina sårade känslor efter att ha blivit utsparkad av sina föräldrar på grund av sin homosexuella läggning. Eller, det var delvis på grund av hans sexualitet, för hade han förträngt den och stannat kvar i Jehovas Vittnen hade föräldrarna förmodligen inte sparkat ut honom.

Jag vet att jag har pratat om att respektera vad andra vill tro, men här går min gräns. Allt mitt hat åt Jehovas vittnen. Vill du ha ha ett litet teologisk råd från en fluffig ateist, här får du;

Om det mot allt förmodan nu finns en Gud, och denna Gud värdesätter kärlek och godhet, och har ett andra liv reserverat åt folk som är goda så kan du vara rätt jävla säker på att en förälder som kastar ut sitt barn på grund av en sexuell läggning aldrig kommer att få komma i närheten av detta andra liv!

Jag har andra vänner som blivit förkastade av sina familjer för att de inte vill vara medlemmar i denna församling och jag kan inte förmå mig att ens vilja förstå dem (familjerna, inte vännerna). Jag har även en kompis som är homosexuell, vars föräldrar tagit avstånd från honom, helt utan hjälp av en låtsaskompis.

Vad är detta?

sadvectorJag vet inte vad jag ska känna här! Jag läser killens blogg och ilskan över allt det här börjar koka, men samtidigt blir jag förtvivlat ledsen och ögonen fylls med tårar. Han skriver i sitt första inlägg, vilket är en publicering av ett brev till han föräldrar ( länk ), att de ska hälsa till hans syskon. De har alltså haft ett lyckigt familjeliv. Han är så förlåtande och mysig i allt han skriver, och fatta mig inte fel, det är bra att han är förlåtande, men jag kan inte förlåta hans familj. De har haft ett mysigt familjeliv, med lekar, kramar och kärlek, men det har alltid varit på ett villkor; tro på och lyd vår låtsaskompis. Nu råkar låtsaskompisen vara emot något som den är killen är och föräldrarna sparkar ut honom på gatan.

Gerhard, om du hittar till min blogg; jag beundrar verkligen dig, att du kan behålla din goda natur genom allt detta. Det talar verkligen gott om dig att du kan ta de smällar du fått utstå av de som borde älska dig utan att bli arg och bitter. Du är en otroligt fin människa, full av all den godhet de söker efter i sin låtsaskompis Jesus. Synd att de inte insåg att de hade en sådan person under sitt tak innan de fördrev dig.

KRAM

Stå på dig. Jag ser att du får kommentarer från alla möjliga håll och kanter, så du vet att det finns folk som bryr sig om dig, vare sig vi träffat dig eller inte. Jag vill som de andra, berätta att behöver du någon att prata med så är jag frivillig.. även om du nu ar ett ganska stort urval redan. 

Ni som inte sett denna blogg, gå till den ( länk ) och visa stöd! Låt internet fyllas med stöd vänskap och värme. Förresten, trots att jag precis nyss hittat Gerhards blogg tycker jag att han ska få titeln en helt Klart Riktigt Awesome Människa!

K.R.A.M.

My Little Bronies

lerJag har haft ett sådant här inlägg i tankarna sedan starten, något jag kunde ta upp någon gång när det kändes rätt. Det är ju kul och trevligt ämne och nu har något hänt som får mig att tycka att nu är det dags.

Kommer ni ihåg Tara Strong? Hon som har en fin Badonkadonk, som förklarades i mitt tidigare inlägg? (Och som favoriserat ett av mina tweets? Yaaaay!)

Dessutom har de flesta av er säkert redan läst ihjäl er på näthatet så här kommer något annat, kanske inte nytt, men det tål att sägas och idag finns det skäl att dra uppmärksamhet till det. Så här kommer det, komplett med regnbågar, hjärtan och söta små kaniner som heter Angelbunny.

