Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Arg, ledsen och mys

explainOjojoj, ännu ett uppehåll från min sida, jag ber om ursäkt men mitt internet gick och dog och det tog ett tag att få det fixat. Dessutom är det nog dags jag inser att jag inte måste få ut ett inlägg minst varannan dag, ingen av er har hittils försökt straffa mig för att ha missat en dag så jag kan nog slappna av lite.

Jag har just fått syn på en blogg som berörde mig och samtidigt påminde mig på två olika sätt om vänner som jag har, och jag blev ledsen över det. Nu är jag säkert sen att rapportera det här men jag kände ändå att jag ville.

Jag har tidigare konstaterat att jag är en ateist ( och nu vill jag inte att någon definierar om ordet till fundamentalist, det är faktiskt lika fult att göra det om ordet ateist som det är att göra det om orden muslim, feminist eller mansaktivist ). Jag tror helt enkelt inte att ett osynligt superspöke spionerar på oss och dömer våra ordval, matvanor eller sexuella läggningar.

Min familj är lite spridd på det där med teologi men vi har aldrig låtit tro eller brist på tro påverka våra övriga känslor för varandra. Vi är inte en skinande ren välputsad familj som vi kan se på ett paket med frukostflingor. Det kan ofta bli gräl, missförstånd, envisa ställningstaganden och brist på hänsyn och omtanke. Så har det varit så länge jag kan minnas, och det har ofta gjort mig mycket ledsen… Men vi har alltid varit en familj, blotta tanken på att någon skulle frysas ut eller förkastas har aldrig kommit på fråga. Trots att vi har massor av gift i famljen ligger detta gift på en grund av kärlek som finns kvar hur mycket skräp som än spills ut ovanför.

Jag har varit blind och självisk. Jag har ofta upplevt att mitt förhållande till min familj har varit hemskt och ledsamt och varje hårt ord eller antydande ar varit outhärdigt. Jag har missat att det finns folk som har det mycket värre.

angervectorJag snubblade in på en blogg av en ung homosexuell kille som började blogga för att få utlopp för sina sårade känslor efter att ha blivit utsparkad av sina föräldrar på grund av sin homosexuella läggning. Eller, det var delvis på grund av hans sexualitet, för hade han förträngt den och stannat kvar i Jehovas Vittnen hade föräldrarna förmodligen inte sparkat ut honom.

Jag vet att jag har pratat om att respektera vad andra vill tro, men här går min gräns. Allt mitt hat åt Jehovas vittnen. Vill du ha ha ett litet teologisk råd från en fluffig ateist, här får du;

Om det mot allt förmodan nu finns en Gud, och denna Gud värdesätter kärlek och godhet, och har ett andra liv reserverat åt folk som är goda så kan du vara rätt jävla säker på att en förälder som kastar ut sitt barn på grund av en sexuell läggning aldrig kommer att få komma i närheten av detta andra liv!

Jag har andra vänner som blivit förkastade av sina familjer för att de inte vill vara medlemmar i denna församling och jag kan inte förmå mig att ens vilja förstå dem (familjerna, inte vännerna). Jag har även en kompis som är homosexuell, vars föräldrar tagit avstånd från honom, helt utan hjälp av en låtsaskompis.

Vad är detta?

sadvectorJag vet inte vad jag ska känna här! Jag läser killens blogg och ilskan över allt det här börjar koka, men samtidigt blir jag förtvivlat ledsen och ögonen fylls med tårar. Han skriver i sitt första inlägg, vilket är en publicering av ett brev till han föräldrar ( länk ), att de ska hälsa till hans syskon. De har alltså haft ett lyckigt familjeliv. Han är så förlåtande och mysig i allt han skriver, och fatta mig inte fel, det är bra att han är förlåtande, men jag kan inte förlåta hans familj. De har haft ett mysigt familjeliv, med lekar, kramar och kärlek, men det har alltid varit på ett villkor; tro på och lyd vår låtsaskompis. Nu råkar låtsaskompisen vara emot något som den är killen är och föräldrarna sparkar ut honom på gatan.

Gerhard, om du hittar till min blogg; jag beundrar verkligen dig, att du kan behålla din goda natur genom allt detta. Det talar verkligen gott om dig att du kan ta de smällar du fått utstå av de som borde älska dig utan att bli arg och bitter. Du är en otroligt fin människa, full av all den godhet de söker efter i sin låtsaskompis Jesus. Synd att de inte insåg att de hade en sådan person under sitt tak innan de fördrev dig.

KRAM

Stå på dig. Jag ser att du får kommentarer från alla möjliga håll och kanter, så du vet att det finns folk som bryr sig om dig, vare sig vi träffat dig eller inte. Jag vill som de andra, berätta att behöver du någon att prata med så är jag frivillig.. även om du nu ar ett ganska stort urval redan. 

