Idiotåtervinningen

Jag hade planerat ett lång och argt inlägg om staden Steubenville i USA, men jag är lite sent ute, samt har redan skrivit en del´om våldtäkt på sistone och jag vill inte att detta ska bli en våldtäktsblogg. Ni kan ju googla Steubenville om ni vill läsa om det, eller be mig snällt att ta upp det nästa gång om ni verkligen vill se mig skrika och klösa av ilska medan jag raljerar.
Istället tänker jag ikväll berätta för er, go’vänner, om saker jag hatar. Inte för att jag tror att någon av er är skyldiga till sådana här saker men det tål att sägas så att det sprids ute i världen.

Återanvändning av krossade argument. I debatter och diskussioner är det skönt att vinna, javisst, jag förstår det men är det inte viktigare att vara ärlig? Om en seger kan vara tom, är den inte som tommast när du vunnit en debatt med fusk? Ok ok, fusk eller inte, på internet brukar båda sidor se sig som vinnare i slutändan i alla fall, men snälla, snälla låt ett dödat argument förbli dött. Zombieargument hjälper oss inte på något sätt!
Den här praktisen möter jag oftast när jag talar med religiösa människor. De drar upp en halmgubbe som att alla ateister tillber Darwin och tycker att filosofin “den starkaste överlever” bör vara den rådande världspolitiken. Jag förklarar att så ej är fallet, Darwin beskriver inte en världspolitik eller ens en önskan om hur saker bör funka, bara en observation som föreslår ett händelseförlopp som har lett till den variation av livsformer vi har här på jorden. Dessutom har evolutionen ingenting med ateism att göra, det går att tro på gud och evolutionen, det går också att vara ateist utan att tro på evolutionen.

Så jag har demonstrerat att det använda argumentet ej fungerar och personen låtsas om att det inte sagts alls utan går vidare till nästa argument. Sedan ser jag en ny diskussion mellan sagd reiligionsutövare och en annan ateist där hen använder exakt samma argument igen!

Samma princip sker ofta i genusdebatter, jag ser den mest på anti-feministiska sidan (många av den påstår sig vara jämställdister, vilket är synd eftersom de förstör de som kallar sig vid samma namn och faktiskt dessutom står för det). I sina argument hopar de ihop mig med deras nidbild av folk som är feministsympatiska, och påstår på något sätt att jag måste stå för varenda felaktiga, dumma, orättvisa sak någon kvinna eller feminist någonsin sagt. En person som lägger minsta lilla fokus på kvinnors problem är manshatare och står för allt ont feminism någonsin gjort, eller påstås ha gjort.

Förhoppningsvis borde det ju i dessa fall räcka med att förklara att nej, jag håller inte med om de sakerna nu påstår att jag håller med om, jag är mycket sympatisk till både mannens och kvinnans problem i samhället och förstår mycket väl att kvinnor har vissa privilegier i samhället, och män också behandlas orättvist. En kan ju tycka att nu måste ju personen inse att denna teori, att alla kvinnor eller feministsympatiska personer inte delar samma uppfattningar om allt, om enbart för att hen har nu påträffat minst en person som bevisar att så inte är fallet, men nej. I nästa forum eller blogginlägg ser jag nästan alltid samma personer göra samma trötta gamla motbevisade argument.

Det finns säkert motsvarande bångstyriga debattörer på andra sidan också, jag tog upp den här vinkeln för att det är den jag upplevt, så ni sanna jämställdister som hänger på andra sidan planket, jag påstår inte att ni inte delar samma problem som jag.

Slutsats. Om ditt argument krossas måste du sluta använda det, annars betyder dina åsikter ingenting. Om du debatterar enbart för att få status och inte bryr dig om sanning på något sätt så blir alla diskussioner du deltar i helt värdelösa. Om du inte håller med om attacken mot ditt argument, försvara det då. Om du inte förstår motargumentet, be om förklaring men lämna aldrig argumentet till en framtida diskussion, där du hoppas att motparten inte vet om att ditt argument har motbevisats.

Och en sak till. Bränn alla jävla halmgubbar! Och halmgummor också, bara för att vara rättvisa.

Kram