Mina damer, herrar och hennar, låt mig presentera för er:

mlpcharsMy Little Pony: Friendship is magic (klicka för större bild)

ohjoyLauren Faust, kvinnan bakom the Powerpuff Girls producerade 2010 en omstart på en serie hon själv såg på när hon var liten. Detta blev den fjärde generationen av My Little Pony, en show de flesta idag åtminstone sett någon inkarnation av.  Lauren som är känd för att ta med fräscha nya idéer vart hon än går har lyckats göra något riktigt speciellt här. Jag ska försöka att inte bli för långdragen, det mesta jag har att säga har sagts flera gånger om över hela internet, men en sak måste jag få säga; Det här är en riktigt bra show. Inte bra för att vara tecknat, inte bra för att vara ett barnprogram, inte bra för att vara en tjejshow, den är en bra show helt enkelt. Bra bra bra bra bra.

Varför är showen bra? Det finns många anledningar, men jag vill fokusera på en specifik sak, så jag skyndar mig igenom det vanliga.

explainSerien är välskriven, karaktärerna är välutvecklade och avsnitten är karaktärsdrivna med god humor, god moral, fina budskap och ansvarsfullt berättande. Rösterna är fenomenala och karaktärernas personlighet kommer till liv som om de verkligen finns på riktigt och blir dina vänner. Animationen är dynamisk har har näst intill ofelbar tajming. Musiken är mysig, kreativ och otroligt sofistikerad, en och annan hyllning till Sondheim var en trevlig överraskning.  – Att showen skulle vara för små tjejer är absurt. En bra show är en bra show, och har ingen åldergräns. Människor kan relatera till välskrivna karaktärer, vi tycker om välskrivna historier, det här fungerar för alla åldrar. Och varför ska det vara enbart för tjejer? För att det handlar om ponnyer?  För att huvudkaraktärerna är kvinnliga? Störtlöjligt, varför skulle pojkar inte kunna relatera till flickor, eller män inte kunna relatera till kvinnor? Jag vet, jag vet, det är tabu för en man att kunna relatera till en kvinna, detta är en gammal och dammig tradition som vi är färdiga med och som är redo för soptippen.  Seriöst, släng bort den nu. Lauren Faust har skapat något som har fått otroliga antal killar och män att öppna upp och släppa in dessa ponnytjejer i sina hjärtan, och låta sig själva uppleva deras känslor och dela deras liv. Det är fint! Det är vackert! 

Så.. ordet Brony, kom först att betyda ”fans av my little pony som råkar ha manligt kön” men har numera blivit en mer genussmart titel och referrerar till alla fans av showen, eller åtminstone alla som är tonåringar eller äldre. Bronykulturen är enorm, kreativ och hur mysig som helst.

Jag tänkte förklara storyn och karaktärerna, men jag vill inte tjata. Det finns en video på engelska som förklarar och analyserar detta ganska väl, ni kan se den här, (EDIT videon kanske inte fungerar längre, eller så är det tillfälligt… sorry) eller så kan ni ju bara se showen! Ni kommer inte att ångra er, den är riktigt riktigt mysig och rolig! Hur kasst humör jag än är på, så kan dessa underbara karaktärer få mig att le!

Jag hade dock något annat att säga också. Skaparna av serien älskar bronies och har stor respekt för sin publik. De drog igång ett ganska stort projekt att göra en dokumentär om sina bronies , helt utan budget, pengarna kom från egen ficka och donationer, med alla fans så kommer de ju så klart tjäna tillbaka det som spenderats. Dokumentären måste ju hålla hög standard, med genuin animation och originalröster. Den släpptes för ett tag sedan och trots att jag är mycket fattig köpte jag den direkt för 13 dollar, en dryg hundring, eller kanske strax under. Nu visar det sig att den har piratkopierats höger och vänster, och jag har en sak att säga. Skärpning!

Jag är inte oskyldig, jag har piratkopierat i mina dagar, storfilmer som inte kommit ut än, filmer jag är tveksam över men vill se innan jag spenderar pengar men jag gör faktiskt en poäng att betala för saker jag tycker om och bryr mig om. Nu är det ännu mer, det här handlar om en film som skaparna har gjort av kärlek till sina fans utan studiopengar, att ladda hem den här filmen gratis är ingen näve åt det onda systemet, det handlar inte om samma pengar som en ny köpfilm kostar, även fattiga människor har faktiskt råd med det här.

