Ond och Blyg

shyHejsan mina vackra läsare, det är dags för årets första inlägg, och det kommer att att handla om något som är ganska pinsamt för  mig.  Om du känner mig så har jag förmodligen tjatat dig till döds ett par gånger om rollspel, jag har inte nämnt det här så mycket men det är en aktivitet jag tycker är vansinnigt trevlig. Nu ska inte dagens artikel handla om rollspel renat allmänt, det kanske dock kommer någon gång i framtiden. Jag vill bara ventilera lite, och prata om en sak för att förmå mig att prestera bättre i just den saken.

Ni förstår, förutom att ha blivit inspirerad av bloggcommunityn på Hannahs sida och chansen att få min åsikt läst, av åtminstone någon, så bloggar jag för att få upp en vana att skriva. Jag har skrivit manus och berättelser förr men jag får ofta och lätt skrivkramp, vilket jag hoppas att regelbundet bloggande kan råda bot på. Genom att blogga om dagens ämne hoppas jag via samma logik få lite idéer och, med lite tur, kanske fina råd från er underbara läsare som också hittat kommentar-knappen (kram på er).

Jag ska leda ett rollspel, eller egentligen flera stycken på raken, kan man säga. Det var ett tag sedan jag var spelledare dock, och sedan dess har mitt krav på rätt sinnesstämning i rollspel höjts och ämnet i spelet jag ska leda ska vara; Skräck. Det ska nog bli skitkul, men jag har insett en sak nu när jag börjat planera. Av alla rollspelsämnen jag har provat på måste nog skräck vara det som ställer högst krav, och ger mest ansvar till spelledaren. Många känslor kan flyga runt i rummet när vänner spelar rollspel och när dessa är knutna till spelet är det en väldigt bra upplevelse. Ibland drar någon ett skämt eller två och alla har trevligt åt det innan det dyks in i spelvärlden igen. Skräck är dock en väldigt ömtålig sorts stämning. Den måste vara seriös, men aldrig pretentiös. Rollspelet kan få dålig stämning om jag inte låter spelarna har kul men om det dras skämt och de har trevligt tillsammans så stiger modet och skräcken sjunker. Jag måste vara smart, uppmärksam, listig och ibland lite taskig när jag planerar ut min strategi. Jag som väldigt van rollspelare som dessutom har varit spelledare flera gånger förr, med en del väldigt lyckade spel måste faktiskt erkänna en sak nu.

Jag är rätt så jävla nervös.

Jag blir typ aldrig nervös, men nu är jag det. Det här är en intressant känsla. Är det inte lite ironiskt att jag som ska sitta och utsätta mina vänner för skrämmande aktiviteter, och hänsynslöst attackera deras känsla för trygghet sitter här och är nervös?

 

Håll om mig någon.

Purris

2 Comments

  1. Joanna on 6 January, 2013 at 07:25

    De kommer du klara lätt:) ibland behövs skämt å mod när man spelar, annars kan man ju bli för rädd å tappa lusten för spelen:)

    • Purre on 6 January, 2013 at 11:10

      Tack 😀
      *kram*

      Jo lite kul ska folk få ha, men har de för kul är de inte rädda och då har jag ju misslyckats som skräckmästare.. hmm.. bra ord. Skräckmästare. ^^

Leave a Comment





CommentLuv badge