Hejsan svejsan! Ser ni nåt annorlunda med min blogg idag? ^^
Japp, de där finputsningarna jag pratade om har kommit! Jag är jättenyfiken på vad ni tycker så snällasnällasnälla säg! ^^
Förutom det ska jag nog försöka att inte ramla in på sidospår, detta kan bli ett rätt så långt inlägg i alla fall, ni förstår att Moralfjant som jag bloggade om igår ville ge mig en chans att bli provocerad av henne 😉 och skrev ett inlägg om fundamentala ateister, och mitt svar hade blivit för långt för en kommentar så jag tar och skriver ett helt inlägg istället och för att alla ska förstå vad jag babblar om så får ni även se hennes inlägg här. Men besök gärna hennes inlägg på sin rätta plats också, alla bloggare behöver kärlek.
Fundamentala ateister
Oj då… jag får visst börja redan på titeln. Jag vet faktiskt inte vad en fundamental ateist är. En ateist är någon som inte har en aktiv tro på en gud, är då en fundamental ateist någon som verkligen inte inte inte har någon tro på en gud gånger en miljon och stjärnstopp?
Mycket snack om religiösa fundamentalister nu för tiden, hur sjukt hjärntvättade och trångsynta de är. Och visst kan jag inte annat än hålla med i kritiken. Jag tycker det är oerhört knäppt att helt blint lita på nåt som står i en gammal dammig bok, särskilt när det är så tydligt att människor skadas av innehållet (typ att det sprider hat mot bögar/flator/kvinnor, ja ni fattar). Jag blir så trött på människor som säger att det är helt och fullkomligt övertygade om att deras tro är den enda rätta. Inte bara för dom själva, utan hela jävla världen måste tro på samma sak eller också är dom idioter/offer. Hur fan vet ni det liksom? Vägra fatta att ditt trosval (kalsongval hehe) kanske helt enkelt beror på att du indoktrinerats i det sen du va liten?Den värsta och mest utbredda fundamentalismen i Sverige kommer varken från muslimer eller kristna – den kommer från ateister.Jag blir så fruktansvärt provocerad av alla dessa människor som bestämt hävdar att vetenskap och tro inte går att kombinera. Som tror att alla icke-ateister är korkade jävla våp som måste upplysas. Så börjar karusellen Gud finns – Gud finns inte med lika korkade argument från båda sidor. BARA FATTA ATT VI INTE KAN VETA OCH NÖJ DIG MED DET (agnosticism for the win liksom). Så, end of discussion. När vi har kommit fram till det är du välkommen att välja vad du vill tro på (men fan inte predika för andra).
OK, nu börjar det verka som om du helt enkelt har träffat rötägg, som är taskiga vilken tro, eller “lack thereof” de har. Du verkar också ha en lite skev bild av vad en ateist är. Det är sant att det finns ateister som brinner för att upplysa “troende” men det brukar handla om syftet att bekämpa alla hemskheter som görs i religionens namn och inte om att bestämma vad folk ska tro i sina egna hem. Vetenskap och tro går att ha i samma huvud så länge det finns en ärlighet om vad tro är; En förhoppning, en önskan, ett sätt att hoppas på hur universum är utan någon form av bekräftelse eller bevis. Vetenskapen kan per definition inte acceptera existens av något som inte observerats på ett eller annat sätt.
Lika korkade argument från båda sidor? Vilka argument menar du då? Jag har hört många korkade argument för att en gud skulle finnas, men det enda jag hört från ateist-sidan är “OK, får jag se ditt bevis?”.
Det känns också som om det är läge att specificera att ateism och agnosticism ej är exklusiva termer, det går att vara båda (de flesta ateister är agnostiska ateister). Det är två olika frågor som behandlas. Ateism behandlar frågan “Tror du på Gud?” – På den här frågan går det inte att svara “Jag vet inte.” eftersom den inte frågar om gud faktiskt finns utan om du tror på hen eller inte. Om du dock vill svara “Jag vet inte.” i alla fall så är du ateist, alla svar på den frågan utom “Ja.” tyder på att du är en ateist. Agnosticism behandlar frågan “Finns det med all säkerhet en gud eller finns det med all säkerhet ingen gud?”. Här skulle de flesta tänkande ateister dra sig för att svara nej, en person med allra minsta respekt för den vetenskapliga metoden vill helt enkelt inte svara annat än “Jag vet inte.” på en fråga som kräver absolut säkerhet. Vetenskap måste vara redo att förändras när ny information introduceras, det handlar om att ha en uppdaterad observation av verkligheten.
