Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Att inte vara tyst

sulky4Jag är besviken. Det är så lätt att säga att jag är minsann inte den som håller tyst när folk utrycker sig förtryckande mot minoriteter. Ibland är det dock svårare än en kan tro. Är personen i fråga hotfull och agressiv kan det vara rentutav läskigt att stå upp för vad som är rätt. Ibland är det ganska lätt dock. Jag är ju inte mer än människa (eller lodjursmänniska när jag skriver här ti-hi) så jag kan också råka utrycka mig klumpigt ibland. Då är jag tacksam om någon påpekar det, och hjälper mig få lite positiv personlig utveckling. Då kan jag också vara förstående om någon annan utrycker sig klumpigt när jag är rätt säker på att de innerst inne skulle hålla med mig om att det var fel sagt.

Det hände på jobbet i veckan. Någon utryckte sig transfobt och jag kommenterade på det, lite med glimten i ögat för att få honom att förstå sitt misstag utan att ge honom någon form av utskällning. Jag sa med lätt sarkastisk ton: ”Ja, det kan vara jobbigt när saker inte är normativa.”

Jag tänkte att den kommentaren skulle räcka, han sulle inse att ”hoppsan, ja jag kanske inte ska osynliggöra en av våra mest förstryckta minoriteter”, någon annan skulle höra och nicka instämmande, för de flesta av oss vill ju bara väl, eller hur?

Eller hur?

whoaKanske inte. Han blev upprörd. Hans transfoba kommentar var helt oskyldig men jag var jätteelak som påpekade den. Han tog upp det flera gånger under arbetstid hur onödigt det var av mig att släppa en sådan kommentar samtidigt som han gång på gång upprepade hur inte bara oskyldig, utan fullkomligt logisk hans kommentar hade varit. Han hade sett två namn på en kontaktperson, båda namnen var manligt kodade men de kan ju inte varit homosexuella för personen han talat med sa att han hade fru. Då måste det vara fel på systemet, för en fru kan ju inte ha ett manligt kodat namn.

På rasten blev det ännu mer diskussioner. Han gick aktivt runt och berättade för andra hur oresonlig jag varit när jag påpekat att hans osynliggörande av transpersoner var problematisk. Han var ju fullkomligt logisk, eftersom transpersoner ändå är så sällsynta så det är mer logiskt att det var fel på datorsystemet än att en människa kan vara trans, så det skulle vara helt fel att ha i åtake att att en trankvinna kan vara någons fru. Nästan alla (alla utom en enda person) höll med honom helt och hållet. De var så logiska och förstående och såg det som helt rätt. De nickade till sig själva och kände sig sååå resonabla. ”Jag är inte homofob men..” hördes sägas flera gånger av flera personer. Inte nog med hyckleriet i den frasen så var det inte ens homofobi jag pratat om.

sadvectorJag stog, på ett litet sätt, upp för en mioritet men det blev inga fanfarer. Jag blev konfronterad och nedtryckt för att jag, med en enda mening utan syfte att argumentera, kommit med förslaget att det kanske är taskigt att osynliggöra en av våra mest förtryckta minoriteter. Det ansågs alltså inte taskigt att förtrycka, men det var jättetaskigt att påpeka förtryck.

Det här är en frågeställning som alla kan tåla att mala lite i huvudet: Om en i vårt samhälle blir utpekad och konfronterad för att bara föreslå att transmänniskor förtjänar respekt… hur är det då att faktiskt vara transmänniska?

Kan inte medeltiden ta slut snart?

