Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Att stiga från askan

sadvectorNu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En del av problemet var det kommande valet, mycket har stått på spel och många mindre trevliga sidor har blommat upp hos många människor. Jag sade till mig själv att bara valet är klart kan jag börja återhämta min glöd. Det känns inte så nu dock. Det känns som om någon igår hällde vatten på den lilla biten glöd som fanns kvar. Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg och Feministiskt Initiativ som inte bara hade gett mig hopp, utan varit allas bästa försvar mot SD kom inte in i Riksdagen. Så nu har vi ett främlingsfientligt och antifeministiskt parti med en enorm outmanad vågmästarroll, en svag vänsterregering som tydligen inte kommer få någon hjälp från högern vad det gäller bekämpandet av SD. Inget ser ljusare ut idag än igår. Det är svårt att se inspirationen komma tillbaka inom en nära framtid.

Varför skriver jag det här då? Utan inspiration? Ja, kanske är det terapi. Nej, jag vet varför. Jag vet faktiskt att bakom all svart sorg jag känner just nu döljer sig en positiv framtid. Den är bara väldigt svår att se eftersom det ljusa är långsiktig och nuet är nattsvart. Jag vet att bra saker är på uppgång och i och med att jag skriver här vill jag få mig själv att faktiskt inse detta och ta det till hjärtat!

rosie2Seriöst! SD fördubblade sina siffror men F! gick från 0,4% till 3,1% helt utan partistöd! Jag vet inte om det någonsin har hänt förut, i något parti! Faktum är att den feministiska kampen alltid har varit långsiktig. Vi vet att det misogyna samhällsklimatet inte kommer att försvinna plötsligt, vi kan bara arbeta för att långsamt tunna ut det tills det bara är ett pinsamt avsnitt i mänsklighetens historia. Vi vet att det inte handlar om månader, år eller er eller ens mandatperioder. Det handlar om generationer, vi vet detta så vi kan inte låta oss bli nedslagna över en mandatperiod på fyra år. När jag tänker efter så var valet en stor seger för F! om vi bara ser till partiet i sig. Vi har passerat 2,5%spärren och kan därmed göra en betydligt starkare satsning nästa val. Det sorgliga var att en ännu större seger hade betytt så mycket för hela Sverige, inte bara feminister utan alla de 87% som inte röstade på SD.

Jag beklagar, kära medborgare, att vi kan hjälpa er i den här kampen de kommande fyra åren som vi hade hoppats. Men vad vi kan göra är att använda de krafter vi byggt upp och de nya medlen vi fått för att verkligen storma in nästa gång!

Ja. Nu mår jag bättre. Jag är inte helt återhämtad men det känns bättre nu. Det fanns visst en liten bit glöd kvar som inte träffades av regnet. Den glöden ska jag nära och ta hand om och jag lovar att innan nästa val har jag inte bara en kämparglöd att komma med men en stor brinnande eldfågel!

Jag hoppas att du som läser detta, om du var nedstämd som jag, också mår lite bättre nu. Tillsammans ska vi klättra högre! Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi se till att vår seger är oundviklig!

Kram!

Allt demokratiskt?

neutralHej allihopa! Nu har jag ”latat mig” länge nog och jag lovade ju att jag skulle förklara i mer detalj vad jag tyckte skulle vara kul att bygga en nationaldag på. Många tycker ordet nationaldag är bekymrande i och med att det per automatik är exkluderande men jag tycker faktiskt inte det nödvändigtvis behöver vara så, även om jag måste erkänna att risken finns och är ganska stor. Det handlar helt enkelt om vad en nation betyder för folk. Att tycka om sitt lands natur och vildmark är helt okej i min bok, det är när nationalism kommer in och försöker understryka något extra fint i landets ras eller kultur och säga att vi är nog lite finare än andra sorters folk ändå.

