Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Framtidens rollspelsäventyr!

En av världens bästa människor, Åsa Roos; som driver bloggen Discordia, skrev nyligen om något som hände henne och som är en bra måtstock över många av problemen Sveriges spelhobby har idag. Hon skrev ett par inlägg här och här som du kan läsa om du vill veta mer (jag vill inte älta det mer, jag har en bättre idé).

Istället för att bara lyfta upp problemen (vilket inte är en dålig sak, det måste också göras) tänker jag idag grubbla över positiva saker som kan hjälpa. Mer inkluderande rollspelsgrejer. Häftiga äventyr som är naturligt inkluderande och representerar fler än tidigare kan förhoppningsvis vänja folk lite vid tanken att alla människor är fantastiska, inte bara de som liknar oss, för att inte tala om alla de människor vi inte känner till!

Mitt syfte är att ta långa steg och öppna upp för mer inkludering, det kan hända jag missar några saker så jag uppmuntrar att ni nämner kompletterande idéer i får i kommentarerna så även jag kan utvecklas lite. Jag är inte heller perfekt som jag erkänt sedan tidigare. Sen kan ju detta växa till sig och fler kan göra såhär, det skulle vara jättekul om det kunde spridas!

Jag tänker börja med rollspelet Western IV, som Åsa faktiskt har anknytning till. Det är ett spel som äger rum i vilda västern (duh!) och har ett väldigt intressant karaktärssystem med stora möjlighet för variation och så klart, inkludering. Åskfågeln (företaget som skapat spelet) har skapat en hel del konventäventyr som folk kan köpa och spela hemma. De har även tänkt på att vara inkluderande och ofta ha med en och annan minoritet i viktiga spelbara roller. Jag skulle dock vilja ta det längre. Jag vill inte klaga på Åskfågeln så sett, jag gillar till exempel de kvinnliga karaktärerna skarpt och de har gjort ett bra jobb med att ge dem substans så ingen blir ”The token girl”. Men… det är fortfarande bara som mest 2 kvinnor i en grupp på 6-7 roller. Det känns lite tråkigt att prisa något för inkludering av kvinnor när kvinnor fortfarande bara tar upp mindre än en tredjedel i karaktärslistan.

Visst, många skaffar Western och vill spela Clintan och andra kåbbåjsare som pangar på varandra och rånar kassaskåp i gamla filmer men vilda västern kan ju vara skådeplats till så många fler historier än så! Alla intressanta historier behöver inte drivas av män.  Kan vi inte se ett äventyr med bara två män? En man? Ingen man?

VA!? Vill du ta bort alla män från rollspel!? Jag visste det! JÄVLA FEMINAZI SJW EEWRFJIEWFJELWFHELW!!111

00:00
--
/
--

Lugna ner dig, om du reagerar som Rarity här, försök att förstå, jag har sett många  många rollspelsäventyr helt utan kvinnor, några även i Western IV och alla äventyr har haft män som stor majoritet så ni dör inte av att spela ett äventyr med bara kvinnor. Eller spela det helt enkelt inte? Låt oss andra som antingen gillar variation eller representation spela det! Så min plan, som börjar lite lätt utan att lova mycket till resultat (än) börjar här. Jag kommer försöka hitta på grunde till några häftiga äventyr och sedan göra ett försök att skriva några, eller, om någon awesome person vill vara med, kan vi hjälpas åt eller ge varandra idéer, you name it! Jag hoppas på lite kommunikation här! Sedan kanske någon gör samma sak i andra spel.
Jag lyckas inte alltid ro iland mina stora planer.. inte så ofta faktiskt.. men nu känner jag att jag vill försöka igen. Så.. jag ska lägga upp några saker jag vill ha med i mina äventyr och uppmanar alla att kommentera tankar, flera idéer, förslag osv osv.

Så jag vill alltså börja med 4 äventyr, det kan bli fler. Genusfördelning ska vara som följer:

  1. 4-6 kvinnor, 1 transman
  2. 4-6 kvinnor, 1 cisman
  3. 6-7 kvinnor
  4. 4-5 kvinnor, 2 män

(står varken cis eller trans med som prefix betyder det att könsidentitet ej är bestämd på de karaktärerna ännu.)

Jag vill att ett äventyr ska handla mestadels om anställda på en Saloon av någon anledning. Jag vill ha två olika äventyr med övernaturliga inslag av två olika kategorier (på sättet som det hanteras i Western, det vill säga att det aldrig blir bevisat att övernturliga saker finns men för karaktärer som tror på det ska det kunna betraktas som sant) och jag vill att ett fjärde ska ha en mer klassisk actionhistoria. Alla äventyr ska naturligtvis ha ett upplägg för drama som jag tycker alla bra äventyr har, som Åskgågelns äventyr ofta får till.

Jag vill också att vita människor av Europeisk härkomst ska vara minoritet i samtliga äventyr.

Jag vill också poängtera att även om jag kallade detta inlägg för framtidens rollspelsäventyr för att jag ser inkludering som progressiv så förstår jag mycket väl att min valda plan för framgång inte hoppar fram så långt som en skulle kunna ha valt att göra, jag skulle kunna ha ett äventyr där cisfolk är minoritet men.. tja.. kalla mig hycklare, jag har ju pratat om att accelrera våra framsteg så jag skulle kunna gå hur långt som helst men det känns som om jag går för långt för fort kommer högafflarna och facklorna komma fram och distrahera från vad jag hoppas att vi (ja, vi, jag hoppas verkligen att flera vill göra liknande saker) vill åstakomma.

Så kom igen, kommentera! Talk to me! Och om du känner någon som gillar att skriva äventyr, dela! Eller om du har en granne, dela till hen med! 😉

Se där! Ett positivt inlägg! Det var på tiden, eller hur!

KRAM!

Att witcha eller inte witcha

skeptJag är nörd och geek och grejer, det har jag aldrig låtsats att jag inte var. Nuförtiden är det lite svårt att hitta tid till att spela och eftersom det kommer så många spel så får jag prioritera, jag spelar (nästan) bara spel av min favoritgenre, roll/äventyrsspel. Det är tur att jag gillar den genren eftersom det kommer en hel del progressiva spel som passar in där (nästan alla är från Bioware).

