Hej världen!

Av Purris | 5 april, 2020 | 1 Kommentar

Här kommer det då. Jag lovade och här kommer det. För er som inte räknat ut det (jag är inte säker på hur det är möjligt att kunna läsa de senaste tre inläggen och inte gjort det men nåväl)

Jag beskrev sånt här för Hannah en gång som känslan att hoppa fallskärm över ett minfält och det är fortfarande sant… även om det kanske verkar som om det finns folk där nere redo att försöka lappa ihop mig om jag sprängs.

Jag vet inte hur långt eller ingående det här inlägget borde vara, det finns väldigt mycket att säga och omvärlden vet pinsamt lite, å andra sidan är omvärlden sällan intresserad av att läsa saker som tar mer än 30 sekunder att läsa, särskilt om det utmanar deras världsbild – vilket detta gör. Så det får bli kort.

En transperson är någon vars könsidentitet inte stämmer överens med den könstillhörighet hen tilldelades vid födseln. Det finns lite variablar med binära och och icke-binära transpersoner men det går jag inte in i nu. En transperson kan lida av något som kallas för könsdysfori, vilket är kroppslig stress eller obehag av att ha en hjärna som väntar sig andra signaler än vad den får. Detta kan variera från lätt obehag till rent outhärdigt.

Förr sade folk ofta ”En man fångad i en kvinnas kropp” eller ”Kvinna fångad i en mans kropp”. Så brukar vi inte säga längre, eftersom det inte riktigt gäller alla transpersoner och kan därför vara missvisande – dock stämmer den beskrivningen ofta alldeles utmärkt för binära transpersoner. Det stämmer definitivt mycket bättre än vad vissa säger ”Kille som vill bli tjej.” eller ”Någon som vill byta kön.” – detta är helt vansinningt eftersom det antyder att de inte är den de är förrän efter behandling. Vi är alla de vi är nu, oavsett om vi har en kropp som matchar eller inte. Den du är sitter i din hjärna.

Så, med den lilla kursen ur vägen – detta stämmer in på mig. Jag är binär transperson. En sorts hjärna, annan sorts kropp. Fick stämpel pojke vid födsel eftersom det var vad kroppen antydde, ingen frågade vad hjärnan tyckte så det var så samhället såg mig. Nu kan gärna samhället få lägga av med det. Jag är transkvinna och orkar inte längre låtsas vara man. (okej jag är inte helt redo för att komma ut på jobbet men nu är saker i rullning så det kommer.)

Har du frågor kan du skicka meddelanden här, jag kommer göra inlägg titt som tätt och uppdater angående min status och då kan jag ju svara på frågor. Vi kan få några saker ur vägen direkt.

Ja, jag är säker.

Nej, det är ingen fas.

Så… de två sakerna behöver ingen fråga. Känner ni för att ändå insistera på att fråga dem i hopp om ett annat svår, låt gärna bli. Låt gärna bli att prata med mig alls tills ni inser varför det är en sjukt elak sak att insistera på.

Om du känner mig personligen så har jag ett namn som du kanske inte känner mig vid, men vet att det namnet är vad vi kallar ett Dödnamn och att kalla mig det när du vet bättre är värre än att ge mig en käftsmäll (om vi inte är i en social situation där jag inte är ute naturligtvis)

Jag vet inte om det är nån poäng med att skriva mitt namn här eftersom jag aldrig ens angivit mitt dödnamn här.. Eller.. Vet ni vad? Jag har redan hoppat ut ur planet.

Hej världen! Jag heter Catarina! Trevligt att råkas!

Uppenbar twist är uppenbar

Av Purris | 3 april, 2020 | 5 Kommentarer

Jag är på riktigt nyfiken, inte många läser här längre men några gör det. Jag har utlovat avslöjanden och droppat ledtråd efter ledtråd för att, jag vet inte, förbereda folk som är uppmärksamma. Men med alla ledtrådar ihop känns lite som om avslöjandet redan är gjort. Det krävs ju bara lite kunskap om färgers moderna kulturella betydelse för att redan veta det handlar om, och det är bara en ledtråd. Och de som inte redan har de kunskaperna har ju google till sitt förfogande.