Den tankegången är farlig och leder väldigt ofta till otrevligheter i alla olika grader. Vi får gärna tycka om vår kultur men vad är poängen med att placera den över andra? Hur barnsligt är inte det? Min helgdag är finare än din helgdag. Vår nationalrätt är mycket godare en er nationalrätt. Vad fan är det för attityd? Bryr vi oss verkligen så mycket om sånt här trams att vi till och med tar till våld om vår kulturs överlägsenhet ifrågasätts? Hur kan detta vara okej?

ponderSvaret är; Det är det såklart inte, vi behöver helt enkelt växa upp. Nej, en nationaldag blir mycket trevligare om vi istället för att fira vilket fint folk vi är, firar de värderingar vi generellt håller som gör oss så ”fina”. Värderingar som inte är exklusiva för vårt land eller vår etniska grupp, utan värderingar som alla människor kan ta del av.

Så vilka värderingar är generella nog, och samtidigt betydelsefulla nog att fira? Det beror väl på vem du frågar men jag har naturligtvis min åsikt och jag hoppas och tror att de flesta människor kan tänka sig hålla med mig.

Så vad kan en vänsterstudsande genusfeminist som jag tycka är viktigt? Massor! Men just nu, mänskliga rättigheter. Det är mycket tjafs i världen om människors värde, även om det inte brukar kallas just det. Ska homosexuella få gifta sig eller skaffa barn eller ens existera? Olika länder tycker olika om det. Och det får de faktiskt göra. Tycka alltså. Inget mer. 

grrrVisst är det fint med demokrati, vi som bor i landet ska kollektivt få bestämma hur landet ska fungera och vilket sorts liv vi ska leva. Här kommer dock en viktig poäng; Vissa saker ska inte majoriteten få bestämma. Varför ska en heterosexuell persons åsikt angående homoäktenskap ha en faktisk inverkan på lagen? Varför ska män rösta över vilka rättigheter kvinnor ska få ha? Varför ska cismänniskor få bestämma att transmänniskor måste steriliseras? (fy helvete vilket barbari).

explainVi har fyra grundlagar i Sverige. Vissa saker ska det inte vara lätt att ändra på, bland annat eftersom då skulle en regering kunna gardera sig från att bli demokratiskt avsatt. Läs mer om det här. Jag tycker vi ska utöka till en femte grundlag. En grundlag, som visserligen bör formuleras på ett bättre sätt än vad jag kan komma fram till men som ändå behöver existera. Jag kräver en grundlag som garanterar lika mänskliga rättigheter till alla människor, oavsett kön, sexuell läggning, identitet, rasifiering, ålder, utseende och allt du kan komma på. Är du människa* har du alla dessa rättigheter oavsett vad landets majoritet tycker. 

*(oavsett om du identifierar som människa eller ej)

Är detta en grundlag så kommer partier som SD inte ha det lika lätt att göra livet svårare för människor bara för att de inte tillhör vår fina svenskhet, även om de, i en mörk och fruktansvärd framtid, skulle få majoritet i riksdagen. Grundlagarna är där för att vissa saker ska vara svåra att ändra på och det är hög tid att alla människors rättigheter blir en av våra grundlagar, jag skulle rent utav kalla det en stor skam att vi inte redan har en sådan grundlag.

lerSå för att svara på frågan ställd i rubriken: Nej allt ska inte vara demokratiskt. Den dagen Sverige skapar denna underbara femte grundlag är den dagen jag tänker fira som vår nya nationaldag. Jag kommer måla mig blå och gul och springa runt på torget och gatorna och sjunga Svenska sånger och krama alla jag ser (som visar samtycke så klart) på vår nya underbara nationaldag, för det skulle vara en nationaldag värd att firas, en dag som symboliserar något riktigt riktigt vackert.

Vad säger ni? Är det något värt att kämpa för?

Kram!