Ni som inte sett denna blogg, gå till den ( länk ) och visa stöd! Låt internet fyllas med stöd vänskap och värme. Förresten, trots att jag precis nyss hittat Gerhards blogg tycker jag att han ska få titeln en helt Klart Riktigt Awesome Människa!

K.R.A.M.

K.R.A.M. i alla fall!

ponderHej hej. Jag måste skärpa mig och sluta lova vad framtida inlägg kommer att handla om. Jag tänker hålla mitt löfte att ibland varva med glada inlägg när det varit många som inte varit så glada, men ibland är det helt enkelt så mycket skräpsaker som händer! Nu fick jag reda på en riktigt äcklande sak genom en annan bloggare, så jag tänker skänka denna K.R.A.M. till henne, och länka till hennes inlägg.

Det är onödigt för mig att upprepa det när jag ändå skickar dit er, men jag kan ju säga att det handlar om en som ”bekämpar patriarkatet” på ett sätt som inte alls är produktivt och ger oss alla i genusmaffian dåligt rykte! Jag kanske ska ta och vinkla det lite mer positivt, om du läser detta och tycker genusmaffian bara tar upp kvinnosaker och misogyna män, kan jag nu här tydligt uttala att detta solklara manshat är precis lika illa som kvinnohat. Så.. omvända roller, men samma åsikt. Det är det som är genus liksom. Ett brott är ett brott oavsett hur många penisar som är eller inte är inblandade.

Hon heter Aliva och det här är hennes inlägg.

 

lerAliva är en vad jag kallar ”slice of life” bloggare, en som öppnar upp sitt liv för andra att se och dela sin glädje och sorg med. Det var inte min mening att dra med sångtexter det bara hände automatiskt, det var så spontant att jag måste låta det stå kvar. Ibland, som i inlägget jag länkade till, skriver hon om tänkvärda observationer och funderingar, och ibland skriver om sina djur och sin hobby, som är fotografi. Om du är en människa som gillar djur, foto, tänkvärda funderingar eller bara vill relatera till trevliga människor är detta en bra blogg att läsa.

Jag måste erkänna att jag flummade igenom ett par inlägg när hon skrev om sin bil, besiktning osv, men det är ju se det är med slice of life, det är inte allt en relaterar till, jag har varken körkort eller bil och när sådant pratas om kan jag lika gärna försöka läsa senaste nytt i sanskrit. Jag vet att de flesta människor kan relatera till sånt mer än jag, inte ens jag kan väl förbli bilfri mycket längre till.

Det är det som är grejjen. Hon lägger ut sitt liv för dig att se och ta del av, vill du ha en vän finns hon där för dig och det är faktiskt en riktigt fin grej att skicka ut i etern. Därför är Aliva en Klart Riktigt Awesome Människa!

 

Jag har redan planer för morgondagens inlägg, och det är ett inte helt mys-pysigt tema men jag ska försöka lägga det på en mjuk kudde så det inte helt och hållet blir en till dos depp i veckan. Jag har redan fått nog med sådana, och det är bara Tisdag än!

Kram!

Outsourced

ilskaHumör: Arg och trött. Detta inlägg får av olika anledningar bli en vidarebefodring till en annan bloggares inlägg. Delvis för att jag är trött, och får inte upprepa gårdagens misstag att vara uppe för länge, speciellt eftersom jag har saker jag måste få gjort i morgon. En annan anledning är att det inlägget gjorde mig så förbannad att jag har svårt att tänka på annat och bloggaren, som kallar sig Anny Berglin, skrev det mycket väl och mitt inlägg om samma sak skulle  bara bli en upprepning, antagligen dock med fler svordomar. Jag blir så jävla förbannad när jag får se nivån på vissa människor som faktiskt existerar!

Inlägget hittar ni här.

sadvectorJag är inte bara arg. Jag är ledsen också. Det gör mig illa att världen ser ut så, att människor som dem inte är en myt eller på låtsas. Jag måste försöka få till ett glatt inlägg i morgon, det är nog dags för ett nytt inslag av K.R.A.M. jag kanske till och med behöver en själv.

Kram på er. Och godnatt.

K.R.A.M. till Hannah

lerIdag var det road trip till Göteborg. Jag, föräldrarna, systrarna, storasysterns fyra döttrar och make, samt lillasysterns pojkvän åkte till Göteborg. Min far och storasysterns make såg på en hockeymatch och resten gick på Universeum.

cryingI bilen lyssnade jag på musiken från Les Misérables i hörlurarna och det visar sig vara tillräckligt för att jag ska börja agera vattenspriadre. Mina resekamerater blev högst bekymrade tills de fick redapå varför jag grät, sedan skrattade de åt mig.

