J
ag hade en dröm i natt. Det har jag i och för sig många nätter men den här natten var den ganska intressant samtidigt som jag faktiskt kommer ihåg tillräckligt mycket för att beskriva den lite. Men varför hade jag den här drömmen? För över en vecka sedan var jag på födelsedagsfest hos en vän, och hon bjöd på trekantiga pepparkakor prydda med triangelmönster, som Trekraften i Zeldaspelen. Om nu dessa pepparkakor gav mig drömmen vet jag inte, men de gav mig i alla fall en titel till detta inlägg.
Jag drömde att västvärdens huvudreligion var Zeldadyrkan. Inte karaktären, men principerna funna i spelen. Alla dessa spel bar tydligen på heliga budskap som skulle följas och spelen skulle alltid dyrkas. Denna religion var också väldigt aggressiv och tolererade inte hädelse. Jag blev i drömmen uppmärksam på en stackars grupp som var jagad av kyrkan, för ett, i kyrkans ögon, ohyggligt brott. De kallades TreFyrorna, och deras brott var att de, då de håller med om att Zelda spelen håller helighetens budskap så nekar de till att det tredje och fjärde spelet är sanna Zeldaspel, och bör inte räknas till spelets tidslinje och därmed är principerna i just Zelda 3 och Zelda 4 inte heliga.
Inget mer hände direkt, de var jagade, några av dem greps, det blev debatter i TV om vad de trodde på etc. men förutom detta kommer jag inte ihåg mycket.
I och för sig låter Triforce lite som Treenigheten. Och olika religioner med samma ursprung är dödliga fiender, muslimer tycker sällan om folk som tror på del 1 i deras heliga skrift, Gamla Testamentet, men inte nästa del och den efter, Nya testamentet och Koranen. Kristendomen håller också på med mycket destruktivt och rättfärdigar det med att fiendens fantasier är inte lika fina som deras egna fantasier. Är det verkligen så mycket mer löjligt att kriga över följden i TV-spel? Det låter i alla fall precis lika löjligt i mina fluffiga öron.
Kram på er!
Read More
Oj! Jag tror jag just blev del av skandal-pressen. Här har jag bloggat i nästan en månad om mina eminenta tankar, åsikter och annat som kan uttryckas via tangentbord. Så en dag kallar jag SD för terrorister och helt plötsligt strömmar det in läsare! Jag tror inte jag hade kaffe och bullar så det räckte till alla. Men kramar finns för alla som vill ha (utom för SD.. och påven) Det blev ingen direkt ökning av kommentarer, men det är kul att så många fann min text värd att sprida. Tack ska ni ha allihopa. Jag kommer att fortsätta skriva och jag hoppas att ni som valt att stanna kvar ej blir besvikna. Det blir ett kort inlägg idag för jag är sjuk. Goda nyheter dock, sjukdomar smittar inte via bloggar så kramar är helt okej i alla fall
*kram*
Read More
Så Katarina Mazetti skrev en krönika om hur Svenska folkdräkter faktiskt inte är så gamla och våra svenska traditioner har till stor del också kommit från andra kultur från början, läs hennes krönika för detaljer. Kommentarerna vällde in, fulla med har och hot, som ju har blivit normen om en säger något som SD eller dess attackpudlar inte håller med om. Vissa av kommentarerna polisanmäldes, ni kan läsa lite mer här, och hon bestämde sig för att stänga av kommentarerna, eftersom tonen var mycket fientlig och folk kommenterade anonymt vilket bryter mot en mycket god princip vad det gäller journalistik; åtminstone den som publicerar borde känna till identiteten hos alla som yttrar sig, speciellt om det ska gå så långt som det gör.
Nu utsätts Katarina för telefonterror, och nattliga besök av folk som håller henne vaken med knackningar på fönster och dörrar. Läs om den förra meningen ett par gånger. Nattliga besök från folk som straffar henne för att våga yttra en åsikt som de inte håller med om. Om ni tänker efter lite så kanske ni inser hur allvarligt detta är? Hur ska Katarina kunna veta att nästa person nöjer sig med att knacka? Vad händer härnäst? Ett krossat fönster, en molotov-cocktail? En kidnappning? Katarina är dessutom inte ensam om det här, jag känner personligen en före detta SD-kritisk person som avslutat sin aktivitet på grund av personliga hot. Vi råder tydligen inte brist på människor som kan tänka sig gå ut på hat-uppdrag.