Kvinnodagen 2014

neutralHej hopp och glad kvinnodag till alla! Ja alla. Temat för årets kvinnodag är hur kvinnors rättigheter som leder till mer jämställdhet gör världen bättre för alla, inte bara kvinnor. Nu r det i och för sig något som jag alltid pratar om i alla fall, vilket kanske betyder att jag inte behöver skriva en jätteuppsats här.Jag är också lite orolig efter att ha blivit lite bränd förra årets kvinnodag, förra året var jag optimistisk över fina nya broar byggda mellan män och kvinnor men nu är jag konstant orolig över taskiga kommentarer om att beröva världen på en kvinnodag. rosie2Det jag försökte säga förra året var att folk som gillar kvinnodagen och folk som vill stärka mansdagen behöver inte vara motståndare, vi kan väl alla försöka hjälpa varandra oavsett kön? Om du inte tror att en lyckad kvinnokamp kan leda till mer rättvisa för både män och kvinnor, tänk på det här.

  • Om kvinnor universellt ska verka mer som offer så kommer detta förmodligen leda till att män på ett eller annat sätt ses mer som förövare.
  • Om kvinnor ska ses som hjälplösa och behöva tas hand om för de kan inte klara av detta själva så kommer män på något sätt upplevas som tjänare.
  • Att någon driver en kvinnokamp betyder inte på något sätt att de också driver en anti-manskamp eller att de inte har sympati för mansfrågor.

Kan vi göra ett försök till? På kvinnodagen respektive mansdagen, kan vi inte ta en dag och bara uppskatta den andra sidan? Bara en dag? Olivkvistar och kramar till alla!  Om du är man, femististkritiker eller båda, gör du något positivt för kvinnor idag på kvinnodagen? Vad då för något?

Kram!

Kul att kränkas?

wut Jag har pratat om det här förut på olika sätt men jag blev bara så förvirrad idag att jag var tvungen att skriva ner det här. Någon berättade för mig om ”den där hen-galna kvinnan” som inte låter någon veta könet på hennes barn, trots att barnet är så gammalt som fyra år. Personen jag talade med himlade med ögonen och berättade att ”När folk frågar henne om det är en pojke eller flicka så säger hon bara att det är ett barn”.

Jag förstod inte vad problemet var, men nu är jag ju med i genusmaffian så jag kanske är partisk. Jag försvarade kvinnan i fråga och undrade om det inte är att föredra att låta ett barn växa upp utan att stoppas i en låda med en förutbestämd personlighet. Personen blev då stött tyckte att ”Jaha kanske det, men då tycker jag det kan göras på ett bättre sätt än att inte prata om barnets kön.”

Jag frågade om personen hade några förslag på andra sätt att göra det på men då tog visst konversationen slut.

Okej, det finns massor av argument jag skulle kunna dra upp här som försvarar kvinnans val men det är inte det jag sitter och funderar över nu. Jag funderar över varför det verkar som om många faktiskt tycker om att känna sig kränkta. Det måste väl finnas finnas miljoner saker som är viktigare än vare sig en kvinna du inte känner vill indoktrinera sitt barn i könsroller eller inte? Vad är det för en sak att känna sig kränkt över? Om du tycker ordet hen är onödigt är det väl en sak men är det verkligen så hemskt för dig att vi andra inte tycker ordet är onödigt? Vad är det som gör ont egentligen? Vad är poängen med att bli arg över något sådant?

ponderJag har skrivit förut om att vara överkänslig och om att uppskatta sorgliga saker som gör mig ledsen, är det något liknande? Kan det vara så att vissa människor helt enket får ut en positiv känsla när de känner att de kränks?

Nej, det är inte en retorsk fråga, jag undrar verkligen. Vad tror ni? Finns det någon där bland mina underbara läsare som faktiskt har upplevt det jag pratar om, och i så fall, snälla kan du kommentera och dela med dig av dina upplevelser? Det skulle faktiskt vara intressant att få reda på.

 

Kram!