Nu vet jag, och har märkt flera gånger i samtal med andra jag avslöjat det för privat, att det är en väldigt svår slutsats att dra, hur uppenbart det än är. Det är bekymrande att det verkar vara så tabubelagt att alla undviker i det yttersta att ens tänka tanken, även om de ligger begravda under ett berg av bevis. Till viss mån kan det i bästa fall vara ett tecken på respekt, att det är min sak att avslöja och folk inte vill trampa på tårna men det finns ju en gräns.

Nu kommer avslöjandet snarT

mycker snarT

Tills dess har ni en dag eller en och en halv om saker går som planerade, att kommentera med en fyndig eller smart ledtråd, i text, meme eller gif, här i kommentarerna även om jag redan berättat det för dig. Jag kommer inte anklaga dig för fusk. Detta gäller både om du vet eller om du gissar. Låt det vara lite kul! Och please, gör det. Det blir sååå deppigt om kommentarsfältet är tomt om 30 timmar.

Jag har inte berättat för alla än, men jag lyfter härmed mitt embargo på informationen. Vet du, får du prata. Men prata respektfullt om du vill vara kvar i mitt liv.

Och… var försiktig vad det gäller mitt jobb, men jag tror ingen som läser detta har kontakter där ändå så det borde vara lugnt.

KRAM!

I afton inställt…

Av Purris | 27 mars, 2020 | 1 Kommentar

Jag ska väl inte klaga. Många har det mycket värre än mig i dessa underliga tider. Jag ska inte skriva om viruset här, det har du sannolikt fått läsa tillräckligt om. Jag lovade att lansera något stort, det gäller både här på bloggen och i resten av livet. Många delar av de planerna har saktat ner och med risk av att låta självisk tär det ganska mycket på mig att se något som äntligen fått upp hastigheten efter så många års väntan återigen tappa fart. Men jag, precis som alla andra måste försöka plocka upp delarna och fortsätta. Jag kan faktiskt lansera ny design här som jag lovat. Vad tycker ni? Ni som fortfarande läser här menar jag… om någon gör det. Jag försökte göra det enkelt utan massa krusiduller och annat.

Några som skulle kunna ramla in här är ännu inte medvetna om vad jag tänker gå ut med, det gör det här lite farligt, men jag måste hålla igång den här rörelsen som jag började slutet på förra sommaren och eftersom den redan sega processen saktat ner ännu mer måste jag själv ta i för att inte tappa hoppet igen för jag vet ärligt talat inte om jag är förmögen till att plocka upp det igen om det händer.

Jag har redan börjat släppa ledtrådar överallt i livet, inte minst här på bloggen och nu är jag bara veckor, kanske dagar ifrån att tala klarspråk. Tills dess får ni finurliga läsare som är insatta och kan färgkoder känna er smarta. Men snarT. Jag lovar.

snarT

Kram!

snarT

Av Purris | 28 februari, 2020 | 0 Kommentarer

Ingen ny design än, men den kommer. Den där stora grejen kommer. Men jag vill bara säga att jag älskar dagens ungdom. ”Vad är ditt pronomen?” ”Vad vill du kallas?” är något som ungdomar säger helt oironiskt och utan tvekan. Det kommer från en vilja att respektera varandra som ren självklarhet. Såååå fint! En så frisk fläkt till skillnad från alla boomers som ba’ ”Varför ska jag kalla X för Y när jag tycker X är X?” (när de talar om Y).

