Hej världen!

Här kommer det då. Jag lovade och här kommer det. För er som inte räknat ut det (jag är inte säker på hur det är möjligt att kunna läsa de senaste tre inläggen och inte gjort det men nåväl)

Jag beskrev sånt här för Hannah en gång som känslan att hoppa fallskärm över ett minfält och det är fortfarande sant… även om det kanske verkar som om det finns folk där nere redo att försöka lappa ihop mig om jag sprängs.

Jag vet inte hur långt eller ingående det här inlägget borde vara, det finns väldigt mycket att säga och omvärlden vet pinsamt lite, å andra sidan är omvärlden sällan intresserad av att läsa saker som tar mer än 30 sekunder att läsa, särskilt om det utmanar deras världsbild – vilket detta gör. Så det får bli kort.

En transperson är någon vars könsidentitet inte stämmer överens med den könstillhörighet hen tilldelades vid födseln. Det finns lite variablar med binära och och icke-binära transpersoner men det går jag inte in i nu. En transperson kan lida av något som kallas för könsdysfori, vilket är kroppslig stress eller obehag av att ha en hjärna som väntar sig andra signaler än vad den får. Detta kan variera från lätt obehag till rent outhärdigt.

Förr sade folk ofta ”En man fångad i en kvinnas kropp” eller ”Kvinna fångad i en mans kropp”. Så brukar vi inte säga längre, eftersom det inte riktigt gäller alla transpersoner och kan därför vara missvisande – dock stämmer den beskrivningen ofta alldeles utmärkt för binära transpersoner. Det stämmer definitivt mycket bättre än vad vissa säger ”Kille som vill bli tjej.” eller ”Någon som vill byta kön.” – detta är helt vansinningt eftersom det antyder att de inte är den de är förrän efter behandling. Vi är alla de vi är nu, oavsett om vi har en kropp som matchar eller inte. Den du är sitter i din hjärna.

Så, med den lilla kursen ur vägen – detta stämmer in på mig. Jag är binär transperson. En sorts hjärna, annan sorts kropp. Fick stämpel pojke vid födsel eftersom det var vad kroppen antydde, ingen frågade vad hjärnan tyckte så det var så samhället såg mig. Nu kan gärna samhället få lägga av med det. Jag är transkvinna och orkar inte längre låtsas vara man. (okej jag är inte helt redo för att komma ut på jobbet men nu är saker i rullning så det kommer.)

Har du frågor kan du skicka meddelanden här, jag kommer göra inlägg titt som tätt och uppdater angående min status och då kan jag ju svara på frågor. Vi kan få några saker ur vägen direkt.

Ja, jag är säker.

Nej, det är ingen fas.

Så… de två sakerna behöver ingen fråga. Känner ni för att ändå insistera på att fråga dem i hopp om ett annat svår, låt gärna bli. Låt gärna bli att prata med mig alls tills ni inser varför det är en sjukt elak sak att insistera på.

Om du känner mig personligen så har jag ett namn som du kanske inte känner mig vid, men vet att det namnet är vad vi kallar ett Dödnamn och att kalla mig det när du vet bättre är värre än att ge mig en käftsmäll (om vi inte är i en social situation där jag inte är ute naturligtvis)

Jag vet inte om det är nån poäng med att skriva mitt namn här eftersom jag aldrig ens angivit mitt dödnamn här.. Eller.. Vet ni vad? Jag har redan hoppat ut ur planet.

Hej världen! Jag heter Catarina! Trevligt att råkas!

3 Kommentarer

  1. Kristina den 6 april, 2020 kl 09:38

    Love you.
    ALWAYS

  2. Kristina den 7 april, 2020 kl 11:32

    Men!!, det är svårt det där med ett nytt namn.
    Du har ju du!

  3. Kristina den 11 april, 2020 kl 17:41

    Vill veta mer?!!!
    O vad kan jag göra?

Lämna en kommentar





CommentLuv badge