Purre och Wampan

loveIdag är en ganska bra dag att rapportera en av de häftiga grejerna jag har utlovat. Det finns person, eller en Wampa som personen presenterar sig själv som på internet i en manér som blivit lika mycket identitet som Purre har för mig, om inte mer. Denna Wampa som går undernamnet ElWampa har jag känt i en herrans massa år, dock enbart på distans eftersom det är ett stort hav mellan oss. Då och då har vi kommit närmare och närmare varandra men avståndet har varit något som alltid varit en stoppkloss.

chrimm_wampa2Förändringarnas tid är dock här nu!

Vi bestämde oss för några månader sedan. Avståndet kan dra åt helvete. Vi älskar varandra. Så jävla mycket.

Vi har inte bestämt helt och hållet än vilken sida av havet vi tänker slå oss ned på tillsammans,men en sak är säker, vi ska förenas. Det kommer att ta tid men det är det värt!

Som sagt vet jag inte om det blir jag som landar i USA, eller om Sverige ska bli en Amerikansk Wampa rikare men hursomhelst tänker jag fortsätta blogga så ni ska inte behöva oroa för att förlora er favoritbloggare.. eller ja.. en bloggare ni gillar att läsa.. Eller i alla fall en ni läser, för det gör ni ju uppenbarligen om du läser det här.

Jag har aldrig firat alla hjärtans dag men.. det verkade passande att presentera Wampa idag. Jag önskar er alla en fluffig kramgo’ Wampa att mysa med! Jag är så ofantligt glad att jag har min!

(för er som inte vet så kommer namnet/onlinerepresentationen Wampa från Star Wars och är en stor fluffig snöman.)

Underbara glada kärlekskramar! <3

Ett ljus har släckts

sadvectorJag fick en chock idag. Jag såg en facebookstatus skriven av en väldigt nära vän där han sörjer sin far som dog på juldagen för några veckor sedan. Såklart blir en alltid ledsen när något tråkigt händer en nära vän, nu är jag också nära vän med hans syster men i det här fallet är det mer än det som gör att det känns så mycket som det gör.

Jag ska inte nämna några namn här, ni vet ju själva vilka ni är och jag vill inte hänga ut er på nätet för massa främlingar. Jag vill ändå dock säga något om er far och er familj om än bara för att världen borde få veta sådana här saker.

Han var inte bara mina vänners pappa, han var min vän också. Det är något speciellt med er familj, det är väl inte så ovanligt att vara vän med två syskon och det är väl också ganska så vanligt att bekanta sig med sina vänners familjer. Hemma hos er var det dock så mycket mer. Den som blir vän med en av er blir vän med er alla. Era hem är alltid så välkomnande, varma och festliga. Första gången jag träffade er far blev han ögonblickligen en lika nära vän som ni är och det är en så himla häftig grej, det krävs en speciell sorts människa för att det ska hända. Ni båda, er mor och er far är liksom ett vänskapspaket, en samling underbara människor som förgyller livet för alla ni berör.

Så det är inte bara så att jag tycker synd om vänner som blivit av med en far och en hustru som blivit av med sin make det är ju det också såklart, vill ni prata finns jag här 24 timmar om dygnet, jag avbryter vad som än är på gång om ni behöver mig, men det är inte bara sympati. Han var en vän till mig också. Jag kommer alltid att uppskatta de glada minnena jag har från honom. Han var en människa som gjorde världen till en gladare plats och glöm inte att det han tillförde världen finns i er också och det tar ni med er. På det sättet tar ni även honom med er.

Jag beklagar er sorg, och delar den med er. Jag älskar er, mina vänner. Ta hand om er.