Jag vill dock hissa en liten varningsflagga. En mycket liten och diskret varningsflagga men den måste faktiskt hissas oavsett. Jag har ibland sett folk bli lite väl entusisatiska och även om hjärtat är på rätt plats vill jag att folk bara är medvetna om att det finns folk vars pronomen fortfarande är hemliga för omvärlden. De har ett pronomen men presenterar ett annat. Det blir onekligen lite svårt att navigera för en Woke och välmenande hjälte. Hur ska du kunna respektera någons pronomen om du inte vet vad det är? Det är svårt, men det handlar bara om att vara öppen och medveten om att dessa människor finns. Problemet jag har beskådat är när någon inte vill svara, eller svarar flyktigt på frågan ”Vad är ditt pronomen?” och personen som frågade blir upprörd och ibland till och med anklagande, som om personen som inte ville svara rätt ut är förtyckaren som vill ha kvar de gamla sätten där föråldrade normer sätter allas pronomen. Detta är inte nödvändigtvis sant.Folk kan hålla sina pronomen hemliga av olika skäl, och detta måste respekteras men det betyder inte att det är kul för dem att presentera sig själva med fel pronomen, det kan rent utav vara mycket smärtsamt och då är det förståeligt att de vill göra det så sällan som möjligt. Så när du kräver att de ger dig sitt pronomen så kräver du att de antingen felkönar sig själva eller outar sig själva. Inget av dessa alternativ är okej.

Så vad är svaret? Det finns ett ganska enkelt svar på denna komplicerade fråga. Chilla!

Sluta inte fråga om folks pronomen, det är jättefint – men kräv inte att få veta. Se inte ner på någon som inte vill säga sitt pronomen rakt ut, de kan ha väldigt goda anledningar för det. Vill de inte svara så måste de inte. Använd den kärlek som driver dig till att ställa frågan och låt de som inte just nu orkar svara också ta del av den.

Och en sak till, var försiktiga med att tala för uttryckligt för en grupp du inte är medlem i. Låt folk tala för sig själva i så god mån du kan. Tänk på vem som har tolkningsföreträde.

Kram!

Något kommer…

Av Purris | 16 februari, 2020 | 0 Kommentarer

Vad är detta? Ska jag börja blogga igen? Kanske! Jag vet inte om någon håller koll här, det hade ärligt talat varit konstigt men jag har en känsla att jag snart kommer ha saker att säga. Något som för vissa av er är nytt.

Jag är ju jag så jag kommer fortfarande tjata om feminism, PK-grejs och rollspel men jag kommer nog lägga fokus, i alla fall ett tag, på något annat. Det här skriver jag egentligen bara för att sporra mig själv, snart kommer det. Sajten ska få ny design och ett nytt huvudämne och det kommer vara emejsing! Helt emejsing!

Vi ses snart igen!

KramkramkramKRAM!

Jag attackerar yttrandefriheten

Av Purris | 19 mars, 2017 | 3 Kommentarer

Nu får världen för fan ta och skärpa sig. Jag måste skriva av mig här angående Paolo Roberto-grejen, hela jävla Sverige har ju tappat förståndet helt! Paolo Roberto drog ett dåligt ”höhö-grabbskämt”, Filip & Fredrik frågade Gudrun Schyman vad hon tyckte om skämtet, Gudrun Schyman tyckte inte om skämtet och OH MY GAWD VAD VÅLDSAMT!

Skämtet i fråga lyder förresten: ”Boobs prove that men can focus on two things at once” (Tuttar bevisar att män kan fokusera på två saker samtidigt). Paolo Roberto svarar på kritiken genom att förklara att Filip & Fredrik var orättvisa, han skulle själv aldrig publicera ett sådant skämt på kvinnodagen – förresten var det inte opassande alls eftersom det ”riktade sig mot män och inte kvinnor” och förresten så har han yttrandefrihet och åsiktsfrihet som Gudrun har kränkt genom att.. inte gilla hans skämt.

Inte nog med att hans försvar motsäger sig själv, det är helt onödigt från ruta ett! Vi har ingen konflikt här, någon drog ett skämt som inte alla gillade. Ingen har gått till attack, visst Paolo Roberto har rätt att dra skämt passande eller opassande men han har faktiskt inte rätt att kräva att alla ska älska hans skämt. Det var inte ens Gudrun själv som sökte att kritisera gubbhumor, hon blev aktivt frågad vad hon tyckte om det och svarade. Ska vi ta en titt på hans försvar?