Purrie Stargeek2Tycker ni om My Little Pony så vet du att du vill se den här. Det har pratats på twitter om besvikelse över att denna kärlekshandling har besvarats med en sån brist på respekt.

Så snälla, snälla, snälla, om du gillar showen, är nyfiken på showen, respekterar att dessa konstnärers interaktion med sina fans, eller helt enkelt bara vill göra mig glad gå till den här sajten och köp filmen Bronies. Gör ni detta kommer jag älska er ännu mer än jag redan gör! Och jag lovar, det är en fin film! Jättefin! Sprid gärna information om filmen och påpeka att den inte har studiopengar så de förtjänar verkligen en betalande publik.

… så, vilken är er favoritponny? Vilken ponny tycker ni jag är mest lik, personlighetsmässigt alltså?

(PS, Ponnyversion av mig skapades på den här sajten, skapa gärna egna och dela med er! Detta alternativa jag heter förresten Purrie Stargeek, trevlig att råkas!)

Kram och hoofbump!

Är vi onda?

sadvectorVi är alla djur. Jag menar inte bara att vi alla kan representeras av söta lodjur på internet, jag menar att människan är ett djur. De flesta djur kan inte vara onda eftersom ondska inte är del av deras förståelse, utan något vi har hittat på för att sätta ord på en tanke eller känsla vi har utvecklat som art. Det handlar väl mer eller mindre om moral, något som vissa religioner tycker om att påstå att vi får från ett högre väsen eller andra mytologiska källor men som så vitt vi kan förstå är något som naturligt utvecklas hos många arter men på olika sätt. Evolutionen driver oss åt det hållet som verkar ge oss bäst odds vad det gäller överlevnad och fortplantning så det är inte konstigt att i stort sett alla levande varelser i världen just nu är varelser som verkar vilja överleva och fortplanta sig. De som hade anlag för att sakna denna drift var helt enkelt inte lika bra på att föra sina gener vidare som de som inte saknade den.

Vi vill alltså överleva och fortplanta oss men det är inte allt vi vill, vi vill egentligen ganska mycket och ett sätt att göra det mer troligt att få det vi vill är att försöka skapa en värld där dessa saker sker naturligt. Du lever i en flock och du skulle gärna vilja bli beskyddad; du beskyddar andra och andra beskyddar dig. Visste ni att pirayor inte äter andra pirayor? Kanske för att om de gjorde det skulle de kanske inte överlevt så de drag som kan ha funnits för det dog ut. Är du en piraya som lever bland pirayor så vill du förmodligen inte att pirayor äter pirayor för då kan en piraya äta upp dig. Evolutionen har alltså lett oss att utveckla något som vi har kommit att kalla empati.

Vi kan se på en människa, eller annan varelse som lider, och vår empati låter oss uppleva vad den andra människan upplever och vi känner att usch vad otrevligt det var! Jag vill aldrig känna så själv men om jag gör det vill jag att någon hjälper mig. Där har vi en drift att hjälpa andra, för att i en värld där behövande får hjälp, kan du få hjälp om du blir behövande. Det här kan tänkas vara ett cynisk sätt att se på det, men kom ihåg att det var en analys från utsidan, från insidan är vad vi upplever en vacker känsla, något som ger oss förmågan att leva tillsammans som människor och förstå varandras svårheter och vilja hjälpa varandra. Empati har blivit en av våra viktigaste egenskaper.

Nu har vi utvecklats så långt att vi kan se och analysera vår egen utveckling, vilket är ganska imponerande. Vissa påstår att vår framtida evolution nu är rubbad eftersom vi numera har ett annat sätt att se på överlevnad och fortplantning, och även de svaga får överleva och fortplanta sig. Detta är bra, och verkar vara ett naturligt steg i en evolution som drivit på empati – men vad kommer sen? Kommer vår utveckling byta håll? Måste vi ta tag i den själva med vetenskap? Jag har ingen aning. Men jag är orolig.