Kram

Grattis överallt!

image

Jag kanske borde ha planerat det här bättre, har egentligen inte ens tid att skriva idag men men.  Idag fyller bloggen ett år! Grattis bloggen! 🙂
Jag har alltså bloggat i ett helt år. Jag tänker tillåta mig själv att vara lite stolt, jag har får fram en hel del humor, en del viktgheter och massor med hjärta!
Tack alla underbara läsare, mitt liv har blivit mycket rikare bör jag fått dela mina känslor med er.  Och tack Hannah för att ha lett in mig på det gör spåret. Och tack Angela som avbildar mig så fint här på bloggen.  ^^
Just det, Angela fyller också år idag! Att hon skulle fylla samma dag som min blogg, vilken grej!
GRATTIS ANGELA!!
image

Ok det kanske känns lite knepigt att gratta Angela med en bild hon ritade till mig, men dem passar. Jag kan ju faktiskt säga ”Happy birthday” i bilden också. 😉

Vill ni gratta Angela kan ni lämna en kommentar så översätter och vidarebefodrar jag.

Kram alla! Jag älskar er!
Och Tack Tack Tack för det här året, nu kommer ett till!

Kram igen!

Grattis till mig!

giggleHej hej hej allahopa! Idag fyller jag år! Jag tänkte inte göra nån stor grej av det, jag tycker ju alla dagar ska vara kramdagar, så att lilla jag fyller år behöver inte vara nåt så jättespeciellt, men jag vill tacka alla som ha, och kommer att gratta mig! Kram till alla! Och så fick jag mail från Angela som jag anställer för bilderna här på sidan, och hon har ritat den här åt mig i födelsedagspresent! Jag var tvungen att göra ett inlägg och visa upp den! Och trots att det är jag som fyller å och inte ni, så får ni också äta tårta idag. Och glass. Ni har min tillåtelse!

birthdayblog

Thank you Angela, this is so awesome!!! Hugs!!

KRAM!

 

Mansdagen!

neutralÄr du man? Grattis, du har en penis!

(EDIT: Jag har insett ett stort problem med detta inlägg, snälla läs min ursäkt genom att klicka här efter att du läst detta inlägg)

Haha, förlåt, jag menade inte att vara sarkastisk eller något, den meningen lät bara så rolig att jag var tvungen att inleda med den. Idag är ju den internationella mansdagen, och som jag skrev i mitt inlägg om kvinnodagen så vill jag uppmärksamma dagen och prata om något inom manskampen som behöver belysas. Jag vill påpeka att jag vill inte att några äckliga kritiker av kvinnodagen tar åt sig av det här, har du någon gång kränkt en feminist på kvinnodagen angående kvinnodagen menar jag inte dig när jag skriver om män. Så det så. Förra kvinnodagen passade en taskig jävel på att se till att ta bort all glädje ur dagen, så ingen glädje för dig idag!

Det finns tydligen en lista med teman för mansdagen 2013 som handlar om män och pojkars säkerhet och lyder:

  1. Håll män och pojkar säkra genom att ta itu med mäns självmord
  2. Håll män och pojkar säkra så de kan bli morgondagens förebilder
  3. Förläng män och pojkars livslängd genom att skydda de från sjukdomar och dödsfall som kan undvikas
  4. Håll män och pojkar säkra genom att kämpa för fäder och manliga förebilder

Jag tänker välja den första. Ser inte riktigt vad den andra har med kön att göra.. Lite samma med nummer 3 faktiskt.. Och fyran har jag lite problem med för att jag anser att om förebilder ska vara könsspecifika så skapar de flera av de problemen som vi försöker bekämpa i den första punkten.

Män och pojkars självmord.

Jag tänker inte slänga upp statistik här, vill ni se siffror kan ni ju googla och antingen bevisa mig rätt eller fel, whatever, men jag tror det är rätt så känt att könsfördelningen vad det gäller självmord ligger väger ganska så tungt åt det manliga hållet. Självmord är ju naturligtvis inte mer eller mindre tragiskt beroende på könet men med en sådan fördelning är det svårt att förneka att det ligger könsroller bakom.

sadvectorJag antar att folk som begår självmord är olyckliga och eller deprimerade. En viktig sak för en olycklig människa är tröst, stöd och förståelse, en människa måste få öppna sig och dela sina problem och smärtor med någon som bryr sig, och inte dömer en för ens reaktion. Vi kan alla känna känslomässig smärta och om vi inte får släppa ut den så kommer den att växa och förtära oss.

