Det här med damcykeln. Jag menar vad är grejjen? Jag är ingen cykelhistoriker så jag kanska får lite saker fel här men ha tålamod, jag har en poäng, jag lovar.
De första cyklarna var välde där enorma bestarna med pedalerna på framhjulen men efter det tog det inte lång tid innan folk utvecklade en mer praktisk version med kedja så hjulen kunde vara lika stora. Det blev väl formen som vi har på våra cyklar än idag men det fanns ett problem; klänning eller kjolbeklädda medborgare hade svårt med cyklarna, att slänga över benet över hela cykeln och sedan cykla medans klänningen trycktes upp av stången var förutom opraktiskt också ganska oanständigt för sin tid. Jag antar att vi ska vara glada att folk ens tyckte att cykling var något som också kvinnor ska få göra och därmed utvecklades damcykeln.
Den nya cykeln hade en krökt stång och kunde därmed placeras lägre så att det gick att bestiga cykeln med ett enkelt kliv istället för att slänga över hela benet. Själva cyklandet fungerade också bättre med klänning tack vare den låga stången, gud så omtänksamt, nu kan vi alla cykla och vara glada!
So far so good, men vad är mitt problem? Jo, varför finns det damcyklar? Ja, jag vet att just förklarat varför den låga stången utvecklades men varför blev det en damcykel och inte en ny, mer praktisk cykel som passar alla? Har jag fattat fel här? Är den där höga stången verkligen lika viktig för män som den låga stången var för kvinnor? Nog för att män sällan har klänning, kjol eller ens kilt men är det verkligen ett problem att stången på en damcykel är för låg? Fördelen att kunna välja att enkelt kliva på cykeln istället för att slänga runt hela benet måste väl gälla för män också? Varför kunde inte män få ta del av den funktionen?
Den nya sortens cykel utvecklades för damer men fungerar lika bra, faktiskt bättre för män också, än den gamla sorten gör, trots detta var vi tvungna att ha separata sorters cyklar. Är det verkligen så skamfullt att ha saker gemensamt med kvinnor att män behöver uppfinna nya skillnader? En man kan ju inte cykla på samma sorts cykel som en kvinna, då måste han ju vara någon slags mjäkig halvkarl, eller en ren kärring. Det är värt att behöva slänga över benet varje gång en ska cykla, samt risken att krossa en testikel eller två mot stången om han skulle halka på en hal pedal i regnet, för att stolt kunna proklamera att “Jag cyklar minsann inte på en damcykel för jag är en stor och stark man!”
Damcykeln låter kvinnor med klänning cykla, men hela grejjen visar på ett stort problem för jämställdheten; Damsaker är alltid sämre än herrsaker, även om de i praktiken faktiskt är bättre.
Jag anropar alla män; Join the fight, våga damcykel!
Kram!