Han skulle aldrig ha sagt det på kvinnodagen. 

Okej. Han vet att det var grabbigt så han hade inte sagt det på kvinnodagen. Fine. Inga större problem hittills.

Förresten är det riktat mot män och inte kvinnor!

Uhh.. so what? Så sexism mot män är okej? Detta är faktiskt lite intressant eftersom Fi ofta brukar få grundlös kritik för att enbart stå upp för kvinnor och strunta i mansfrågor. Nu spelar det ingen större roll egentligen vart skämtet var riktat, ja det går att se det som att män hånas för att vara lustfulla djur som inte kan tänka på annat än sex – en orättvis könsroll som män inte ska behöva dras med men förutom detta så grundar sig skämtet i att kvinnans kropp är ett sex-objekt så vi kan lätt säga att både män och kvinnor är ”mål” för skämtet. Är det.. bättre?

Yttrandefrihet och Åsiktsfrihet

Har Paolo Roberto blivit arresterad för skämtet? Åtalad? Bötfälld? Hur exakt har hans friheter kränkts här? Det här är något som anti-PK, ”såhär-får-man-väl-inte-säga-i-det-här-landet”-gänget alltid har hållit på med men när det blir såhär tydlig går det väl ironin inte att missa? …eller?

ELLER?

Jo, tydligen går den att missa. Artikel på artikel ramlar in som försvarar stackars Paolo, till och med från inom Fi (eyeroll) skrevs det att feminister måste ”tåla” skämt. På folks reaktioner verkar det som om Gudrun Schyman har gripit Paolo Roberto och tänker skicka honom till Guantanamo Bay!

Snälla, SNÄLLA Sverige, ta ett steg tillbaka och se på vad som faktiskt har hänt här. Oavsett om du hatar eller älskar Paolo Roberto, hatar eller älskar Gudrun Schyman, skrattade åt Paolos skämt, blev arg av Paolos skämt eller helt enkelt inte bryr dig om Paolos skämt – se över vad som faktiskt hände.

Gudrun blev omfrågad vad hon tyckte om ett skämt. Hon tyckte det var för jävligt. Och genom att YTTRA sin ÅSIKT om skämtet har hon attackerat yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Att Paolo har rätt att dra ett skämt betyder inte att han har rätt att slippa kritik. Och hur kan alla som slåss för Paolos yttrandefrihet inte ha insett att yttrandefriheten också ger Gudrun rätt att säga vad hon tycker om Paolos yttrande? Vad säger det om er om ni kämpar för en persons yttrandefrihet samtidigt som kämpar emot någon annans rätt till precis samma frihet?

Ingen kram idag. Bara frownyface. >:(

Framtidens rollspelsäventyr!

Av Purris | 12 februari, 2017 | 3 Kommentarer

En av världens bästa människor, Åsa Roos; som driver bloggen Discordia, skrev nyligen om något som hände henne och som är en bra måtstock över många av problemen Sveriges spelhobby har idag. Hon skrev ett par inlägg här och här som du kan läsa om du vill veta mer (jag vill inte älta det mer, jag har en bättre idé).

Istället för att bara lyfta upp problemen (vilket inte är en dålig sak, det måste också göras) tänker jag idag grubbla över positiva saker som kan hjälpa. Mer inkluderande rollspelsgrejer. Häftiga äventyr som är naturligt inkluderande och representerar fler än tidigare kan förhoppningsvis vänja folk lite vid tanken att alla människor är fantastiska, inte bara de som liknar oss, för att inte tala om alla de människor vi inte känner till!

Mitt syfte är att ta långa steg och öppna upp för mer inkludering, det kan hända jag missar några saker så jag uppmuntrar att ni nämner kompletterande idéer i får i kommentarerna så även jag kan utvecklas lite. Jag är inte heller perfekt som jag erkänt sedan tidigare. Sen kan ju detta växa till sig och fler kan göra såhär, det skulle vara jättekul om det kunde spridas!