 

..kram

Därför grät jag nyss

sadvectorJag föll nyss i gråt… Inte sån där fin gråt utan snorig förtvivlad gråt. Det handlade om flyktingkrisen, men inte flyktingarna. Den gråten har jag burit i halsen dagligen… liksom, portionerat ut den över hela veckan. Idag grät jag över något annat. Jag kom hem och satte mig vid datorn för att kolla mail, kolla chattar och annat som är så viktigt för oss privilegiade änglar att göra. I en chatt nämnde jag något om att jag var ledsen över att politiker pratar om att vi måste ha hårdare flyktingspolitik. En av de jag chattade med var en person jag upplevt som hygglig, snäll och trevlig. Han nämnde att det är fullt förståeligt att folk vill vara hårda mot flyktingarna efter vad de gjorde mot Paris.

whoaVad de gjorde mot Paris? Okej han ursäktade sig förnärmat med ett ”Det var i alla fall vad jag hörde.” Såna saker har jag hört förut. ”Det beror på vem man frågar”. osv. Det var ett rykte om en flyktings pass som sedan visade sig vara planterat så ryktet om att flyktingar skulle vara skyldiga till dådet i Paris motbevisades väldigt fort, ändå gillar folk att hålla kvar vid den föreställningen. Vissa säger att flyktingar gjorde det, så om du påstår att det var så och sedan motbevisas kan du alltid säga ”Det beror på vem man frågar”. Ja det gör det. Det beror på om du frågar någon som vet sanningen eller någon som hittat på skitsnack för att sprida sin ruttna rasism.

Jag sattes i tankar. Det här är vanligt. Vi blir ofta nedstämda över vad uttalade rasister och deras likar gör och kräks ur sig men jag kom öga mot öga med an värre tanke i dag. Det här var en person som jag förlitar mig till… som är i min relativa närhet. Inte en av de där som gapar och skriker skällsord mot alla med annan annan nyans på sin hud… ändå kommer det fram att i hans ögon så är flyktingar inte riktigt människor. Jag minns saker folk i min familj har sagt som fått mig deprimerad. Förra julen  var jag med min mor på gudstjänst. Folk som känner mig vet att jag är så långt från religiös som det går att komma men jag följde med för att min mor tyckte det skulle vara fint. Det var faktiskt lite fint också, prästen pratade om en skolpjäs han sett om Jesu födelse där barnet som spelade världshusherre som skulle avvisa Maria och Josef bröt ihop efter att ha sagt ”Det finns inga rum!” och lade till ”Men ni kan få bo hemma hos mig!”. Det var fint.. barnet såg folk som behövde hjälp och ville hjälpa till. Detta var den fina kristna julandan. ”Så fina vi är” tänker alla i kyrkan ”Som ler åt en sån historia.. det är sådan kristen godhet.”

Förra veckan hörde jag min mor säga att vi borde deportera alla flyktingar. Samma mor som satt och log åt gudstjänsten förra julen.

cryingVad är det här? Vi kan å ena sidan hylla oss själva för att vi tycker det är så himla fint att hjälpa behövande tills vi faktiskt träffar någon som ÄR behövande. Då ska vi fnysa och kasta ut dem. Människor som flytt från bomber, levt i ständig rädsla att närsomhelst kan de få se sina barn sprängas i bitar, människor som varit på flykt i månader i gummibåtar, kalla, hungriga, sjuka. Många dör på vägen, vissa drunknar andra svälter, en del är vuxna, andra är barn… Vi kan inte ens föreställa oss det helvete de går igenom. Så kommer de hit och vi ser dem som inte mer än en börda, och det i bästa fall. För oss är flyktingproblemet en situation där bruna människor kommer och gör våra orter mindre attraktiva. Usch!

Detta är inte bara skinnskallar som går runt med hakkors och heilar, det är våra kollegor, våra föräldrar, systrar och bröder. Folk som tycker det är sorgligt när Bambis mamma blir skjuten och tycker Jesus var en fin filur kan inte förmå sig att se dessa människor som.. människor. Jag orkar inte. Hur blev vi så?

Jag orkar inte.