Jag tänker på saker som debatten om näthat som cirkulerar på nätet just nu, som har en ny ful twist som Bliondinbella påpekar här, folk spyr ut näthat på en video emot näthat! Jag tänker på tråkigheterna jag länkade till i det här inlägget (sjuka kommentarer om våldtäkt). Jag tänker främlingsfientliga Svenskar som kan hata en invandrande granne som är flykting, bara för att ha flyttat in i närheten, utan att skänka en tanke till att den här personen kanske just har kommit från ett krigshärjat land och just har begravt ett ben och två fingrar för att det var det enda de kunde hitta av hens familj efter bomben, nej hen är invandrare och kommer därför bara leva av bidrag och snatteri och förmodligen lite vandalisering också. Sedan att hen lär sig Svenska, skaffar jobb och beter sig exemplariskt är ingen ursäkt, grannhat ska hen få ta emot i alla fall.

Tror ni denna hypotetiska svensken skulle ändra sin uppfattning om hen fick reda på grannens historia och situation? Jag vill gärna tro det, och det finns säkert de som skulle det. Men jag blir alltmer ledsen när jag ser kommentarer ute i sociala media och andra ställen, som tyder på motsatsen. Jag blir ledsen när fler och fler svenskar visar stöd för SverieDemokraterna som gång på gång demonstrerar främlingsfientlighet och misogyni. Var är empatin? Har folk förlorat förmågan att känna vad andra känner? Kan en rik verkligen idka för lägre skatter genom sänkta bidrag, eftersom fattigdom inte verkar så farlig – för den som ej är fattig. Sjukledighet för arbetsskadade låter som lathet för de som inte lever med en allvarlig arbetsskada. Vad är det som händer med oss?

Jag såg på filmen Wreck-It-Ralph idag, en animerad komedi med TV-spelstema som kanske inte bör tas lika seriöst som en tragedi som Les Misérables, men alltså, jag fällde ett par tårar även för Ralph i den här filmen. Och Vanellope… Och Sergeant Calhoun (som jag tänker se som en hyllning till underbara Commander Jane Shepard). Vi fick se dem i svåra tider och jag upplevde deras sorg, jag blev ledsen för deras skull. Om vissa av oss kan känna av sorgen i en tecknad figurs hjärta, hur kan det vara så att det finns killar som påstår att det inte är våldtäkt om tjejen sover? Att det är ok för en kille att väcka en tjej med vaginal penetration? Här är ju kopplingen inte ens så svår att göra, skulle de tycka det var lika ok om de själva väcktes av att få en jättedildo uppkörd i röven? Tror fanimej inte det du! Men på något sätt är det okej att spy sån här galla över hela internet.

Vissa tror att det handlar om att internet känns opersonligt och anonymt och folk inte menar det så på riktigt. Men jag har en skrämmande misstanke att internet är som alkohol. Vi vet att vi har tankar och känslor vi måste dölja för att de inte är acceptabla i samhället. När vi blir fulla så tappar vi lite av den självbehärskning som hindrar oss från att avslöja dessa inre hemligheter.  In Vino Veritas – I vinet, sanning”

Alkohol fabricerar inte fejk-åsikter, det släpper bara fram åsikter vi försöker dölja. När vi sitter ensamma i vårt rum med en dator så känner vi oss inte iakttagna och vi kan snabbt trycka ut saker innan vi hunnit tänka, vi blir övermodiga och sanningen kommer ut. Det gäller även folk som svarar, de ser en tanke de känner igen, och om människor med sådana undertryckta åsikter ser en grupp där alla har samma åsikt börjar de uppleva en ny norm, en värld där dessa hemskheter kan frodas och spridas från mun till, hör upp alla, det är ok att behandla kvinnor som skit, det finns fler som tycker det!

cryingMen vart har all empati tagit vägen? Är den undertryckt? Ersatt av något annat? Är folk bara avtrubbade? Jag vet ärligt talat inte! Jag vill tro att alla som skrivit kommentarer som de jag talat om, vaknar upp en morgon och läser sina verk och tänker ”herregud! Vad har jag skrivit egentligen!?” och plötsligt känner skam över det, och får en smak av den rädsla och förnedring hen har utsatt folk för. Se bara videon med näthatet, det fanns ju riktiga hot där! Saker som kan göra en människa rädd för att lämna sitt hem, saker som kan totalt förgöra ens livskvalité! Hur kan de leva med sig själva?

