Jag vaknade i morse, väldigt glad men en idé som jag tyckte var jättefin. Jag skulle deklarera en gång för alla att som stolt medlem i genusmaffian klargöra att jag faktiskt bryr mig om manskampen också – genus handlar ju om alla människor! Jag skulle dra igång en ny tradition av fred och samarbete mellan gruperna, jag ville främja mansdagen så kvinnodagen och mansdagen kunde bli fina dagar för båda sidor.
Jag bad om en ganska enkel sak till en början.. Att vi kunde säga något fint om varandra på respektive dagar. Mansaktivister om feminism på kvinnodagen och feminister om mansaktivism på mansdagen. En olivkvist.. ett erbjudande till en kram.. Allt som behövdes var ett fint ord. Ett ord.
Det blev en hel del ord… men inget som var fint, inte ens något som var snällt. Att jag ville uppmärksamma mansdagen reagerades det inte ens på.
Jag mår dåligt nu. På riktigt. Jag vet att det bara var en person men det räcker. Jag vet att han kanske inte representerar alla i gruppen, och jag vet att jag har många mysiga människor bakom mig, men jag blev ledsen, och det är ingen trevlig dag längre. Min olivkvist blev nedkastad på marken och stampad på. Jag mår nog bättre i morgon, men just nu vill jag egentligen bara gå och lägga mig. Jag vet att många av er som läser är underbara människor och tanken på er ger mig lite mod men just nu… jag måste bort från internet ett par timmar.
Kram
Vet vad du menar. Lite grinig jag också, men mest på att det är så många både feminister och mansaktivister som spenderar den här dagen med att gnälla. “Varför finns det ingen mansdag”, “varför har vi en kvinnodag, är inte jämställdhet viktigt året om?”, “imorrn är allt lika skit som vanligt igen”. Och så vidare. Jag tycker att vi tar kvinnodagen och påminner varandra (särskilt oss män) om de problem som är mer relevanta för kvinnor och på mansdagen gör vi detsamma för män. För att påminna oss om att frågorna är viktiga imorgon också.
Hear hear! Både Per och Purre.
Dessutom: de som idag klagar över kvinnodagen kommer få exakt noll sympatier av mig på mansdagen när mer ilskna genusmaffianer än vi tycker att mansdagen är ett jävla bull som inte behövs.
Nånstans kanske alla borde komma ihåg den där gyllene regeln om att så som man själv vill bli behandlad – så ska man även behandla andra.
Kram Purre. Du är guld.
Tack, båda två.. det där behövde jag.
Kram!
Men Carl är ju en pajas (hette ju till och med så liksom) och borde inte få dra ner ditt humör! Jag tyckte det va en jättebra idé 😀
Tycker som du, både kvinno- och mansdagen är bra initiativ. Måste kunna gå att diskutera mansfrågor utan att förneka kvinnofrågor, och vice versa.
^^
Kram