Förvirrade barn

facepalm3Hen igen. Kön, läggning och trans. Jag måste bara ventilera lite. Jag är ju med i genusmaffian, sånt här kommer att komma upp. Deal with it. 😉

Det spelar ingen roll hur långt det känns som vi kommer ibland, det finns kvar en stor kluns med folk som helt enkelt inte låter de enklaste förklaringarna gå in. Hendebatten borde vara över, det är ju så enkelt. Att barn borde få utvecklas i en könsneutral miljö känns självklart. Jag hör dock idiotiska termer som ”den där hengalna mamman som bara säger det är ett barn när de frågar pojke eller flicka?”. Folk som säger ”Vad är det för fel med att affärer organiserar produkter enligt könskodade färger, det ÄR ju så!”. En av mina favoriter är fortfarande när jag blir beskylld för att vilja ”tvinga på barnen könsneutralitet.” – Problemet med den borde ju vara rätt så jävla lätt att förstå. Könsneutrala miljöer för barn handlar om att befria barn från tvingade könsroller. Varför kan inte folk förstå att de själva är skyldiga till det som de beskyller oss för?

Okej, till poängen, den är ganska enkel, det här behöver inte vara ett lång inlägg. Förutom att använda ordet hen för att befria barn från betvingade könsroller så finns ju även frågan om transbarn. Att ett barn som har snopp kan vara en flicka och ett barn som har en snippa kan vara en pojke. Arga föräldrar kan ibland raljera om hur ett dagis som bejakar en transflickas identitet förvirrar deras egna barn. Här har dessa stackars föräldrar lärt sitt barn att alla som föds med snopp är pojkar och alla som föds med snippa är flickor och så kommer det hemska dagiset och förvirrar barnet! Fy skäms!

Ja, barn som har blivit indoktrinerade med skeva verklighetsuppfattningar kan lätt bli förvirrade av att konfronteras med verkligheten. Detta är inte verklighetens fel.

Det är ditt fel. Lär du ditt barn osanningar så är det du som orsakar förvirring när osanningarna avslöjas. Dumjävel!

orimligtVi vet att det finns något som heter könsdysfori. Vi vet att människor kan vara trans. Vi vet att mänskligheten inte ryms inom de snäva ramarna du är van vid. Du kanske tycker den vetskapen är obekväm men att lära dina barn att något som finns inte finns och sedan kräva att verkligheten spelar med i din lögn är så monumentalt orimligt att jag blir tvungen att använda en animation för att få fram budskapet.

Någon sa nyligen såhär till mig; ”Tänk om jag uppfostrar mitt barn könsneutralt och detta leder till att barnet mobbas och begår självmord, vem bär ansvaret då?”

Låt mig tänka.. MOBBARNA KANSKE!? 

Eller föräldrarna som lärt sina barn att folk som inte följer könsstereotyper är lägre stående varelser och fritt fram att förtrycka?

csisunglassesTänk om vi vänder på det? Tänk om du uppfostrar ditt barn till att vara en pojke och att allt flickigt är fel och flera år senare när barnet inser att hon faktiskt är en flicka men är nu så livrädd för både dig, sin förälder, och världen omkring sig att hon bara vågar välja mellan ständig hemlig misär eller självmord. –  Eller så kunde du lärt ditt barn att hen är okej vem hen än är. Bara en tanke.

Om du absolut inte kan ta in allt det här får du helt enkelt vara ärlig och säga att du vägrar på grund av personliga skäl, inte för att vi inte förklarat det – det har vi. Världen skulle vara bättre om idioter kunde bli lite mer… trans-parenta. – YEEEEAAAAAAAAAH!

KRAM!

 

Transminnesdagen

sadvectorIdag, 20e November är Transgender Day of Remembrance, dagen vi uppmärksammar alla de människor som har jagats mördats på grund av att deras könstillhörighet inte stämde överens med den ”fina” normen. Människor som under hela livet har fått leva under förtryck och hån, många blir av med sitt jobb och till med sin familj – detta om de ens har modet att berätta för sina nära om vem de verkligen är. Och så mördas de. Världen som ska ha blivit så fin sedan det där hemska andra världskriget när oskylda människor kunde offras för att de är av en ”konstig” sort som andra människor inte är vana vid.