Denna hat-kampanjen drivs dessutom av en SD-riksdagsman. Så om du inte bryr dig, eller inte tror på att SD skulle ha rasistiska grunder, trots diverse bevis som bubblat upp på sistone, betänk i alla fall detta;
terr.or.is.era v. -de * kuva .el behärska genom skräckåtgärder; injaga skräck hos
och
terror|krig.för.ing s. * riktad mot civilbefolkning
Dessa definitioner kommer ifrån Svenska Akademin.
Ordet terrorist slängs runt för mycket numera. Facket kallas terrorister i USA om en utfattig lärare vill ha mera lön, Julian Assange kallas terrorist för att han erbjudit en plattform där visselblåsare kan publicera hemliga dokument. Vi har många väldigt liberala användningar av denna faktiskt mycket allvarliga term, och det är tråkigt.
Dock måste jag faktiskt insistera att definitionen av terrorist passar ypperligt för ämnet jag beskrivit tidigare i detta inlägg. Så vare sig du tror på eller misstror, håller med om eller står emot den rasism som SD beskylls för, hur känner du dig beträffande möjligheten att en renodlad terroristgrupp ska få styra i Sverige? En grupp som aktivt attackerar civila medborgare för brottet att inte hålla med om deras åsikter. Tänk efter noga, för ditt svar kommer att avslöja en hel del om dig själv.
God natt, och Kram.
Fast inte till SD. I natt får SD ingen kram av mig. Så det så!
Read More
Hejsan mina vackra läsare, det är dags för årets första inlägg, och det kommer att att handla om något som är ganska pinsamt för mig. Om du känner mig så har jag förmodligen tjatat dig till döds ett par gånger om rollspel, jag har inte nämnt det här så mycket men det är en aktivitet jag tycker är vansinnigt trevlig. Nu ska inte dagens artikel handla om rollspel renat allmänt, det kanske dock kommer någon gång i framtiden. Jag vill bara ventilera lite, och prata om en sak för att förmå mig att prestera bättre i just den saken.
Ni förstår, förutom att ha blivit inspirerad av bloggcommunityn på Hannahs sida och chansen att få min åsikt läst, av åtminstone någon, så bloggar jag för att få upp en vana att skriva. Jag har skrivit manus och berättelser förr men jag får ofta och lätt skrivkramp, vilket jag hoppas att regelbundet bloggande kan råda bot på. Genom att blogga om dagens ämne hoppas jag via samma logik få lite idéer och, med lite tur, kanske fina råd från er underbara läsare som också hittat kommentar-knappen (kram på er).
Jag ska leda ett rollspel, eller egentligen flera stycken på raken, kan man säga. Det var ett tag sedan jag var spelledare dock, och sedan dess har mitt krav på rätt sinnesstämning i rollspel höjts och ämnet i spelet jag ska leda ska vara; Skräck. Det ska nog bli skitkul, men jag har insett en sak nu när jag börjat planera. Av alla rollspelsämnen jag har provat på måste nog skräck vara det som ställer högst krav, och ger mest ansvar till spelledaren. Många känslor kan flyga runt i rummet när vänner spelar rollspel och när dessa är knutna till spelet är det en väldigt bra upplevelse. Ibland drar någon ett skämt eller två och alla har trevligt åt det innan det dyks in i spelvärlden igen. Skräck är dock en väldigt ömtålig sorts stämning. Den måste vara seriös, men aldrig pretentiös. Rollspelet kan få dålig stämning om jag inte låter spelarna har kul men om det dras skämt och de har trevligt tillsammans så stiger modet och skräcken sjunker. Jag måste vara smart, uppmärksam, listig och ibland lite taskig när jag planerar ut min strategi. Jag som väldigt van rollspelare som dessutom har varit spelledare flera gånger förr, med en del väldigt lyckade spel måste faktiskt erkänna en sak nu.
Jag är rätt så jävla nervös.
Jag blir typ aldrig nervös, men nu är jag det. Det här är en intressant känsla. Är det inte lite ironiskt att jag som ska sitta och utsätta mina vänner för skrämmande aktiviteter, och hänsynslöst attackera deras känsla för trygghet sitter här och är nervös?
Håll om mig någon.
Read More- « Previous
- 1
- 2
- 3