Vi fick klappa en rocka, se på hajjar och annat skoj, sen åt vi alla tillsammans och åkte hem. Storasysterns yngsta dotter fick lära sig att kram på norska är klem, och gick naturligtvis och erbjöd klemmar till alla som kunde vara behövande. Hur mysig kan en unge bli?

Förresten, tillbaka till Les Misérables, nu har ni haft tid att se den, någon av det måste väl ha gjort det vid det här laget? Håller ni med mig? Visst är den sorglig! Eller är det bara jag som är vek?

Jag lovade er en K.L.E.M. om Hannah innan jag.. jag menar en K.R.A.M. om Hannah innan jag börjar slumpa ut vilka jag skriver om. Det kanske visar sig vara precis rätt tid för en sådan till henne, om jag inte är alldeles för självsmickrande i att tro att det kan vara till hjälp. Jag vill göra ett försök i alla fall.


hannahpanna3Hannah Lemoine
är alltså en mycket hängiven och skicklig bloggare som berört väldigt många läsare på ett positivt sätt, bara detta är ju helt fantastiskt men för mig är hon ännu mer. Jag ska prata mer om hennes blogg Oneway Communication om en stund, men först vill jag tacka henne för något annat. Vi har en historia tillsammans bortom cyberspace, vi har varit vänner sedan långt innan bloggosfären sög upp, vi har bott ihop, festat ihop, lekt ihop, jobbat ihop, lajvat ihop, spelat rollspel ihop, och delat våra liv på många sätt i en tajt vänskapskrets. Delar av den vänskapskretsen har jag fortfarande kontakt med idag och det är jag glad över, men ingen så mycket som med Hannah. Hon blev liksom en person i mitt liv som jag helt enkelt inte får tappa kontakten med. Det skulle bara vara så katastrofalt tragiskt! Visst det är alltid tråkigt när vänner tynar bort ur ens liv men med Hannah får. det. helt. enkelt. inte. hända. 

Ja, nu talar jag öppet om mina känslor och saker jag tycker är viktigt, men förr gjorde jag inte det. Känslor var ingenting jag ville ta upp, av olika anledningar, jag hade byggt upp murar som skyddade mig eftersom jag hade bara bestämt mig för att känslor skadade mig. Nu har jag gått på en psykologisk skådespelarskola i London som bland annat lär en att öpnna sig själv och sitt undermedvetna och det har hjälpt en hel del, men Hannah lyckades dock hitta någon form av lönndörr i muren redan innan det. Hon ville lyssna och visa stöd. Det var inte bara roliga saker som hände men vi kom igenom allting i ganska gott skick, och Hannah visade sig vara en person som alltid var villig att vara ett stöd. När hon frågade hur jag mådde var det ingen artighetsgrej, hon ville verkligen veta, för att hon brydde sig. På riktigt.

Nu är jag mer öppen med mina känslor som sagt, Hannah var en stor hjälp, och skolan jag gick utbildade mig nog i ämnet för att inte vara rädd för mina känslor längre. Kan ni förresten gissa hur jag fick reda på just den här skolan? Hon börjar på H.

Hoppas det inte blir för smörigt här, men Hannahs senaste blogginlägg fick mig att vilja ta upp det här, jag kan förklara hur mycket hennes bloggande har betytt för många människor men hennes blogg är en projektor till hennes hjärta så jag valde att istället förklara vad hon ar betytt för mig, och sedan kan ni ju tänka er vad det betyder för alla möjliga ute i världen som får ta del av hennes tankar, känslor och vänskap.

Det har varit en ära att få hjälpa till med den tekniska sidan på din blogg, Hannah, och det var tack vare dig jag började blogga själv, den här bloggen existerar på grund av dig! Jag, som jag är, existerar på grund av dig. Mitt liv hade varit mycket annorlunda om du inte var del av det, och jag tror inte det hade varit bättre.

Så, ska jag beskriva hennes blogg… Jag vet inte om det finns en enda läsare av min blogg som inte redan läser hennes, men hon skriver i alla fall om sitt liv, sin värld, sina tankar. Hon ser lycka och skönhet, hon ser sorg och orättvisor, och snarare än att övertala folk om hennes åsikter handlar hennes inlägg oftast om att själv kunna förstå världen och dess problem, och hjälpa andra förstå också. Det kanske är det enda som saknas, lite förståelse kanske kan lösa allting! Se bara på hennes fantastiska WTF-Projekt!hannah2

Hannah vill hjälpa alla, på riktigt. Feminister, jämställdister, dittan och dattan, hon nedvärderar ingen av dem, hon har istället valt att bygga broar, och det är beundransvärt.