Jag sa att jag skulle försöka lägga dagens tema på en kudde så det inte blir så hårt och det har jag gjort.. men det blev ändå ganska hårt. Och tungt. Jag kan ju bara säga att jag vet att det finns folk som fortfarande har empati. Jag har vänner som är underbara och inte vill annat än väl för andra människor och det är jag tacksam för men bristen på empati blir ändå mer och mer tydlig i Sverige. Hur ska vi göra? Vad kan förändra detta? Ska vi bara försöka leka Jesus och leda med gott exempel, vända andra kinden till? Jag vet inte. Ge gärna förslag. Nu behöver jag en kram igen.

Här får ni en i alla fall. Tack för att ni läser mig. Kram

Stora avslöjanden!

shyJag borde vara i sängen. Det är massor av timmar efter läggdags. Så såg jag Åsa’s roliga inlägg med 60 frågor och jag kunde ju inte missa en chans att mista ännu mer sömn. Ja, jag är ju inte alltid jättesmart, det får jag lov att medge. Så nu får ni massor av information om mig. Men som ni vet är jag mer intresserad av vad ni får för bild av mig utifrån vad jag skriver. Så svara gärna om ni känner för att våga beskriva hur ni upplever mig, var inte rädda för att gissa fel. Den ni känner att jag är är jag helt villig att vara för er, mina vackra läsare! 

Här kommer mina svar på de 60 frågorna.. Det kanske inte blir 60 svar, jag vill nog inte svara på alla. Här kommer de;

1. Hur gammal är du? Ingen kommentar. Jag sa ju att jag inte skulle svara på alla!

2. Hur gammal känner du dig? 14 ^^

3. Vad har du gjort i dag? Jag har städat, bloggat, jobbat lite, sökt jobb, tränat och spelat spel med vänner.

4. Vilken film såg du senast? Les Misérables

5. Vem ringde du senast? Ett företag där jag sökte jobb.

6. Är du besatt av någonting? Rollspel! Skådespel! Les Misérables! Sång!

7. Är du rädd för blod? Näpp!

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Hemma i mitt kök. Gula tapeter, bruna skåp, vitt kylskåp.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Olof Palme, Ingvar Karlsson, Carl Bildt, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nepps

11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Hmm.. vet inte. Svart och lila kanske? Har en del rött också.

12. När vaknade du i dag? Halv elva.

13. Vilken är din favorithögtid? Midsommar!

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I min säng.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Rummet jag bodde i ett tag i London, nära Manor House. Sunkigt, trasigt, litet, med högljudda housemates som inte visste hut.

16. Hur vill du tillbringa din pension? Kreativt! Rollspel med vänner! 😀

17. Vad lyssnar du på just nu? En tickande klocka.

18. Har du någon gång brutit ett ben? Näpp! 🙂

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Ehmm.. Svårt.. Detta skiftar ju liksom.. Något gott te, honung att ha i, Klementiner, Choklad och tomater.

20. Vem är din favoritkändis? Jeniffer Hale!

hmpf

21. Vad är du på för humör just nu? Övertrött. Det är så långt efter läggdags att jag snart ska gå upp. Dumma mig!

22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa och Nordamerika

23. Snarkar du? Ingen kommentar, men du kan få en arg blick.

24. Vilka yrken har du provat på? Försäljare, datagrejjare, intervjuare, marknadsföring, skådespelare, dramalärare.

25. Hur går du helst klädd? Jeans och tröja/t-shirt. Enkelt och avslappnat.

26. Vilket stjärntecken är du född i? Skytt! Pewpewpew!

27. Vilket är ditt favoritgodis? Minstrels. Finns inte i Sverige :'(

28. Vad sa du senast? God natt!

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Teater

30. Vad har du på dig just nu? Mysbyxor och Hoodie och stora tofflor.

grrr

31. Vilken är din favoritaffär? Bokhandeln.

32. Vad har du för storlek i kläder? Tigger du om en arg blick till eller? Här får du en i alla fall.

33. Vad har du i dina fickor? En hårnål. (sjukt, det hade Åsa också!)

34. Vad köpte du senast? Juice, hallonsmak.

35. Hur många gånger har du flyttat? 14.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Två kompisar och ett rollspel (rollspelsutrustning ingår naturligtvis)

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska.