Ett av de största rollspelen nyligen har varit Witcher 3 och en del av mig vill springa ut och köpa det nu nu nu! En annan del av mig säger till den delen att sätta sig ner och strunta i det. Vänta på Fallout 4 i stället och sedan Mass Effect Andromeda. Varför? Wicher 3 har hyllats för många saker jag verkligen uppskattar i ett rollspel till dator eller konsoll. Så vad är problemet?

witcherEn sak är ju att jag fortfarande får lite fnys-reflexer när jag hör spelserien nämnas efter att första spelet blev känt för att skamlöst objektifiera kvinnors sexualitet – bokstavligt talat. Det fanns ett antal kvinnliga karaktär som spelaren kunde förföra och belönas med en sexscen – och ett samlarkort som avbildar kvinnan du lyckats förföra. Seriöst.. de reduceras till lättklädda samlarkort, har det någonsin funnits en mer bokstavlig definition av objektifiering?

Okej det var det första spelet, det här är ju det tredje och de har tydligen lärt sig av.. några av sina misstag, korten fanns varken med i andra eller nu i tredje spelet.  Så vad är problemet nu?

Jag ska förklara med ett annat medium. Jag gillar att lyssna på ljudböcker och appen jag använder rekommenderade en bok för mig nyligen. Boken heter Beneath the Dark Ice och är skriven av Grieg Beck. Det är en rysarskräckis som handlar om varelser som bor i grottor under Antarktis isar. iceJag är inte färdig än men hittills kan jag säga att trots ganska intressanta teman här och där så är boken fylld med en hel del suck och gäsp. Rent tekniskt handlar det om överlevnadsskräck, ett forskarteam följer ett annat ner i outforskade grottor, där hittar de varelser mänskligheten inte känner till samt spår av en okänd uråldrig civilisation. Varelserna är hemska och jättefarliga och karaktärerna måste ta sig upp till ytan igen utan att bli uppätna. Varelserna är faktiskt ganska intressanta och jag gillar verkligen hela grejen med den uråldriga civilisationen. Det räckte dock inte för herr Beck. Huvudrollen är en superstark man från en militär specialstyrka. Bara hans namn Alex Hunter ringer lite varningsklockor. Alex och hans glada gäng machograbbar ska rädda de stackars forskarna från säker död. Herr Hunter har dessutom mystiska krafter som han fått av en underlig skada i hjärnan (varför behöver vi ens superkrafter i den här historien?). Dessa krafter ger honom superstyrka, fantastiskt iakttagelseförmåga och superhöjda sinnen som gör honom till den perfekta krigaren, hans enda svaghet är att kraften kan göra honom mer aggressiv än han vill vara (men det är okej, han vill inte vara elak så det gör allt bra igen). Så.. hans naturliga fördelar är att han är en manlig macho man, han har manliga supermacho-krafter och hans enda svaghet är att han är så underbart extra-manlig. De andra medlemmarna i hans team har inga superkrafter men deras manlighet hyllas likväl, Alex kunde inte stoppa sin vän från att offra livet för dem, särskilt eftersom han visste att han skulle göra samma sak i deras situation. facepalm3För att han är en Man. Versalen och fetstilen är viktig, han är inte bara man utan Man! Bland forskarteamet finns en sur och omanlig man, en nörd och två kvinnor som egentligen bara är där för att uppskatta de Manliga Männens Manlighet. Samt bli räddade. Den sura mannen är så uppenbart skurk att jag inte kan annat än att sucka. Han saknar alla Manliga dygder och har inga mänskliga egenskaper alls egentligen. Han är omanlig så han måste vara sämst och dum och korkad.

Allt detta är inte nog, författaren har dessutom uppfunnit nya militära science-fiction vapen som.. nej jag behöver inte beskriva mer, ni fattar nog poängen. Det kunde ha varit en intressant överlevnadsskräckis med trevliga mystiska element men när historien bara används för att hylla den heliga Y-kromosomen blir allt bara barnsligt. Tråkigt. Så fort Alex eller någon av hans supermän ska säga eller göra något, eller en kvinnlig karaktär ska imponeras av dem, hör jag bara ledmotivet till Two and a Half Men i huvudet. Allt är bara man man man man man man man Man Man Man MAN MAN MAN MAN.

Geralt_of_Rivia_transparantOch det för mig tillbaka till Witcher 3. Det har en stor öppen och detaljerad värld, grafiken är vacker och spelaren får göra många olika intressanta val. Det går inte att spela någon annan än Geralt, en manlig karaktär. Det kan jag ju inte fela dem för egentligen, jag föredrar när det går att spela kvinnliga karaktärer men Witcher är ju baserad på en bokserie så de bör ju inte ändra för mycket på bokseriens huvudkaraktär – jag fattar allt det där. Alla spel behöver inte vara designade just för mig, jag gillar ju att de flesta rollspel har mer och mer variation numera, ett och annat spel får gärna ha en specifik huvudkaraktär.

Men måste han vara så…

Den sista kvar av en magisk sort män som har massa krafter, mörk raspig röst, han har två svärd, ett supercoolt ärr över ögat, vitt lång hår, är smartast och starkast och alla brudar vill ha honom och nåde den som moppsar upp sig mot denna manlige Man.

ponder2Missförstå mig inte nu, jag vill inte förbjuda alla spel med machomän men… åhhh.. jag orkar inte spela såna karaktärer. Jag kommer bara ha den där jävla låten från Two and a Half Men i huvudet hela tiden. Det här inlägget är inte ens till för att skälla ut spelet… Jag vill egentligen bara ställa en fråga, en ärlig fråga och jag vill ha ett uppriktigt svar. Har du som läser detta just nu spelat Witcher 3? Om svaret är ja, kommer jag att kunna uthärda? Har du orkat läsa hela det här inlägget, tror du jag kommer orka spela gruffige Geralt igenom det stora fantastiska rollspelet? Har du inte spelat Witcher 3 men känner någon som har det, länka hit dem!

Jag är helt ärlig nu, era svar kommer förmodligen avgöra om jag köper spelet eller inte.

*väntar på kommentarer*

Kram!