Jag tänker börja med rollspelet Western IV, som Åsa faktiskt har anknytning till. Det är ett spel som äger rum i vilda västern (duh!) och har ett väldigt intressant karaktärssystem med stora möjlighet för variation och så klart, inkludering. Åskfågeln (företaget som skapat spelet) har skapat en hel del konventäventyr som folk kan köpa och spela hemma. De har även tänkt på att vara inkluderande och ofta ha med en och annan minoritet i viktiga spelbara roller. Jag skulle dock vilja ta det längre. Jag vill inte klaga på Åskfågeln så sett, jag gillar till exempel de kvinnliga karaktärerna skarpt och de har gjort ett bra jobb med att ge dem substans så ingen blir ”The token girl”. Men… det är fortfarande bara som mest 2 kvinnor i en grupp på 6-7 roller. Det känns lite tråkigt att prisa något för inkludering av kvinnor när kvinnor fortfarande bara tar upp mindre än en tredjedel i karaktärslistan.

Visst, många skaffar Western och vill spela Clintan och andra kåbbåjsare som pangar på varandra och rånar kassaskåp i gamla filmer men vilda västern kan ju vara skådeplats till så många fler historier än så! Alla intressanta historier behöver inte drivas av män.  Kan vi inte se ett äventyr med bara två män? En man? Ingen man?

VA!? Vill du ta bort alla män från rollspel!? Jag visste det! JÄVLA FEMINAZI SJW EEWRFJIEWFJELWFHELW!!111

00:00
--
/
--

Lugna ner dig, om du reagerar som Rarity här, försök att förstå, jag har sett många  många rollspelsäventyr helt utan kvinnor, några även i Western IV och alla äventyr har haft män som stor majoritet så ni dör inte av att spela ett äventyr med bara kvinnor. Eller spela det helt enkelt inte? Låt oss andra som antingen gillar variation eller representation spela det! Så min plan, som börjar lite lätt utan att lova mycket till resultat (än) börjar här. Jag kommer försöka hitta på grunde till några häftiga äventyr och sedan göra ett försök att skriva några, eller, om någon awesome person vill vara med, kan vi hjälpas åt eller ge varandra idéer, you name it! Jag hoppas på lite kommunikation här! Sedan kanske någon gör samma sak i andra spel.
Jag lyckas inte alltid ro iland mina stora planer.. inte så ofta faktiskt.. men nu känner jag att jag vill försöka igen. Så.. jag ska lägga upp några saker jag vill ha med i mina äventyr och uppmanar alla att kommentera tankar, flera idéer, förslag osv osv.

Så jag vill alltså börja med 4 äventyr, det kan bli fler. Genusfördelning ska vara som följer:

  1. 4-6 kvinnor, 1 transman
  2. 4-6 kvinnor, 1 cisman
  3. 6-7 kvinnor
  4. 4-5 kvinnor, 2 män

(står varken cis eller trans med som prefix betyder det att könsidentitet ej är bestämd på de karaktärerna ännu.)

Jag vill att ett äventyr ska handla mestadels om anställda på en Saloon av någon anledning. Jag vill ha två olika äventyr med övernaturliga inslag av två olika kategorier (på sättet som det hanteras i Western, det vill säga att det aldrig blir bevisat att övernturliga saker finns men för karaktärer som tror på det ska det kunna betraktas som sant) och jag vill att ett fjärde ska ha en mer klassisk actionhistoria. Alla äventyr ska naturligtvis ha ett upplägg för drama som jag tycker alla bra äventyr har, som Åskgågelns äventyr ofta får till.

Jag vill också att vita människor av Europeisk härkomst ska vara minoritet i samtliga äventyr.

Jag vill också poängtera att även om jag kallade detta inlägg för framtidens rollspelsäventyr för att jag ser inkludering som progressiv så förstår jag mycket väl att min valda plan för framgång inte hoppar fram så långt som en skulle kunna ha valt att göra, jag skulle kunna ha ett äventyr där cisfolk är minoritet men.. tja.. kalla mig hycklare, jag har ju pratat om att accelrera våra framsteg så jag skulle kunna gå hur långt som helst men det känns som om jag går för långt för fort kommer högafflarna och facklorna komma fram och distrahera från vad jag hoppas att vi (ja, vi, jag hoppas verkligen att flera vill göra liknande saker) vill åstakomma.