En kvinna som är ledsen brukar folk lyssna på. Det är nyttigt att gråta ut, och det finns inget konstigt med en kvinna som behöver en kram och att få gråta ut på någons axel, detta är inte bara mänskligt men kan faktiskt rädda liv.

Såhär får dock inte män bete sig. Nu vet jag att folk gillar att säga idag får män visst visa känslor och gråta, det säger vi ju hela tiden! Men får män verkligen gråta?

Nu predikar jag kanske för kören, de flesta som läser här är väl på något sätt med i genusmaffian och håller redan med att det är helt okej för en man att be om stöd och tröst och att gråta ut på någons axel, det är faktiskt till och med en stor ära att få vara den axeln som lättar på någons smärta. Nu är det dock så att vi lever i en värld där en människas sunda värderingar inte betyder så mycket för den stora massans medvetande. På samma sätt som vi alla lär våra döttrar att de inte får ta stor plats eller sikta på karriärer med hög auktoritet lär vi våra söner att de inte får visa svaghet. Vi kanske aldrig säger det men offentliga reaktioner på en gråtande män brukar vara av en nedvärderande sort. Och på andra sidan brukar mäns förmåga att inte påverkas av hemska saker hyllas som en av manlighetens viktigaste egenskaper.

cryingAtt vara en man och gå runt i livet och samla ihop alla smärtor inom sig och aldrig få utlopp för dem.. Bara ackumulera mer och mer smärta utan att kunna be om hjälp, för att det skulle visa svaghet och detta skulle leda till att ditt värde som man skulle sjunka, och som en man är du ingenting utan din styrka. Vilken ensamhet… att inte kunna få be om hjälp eller ens be om en kram… Som att flyta i ett sort hav av smärta och ensamhet… Jag orkar faktiskt inte ens skriva det här mer, det är så hemskt. Det är inte konstigt att män inte orkar med och väljer att avsluta det. Det är så tragiskt, för det hela kunde undvikas om vi som kollektiv värld bara kunde skärpa oss och kasta bort de här idiotiska könsrollerna en gång för alla!

Har du någon gång himlat med ögonen när en man varit ”mesig”, skärp dig! Har du någon gång sagt till en ung pojke att ”killar gråter inte”, skärp dig! Har du någon gång applåderat en man för att vara ”cool” när något hänt honom som borde ha sårat honom? Skärp dig och erbjud honom en kram, och våga inte döma honom!

Män, kom ihåg; det är heeelt okej att gråta, och att behöva hjälp! Vi är alla här för varandra och ingen ska behöva gå igenom livet med enbart smärta. Du blir inte mindre manlig för att du gråter. snoppen kommer inte ramla av, då får du snyfta jävligt kraftigt i så fall.

Vet ni vad? Det jag skrev i början om män som kränkt kvinnodagen? Att de inte får ta tills sig av det här? Jag ångrar mig, det är klart det här gäller er också! Jag måste vara ärlig, han som klankade ner på mitt inlägg som bara var vänligt menat och gjorde en fin dag fientlig sårade mig faktiskt väldigt djupt och jag ville inte att mitt utlovade positiva inlägg om mansdagen skulle gynna honom på något sätt men nu… nu kan jag faktiskt inte utesluta honom. Eller någon. Ingen förtjänar att vara olycklig.

lerNi som läser det här… Krama en man. Är du man, kvinna eller annat, homo, hetero eller vadsomhelst, ditt eller datt, tjo eller tjimm, när du ser en man som behöver stöd; ERBJUD DITT STÖD! Du kommer att må bättre av det, men för honom kommer det betyda ännu mer! Du kanske rent utav har förhindrat ett självmord! Du kanske har sått ett frö av lycka i en själ som tidigare inte sett något hopp, och det är så vackert att jag inte kan beskriva det med ord.