 

Kitty’s back

giggleChri’imm är tillbaka! Idag spelade jag rollspel i samma grupp som gav upphov till det jag ni alla läser och älskar!  Det har varit en lååång paus men nu äntligen är vi tillbaka! Vi är fortfarande fast i en cell, men saker börjar faktiskt se ljusare ut, hur omöjligt det än låter. Jag vet inte om ni märkt det än, men jag älskar rollspel, och vill tacka min fantastiska SL Madde för en suverän comeback!

Det är sent och jag är trött, så det blir inget viktigt genusmeddelande från mig idag. Jag vill dock berätta om ett spel som tillverkas via crowdfunding, de nådde sitt mål och siktar nu efter delmål. Spelet heter The Long Dark och är ett rollspel och överlevnadssimulator. Varför passar detta på bloggen? För att Jennifer Hale är med i det så klart! Kolla in länken om ni tycker det verkar kul, huvudrollen är en man och det finns inget kvinnligt alternativ men jag tänker ge det en chans i alla fall. Jennifer Hale är ju med och det verkar inte som om det är en sexistisk machofest. Det är några timmar kvar innan deadlinen så det går ju att hjälpa till att nå några av delmålen om nån tycker det skulle verka kul.

Så, nu har ni fått en liten update, helt fri från arga skrik och klagovrål! Jag sa försöka bli förargad av nåt inför nästa inlägg!

Kram!

Sexistiska gamers

sulky4Det sjukaste med det här inlägget är att jag, trots ämnet, inte kommer att nämna GTA V en enda gång.. Utom den gången. Ooops.

Jag gillar spel. Datorspel, TV-spel, kortspel, rollspel, spelspel ja massor av former av spel. Som jag nämnt tidigare spelar jag ibland Star Wars: The Old Republic. Jag har för det mesta spelat med vänner som inte är riktigt för rollspel och har därför spelat detta spel på andra servar än just rollspelsservrar. Nyligen har jag dock provat just sådana servrar bara för att se hur mycket folk faktiskt rollspelar på dem. Idén är trevlig och det har mycket potential. Jag har dock märkt att folk är mer pratglada på sådana servar, och då blir det plötsligt tydligt hur många.. gamers som är… ja.. de är… suck.

En dag pratades det om hur kul det är att skämta om våldtäkt, vissa var såklart emot det men ännu fler tyckte att folk som inte gillar våldtäkt bara behöver ”chilla”. Dagen efter pratades det om kvinnornas kroppar i spelet. När du skapar en kvinnlig karaktär finns det 4 olika kroppstyper att välja på. En person konstaterade;

Jag gillar mulliga tjejer lika mycket som vilken man som helst gör, men Kroppstyp 4 på kvinnor är löjligt fet.”

Varpå ett gäng andra gamers höll med.

Nu damer, herrar och hennar ska jag visa hur kroppstyp 4 ser ut.

swtorbt4Klicka på bilden för en större version.

Japp. Denna stackars kvinna har fallit för frestelsen och låtit sig själv bli.. löjligt fet. Detta konstaterades av en man som påstod sig gilla mulliga tjejer. Det var allt jag hade att säga idag.

Sur Kram.

Jag i sagan

neutralNu har jag äntligen skrivit lite mer i ”om Purre”. Det är Erik som inspirerade mig till det, han vill nämligen rita av min bloggpersonlighet! Fåfäng som ha är blev jag otroligt smickrad för att inte tala om jätteglad!

Som jag nämnt ett par gånger så är min bloggpersonlighet baserad på en rollspelskaraktär så nu tänkte jag visa upp fler bilder på den karaktären, i rollspelets kontext snarare än min bloggs kontext. Jag älskar att få bilder målade på rollspel jag varit med i. Hoppas ni gillart! Jag lägger upp dem i tidsordning med en liten beskrivning till.

youngchrimm

Redan som ung kände Chri’imm på sig att livet som hushållerska inte var något för henne. Stadsvakternas liv sken med romantisk spänning och hög status, något pälsklädda medborgare sällan ens vågade drömma om.


ctab1

(några år senare) Chri’imm blev inte bara antagen som rekryt till stadsgarden, efter att ha visat framfötterna och jobbat hårt som rekryt, blev hon inte bara befodrad till vakt emot mångas förväntan (både hennes kön och hennes art var något allmänheten lätt såg ned på) utan fick dessutom högst rang i sin grupp, till någras förfäran.


Bathtime

(fler år senare) Efter flera veckor på resande fot och våldsamma äventyr är bad tyvärr nödvändigt. Chri’imm föredrar att tvätta sig del för del men ibland måste en ju offra sig…


Chrimm…efter en väldigt lyckad kampanj förväntas nämligen stadens nya hjälte att visa upp sig på en bal, som hedersgäst bland adeln. Stor ära förvisso, men en helt annan värld än den Chri’imm är van vid.


evildress

Till slut, efter mycket klagan, var hon uppklädd för balen. Än idag är det få som vågar påminna henne om att de sett henne i klänning. (han på bilden är en av de få)


w1(månader senare) Chri’imm fortsatte klättra i rang och lyckades besegra en fiendestyrka på hundra man med en egen styrka på blott 30 man. Dock inte helt utan tragiska förluster.


Chri'imm fix1(månader senare) Efter många hjärtskärande och hemska händelser finner sig Chri’imm inlåst för… nödvändiga brott mot kronan. Allt var menat väl, men brott är brott och straff är straff. Inget straff kan dock i hennes egna ögon räcka för att sona vissa av sina misslyckanden. Fallna kamrater reser sig inte upp hur mycket hon än försöker sona sina oförlåtliga misstag.


Ledsen att behöva lämna er på en sådan sorglig plats, men det är faktiskt hit vi har kommit i spelet. Nu hoppas jag bara att hela gruppen kan ta sig tid samtidigt så vi kan få ordning på all denna tragedi och se vad som händer härnäst! Vad tycker ni om bilderna? Håller faktiskt på att försöka få fram fler, jag älskar bilder som dessa! Har ni frågor om spelet eller karaktären, fråga på! Älskar att svara på sånt!

Kram!