Så kom igen, kommentera! Talk to me! Och om du känner någon som gillar att skriva äventyr, dela! Eller om du har en granne, dela till hen med! 😉

Se där! Ett positivt inlägg! Det var på tiden, eller hur!

KRAM!

Ingenting

Av Purris | 27 december, 2016 | 0 Kommentarer

Hej. Jihoo, väcks bloggen upp från de döda nu? Nje det är inte därför jag loggade in för att skriva nu. Det här året har inte varit.. bäst. På många olika plan, både nära och globalt. Jag skulle vilja återuppta bloggandet och kommer göra det när inspiration och glöd vaknar igen. Det är dock inte idag. Det här blir kort och inte det minsta roligt. I slutet på 2013 önskade  jag ett gott nytt 2014 och skrev att jag visste att det skulle bli ett underbart år. Det blev inte så jäkla bra… Jag missade att blogga följande nyår men 2015 blev inte mycket bättre. Emotionellt mörbultad önskade jag i slutet på 2015 ett skonsamt nytt år. Jag kände att det var för mycket att önska ett gott år, jag skulle nöja mig med ett skonsamt år. In kom 2016. Om jag skulle beskriva året med ett ord skulle det nog bli ”skoningslöst”. Åh du grymma ironi.

Jag vet inte om jag orkar/vågar/vill önska något alls. Förlåt om du kom hit i hopp om att finna något uppmuntrande. För just nu blir det inte roligare än såhär.

Kram.

Ghostbusters 2016

Av Purris | 28 juli, 2016 | 0 Kommentarer

sleepy2Det är sent och jag borde gå och lägga mig.

Trött.

Väldigt trött.

Jag finner det till och med svårt att skriva men jag ville bara få det här ur mig; det kunde ha blivit ett långt inlägg beträffande alla ramaskri vi har fått lyssna på från stackars pojkar som inte vill att tjejer ska få leka med deras leksaker. Jag ska dock inte prata om det nu, jag behöver vara mer vaken för att göra det. Jag vill bara berätta vad jag tyckte om filmen. (spoilerfritt)

Jag var lite orolig över vissa saker. Jag gillar orginalet även om det är lite av ett guilty pleasure, den är liksom inte probemfri, men den hade en hel del väldigt intressanta element och en charmig ton som jag hoppades skulle vara med i den nya. Ni kan förresten läsa det här inlägget där jag beskriver orignalet lite mer. Om  ni vill. Ni måste liksom inte. Herregud vad konstigt jag skriver när jag är trött. I alla fall, jag hoppades den nya filmen skulle ha samma atmosfär – en komedi i en skräckis-värld. Alltså, inte en skräckkomedi, läskigheterna ska inte vara på skämt. Det ska vara en mänsklig komedi som äger rum i en jätteläskig värld. Sen fick jag höra om att filmen skulle ha en hel del cameos och referenser till gamla filmerna vilket oroade mig, eftersom det kan leda till att bryta den fjärde väggen och förstöra illusionen för mig.

Många recensioner jag har läst sa att filmen var okej till halvdan, men inte dålig. Få vågar säga att den är bra så jag hade lite halvdana förväntningar. Jag hoppades att den skulle vara lite bra i alla fall. Jag trodde inte den skulle vara dålig på de premisserna som internet gapade om jag trodde bara inte en modern film skulle fånga alla små saker jag gillade med orginalet.