38. Senaste filmen du såg på bio? Les Miserablés.

39. Har du blivit sydd någon gång? Japp, i läppen, som litet barn.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? Japp.

41. Vad åt du till frukost? Missade det idag.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Det var faktiskt en underbar tid. Filmskapande, rollspelande och lajvande med goda vänner, Hannah Lemoine bland andra. *kram*

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Har inget körkort

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Mina underbara läsare lämnar så urgulliga kommentarer hos mig.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På nattduksbordet.

46. Vad var det sista du åt? Ris med lite sås.

47. Vem är världens vackraste kvinna? Samantha Barks

48. Är du blyg? Vanligtvis inte, men ibland blir jag det… Vet inte varför.

49. Vilken var den sista konserten du var på? Jag var på en ballett, baserad på Edward Scissorhands. Det är ju nästan som en konsert.

50. Vad heter du i andra namn? Hemlis. Kalla mig Purre eller Purris.

51. Har du varit med om en bilolycka? När jag jag pytteliten. Men den var inte allvarlig.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Jag har haft massor. Nu är det väl en och annan sak, men har blivit bättre på att öppna mig.

53. Vilken är den roligaste träningsformen? Yoga är kul.. Och simning.

54. Har du några husdjur? Nej. Har haft. Bortgångna.

55. Vill du gifta dig? När det är dags.

56. Var växte dina föräldrar upp? Falköping / Floby

57. Har du någon gång ringt polisen? Japp. Såg en tjej bli överfallen av 10 andra tjejer i London. Ringde polisen, och stannade kvar så jag kunde vittna om vart förövarna tagit vägen. De greps tack vare det. Jag är bra.

58. Har du svenskt ursprung? Ja.

59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Purris sa jag ju.

60. Vilka är dina största svagheter? Jag prokrastinerar som en världsmästare. Det är inget bra.

 

LOL

Det var mina svar det! Hoppas ni känner er utbildade inom Purrisms underbara värld!

Nu måste jag dyka i säng! Ni som kommenterar får ligga bredvid mig i tanken!  Hihihi!

Godnatt och kram!

Samhällstjänst

explainHoppas jag inte är för Hannah-geekig här, hon figuerar mycket i mina texter redan men det är en sak jag vill säga som, även om jag nämner Hannah igen (som förresten mår bättre nu, yaaay!) så handlar det faktiskt om mig (och om hur Hannah-geekig jag är, men jag lovar, det finns en poäng till med det). Jag kommer även göra lite mer irriterande kommentar-raggande men även det har en poäng!

whoaOMFG! Jag avbryter skrivandet för en nyhetsuppdatering som hände medan jag skrev;

Tara Strong favoriserade ett av mina tweets! Tara Strong skrev jag om för ett par dagar sedan ( Länk ) Okej, det var ett svar på ett av hennes tweets om att rösta på henne och mitt tweet var en röst på henne, men ändå! Twilight Sparkle har klickat på något jag skrev! Hihihihi! Bäst!

Okej, tillbaka till inlägget. Eller nej, ännu ett avbrott. Hannah har just bloggat om mitt inlägg till henne ( Länk ) där hon berättar att det fick henne att le stort. KRAM! Världen är en bra plats när en Hannah kan le stort. Så har jag alltid sagt.. nej nu var faktiskt första gången, men så har jag i alla fall länge tyckt!