Sagan om bikinivaxningen

cmereI väntan på en buss häromdagen vandrade jag in på pressbyrån och fick syn på en tidning som hette Fantasy Art. Jag gillar ju fantasy och jag gillar konst så den verkade ju riktigt kul! Jag vet inte om jag är korkad som blev besviken på att mer än hälften av bilderna i en tidning om fantasykonst hade antingen nakna kvinnobröst eller en generös urringning i förgrunden. Missförstå mig inte nu, jag är den förste som säger emot om någon påstår att ett blottat bröst är opassande bara för sakens skull (som förklaras i mitt tidigare inlägg om sexualisering ). Mitt problem är med onödig sexualisering av kvinnokroppar. ( oj vad nytt va? Objektifiering av kvinnor i fantasy! Tyst med dig, jag måste ventilera lite och det är faktiskt min blogg! Lägg också märke till att öppningsbilden är sarkastiskt menad. )

sulkyDet var såklart inte bara överkroppen som var blottad, de var gott om.. ehhmm.. medeltida bikinitrosor i tidningen också, många av dem verkade till och med vara ämnade som…rustning. Ja, könsorganet och brösten ska väl också skyddas men alltså, lungor, lever, njurar, tarmar, pulsådror… Det finns en hel del mer att skydda än bara… ja ni fattar.

rachasteDet finns så mycket i fantasy som kan se häftigt och vackert ut; varelser, landskap, stora slott, magi och underverk, varför måste sexualiserade kvinnor ta upp så stor plats i en genre med en sån ofantlig potential för variation och möjligheter? Till och med bilder på drakar och monster har ofta en halv, eller helnaken kvinna i förgrunden. Kom igen nu, kan inte fantasykvinnor få lite ordentlig rustning? Ska det vara så svårt?

Jag skapade ny karaktär i Fantasyspelet Skyrim. Hon heter Rachaste. Jag är nöjd med hennes rustning.  Visst ser hon asball ut? ( klicka för större version )

Kram!

Sexualisering

explainJag har inget emot att jag ligger efter, jag hade kunnat skriva om husby, eller om den kvinnliga republikanen som blev avskedad för att hon sa att hon ville minska på sexuella trakasserier ( det kan du läsa om här istället ) men jag vill prata lite om något som har varit på tapeten ett bra tag redan. Amning, eller snarare det bisarra faktum att amning klassas som något kontroversiellt.

Dock ska jag inte fördjupa mig i facebooks censur, det har det redan diskuterats och skrivits om av folk som är bättre på det än jag. Jag ska filosofera lite om varför något så naturligt som amning nu kan ha blivit så antagonstiserat som det har och vilka andra problem som kan vara sammankopplade med detta.

Sorry, Moralfjant, jag snodden denna av dig ;)Varför är det kvinnliga bröstet så otroligt privat och förargelseväckande? Varför är det helt okej för en man att gå i bar överkropp men för en kvinna att göra samma sak är tabu? Är det för att de flesta män tycker bröst är sexiga? Om så är fallet vem fan bryr sig? Vissa tycker fötter är sexiga, ska det vara tabu att gå barfota? Eller är det för att bröst är erogena? So fucking what, fingrar är erogena, ska vi alla tvingas ha handskar på oss? Och förresten finns det gott om kvinnor som tycker att en välformad manlig bröstmuskel är hott utav bara helvete men av någon anledning verkar deras libido anses vara deras eget ansvar, tänka sig! 

Det känns lite som logiken bakom burkan. Det är syndigt för män att känna lustar, män känner lustar när de ser på kvinnokroppar alltså ska de inte behöva utsättas för kvinnokroppar. Kvinnorna ska helt enkelt tvingas ha fodral. Om kvinnan inte vill ha fodral; det var väl synd, hennes kropps effekt på männen är vad som räknas här, hon har ingenting att säga till om.

grumpyHär i Sverige är vi inte så himla kinkiga, männen tycker det är ganska trevligt att känna lustar så tuttar får synas lite här och var på planscher och tidningsomslag, så länge de utför det syfte de var ämnade till; att tillfredsställa mannen. Det är okej att se bröst så länge inget barn får näring från det, då är det fel och äckligt. Varför? Och en ännu bättre fråga, även om du tycker att amning är äckligt, vad fan har det med kvinnan att göra? Varför måste hennes dag vara anpassad efter dina irrationella laktosfobier? Tänk om jag tycker att du är äcklig? Måste du stanna hemma då? ( Nu tycker jag så klart inte att du är äcklig, du är ju min underbara läsare, kram! ) Nu tänker jag inte påstå att ”bröstet är en barnmatsmaskin inte en sexleksak”, att säga så är inte mycket bättre. Ett kvinnobröst är just detta; Precis vad kvinnan som sitter ihop med det vill att det ska vara. Det är hennes kropp, om du inte kan ha kontroll över din kåthet är det du som behöver söka hjälp!

Återigen, varför ska kvinnans sexiga bröst täckas och inte mannens sexiga bröstmuskel? Jag har redan varit inne och petat i det här ämnet. Precis som med burkan så visar detta på samma sak som allt detta prat om våldtäktskultur tar upp. Kvinnans kropp tillhör inte kvinnan, den tillhör den man som vill ha den. Om en man inte vill se ett bröst ge näring till ett barn så måste kvinnan se till att mannen inte behöver se det. Vill en man daska till en kvinna på rumpan på krogen måste han ju få det, det är ju bara en kul grej, eller så är det rent utav en komplimang. En komplimang, det är en också en sjuk grej, om en man visar tecken på att gilla sexualiseringen av din kropp, bli glad över att din kropp har lyckats med sitt syfte. Mannen fick en viss njutning av dig, det är ju trots allt det du är till för.

ponder2För att runda av, bröstet är inte ett sexuellt organ på något sätt. Må hända att bröstfetish är väldigt vanligt med det gör inte att bröstet är ett fortplantningsorgan på samma sätt som kuken eller fittan är. De mentala kopplingar din hjärna gör till sex när du ser ett kvinnobröst är enbart just det; mentala. Du får gärna tycka bröst är sexiga, du får till och med tycka att amning är avtändande men du får faktiskt inte hävda att alla kvinnor måste anpassa sin vardag efter dina jävla fetisher och neuroser.