Det gjorde den.

ghostbustingFilmen är underbar, så mycket bättre än jag kunde hoppats! De flesta cameos funkar och river inte alls sönder fjärde väggen, karaktärerna är egna och inga kopior av de förra men upppnår ändå en fin dynamik. Historien berättas och känns igen men är ändå annorlunda nog att inte bara vara en upprepning, karaktärerna går att relatera till och det blir väldigt roligt och framför allt – det läskiga är läskigt. Inte bara det, det hintas om en fruktansvärt läskig värld bakom skuggorna som skulle kunna vara skådeplats för världens hemskaste skräckfilm men det vi ser nu är en komedi. Den har allt som jag gillade med orginalet och mer! – många klagar på allt möjligt men jag vet inte vad de snackar om, det verkar som om vissa bestämt sig för att hata den innan de såg den och då är det klart den inte kommer att imponera, andra verkar inte våga visa entusiasm på grund av alla internet-troll som verkar vara beredda att attackera alla som vågar vara kvinnor och uttrycka sig samtidigt. Eller så har de helt enkel kass smak. Jag hade jättekul i biosalongen och kommer nog se filmen igen. Jag har bara ett litet klagomål men jag vill inte spoila, kontakta mig om du vill veta vad det är men det räckte i alla fall inte till att förstöra filmen för mig. Jag ser även fram emot att se mer fiktion av olika slag som äger rum i den här nya inkarnationen av den mys-hemska världen av Ghostbusters.

Nu, sova! Godnatt!

Kram!

PS. hittar ni stavfel och typos i den här texten? Det skiter jag i, jag är trött!

Att inte vara tyst

Av Purris | 16 april, 2016 | 0 Kommentarer

sulky4Jag är besviken. Det är så lätt att säga att jag är minsann inte den som håller tyst när folk utrycker sig förtryckande mot minoriteter. Ibland är det dock svårare än en kan tro. Är personen i fråga hotfull och agressiv kan det vara rentutav läskigt att stå upp för vad som är rätt. Ibland är det ganska lätt dock. Jag är ju inte mer än människa (eller lodjursmänniska när jag skriver här ti-hi) så jag kan också råka utrycka mig klumpigt ibland. Då är jag tacksam om någon påpekar det, och hjälper mig få lite positiv personlig utveckling. Då kan jag också vara förstående om någon annan utrycker sig klumpigt när jag är rätt säker på att de innerst inne skulle hålla med mig om att det var fel sagt.

Det hände på jobbet i veckan. Någon utryckte sig transfobt och jag kommenterade på det, lite med glimten i ögat för att få honom att förstå sitt misstag utan att ge honom någon form av utskällning. Jag sa med lätt sarkastisk ton: ”Ja, det kan vara jobbigt när saker inte är normativa.”

Jag tänkte att den kommentaren skulle räcka, han sulle inse att ”hoppsan, ja jag kanske inte ska osynliggöra en av våra mest förstryckta minoriteter”, någon annan skulle höra och nicka instämmande, för de flesta av oss vill ju bara väl, eller hur?

Eller hur?

whoaKanske inte. Han blev upprörd. Hans transfoba kommentar var helt oskyldig men jag var jätteelak som påpekade den. Han tog upp det flera gånger under arbetstid hur onödigt det var av mig att släppa en sådan kommentar samtidigt som han gång på gång upprepade hur inte bara oskyldig, utan fullkomligt logisk hans kommentar hade varit. Han hade sett två namn på en kontaktperson, båda namnen var manligt kodade men de kan ju inte varit homosexuella för personen han talat med sa att han hade fru. Då måste det vara fel på systemet, för en fru kan ju inte ha ett manligt kodat namn.

På rasten blev det ännu mer diskussioner. Han gick aktivt runt och berättade för andra hur oresonlig jag varit när jag påpekat att hans osynliggörande av transpersoner var problematisk. Han var ju fullkomligt logisk, eftersom transpersoner ändå är så sällsynta så det är mer logiskt att det var fel på datorsystemet än att en människa kan vara trans, så det skulle vara helt fel att ha i åtake att att en trankvinna kan vara någons fru. Nästan alla (alla utom en enda person) höll med honom helt och hållet. De var så logiska och förstående och såg det som helt rätt. De nickade till sig själva och kände sig sååå resonabla. ”Jag är inte homofob men..” hördes sägas flera gånger av flera personer. Inte nog med hyckleriet i den frasen så var det inte ens homofobi jag pratat om.

sadvectorJag stog, på ett litet sätt, upp för en mioritet men det blev inga fanfarer. Jag blev konfronterad och nedtryckt för att jag, med en enda mening utan syfte att argumentera, kommit med förslaget att det kanske är taskigt att osynliggöra en av våra mest förtryckta minoriteter. Det ansågs alltså inte taskigt att förtrycka, men det var jättetaskigt att påpeka förtryck.

