Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Verkligheten vs den andra verkligheten

Det är ganska coolt att barn får ipponderads i skolan nu, teknologin är ju en sån viktig del av världen att det är något barn behöver lära sig att använda vare sig familjen har råd eller inte. Jag måste bekänna att jag skriver detta inlägg utan att ha gjort ordentlig efterforskning, jag fick en tanke och ville få ut den men har begränsat med tid idag. Så läs det som vad det är, allmän brainstorming. Jag vet inte vad barn får lära sig om internet, jag antar att det involverar ordbehandling och allmän kunskap i användning av internet. Jag tror dock att cyberspace fortfarande ses som en annan värld, en som inte är helt och hållet på riktigt. Okej, vi är alla överens om att cyberrymden är användbar men det verkar vara allmänt accepterat att vanliga sociala regler inte gäller på samma sätt där som i verkligheten.

Mobbning förekommer fortfarande trots att nästan alla människor tycker att det är fel. På nätet å andra sidan verkar betydligt färre människor ha något emot mobbning alls, och tycker det räknas som yttrandefrihet eller dynamiskt debatt-klimat. Cyberspace är ju inte på riktigt. Eller hur?

hmpfJo, det är på riktigt. Det vi säger till varandra kan göra oss glada, arga eller ledsna vare sig vi säger det öga mot öga, över telefon eller i kommentarsfältet till en blogg. Detta gäller barn lika mycket som vuxna och jag hoppas innerligt att barn som växer upp med internet i sin verklighet från dag ett kommer att se mindre av en skiljevägg mellan dessa två världar men jag befarar att så inte är fallet. Online-spel är kända för att vara fulla med barn som skriker våldtäktshot och rasistiska samt sexistiska skällsord åt varandra genom sina headsets. Om det verkar som om vuxna som inte mobbar i verkligheten ändå mobbar på nätet ser det ut som om det är ännu mer sant vad det gäller barn.

Vi vuxna ser i allmänhet internet och verkligheten som två olika saker och det är det vi lär våra barn. Vi har fel, och vi tvingar också våra barn att ha fel. Internet är inte utanför verkligheten utan en del av den. Våldtäktshot är väl för fan aldrig okej, och det skrämmer mig så in i helvete att det är ett fullt accepterat sätt att argumentera mot en motståndare i ett onlinespel idag.

explainJag föreslår att den allmänna utbildningen börjar inkludera internet-lektioner, inte bara hur det ska användas och hur en ska vara säker på internet utan också försöker förklara att det som händer på internet faktiskt har en inverkan i vår verklighet. Praktiska lektioner med talare, film-material, rollspelsövningar som hjälper barn att förstå hur mycket en människa kan skadas av hemska ord och fruktansvärt aggressivt beteende. Jag vet inte om liknande lektioner redan finns, om de gör det vill jag se mer fokus på dem, och att de vidareutvecklas.

sulky4Vi behöver fortfarande arbeta med att minska mobbning, det är ett stort problem men vi måste också se till att näthat inte ses som en helt annan kategori. Det är samma kategori på alla sätt. Det är fullt möjligt att tycka synd om ett mobboffer, skaka på huvudet i förakt åt en mobbare, sedan gå hem, slå på datorn och via nätet själv mobba ett stackars offer till gränsen till självmord helt utan att inse hyckleriet i det scenariot.

Internet och verkligheten är ju inte samma sak, eller hur? Jo det är de. Internet är del av vår verklighet, det är dags att vakna upp och inse det.

Kram!

Hjälten

explainVarning! Det här inlägget avslöjar slutet i ett par filmer, Sluta läs nu om du stör dig på sådant.

För ett bra tag sedan hade jag en lång diskussion i mitt kommentarsfält med Certatio, om hans version av ett bechdeltest för män. (Här är min förklaring av Bechdel) Jag tyckte inte det var en i närheten av ett bechdeltest men i ärlighetens namn så nämnde Certatio själv att det egentligen inte bör jämföras med bechdel utan bör i stället betraktas som en helt egen sorts observation av filmkulturen. Jag hade en del problem med hans lista men det var en specifik sak han tog upp som jag inte förstod från början men senare fattade tack vare lite förklaringar från Hannah (Tack Hannah). Den saken har jag börjat se i filmer nu och det har börjat irritera mig också. Detta handlade om män som offrar sina liv. Nej det är inget allmänt test som kan appliceras på hela filmkulturen och vad en uppoffring betyder kan variera från fall till fall men jag har börjat se det i filmer höger och vänster och det börjar bli…. billigt!

sulkysulky4Att någon offrar sig för någon annan kan vara en fin och stor handling men den blir helt förstörd av denna inflation! Jag gillar filmen Blood Diamond, och jag gråter så tårarna sprutar när Leonardo DiCaprio talar över walkie-talkie efter att han bestämt sig för att ge sitt liv. Elysium var en intressant film men i slutet när Matt Damon har exakt samma upplevelse, uppvisad på precis samma sätt började jag ana ugglor i mossen. Oblivion med Tom Cruice är en annan film där hjälten bestämmer sig för att dö för en kvinna. Hela grejjen blir ju liksom ett klistermärke, vi behöver mer drama, släng på hjälte-offer-mallen på slutet så blir det bra! En modul som bara appliceras på en film för att ge hjälten mer hjältestatus, och som Certatio sa, måla upp män som… Men vad tusan.. Jag kommer inte på ett Svenskt ord för ”expendable”. Offringsbara? Jaja, ni förstår vad jag menar.

skeptiskHade detta hänt i nån film då och då hade det inte varit så farligt men när vi ser samma scen om och om igen blir det ju bara dumt! Det hade faktiskt inte skadat filmen om Matt Damon fick överleva Elysium! Inte ett dugg!

Ett litet tips för filmvärldens hjältehunkar: Tror ni att era damer imponeras av att ni dör för dem? Jag tror de allihopa skulle uppskatta ännu mer om ni överlevde för dem i stället!

Kram!

Trasig

sadvector

Jag måste be om ursäkt för min frånvaro, speciellt efter att jag utlovat stora saker och mer bloggande. Jag har haft lite besvär ett tag, några av de stora sakerna jag nämnde har inte gått som jag hade hoppats. Jag har fortfarande saker att blogga om och jag vill dra igång det här igen så fort jag kan. Amningströjan hamnade på paus och så under en tid men det är en av de första sakerna jag tänker återuppliva nu, eller snart i alla fall, beroende på hur fort jag kan få ihop de trasiga bitarna.

cryingÅret började inte så storslaget och underbart som jag förutspådde men jag får väl skylla mig själv när jag försöker förutspå saker utan att tro på spådomar. Min wampa är inte min längre utan gick tillbaka till ett ex. Det har inte varit lätt och det har gjort att det varit svårt att skriva, jag ber om ursäkt för eventuella emo-tweets jag kan ha råkat få ur mig.

Bloggandet kanske inte får full fart riktigt än men vi säger såhär; jag har börjat skriva på en historia nu, en av mina uppdateringar kan vara smakprov på den, varje gång jag har ett kapitel klart. Vad tycker ni? Är det acceptabel kompensation för att jag övergivit er ett tag, mina fina fina läsare?

Kram!