NU tillbaka till inlägget! Ja det var ju så att bland mycket annat av det jag skrev igår så skrev jag att Hannah gör skillnad på riktigt. Hennes brobyggande mellan de olika lägren i genusdebatten har sammanfört många människor och gjort vänner av ovänner och på så sätt lyckats få en mer konkret genusskoll att få fäste bland människor, som i sin tur sprider den vidare genom gott exempel. Detta är bara ett av de många sätt som Hannahs blogg faktiskt gör en samhällstjänst, och den där flattrknappen, som även finns på min sida, är faktiskt motiverad på hennes. Jag hycklar lite här, men som extrem låginkomsttagare så flattrar jag inte något direkt, jag skulle väldigt väldigt gärna ha råd med det men jag har inte det och jag tror att det finns ganska många i min situation. Jag menar att jag är i det läget att när det går bättre kanske jag kan flattra ut en dryg 50-lapp i månaden, och det gör ju i alla fall något. Flattra inte här, ska ni flattra, gör det hos Hannah, jag vill förtjäna det först.

Det kanske inte löser problemet som Hannah beskrev häromdagen i sitt ledsna inlägg ( länk ) men det är i alla fall något! Håller ni med om att Hannah och andra  faktiskt gör samhället en god tjänst och har råd att flattra lite, gör gärna det! Jag lovar, ni blir automatiskt snyggare av att flattra! (jag säger inte att ni är fula nu, men alla kan ju bli snyggare! Det och att den motiveringen var lite på skämt).

lerJag gillar att blogga och är nöjd med hur det har gått såhär långt, jag har fått urgulliga kommentarer och kramar av folk som säger att de uppskattar vad jag skriver och det är hur mysigt som helst, jag har underbara läsare… Ibland känner jag dock att jag vill vara som Hannah. Någon som ”makes a differance” liksom. Jag vill komma upp en nivå och skriva saker som är viktiga. Om jag skriver ett inlägg som gör någons liv bättre än det hade varit annars så kommer jag sväva av lycka i månader!

Citatet jag myntade härom dagen…(som är en ändrad version av ett Gandhi-citat) Var den människa du vill möta i världen… Då måste jag försöka vara Hannah.

Jag har bara ett problem.. Jag vet inte hur tusan jag ska göra detta. Här kommer det där kommentarsraggandet jag varnade för förut. Vad tycker ni? Har något av mina inlägg varit inne på rätt spår? Jag gillar ju mitt K.R.A.M.-projekt, om det går långt och sprids till andra bloggar så har jag ju i alla fall gjort något som är helt awesome… Så vad säger ni, underbara läsare? Har ni några förslag? Tankar? Idéer?

shySå i slutsats handlade ju faktiskt inlägget om mig, så det här har inte blivit en Hannah-fansite.. Okej inte enbart en Hannah-fansite. Tack för att ni läser mig!

Jättekram!

K.R.A.M. till Hannah

lerIdag var det road trip till Göteborg. Jag, föräldrarna, systrarna, storasysterns fyra döttrar och make, samt lillasysterns pojkvän åkte till Göteborg. Min far och storasysterns make såg på en hockeymatch och resten gick på Universeum.

cryingI bilen lyssnade jag på musiken från Les Misérables i hörlurarna och det visar sig vara tillräckligt för att jag ska börja agera vattenspriadre. Mina resekamerater blev högst bekymrade tills de fick redapå varför jag grät, sedan skrattade de åt mig.

Vi fick klappa en rocka, se på hajjar och annat skoj, sen åt vi alla tillsammans och åkte hem. Storasysterns yngsta dotter fick lära sig att kram på norska är klem, och gick naturligtvis och erbjöd klemmar till alla som kunde vara behövande. Hur mysig kan en unge bli?

Förresten, tillbaka till Les Misérables, nu har ni haft tid att se den, någon av det måste väl ha gjort det vid det här laget? Håller ni med mig? Visst är den sorglig! Eller är det bara jag som är vek?