Men världen har inte blivit finare. Människor rangordnas fortfarande efter den där helvetes jävla skitnormen. ”Var som genomsnittet eller förtjäna att dö.”

”Men jag har aldrig känt en transperson, den här dagen är inte relevant för mig.”

angervectorJo det är den. Först och främst, hur kan du veta att du aldrig känt en transperson? Väldigt många lever sitt liv i hemlighet utan att någonsin berätta för en enda själ att de är transpersoner och det är inte konstigt när vi tänker på hur världen ser på, och behandlar dem. Och dessutom kvittar det om du känner en transperson eller inte, det blotta faktum att vi idag, 2014, fortfarande behandlar folk som skräp av helt idiotiska skäl. Gör inte detta dig rosenrasande? Varje transperson är en människa precis som du, vacker precis som du, har tankar, känslor och drömmar precis som du. Fast de lever i en värld där de lätt kan hatas utan egentlig anledning. Vi måste alla bli bättre än såhär.

tdor-remembrance01Rannsaka dig själv, tycker du att transpersoner har rätt att leva ett värdigt liv utan hot om förföljelse, misshandel och mord?

Om nej, vänligen prata aldrig någonsin med mig igen.

Om ja, prata om det. Berätta för folk om denna dagen, om folk är rädda för saker som är för dem okända, se till att trans upphör att vara okänt. Prata om varför det är självklart att acceptera varje person för den vackra människa hen är, och framför allt agera om du bevittnar förtryck! 

Så, ta några stunder idag och tänk. Tänk på alla människor som blivit mördade för att de ville vara sig själva. Tänk om de var du, eller din bästa vän, eller någon i din familj som kom ut som trans (det kan mycket väl vara så) och blev sönderslagna av hatfyllda idioter helt utan sans och reson.

Minns de människor detta redan har hänt och hjälp världen att nå den dagen då det aldrig händer igen.

Kram!

Ännu en mansdag

explainJag tänkte faktiskt inte skriva om mansdagen idag, dels för att  jag har ett ganska långsamt tempo på bloggen just nu men också för att jag inte kom på nåt mer att skriva än det jag skrev förra året så det kändes onödigt att upprepa mig. Jag ändrade mig nu i sista minuten efter att ha sett en hel del aktivitet på twitter som hånar eller rent utav hatar mansdagen av olika anledningar. Jag tycker det är tråkigt.

Jag förstår att många känner sig förtryckta av män och det finns folk som faktiskt har god anledning att vara arga på män, jag tycker ändå det är synd att medvetet förlöjliga mansdagen. Särskilt om en vill att kvinnodagen ska uppmärksammas positivt.

lerDet handlar inte om att bli antifeminist för en dag och acceptera mäns förtryck av kvinnor, det handlar om att ta en stund och tänka på saker som faktiskt drabbar män. Tycker du till exempel inte det är värt att skänka en tanke till unga män och pojkar vars olycka drivit dem till självmord? Det tycker jag.

Det blir inte ett lång inlägg, jag ville bara få detta sagt; jag vill att internet ska veta att alla inte hatar mansdagen. I övrigt vill jag bara upprepa att jag fortfarande tycker som jag tyckte för ett år sedan, läs det inlägget om du inte redan gjort det.

Kram!

Dyra dyra uppmärksamhet

skeptiskOj vad irriterande. Person X skriver nåt kryptiskt gnälligt på facebook.. Och sedan ett till. Och sedan skriver folk banala peppigheter som styrkekramar, älskar dig och annat trams. Person Y tweetar om hur hemskt allt är utan någon form av kontext och återigen dyker dessa sifferhjärtan och gulliga smileys upp, förstår folk inte att det är uppmärksamheten de vill ha?