Nyligen ritade min fantastiska konstnär en bild till mig, lite på skoj faktiskt. Som jag säkert nämnt så är min lodjursrepresentation här på bloggen baserad på en karaktär jag spelar i ett rollspel, personligen är jag mer av en lejonperson ( rawwr *wink* ) men den här manifestationen har faktiskt blivit mig mer och mer kär, både rollspelskaraktären och bloggpersonligheten som numera faktiskt är två helt skilda saker. Jag pratade om att kanske få en sommarbild tecknad och hon nämnde stranden, jag påpekade att karaktären ogillar vatten och beskrev en scen från rollspelet där hon måste ta ett bad ( hon avskyr avskyr avskyr bad, hon föredrar att tvätta sig del för del, en hel kropp full med tjock våt päls känns liksom yuck! ).

Min konstnär tyckte det lät jätteroligt och sa ”Det MÅSTE jag rita!” och mycket riktigt, det gjorde hon. Jag blev överraskad över en känsla jag fick av bilden. Den är skitsnygg och rolig, visst, men karaktärens bara bröst syns ju. När jag rollspelar blir jag karaktären och då känns den ju privat. Samma sak här på bloggen, min lodjursrepresentation kanske inte är min fysiska form men den har ju ändå kommit att representera mig, brösten i bilden blev lika privata som om de varit mina egna! Jag blev jättenervös över att visa bilden för folk! Min spelledare och Hannah var de första som jag faktiskt kunde med att låta se den. Sedan insåg jag att, herregud, till och med jag är hjärntvättad av den könsnormativa sexualisering av bröstet som genomsyrar vårt samhälle! Vad är det för sexuellt med bilden? Ingenting!  Det är en bild av en person som badar och inte tycker om att vara våt. Bara för att två bröst är med i bilden så upplevs den som privat, stötande eller pornografisk. Det är ju helt jävla sjukt!

Så jag bestämde mig; bilden ska visas är på bloggen. Helt skamlöst. Jag tänker inte varna känsliga läsare eller be er skicka bort era barn innan ni bläddrar ner, det ni kommer att se kommer inte att sända er att brinna i helvetet. Bilden är inte sexuell, om du nu råkar bli jättekåt av den; you’re welcome men det var inte avsikten. Detta är ett par osexuella bröst på en person i ett badkar, om de får en sexuell kontext hos dig så blev den kontexten skapad i ditt huvud, inte av bilden.

Enjoy!

Bathtime

Kram!

Gamerkultur

neutralHoppsan. Jag skulle kommentera på ett inlägg av Tanja Suhinina som frågade om TV-spel kunde vara kultur, och mer noggrant om TV-spel kunde påverka våra liv på djupet.  Hennes kommentarsfält tyckte dock att 4000 tecken räckte så min kommentar fick inte plats. Nåväl jag hoppades faktiskt på att få visa mig i min fina rustning en gång till så jag slänger in kommentaren här och länkar till den från hennes kommentarsfält. Så i min charmiga lathet har min kommentar just givit mig ett gratisinlägg, hoppas ni finner det läsvärt! Mitt inlägg om kapitalisms fall får helt enkelt vänta! ( Wait whaaaaat? haha nu blev ni nyfikna va? Bara att vänta tyvärr hihihi ).
chriimmmevector2inbwshine
Jag tror att gamers ofta är medlemmar i en generation som sällan självgranskar sin egen kultur, folk kanske säger att ett strategiskt spel tränar dem i strategi och samarbete och tänker inte på att de utvecklar sin sociala samlevnad. Men nu kanske du inte menade riktigt så undermedvetet, jag kanske ska ta några av mina egna erfarenheter.
Jag gillar rollspel och äventyrsspel, det är två genrer som berättar en historia som ofta drivs av karaktärer precis som en film eller skönlitterär bok, och kan därför vara lika kulturell som en av dessa och faktiskt ta steget längre, utmana publiken och skapa ytterligare en dimension som tidigare varit näst intill omöjlig att uppnå.
Många spel som jag har spelat har i olika grader berättat en historia för mig, med karaktärer och dilemman som får mig att tänka, visst, vissa av dessa kan ha varit lite ytliga men andra har varit imponerande sofistikerade och tänkvärda, jag har utmanats att ta ställning till svåra frågor, ifrågasätta mina egna principer och till och med mina egna erfarenheter; Spelet Dragon Age presenterar en antagonist som hela tiden på ett ondsint sätt försökt sätta käppar i hjulet för mig och mitt uppdrag att rädda oskyldiga liv, han skickar mördare efter mig, orsakar hemska tragedier och gör mitt arbete som redan är svårt nästan omöjligt, och när jag får konfrontera honom inför rikets folk och äntligen skippa rättvisa får jag ta del av information jag inte tidigare hade, nämligen att denna vedervärdiga skurk såg mig precis på samma sätt som jag såg honom. Vi hade båda samma mål men olika tillvägasätt, tillvägasätt som var i direkt konflikt. Han hade tvingats göra svåra val precis som jag och jag var tvungen att bita i det sura äpplet och inse att han inte var så ond som spelet försökt få mig att tro. Jag fick nu välja om jag ville skona honom eller inte. En av mina kompanjoner som drabbats hårt av vår konflikt blev arg på mig när jag visade tecken på att ändra uppfattning. Han ville se honom död. Detta var en man som jag som karaktär i spelet kommit väldigt nära och som jag ville komma ännu närmare. Mitt val var näst intill omöjligt.

cryingTill slut lät jag min kompanjon bestämma. Så vår fiende blev alltså dödad. Jag kunde ha stoppat det, men inte utan att äventyra mitt förhållande till en person jag höll av, ett förhållande som ändå inte kunde bli detsamma efteråt. Jag valde fel och skämdes över min svaghet.

Det är stark kultur. Det är något som en film eller en bok inte kan ge oss, ett prov av oss själva. Dragon Age påverkade mig dock inte i närheten så mycket som Mass Effect. Mitt inlägg om just den spelserien kan du hitta här ( jag kommer att referera det inlägget så läs det gärna ).