Jag lovade er en K.L.E.M. om Hannah innan jag.. jag menar en K.R.A.M. om Hannah innan jag börjar slumpa ut vilka jag skriver om. Det kanske visar sig vara precis rätt tid för en sådan till henne, om jag inte är alldeles för självsmickrande i att tro att det kan vara till hjälp. Jag vill göra ett försök i alla fall.


hannahpanna3Hannah Lemoine
är alltså en mycket hängiven och skicklig bloggare som berört väldigt många läsare på ett positivt sätt, bara detta är ju helt fantastiskt men för mig är hon ännu mer. Jag ska prata mer om hennes blogg Oneway Communication om en stund, men först vill jag tacka henne för något annat. Vi har en historia tillsammans bortom cyberspace, vi har varit vänner sedan långt innan bloggosfären sög upp, vi har bott ihop, festat ihop, lekt ihop, jobbat ihop, lajvat ihop, spelat rollspel ihop, och delat våra liv på många sätt i en tajt vänskapskrets. Delar av den vänskapskretsen har jag fortfarande kontakt med idag och det är jag glad över, men ingen så mycket som med Hannah. Hon blev liksom en person i mitt liv som jag helt enkelt inte får tappa kontakten med. Det skulle bara vara så katastrofalt tragiskt! Visst det är alltid tråkigt när vänner tynar bort ur ens liv men med Hannah får. det. helt. enkelt. inte. hända. 

Ja, nu talar jag öppet om mina känslor och saker jag tycker är viktigt, men förr gjorde jag inte det. Känslor var ingenting jag ville ta upp, av olika anledningar, jag hade byggt upp murar som skyddade mig eftersom jag hade bara bestämt mig för att känslor skadade mig. Nu har jag gått på en psykologisk skådespelarskola i London som bland annat lär en att öpnna sig själv och sitt undermedvetna och det har hjälpt en hel del, men Hannah lyckades dock hitta någon form av lönndörr i muren redan innan det. Hon ville lyssna och visa stöd. Det var inte bara roliga saker som hände men vi kom igenom allting i ganska gott skick, och Hannah visade sig vara en person som alltid var villig att vara ett stöd. När hon frågade hur jag mådde var det ingen artighetsgrej, hon ville verkligen veta, för att hon brydde sig. På riktigt.

Nu är jag mer öppen med mina känslor som sagt, Hannah var en stor hjälp, och skolan jag gick utbildade mig nog i ämnet för att inte vara rädd för mina känslor längre. Kan ni förresten gissa hur jag fick reda på just den här skolan? Hon börjar på H.

Hoppas det inte blir för smörigt här, men Hannahs senaste blogginlägg fick mig att vilja ta upp det här, jag kan förklara hur mycket hennes bloggande har betytt för många människor men hennes blogg är en projektor till hennes hjärta så jag valde att istället förklara vad hon ar betytt för mig, och sedan kan ni ju tänka er vad det betyder för alla möjliga ute i världen som får ta del av hennes tankar, känslor och vänskap.

Det har varit en ära att få hjälpa till med den tekniska sidan på din blogg, Hannah, och det var tack vare dig jag började blogga själv, den här bloggen existerar på grund av dig! Jag, som jag är, existerar på grund av dig. Mitt liv hade varit mycket annorlunda om du inte var del av det, och jag tror inte det hade varit bättre.

Så, ska jag beskriva hennes blogg… Jag vet inte om det finns en enda läsare av min blogg som inte redan läser hennes, men hon skriver i alla fall om sitt liv, sin värld, sina tankar. Hon ser lycka och skönhet, hon ser sorg och orättvisor, och snarare än att övertala folk om hennes åsikter handlar hennes inlägg oftast om att själv kunna förstå världen och dess problem, och hjälpa andra förstå också. Det kanske är det enda som saknas, lite förståelse kanske kan lösa allting! Se bara på hennes fantastiska WTF-Projekt!hannah2

Hannah vill hjälpa alla, på riktigt. Feminister, jämställdister, dittan och dattan, hon nedvärderar ingen av dem, hon har istället valt att bygga broar, och det är beundransvärt.

Just nu verkar vara en svår tidpunkt dock. Inlägget har redan börjat bli lite väl långt, men snälla, gå till hennes blogg och visa stöd till henne. Visa stöd till någon som alltid visat stöd för mig, och med all säkerhet vill visa stöd till dig om du behöver det. Hon om någon förtjänar all kärlek i värden, så om du inte redan gjort det, gå och skänk henne en kram. För Hannah är en helt Klart Riktigt Awesome Människa.

Kram till alla, och alla kramar till Hannah!

Hannah, jag finns här om du behöver något. Ring, smsa, maila, vad som helst. Kram!