Okej jag borde sluta vara sarkastisk nu innan folk tror att jag menar allvar. Jag hör folk då och då klaga på andra människor som gör saker för att få uppmärksamhet. Det är en ganska vanlig grej att skriva ett något kryptiskt nedstämt meddelande i sociala medier i hopp om att någon ska kontakta en och prata lite om det. I media skämtas det en del om det och många säger att det är bäst att inte ge dem uppmärksamhet eftersom det är bara det de är ute efter i alla fall. Ursäkta, men va!? Den här personen behöver uppmärksamhet och därför ska vi undvika att ge hen uppmärksamhet? Vad är det här, elaka klubben? Du kanske inte vill ge dig in i det men du behöver faktiskt inte uppmana andra att frysa ut någon som känner sig ensam.

facepalm3Jag har till och med hört detta argument om folk som skär sig i armarna. ”De vill bara ha uppmärksamhet, strunta i dem.”  Jag struntar vad ditt resonemang är. Vissa påstår att det inte är riktiga självmordsförsök, SO FUCKING WHAT!? Måste någon vara nära att dö på riktigt för att du ska bry dig lite om en människa som lider tillräckligt mycket för att fysiskt skada sin egen kropp? Finner du det så jobbigt att du inte vill ge dig in i det, det kan vara nån du bryr dig om eller någon som är en vän till någons kusin, oavsett din relation till personen så har du ingen god anledning att håna och nedvärdera hen. Personen mår tillräckligt dåligt för att skada sig själv eller ropa förtvivlat ut i sociala etern för lite omsorg, det minsta du kan göra är att inte göra det värre med flit. Det är väl för fan inte för mycket begärt?

Om du nedvärderar någon på din vänlista för att hen räcker ut en behövande hand så tror jag inte att du rimligen kan räkna dig själv som en vän till denna människa.

Så. Det var min ventilering. Ja, jag vet att jag själv varit skyldig till vissa behövande tweets ibland men vet du vad? I am not sorry! Det är inget fel i att be om hjälp, vare sig du kan göra det tydligt eller kryptiskt, du gör vad du förmår i situationen du befinner dig i. Sanna vänner och kännande människor kommer att lyssna. Såsom många som faktiskt har hjälpt mig när jag har behövt någon. <3<3<3

Kram!

Allt demokratiskt?

neutralHej allihopa! Nu har jag ”latat mig” länge nog och jag lovade ju att jag skulle förklara i mer detalj vad jag tyckte skulle vara kul att bygga en nationaldag på. Många tycker ordet nationaldag är bekymrande i och med att det per automatik är exkluderande men jag tycker faktiskt inte det nödvändigtvis behöver vara så, även om jag måste erkänna att risken finns och är ganska stor. Det handlar helt enkelt om vad en nation betyder för folk. Att tycka om sitt lands natur och vildmark är helt okej i min bok, det är när nationalism kommer in och försöker understryka något extra fint i landets ras eller kultur och säga att vi är nog lite finare än andra sorters folk ändå.

Den tankegången är farlig och leder väldigt ofta till otrevligheter i alla olika grader. Vi får gärna tycka om vår kultur men vad är poängen med att placera den över andra? Hur barnsligt är inte det? Min helgdag är finare än din helgdag. Vår nationalrätt är mycket godare en er nationalrätt. Vad fan är det för attityd? Bryr vi oss verkligen så mycket om sånt här trams att vi till och med tar till våld om vår kulturs överlägsenhet ifrågasätts? Hur kan detta vara okej?

ponderSvaret är; Det är det såklart inte, vi behöver helt enkelt växa upp. Nej, en nationaldag blir mycket trevligare om vi istället för att fira vilket fint folk vi är, firar de värderingar vi generellt håller som gör oss så ”fina”. Värderingar som inte är exklusiva för vårt land eller vår etniska grupp, utan värderingar som alla människor kan ta del av.

Så vilka värderingar är generella nog, och samtidigt betydelsefulla nog att fira? Det beror väl på vem du frågar men jag har naturligtvis min åsikt och jag hoppas och tror att de flesta människor kan tänka sig hålla med mig.