Just nu verkar vara en svår tidpunkt dock. Inlägget har redan börjat bli lite väl långt, men snälla, gå till hennes blogg och visa stöd till henne. Visa stöd till någon som alltid visat stöd för mig, och med all säkerhet vill visa stöd till dig om du behöver det. Hon om någon förtjänar all kärlek i värden, så om du inte redan gjort det, gå och skänk henne en kram. För Hannah är en helt Klart Riktigt Awesome Människa.

Kram till alla, och alla kramar till Hannah!

Hannah, jag finns här om du behöver något. Ring, smsa, maila, vad som helst. Kram!

Badonkadonk & KRAM

giggleAv alla synonymer och slang-ord för rumpan så måste det amerikanska Badonkadonk vara det bästa. Säg det fem gånger snabbt, jag är allvarlig, nu innan du läser vidare säg ordet badonkadonk högt och ljudligt fem gånger; det är ett jätteroligt ord!

tarasparkleJag hur funnits på twitter ett tag, men inte varit så aktiv. Det har varit för mycket som händer så fort, jag har inte kännt mig sugen på att hänga med men nu är jag tillbaka, med ett nytt konto, för mitt nya bloggarliv, jag är nu @purrestweets och såg just ett tweet från @tarastrong. Tara Strong är en röstskådespelare och sångare som bland mycket annat jobbar med Lauren Faust’s My Little Pony: Friendship is magic. Hur fantastisk den serien är får jag ta i ett annat inlägg, Tara gör i alla fall rösten till bland annat seriens centerfigur, Twilight Sparkle. hur som helst, jag följer alltså denna söta ponny på twitter och fick nyss se detta:

May i remind everypony this still exists.? xD (Videolänk) good lord, do NOT show this 2 anyone

Länken leder till videon nedan.

Jag vet inte hur seriös hon var om det där att inte visa den för någon, hon lade ju faktiskt ut länken på twitter. Det är dessutom en riktigt grym låt! Jag vill gratulera Tara Strong och hennes Badonkadonk för att ha fått mottaga en sådan eminent hyllning från sina bronys. *applåderar*

Det var en sak till jag ville säga idag. Något jag har pratat och kommenterat om på sistone, och som Moraljant just bloggade om; varför ser så många människor som är så awesome ner på sig själva hela tiden? Jag tänker dra igång projekt: K.R.A.M. (Klart Riktigt Awesome Människor, tänk vilken tur att det skulle bli en sån förkortning, det var ju inte alls planerat XD)

Jag tänker då och då slumpa fram en bloggare jag brukar läsa, och skriva lite om varför jag tycker just denna bloggare är awesome, och lite hur jag upplever personen i fråga. Det kanske bara är jag som tycker bekräftelse är mysigt men som sagt, var den människa du vill möta i världen. Det var inte exakt så citatet gick men jag blev faktist nöjd med det… Det får bli mitt citat!

Var den människa du vill möta i världen – Purre

Jag tar väl och börjar med Moralfjant eftersom hennes inlägg var vad som fick mig att ta beslutet att göra det här. Så nu ska jag beskriva hur jag upplever Moralfjant, jag kan ha fel men det är min uppfattning jag beskriver här.

micanrainbowdashMoralfjant AKA Mican är en frispråkig tjej som ogillar påträngande normer och drar sig inte för att ryta till åt någon eller något som är jävligt och kommer fram och jävlar sig. Hon har starka åsikter och bryr sig väldigt mycket om kvinnofrågor men inte så till den grad att det kommer till bekostnad av mansfrågorna. Hon bryr sig om människor helt enkelt, och detta gör att en släng av uppkäftighet blir charmigt och uppmuntrande till skillnad från irriterande och avskyvärd som det kunde ha blivit om hon bara satt på en sida och skrek åt den andra.

Nej hon är inte skrikig, men hon har en nyttig ”In Your Face”-attityd som jag ibland önskar jag hade mer av. Ja, det är ett bra ord att beskriva Mican med. Attityd. Om hon var en Ponny skulle hon vara Rainbow Dash. Hon bloggar ganska regelbundet med många korta men ändå tänkvärda inlägg, så det blir sällan en lång syssla att gå in på hennes blogg, vilket ofta kan uppskattas i ett samhälle där tid kan vara så dyrbar.

Slutsats: Mican är en helt Klart Riktigt Awesome Människa; K.R.A.M.

 

Jag tar nog två K.R.A.M i veckan. Nästa blir till Hannah Lemoine, det är ju på grund av henne som jag bloggar över huvet taget, efter det låter jag en tärning bestämma vem som ska skrivas om.

Hmmm.. två ponnyer i ett inlägg, och det handlade inte ens om My Little Pony… nåväl. Vad tycker ni om mitt initiativ?

Kram på er!