Jag vill be om ursäkt. Jag har varit mycket fördomsfull mot någon och dömt henne utan grunder, något som jag nu verkligen ångrar. Egentligen var det väl inte helt utan grunder men jag borde faktiskt ha gett henne en chans tidigare än jag gjorde. Jag kommer ihåg för en herrans massa år sedan när Lara Croft från Tomb Raider-spelen dök upp på datorskärmarna. Någonstans lät det ju faktiskt kul med en kvinnlig hjälte i ett spel men jag insåg ganska snabbt det handlade lika mycket om starka kvinnor som den där tv-serien med Pamela Anderson som hemlig agent. Ingenting med andra ord. Tomb Raider handlade om objektifiering av kvinnokroppen med dålig förklädnad. Alla tafatta försök att ge henne karaktär var dåliga ursäkter för att bara få visa upp kantiga bröst och höfter. De blev kanske mindre och mindre kantiga med åren men problemet återstår, hon var inte där som en stark person utan bara som leveransmetod av bröst och rumpa. Jag gillade det inte.
Ännu mer irriterad blev jag av recensioner jag läste. Spel som Duke Nukem hyllades för att det spelet lät spelaren vara en häftig muskelknutte som gillar strippor och vapen. Tomb raider hyllades för att spelaren fick rädda Lara genom att styra henne till säkerhet. Grejen är ju den samma, spelaren använder kontrollerna för att styra sitt alter-ego i spelet men av någon anledning så är karaktären inte spelarens representation i spelet om karaktären råkar vara kvinna. Då är det en karaktär som spelaren ska rädda. För att det är det kvinnor är till för, stirras på och räddas. De kan ju inte klara av saker själva, absurda tanke!
År 2013 kom ett nytt Tomb raider ut, ett som inte följer den gamla serien utan börjar om den, en så kallad reboot. Jag fick höra att detta spel skulle låta oss se Laras ursprung, hur hon blir den hårda äventyraren som spelen kräver att hon är, vi skulle alltså få se hennes personliga utveckling. Redan här låter det ju ganska bra för det betyder ju att hon kanske får ha en riktig personlighet nu. Jag måste säga att hennes nya design också såg lovande ut. Tyvärr såg jag en trailer till spelet som fokuserade på att visa hennes hemska upplevelser som hon lär sig av; vi fick se henne fångas av män, räddas av män, skadas av män och få råd av män. Jag kände nu att detta spel skulle förmodligen bara göra mig besviken. Ska jag bara få höra att en kvinna bara kan vara en viktig person om hon lär sig vara som en man?
Jag skaffade inte spelet trots att vissa feminister jag känner försökte intyga mig att det inte är så farligt som jag tror. Hur kunde de missa det jag har sett? Är de så blinda att de inte upptäckte vad jag observerat trots att jag, som inte ens spelat spelet, såg detta hur tydligt som helst? Japp. Så arrogant och korkad är jag. Tydligen.
Så en dag blev jag nyfiken på varför Rhianna Pratchett, en underbar person som kämpar för att göra spelbranchen mindre misogyn, tweetade så mycket om Tomb Raider utan att fördömma det. Hoppsan vad förvånad jag blev över att få reda på att det var just hon, som jag länge följt på twitter, som skrev manuset till Lara Crofts nya äventyr, och var själv ansvarig för hennes nya personlighet!
Nu var jag tvungen att ge mig. Jag måste ju ge Lara en chans nu när jag fått reda på att hon är skriven av Rhianna Pratchett! Så jag köpte spelet, fastande för det direkt, spelade igenom hela spelet, helt klistrad och älskade nästan varenda sekund. Fan vad kul det kan vara att bli felbevisad ibland!
Spelet hade en medryckande story, Lara började som en oskyldig arkeolog som det var lätt att relatera till, och jag fick uppleva hennes hemska resa som tvingade henne att utvecklas till en stark hjälte. Ja, visst fick hon hjälp och råd av manliga karaktärer men det gjordes inte på ett sätt som minimerade henne, tvärtom nästan, hon blev mer mänsklig och lättare att relatera till. Hon behövde inte hjälp för att hon “bara var kvinna” utan för att hon “bara var människa“. Jag säger “var” för att sedan blir hon mer än människa, hon blir en helt dunder-awesome superkvinna gjord av kickass och glass! Okej kanske inte glass, jag blev bara helt plötsligt sugen på det så det fick vara med. Jag ska inte avslöja för mycket, jag vill bara be om ursäkt för att jag missbedömt den nya Lara så grovt och jag vill också rekommendera spelet för alla som känt som jag och skulle vilja bli motbevisade också. Det var skitkul att vara Lara och jag ser fram emot flera uppföljare, snälla snälla låt det komma bra uppföljare!
När jag spelat klart så skickade jag ett tweet till Rhianna, jag kände att jag behövde visa uppskattning för hur glad hon gjort mig. Twitter gör mig än en gång jätteglad genom att presentera möjligheten att kommunicera med mina förebilder. Jag fick svar från Rhianna, och min dag blev ännu bättre. Det känns liksom bra att veta att en konstnär som gjort mig glad får veta att hon gjort mig glad, och blir glad av att ha gjort mig glad. Klaga inte på mängden glädje i den meningen, glädje kan vi inte få för mycket av.
Livet är bra underbart ibland.
Vad tycker ni om nya Tomb Raider? Jag vill gärna veta!
Kram!
Jag vill bara tala om att jag blir underbart glad av att läsa det du skriver! Du gör det så otroligt bra.