Kom ihåg det här, och påminn varandra om det nu på den internationella mansdagen. Den här och framtida mansdagar.

Kram, alla. Och jag menar alla.

Den okända konstnären

sadvectorJag är lite upprörd… Kanske inte Maryville-upprörd men något som just hände mig fick mig att tänka mer på något som jag redan visste och vilken rutten sak det är. Det är en rutten sak som jag själv har varit skyldig till.

Världen är full av underbara konstnärer och det är lätt att underskatta hur mycket bättre vår värld är för att de finns. Konsten de skapar får oss att tänka, känna, skratta, gråta, prata och.. leva helt enkelt. Vi visar saker vi uppskattar för våra vänner, läsare och till slut hela internet. När vi ser på Mona Lisa förundras vi inte bara av tavlan utan också konstnären. Hur mådde han? Vad tänkte han? Vad menade han när han målade si och så? Vi bryr oss om honom och skänker honom våra tankar.

Jag såg en bild på Facebook idag som jag verkligen kunde relatera till. Den målade upp ett scenario som jag så väl känner igen mig i. Jag klickade på Gilla och gladdes över att mina vänner kanske också kan relatera till den. Sedan kom jag på tanken att ta med bilden här på bloggen, så fort jag frågat konstnären om länk så klart, hen måste ju få cred! Som så ofta ju är fallet var det var dock inte konstnären själv som lagt upp bilden på Facebook. Som tur är har google en experimentell bildsökmotor där jag kan ladda upp bilden och söka grafiskt! Denna bild hade lagts upp på många sidor som samlar roligt smått och gott från internet och får sedan in reklamintänkter när folk ser dessa alster och länkar dem vidare.

hmpfDet slog mig att min okända konstnär har dragit in en massa pengar till alla dessa sajter utan att få se ett enda öre av de intäkterna. Den tidigast upplagda versionen av bilden jag kunde hitta låg på www.funnyjunk.com och beskrevs med textraden ”Not mine, but struck a chord anyway. Can’t remember exactly where I found it.

Jag är inte förargad på uppladdaren i sig, hen hade en bild som hen ville dela och mindes inte varifrån bilden kom men jag blir ändå ledsen. Konstnären kommer aldrig få veta att hens verk förgyllde mitt liv för en stund.

Jag känner många konstnärer och de är alla underbara människor, jag har inte gjort någon hemlighet av att jag anställer just en sådan underbar konstnär vid namn Angela för mina bilder här på bloggen, och Hannah själv är ju också konstnär och om någon skulle försöka tjäna pengar på deras verk utan att ens ge dem cred skulle jag mer än gärna klösa gärningsmannen på kinden!

lerDen 20:e Oktober kommer för mig härmed vara Alla Konstnärers Dag. Dagen då jag kontaktar konstnärer vars verk berikat mitt liv och tackar dem. Alla konstnärer förtjänar minst en kram per gång någon uppskattar deras verk. Jag tänker börja med Hannah och Angela eftersom dagen nästan är slut och jag har inte tid att kontakta fler, ni andra mina fina konstnärsvänner, ni vet ju ju redan att jag tänker på er ;). Den 20:e Oktober kommer ju nästa år också..

Nu ska jag hyckla lite, jag vet ju inte vem som ritade denna bilden men jag vill ändå visa vad som gav upphov till dessa tankar. Om inte annat kanske nån av mina underbara läsare känner igen den och kan berätta för mig vem som ritat den.

Cyberhug

Jag tycker att ni alla borde börja fira Alla Konstnärers Dag!

Kram!