Det här är en frågeställning som alla kan tåla att mala lite i huvudet: Om en i vårt samhälle blir utpekad och konfronterad för att bara föreslå att transmänniskor förtjänar respekt… hur är det då att faktiskt vara transmänniska?

Kan inte medeltiden ta slut snart?

 

..kram

stöd

Jag svarar.

8Jag fick nyss en kommentar på mitt senaste inlägg och insåg att, Oj, vad gammalt mitt senaste inlägg är! Så först vill jag tacka denna kommenterare för att ha väckt mig, här går jag och försöker få mig själv att blogga mera, så kommer en lång text som behöver ett eget inlägg som svar. Egentligen…

Läs mer

Dyra dyra uppmärksamhet

Oj vad irriterande. Person X skriver nåt kryptiskt gnälligt på facebook.. Och sedan ett till. Och sedan skriver folk banala peppigheter som styrkekramar, älskar dig och annat trams. Person Y tweetar om hur hemskt allt är utan någon form av kontext och återigen dyker dessa sifferhjärtan och gulliga smileys upp, förstår folk inte att det…

Läs mer

Att stiga från askan

Nu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En…

Läs mer

Suck It Up!

Nu så ska det väl skaka loss! Jag lovade mer bloggande i år och det kommer, jag har chattat en hel del den här månaden med en viss person så det har kommit i vägen lite, men det är bara del av en av de där stora sakerna som jag inte tänker nämna än. Men…

Läs mer

Amningstoppen, omröstning

Första inlägget, andra inlägget. Nu finns det en ny version, en färglagd med barnet inlagt, i den här versionen har Angela dämpat magmuskler lite och gett modellen lite mer hull, det märks kanske inte så mycket i slutändan eftersom skjortan läggs på utanför, men helhetsformen justeras i alla fall något. Jag och Hannah har pratats…

Läs mer

Mansdagen!

Är du man? Grattis, du har en penis! (EDIT: Jag har insett ett stort problem med detta inlägg, snälla läs min ursäkt genom att klicka här efter att du läst detta inlägg) Haha, förlåt, jag menade inte att vara sarkastisk eller något, den meningen lät bara så rolig att jag var tvungen att inleda med…

Läs mer

Amningstoppen, uppdatering

Hejsan! Ta och titta till förra inlägget om konceptet med en amnings-tröja är nytt för dig. Jag har kollat vidare lite på olika tryckerier, är fortfarande inte säker på vilken väg jag ska gå får att få mina tutt-tröjor till att bli verklighet men kampen tuffar på! Jag är glad att många har sagt att…

Läs mer

Stöd offentlig amning!

För ett par veckor sedan fick jag en intressant idé, lite beträffande mitt inlägg om sexualisering. Jag ville utveckla något kul sätt för allmänheten att kunna visa stöd för amning i vardagen utan att behöva ta upp det som samtalsämne hela tiden. Något som både män och kvinnor kan göra. Det bästa sättet är ju…

Läs mer

Skattepengar in action

Fy fan vad vidriga människor det finns. Alltså hur funkar samhället egentligen när folk beter sig illa, brottsligt och hotfullt på sätt som får magen att slå knut på sig själv tycker polisen inte att det är intressant att göra ett enda jävla dyft? Denna bild visades tidigare idag på @vanstertjejs twitterkonto: Jag och många…

Läs mer

Tack :)

Ibland när jag bloggar känns det inte som om det är värt det. När jag söker upp lite genusnytt som andra inte har tagit upp så blir jag deppig eller arg, för det är oftast dåliga nyheter. Men det är värt det! Om du läser detta så är det du som gör att det är…

Läs mer