Har du läst det? Finemang! Då ska jag vidareutveckla det jag skrev om Krogans botemedel. Superspoilers här så läs inte om du tänker spela spelen:

Mass Effect 3 är slutet på en trilogi, och insatserna är skyhöga, en uråldrig fiende är på väg att utplåna allt intelligent liv i galaxen, som den gjort oräkneliga gånger tidigare, och vårt enda hopp är att ena så många intelligenta folkslag vi kan i kampen, samt bygga färdigt en mystisk maskin som tidigare generationer av liv påbörjat, som ska kunna rädda oss. Turians är ett folkslag vi behöver, men de har problem de själva måste klara innan de kan hjälpa oss, problem de behöver hjälp med, hjälp som Krogans kan förse dem med. Krogans i sin tur vägrar hjälpa eftersom Turians hjälpte Salarierna att skapa den genetiska sjukdom som de nu lider av sedan flera generationer tillbaka. Möjligheten att bota dem kommer fram och det blir det ultimatum vi måste lösa; Bota krogans, krogans hjälper Turians och Turians hjälper oss. Nu uppstår dock en ny konflikt. Salarierna, som är av naturen galaxens skickligaste vetenskapliga folkslag vill inte se krogans botas. De kontaktar dig i hemlighet och ger dig en möjlighet att få det att se ut som om du hjälper till att bota Krogans så du får deras hjälp, men deras sjukdom kommer finnas kvar. Om du inte gör detta kommer Salarierna vägra att hjälpa er bygga den mystiska maskin som kan rädda er civilisation – Vad gör du nu? Tänk efter noga, för till skillnad från en bok eller film måste du nu välja, och vad du än väljer så kommer det ha konsekvenser, du måste leva med ditt val. Du måste granska dig själv, ditt samvete och dina principer, vad ska du göra?

sadvector– Om du väljer att förråda Krogans så kommer en gammal vän till dig, Mordin, försöka stoppa dig (han är en Salarian med skuldkänslor för vad hans art har gjort mot Krogans) och om du spelat på vissa sätt är enda sättet du har att fullfölja ditt förräderi att skjuta honom i ryggen. Vissa spelare har lyckats låta honom leva trots att de gått bakom ryggen på honom och saboterat krogans botemedel. Men om du gjort detta så kommer din vän Wrex, en Krogan, få reda på det och, ja, det är också konsekvenser som kommer riva upp sår i hjärtat.

Som du redan vet om du läste mitt inlägg så valde jag att bota krogans och gav Salarierna på käften.

ponderDragon Age och Mass Effect är relativt nya spel, men spel har gjort liknande saker länge, jag kommer ihåg liknande känslor från spel som Fallout och Planescape:Torment från 90-talet.
Och jag måste också nämna det ”nya” Walking Dead-spelet från Telltale, ett spel som inte bara ger dig svåra beslut och dilemman, de ger dig sådana med bara sekunder att bestämma sig, varje val har signifikanta konsekvenser, även valet att inte göra ett val. Seriöst, detta spel kan stressa ihjäl dig.

Om du frågar mig om spel kan påverka dig som person och förse dig med personlig utveckling och självinsikt så är svaret ja. Kanske inte alla spel och kanske inte alla spelare men helt ärligt, kan vi inte säga det om ALL konst?
shy

Så det blev ett spelinlägg till, det får ni faktiskt unna mig! Jag ÄLSKAR att minnas mina tider som Shepard, det har jag ju redan sagt! Okej okej, jag är väl både geekig och nördig men jag tror faktiskt inte någon av mina underbara läsare ser ner på mig för det. Jag tror nästan det är tvärtom!
Kram!

Commander Purre Shepard

giggleHär kommer den! Artikeln som jag varit nervös för att skriva! Vissa av er kommer säkert rycka på axlarna och undra vad som var poängen med all ångest och jag måste medge att ämnet har något av en begränsad målgrupp. Jag hoppas dock att även om du inte är en person som spelar TV-spel eller datorspel, så kan du i alla fall uppskatta det jag kommer att skriva om.

Jag spelade lite datorspel i min ungdom, men det var en hobby som rann ut i sanden efter ett tag och mitt intresse för det började bli mer eller mindre begränsat till nostalgi. Det vill säga innan jag upptäckte Biowares episka rollspelstrilogi Mass Effect!

Jag skulle kunna skriva om hur engagerande det är att kunna välja vad din karaktär ska säga, och att dessa val påverkar hur andra karaktärer upplever dig, och att karaktärerna är så välskrivna och interaktiva att jag upplevde mina vänner i spelet som riktiga vänner. Jag skulle kunna skriva om den episka och storslagna berättelsen som utspelas, den kreativa och uppfinningsrika science-fictionvärlden som målas upp, eller de svåra och tunga valen jag tvingades att göra som skulle påverka både berättelsen och de karaktärerna jag bryr mig om men inget av detta är vad som fick mig att vilja skriva den här artikeln. Den äran går till två personer; Commander Jane Shepard och kvinnan som spelade henne, Jennifer Hale.

janeshepardDet är inte helt nytt med spel som låter spelaren välja kön på sin karaktär, även om det oftast är den manliga parten som drivs i marknadsföringen, så var också fallet här i de första två spelen. Vi fick veta att vi kunde spela John Shepard, eftersom kvinnliga gamers är så få, och de som finns kan ju lika gärna spela med manliga karaktärer, det är ju inte som tabun att be män spela kvinnor, gud nej! Mass Effect är dock lite annorlunda här. De försökte vara banbrytande med sitt genussmarta koncept och var inte emot att gå ännu längre allteftersom de insåg nya steg de kunde ta. När tredje spelet skulle släppas fick faktiskt Jane sina egna affischer och trailers, nu var spelvärlden äntligen redo för en kvinnlig rymdhjälte! ( Samus Aran räknas inte, för många tror fortfarande att det är en man. )