Så vad kan en vänsterstudsande genusfeminist som jag tycka är viktigt? Massor! Men just nu, mänskliga rättigheter. Det är mycket tjafs i världen om människors värde, även om det inte brukar kallas just det. Ska homosexuella få gifta sig eller skaffa barn eller ens existera? Olika länder tycker olika om det. Och det får de faktiskt göra. Tycka alltså. Inget mer. 

grrrVisst är det fint med demokrati, vi som bor i landet ska kollektivt få bestämma hur landet ska fungera och vilket sorts liv vi ska leva. Här kommer dock en viktig poäng; Vissa saker ska inte majoriteten få bestämma. Varför ska en heterosexuell persons åsikt angående homoäktenskap ha en faktisk inverkan på lagen? Varför ska män rösta över vilka rättigheter kvinnor ska få ha? Varför ska cismänniskor få bestämma att transmänniskor måste steriliseras? (fy helvete vilket barbari).

explainVi har fyra grundlagar i Sverige. Vissa saker ska det inte vara lätt att ändra på, bland annat eftersom då skulle en regering kunna gardera sig från att bli demokratiskt avsatt. Läs mer om det här. Jag tycker vi ska utöka till en femte grundlag. En grundlag, som visserligen bör formuleras på ett bättre sätt än vad jag kan komma fram till men som ändå behöver existera. Jag kräver en grundlag som garanterar lika mänskliga rättigheter till alla människor, oavsett kön, sexuell läggning, identitet, rasifiering, ålder, utseende och allt du kan komma på. Är du människa* har du alla dessa rättigheter oavsett vad landets majoritet tycker. 

*(oavsett om du identifierar som människa eller ej)

Är detta en grundlag så kommer partier som SD inte ha det lika lätt att göra livet svårare för människor bara för att de inte tillhör vår fina svenskhet, även om de, i en mörk och fruktansvärd framtid, skulle få majoritet i riksdagen. Grundlagarna är där för att vissa saker ska vara svåra att ändra på och det är hög tid att alla människors rättigheter blir en av våra grundlagar, jag skulle rent utav kalla det en stor skam att vi inte redan har en sådan grundlag.

lerSå för att svara på frågan ställd i rubriken: Nej allt ska inte vara demokratiskt. Den dagen Sverige skapar denna underbara femte grundlag är den dagen jag tänker fira som vår nya nationaldag. Jag kommer måla mig blå och gul och springa runt på torget och gatorna och sjunga Svenska sånger och krama alla jag ser (som visar samtycke så klart) på vår nya underbara nationaldag, för det skulle vara en nationaldag värd att firas, en dag som symboliserar något riktigt riktigt vackert.

Vad säger ni? Är det något värt att kämpa för?

Kram!

Verkligheten vs den andra verkligheten

Det är ganska coolt att barn får ipponderads i skolan nu, teknologin är ju en sån viktig del av världen att det är något barn behöver lära sig att använda vare sig familjen har råd eller inte. Jag måste bekänna att jag skriver detta inlägg utan att ha gjort ordentlig efterforskning, jag fick en tanke och ville få ut den men har begränsat med tid idag. Så läs det som vad det är, allmän brainstorming. Jag vet inte vad barn får lära sig om internet, jag antar att det involverar ordbehandling och allmän kunskap i användning av internet. Jag tror dock att cyberspace fortfarande ses som en annan värld, en som inte är helt och hållet på riktigt. Okej, vi är alla överens om att cyberrymden är användbar men det verkar vara allmänt accepterat att vanliga sociala regler inte gäller på samma sätt där som i verkligheten.