Jane Shepard är en krigshjälte i framtiden, och Bioware ville måla upp en värld där kön och sexuell läggning inte betyder ett smack, för de har kommit överens om att det är den framtiden vi är på väg mot. Världen kommer göra framsteg och tolerans är det enda som kan segra i långa loppet. Jag gick in i spelvärlden som kvinnlig soldat och steg i graderna, och inga andra karaktärer var chockade över att jag som kvinna kunde göra ett sådant jobb och få titel därefter. Likväl generaler som civila, intellektuella forskare som testosteronfyllda muskelknuttar visade mig respekt för mina bedrifter och aldrig kom ämnet kön upp, utom en gång, som var del av av storyn. Det finns en ras med rymdvarelser som heter Krogan, som har ett mycket misogynt samhälle, delvis för att de varit tvungna till det på grund av en genetisk sjukdom som var ett resultat av biologisk krigföring för hundratals år sedan. Denna obotliga sjukdom gör deras honor extremt infertila och därför måste de hanteras som fortplantningsobjekt för artens överlevnad. De måste forskas på, testas och utsättas för fortplantningsexperiment, och de få som kan få barn måste ingå i väl planerade fortplantningsprogram, det vill säga, ingen frihet alls. Manliga Kroganer är ofta desperata och aggressiva över hur deras art tvingas att leva och detta leder dem till att verka chauvinistiska.  I tredje spelet får vi som spelare dock chansen att bota denna sjukdom, vi får umgås med en kvinnlig Krogan, iklädd något som kan liknas vid en utsmyckad Burka, och jag som spelade den kvinnliga Shepard fick höra från henne att hon inspirerats av vår art. Hon var inte emot sin behandling då hon visste att hennes uppoffring var nödvändig för artens överlevnad men nu när sjukdomen kunde botas så väljer hon att ha mänskligheten, eller den del av mänskligheten hon upplevt i mitt sällskap – en militär styrka som värdesätter kvinnliga soldater lika mycket som manliga, och där en kvinna kan få en roll med så mycket ansvar som Shepard har på sina axlar, som förebild för det nya samhälle hon tänker bygga ihop med sin make, som sedan första spelet varit min goda vän ( det går att spela annorlunda men så var det för mig ) och visat mig stor respekt trots att han haft en manér som skulle kunna tolkas som misogyn.

kroganJag tror Kroganerna representerar oss människor idag. En art som tvingas till ett ojämställt samhälle på grund av osynliga krafter, för dem; en genetisk sjukdom, för oss; sociala strukturer. Människorna i spelet representerar vad vi kommer att bli i framtiden, bara vi håller ut och fortsätter göra framsteg. Det hela blev så fint, och jag undrar hur samma scen skulle upplevas av någon som spelade som John Shepard. ( bild: kvinnlig Krogan till vänster, manlig till höger. )

Okej, nog med bakgrund. Nu till allvaret. Commander Jane Shepard kan som sagt spelas av spelaren på olika sätt, men hur du än spelar henne så är hon stark och resolut, manuset får henne att kännas helt naturlig och Jennifer Hales rollprestation ger henne en sådan intensitet att hon blir äkta. Hon och hennes ideal blir påtagliga och inspirerande, och som spelare blev jag henne och upplevde alla känslor och förhållanden som spelet tar en igenom. Det var en kraftfull upplevelse, och att Bioware satsat så hårt på att främja jämställdhet är ju bara helt fantastiskt!

garrusRedan i första spelet kunde kvinnliga karaktärer spelas som homosexuella, och ingen i spelet påpekade något konstigt med det. Det är dock i tredje spelet allting kommer till ytan, då skeppet har en öppet homosexuell skyttelpilot som behandlas precis som vilken annan sorts karaktär som helst, och om du är en trevlig kommendör kan han till och med berätta för dig om den tragedi som dödade hans pojkvän, han kan söka stöd hos dig, och om du spelar en man kan ni faktiskt till och med bli ihop – allt detta helt utan att någon karaktär gör minsta fnysning över ett homosexuellt par i militären, för det är så framtiden är. Öppen och tolerant. Till och med förhållanden mellan olika rymdarter är helt okej. ( Bild ovan: Sötnosen Garrus Vakarian som var rymdvarelsepojken som vann min Shepards hjärta.)

jennifer-haleOch nu till Jennifer Hale. Det är nämligen hon som jag lider av idoldyrkan för. Förutom en rollprestation som jag tycker är oscarsvärdig, trots att de inte ger sådana priser till spel. Hon har helt enkelt blivit en symbol för de framsteg som spelet vill uppmuntra. Hon berättade i en intervju om brev hon har fått från homosexuella unga kvinnor, som fått sitt självförtroende stärkt av att spela Jane Shepard och på så sätt vågat komma ut och leva det liv de vill leva. Det är inte heller bara kvinnor som spelar Jane snarare än John, många män uppger stolt att de föredrar att spela den kvinnliga hjälten, vissa påstår att det är för att Jennifer Hale gör ett så mycket bättre jobb än sin manliga kollega, andra säger att det är skönt med en stark kvinnlig hjälte som omväxling, jag kan ju inte annat än att hålla med om båda dessa ståndpunkter. Det är inte så att den manliga Shepard är urdålig, han är väl ganska bra, kvinnliga Shepard är dock fenomenal och det kan han inte riktigt tävla med. Det är dock resultatet som är intressant, kontrasten mellan ett par år sedan och nu;

sulkyFörr var det tabu att en man kunde spela en kvinnlig karaktär i ett spel, men kvinnor fick gott anpassa sig till att spela manliga karaktärer, det var ju inget konstigt alls. En man vill spela en manlig hjälte, eftersom han är en man, kvinnliga hjältar funkar ju inte, alla visste ju att tjejer var sämre än killar och att tjejer ska få spela en manlig hjälte, det är ju bara en uppgradering. Till och med Tomb Raider, där spelaren tvingades att spela Lara Croft, en kvinnlig hjälte, var industrin tvungen att vinkla det så att; nej, nej, du ÄR inte Lara Croft, du använder din spelkontroll för att rädda henne genom att få henne att göra rätt rörelser så hon överlever!

Suck!