Mobbning förekommer fortfarande trots att nästan alla människor tycker att det är fel. På nätet å andra sidan verkar betydligt färre människor ha något emot mobbning alls, och tycker det räknas som yttrandefrihet eller dynamiskt debatt-klimat. Cyberspace är ju inte på riktigt. Eller hur?

hmpfJo, det är på riktigt. Det vi säger till varandra kan göra oss glada, arga eller ledsna vare sig vi säger det öga mot öga, över telefon eller i kommentarsfältet till en blogg. Detta gäller barn lika mycket som vuxna och jag hoppas innerligt att barn som växer upp med internet i sin verklighet från dag ett kommer att se mindre av en skiljevägg mellan dessa två världar men jag befarar att så inte är fallet. Online-spel är kända för att vara fulla med barn som skriker våldtäktshot och rasistiska samt sexistiska skällsord åt varandra genom sina headsets. Om det verkar som om vuxna som inte mobbar i verkligheten ändå mobbar på nätet ser det ut som om det är ännu mer sant vad det gäller barn.

Vi vuxna ser i allmänhet internet och verkligheten som två olika saker och det är det vi lär våra barn. Vi har fel, och vi tvingar också våra barn att ha fel. Internet är inte utanför verkligheten utan en del av den. Våldtäktshot är väl för fan aldrig okej, och det skrämmer mig så in i helvete att det är ett fullt accepterat sätt att argumentera mot en motståndare i ett onlinespel idag.

explainJag föreslår att den allmänna utbildningen börjar inkludera internet-lektioner, inte bara hur det ska användas och hur en ska vara säker på internet utan också försöker förklara att det som händer på internet faktiskt har en inverkan i vår verklighet. Praktiska lektioner med talare, film-material, rollspelsövningar som hjälper barn att förstå hur mycket en människa kan skadas av hemska ord och fruktansvärt aggressivt beteende. Jag vet inte om liknande lektioner redan finns, om de gör det vill jag se mer fokus på dem, och att de vidareutvecklas.

sulky4Vi behöver fortfarande arbeta med att minska mobbning, det är ett stort problem men vi måste också se till att näthat inte ses som en helt annan kategori. Det är samma kategori på alla sätt. Det är fullt möjligt att tycka synd om ett mobboffer, skaka på huvudet i förakt åt en mobbare, sedan gå hem, slå på datorn och via nätet själv mobba ett stackars offer till gränsen till självmord helt utan att inse hyckleriet i det scenariot.

Internet och verkligheten är ju inte samma sak, eller hur? Jo det är de. Internet är del av vår verklighet, det är dags att vakna upp och inse det.

Kram!

Kvinnodagen 2014

neutralHej hopp och glad kvinnodag till alla! Ja alla. Temat för årets kvinnodag är hur kvinnors rättigheter som leder till mer jämställdhet gör världen bättre för alla, inte bara kvinnor. Nu r det i och för sig något som jag alltid pratar om i alla fall, vilket kanske betyder att jag inte behöver skriva en jätteuppsats här.Jag är också lite orolig efter att ha blivit lite bränd förra årets kvinnodag, förra året var jag optimistisk över fina nya broar byggda mellan män och kvinnor men nu är jag konstant orolig över taskiga kommentarer om att beröva världen på en kvinnodag. rosie2Det jag försökte säga förra året var att folk som gillar kvinnodagen och folk som vill stärka mansdagen behöver inte vara motståndare, vi kan väl alla försöka hjälpa varandra oavsett kön? Om du inte tror att en lyckad kvinnokamp kan leda till mer rättvisa för både män och kvinnor, tänk på det här.

  • Om kvinnor universellt ska verka mer som offer så kommer detta förmodligen leda till att män på ett eller annat sätt ses mer som förövare.
  • Om kvinnor ska ses som hjälplösa och behöva tas hand om för de kan inte klara av detta själva så kommer män på något sätt upplevas som tjänare.
  • Att någon driver en kvinnokamp betyder inte på något sätt att de också driver en anti-manskamp eller att de inte har sympati för mansfrågor.

Kan vi göra ett försök till? På kvinnodagen respektive mansdagen, kan vi inte ta en dag och bara uppskatta den andra sidan? Bara en dag? Olivkvistar och kramar till alla!  Om du är man, femististkritiker eller båda, gör du något positivt för kvinnor idag på kvinnodagen? Vad då för något?

Kram!