Men nu ska jag inte sura, för Bioware har skapat en ny ribba, en ny stjärna att sikta på, en ny framtid att springa emot, en framtid där kön eller sexuell läggning inte har ett enda jävla dyft att göra med en människas värde eller potential! Bioware skapade karaktären och Jennifer Hale gav henne liv, och jag kan inte understryka nog med hur mycket intensivitet hon gav henne liv! Och förutom allt detta så drev hon faktiskt på processen som ledde till att marknadsföringen började inkludera den kvinnliga huvudrollen i reklamen för spelet. Någon beundrare på youtube hade klippt om trailern till ett av de tidigare spelen och gjort så att den handlade om Jane snarare än John, Jennifer Hale fick syn på detta och uppmuntrade till mer sådant för att visa för producenterna att världen faktiskt är redo för det nu! Se här på en av de trailers som tredje spelet marknadsfördes med. Lägg märke till smeknamnet Femshep ( female Shepard ) vilket har blivit något som folk gillar att kalla henne, jag gillar inte ordet eftersom det antyder att John är den riktiga Shepard och Jane är den där andra, tjejversionen. För mig är Jane Shepard en egen person, inte en tjejvariant av någon annan så jag vill inte använda namnet Femshep. Jennifer Hale har dock accepterat titeln så jag ska inte gnälla för mycket över det.

chriimmmevector2inbwshineJag börjar inse att den här artikeln hyllar Bioware mer än jag planerade, och Jennifer Hale mindre än jag förutsåg, men det kanske inte är mer än rätt. Jennifer Hale kommer jag fortfarande hålla som idol men jag kan ju inte neka till att allt detta var en bedrift som lyckats genom teamwork. Alla förtjänar ära för den. Även om Jennifer Hale förtjänar det lite mer.

Vill ni veta mer om henne ( ni kan ju  i och för sig googla ) så kan jag rekommendera den här intervjunRob Paulsens podcast, en annan röstskådespelare ni kanske känner igen! Jag rekommenderar faktiskt hans podcast också, han är en mycket trevlig man som älskar välgörenhet, och hans intervjuer är snarare inspelningar av trevliga samtal han har med sina underbara kollegor. Nog om detta, tillbaks till Mass Effect!

Som ni kanske förstår har Mass Effect betytt en hel del för mig. Jag tycker verkligen ni borde prova det, i alla fall en stund. Även om ni inte vill det hoppas jag att min åtminstone väckt lite intresse och gett upphov till några tänkvärda tankar i ämnet vare sig du bryr dig om spel eller inte. Om inte annat så har du fått veta mer om mig i och med att jag fått ventilera lite om något jag tycker mycket om.

Nu är sagan dock över, och det har satts punkt för Jane Shepards äventyr. Bioware kommer att fortsätta producera spel i den världen med andra berättelser och andra karaktärer och det är ju bra. Fortsätt bygga på den denna underbara grund, men jag är faktiskt lite ledsen över att vi inte kommer att få se mera Shepard. Det var så underbart kul att vara henne, jag vill inte sluta! Vet ni vad? Jag kan ju faktiskt vägra att sluta, det är ju tre långa spel med massor av  extramaterial! Jag kan fortsätta spela dem! Det tänker jag faktiskt göra också. Precis nu. Dessutom passar jag så jävla bra i Jane Shepards rustning! Eller hur?

Kram!

Natten som försvann

sleepyIdag är jag trött. Jag har saker att göra men kommer dra mig fram genom dem som en zombie idag. Varför? För att fick inspiration till en grej igår och kunde inte sluta pilla med det förrän natten var slut. Och så har ni mig idag som en vandrande… ja.. ehmm.. något som är trött och vandrar. Jag ser att tröttheten påverkar mitt ordförråd. Intressant. Nåja, nu vill du säkert veta vad jag gjorde hela natten? Det är nämligen så att som du kanske vet är jag galen i rollspel, och spelar ibland sådana på dator. Nu är det naturligtvis inte samma sak, men det är kul att spela onlinespel med vänner. Det onlinespel jag spelar just nu, och har många aktiva karaktärer i, heter Star Wars: the Old Republic. Som ni kanske listat ut från namnet utseplar sig detta spel i samma universum som en drös populära filmer.

Efter att jag skrivit mitt inlägg om Bechdeltestet och sedan spelat lite SW:tOR kom jag att tänka på att det självklara faktum att Star Wars är ett varumärke som misslyckats miserabelt med bechdeltestet och behöver lite fler kvinnliga karaktärer – något som jag ju har till förfogande! Du kanske inte är en van spelare, så jag borde nog förklara att i ett MMORPG ( ett rollspel som spelas över nätet med massiva antal mot/medspelare ) skapar folk sina egna karaktärer, med egna stilar utseenden och bakgrunder. Jag bestämde mig för att världen behöver en filmaffisch i stil med Star Wars-filmerna, fast med en annan genusdynamik! Alla mina karaktärer anmälde sig frivilliga, och en hel natt senare, får jag be att presentera en Bechdelvänlig version av Star Wars! ( klicka på bilden för en större version )

 

bechdelstarwarswithpurreliten

Star Wars:

( undertitel saknas, förslag? )

 

Karaktärer i bilden:

Första raden från vänster:
Major Tope Terra: soldat i republiken
Eysen, Hemlig imperial agent
Andra raden från vänster:
Miantra, Jedi Sage*
Lord Cavash, Sith Marodeur**
Tredje raden från vänster:
Löjtnant Zoruba,  soldat i republiken
Thu’raiki Kitaraion, smugglare
Major Tope Terra (igen)
Varrex, Sith Assassin
Lord Cavash (igen)

 

*=En Jedi Sage är lite som magiker+riddare om det varit medeltidsfantasy )

( **=Sith är som Jedi, fast tvärtom, de värdesätter makt och ilska )

 

lerVad tycker ni? Har jag intressanta karaktärer? Skulle ni vilja se en film med en sådan rolllista? Det skulle jag! Nu är jag helt snurrig, har problem med formateringen i detta inlägg, jag antar för att jag får acceptera konsekvenserna av för lite sömn, men vet ni vad? Jag blev så nöjd med bilden att jag är stolt i alla fall. Nu ska jag gå ut på promenad i solen, men först, lite nyheter:

Saker folk har googlat och på så vis hittat till min blogg:

1: ”Kram på norska”

2: ”var är våldtäkt lagligt?”

3: ”genusmaffian”

4: ”bög reklam”

Vilken är bäst? Jag gillar ettan och trean!

Kram!

 

EDIT: Jag har gjort en ny version av planschen med ännu en karaktär, prisjägaren Charii, som faktiskt var min allra första karaktär! Klicka här för att se den!

Kram igen!