Nyligen började partikelfysiker ge upp hoppet om att hitta higgs-bosonen, en subatomisk partikel som aldrig skådats, men uträkningar har visat att den måste existera för att den nuvarande uppfattningen om hur universum fungerar ska kunna stämma. Efter 50 års letande började det pratas om att de kanske inte hittat den för att den helt enkelt inte finns, och vi har haft fel om universum? Detta sa de dock inte med förtvivlan, för dem vore det lika spännande att få bevis som motbevis. Även att bli motbevisad betyder ju att du är ett steg närmare sanningen. Bara några månader efter det konstaterandet lyckades dock forskare på CERN skåda den saknade partikeln. Vad jag menar är att vetenskapen är inte bara en alternativ samling stadgar att tro på istället för religion, utan strävan att förstå mer, och den strävan har lett till allt från de mediciner som håller oss vid liv, de kläder som håller oss varma, de byggnader som håller oss torra och de raketer som kan låta en människa vandra runt på månen. Så det finns ju utan tvivel konkreta bevis för att den vetenskapliga metoden för att finna sanningar fungerar, annars hade dessa framsteg inte varit möjliga.
Sen måste en forskare, som sagt, alltid vara beredd att bli motbevisad och korrigera sin uppfattning, därav är det mycket oklokt att framföra sina svar som absolut sanning, det finns alltid ett element av “jag vet inte” inom vetenskapen. Men det behöver inte betyda att det är sunt att fylla i luckorna med vilda gissningar.
Jag är varken ateist eller religiös. Jag har utformat min egen tro (som har inslag av många olika religioner + annat) och det är så jävla skönt för då slipper jag följa en ansiktslös profets konservativa värderingar och kan välja själv och tänka kritiskt. Men faktiskt har jag inget som styrker att det jag tror på stämmer utom att jag “känner det inom mig”. Ni extrem-ateister skrattar väl rått vid det här laget men det skiter jag i, faktiskt tycker jag synd om er trångsynta logiker. Ni får aldrig uppleva den harmoni och lycka som jag ibland får i min “ett-med-naturen-ett-med-världen-andlighet”.
När du säger “extrem-ateist” måste jag börja anta att du menar folk som inte alls undviker att påstå sig ha absolut sanning, och då måste jag påpeka att den skaran folk är mycket sällsynt i alla vetenskapliga kretsar, och de flesta kretsar jag har upplevt över huvet taget. Utom religiösa kretsar, där är det ganska vanligt att deras tankar inte får ifrågasättas. Men jag förstår inte vad det är vi skulle vilja skratta åt? Du har ju inte ens nämnt vad det är du tror på. Det kanske går att tycka det är synd att det inte verkar finnas någon drift att ta reda på om din tro är sann eller ej, men du säger om att du vill välja själv och tänka kritiskt och är precis avsaknaden de egenskaperna som gör att religion är oroväckande, och om det är så du tänker så är du mycket närmare att vara ateist än religiös. Du har inte ens nämnt någonstans att du tror på någon gud. Det går att vara religiös och ateist samtidigt, fråga bara buddhisterna.
Det du känner inom dig kan faktiskt ha neurobilogiska förklaringar, det gör det inte mindre värdefullt, meditation är nyttigt vare sig det är en gud som lägger fairy-dust i hjärnan på dig eller om det finns en naturlig förklaring. Dessutom känner jag gott om ateister som både mediterar och tycker om att känna sig som ett med naturen; Mig själv till exempel.
Varför vill ni ens predika för mig hur fel jag har?
Jag vet inte, varför vill du predika för att vi inte kan känna harmoni utan din tro?
Min tro ger mig ingenting utom en härlig känsla av sammanhang. Varför vill ni förstöra det för mig med hånfulla blickar och uppgivna suckar? Fattar ni inte att ni bara är ett gäng uppblåsta vetenskapsfundamentalister? Har ni inte ens det ringaste tvivel om att det kanske faktiskt är ni som missat nåt, är ni verkligen så jävla naiva att ni tror att ni besitter den enda sanningen? Tror ni på fullaste allvar att ni har alla svar bara för att ni läst lite i illustrerad vetenskap? Och även om ni är helt övertygade om att ni har rätt (och låt oss säga att ni har det) – varför vill ni absolut spräcka hål på min lyckliga bubbla som enbart skänker mig glädje?
Det låter fortfarande som om du inte pratar om ateister i allmänhet utan bara rötägg, rötägg som finns i alla kulturer och trossystem. Och att döma alla som inte tror på en gud efter dessa rötägg är fruktansvärt orättvist och i precis samma anda som vissa påstår att alla muslimer är terrorister. Tack för den du. Bekämpning av religion handlar om att försöka förhindra könsstympning av barn, religionsbaserade hatbrott, förtryck av kvinnor som behöver göra abort, förtryck av kvinnor i ren allmänhet, föräldrar som vägrar låta sitt barn genomgå livsnödvändig behandling på grund av sina religiösa regler, etc. Skadar du ingen är det klart du får sitta och meditera, det gör faktiskt många av oss atiester också.
Låt mig vara ifred och meditera. För mig är det fett najs, bara acceptera det och håll käften. Eller var nyfiken. Men absolut inte hånfull.
Att förbjuda hån mot religion är jag inte med på. Det finns saker inom religion som jag är helt ok med att vara hånfull mot. Till exempel när någon bonnläpp skriker att alla bögar ska dö medan hen viftar med en bok i handen som innehåller regler, visserligen emot homosexualitet också, men dessutom massor av regler som skulle betyda dödsstraff flera gånger om för bonnläppen själv, till exempel ätandet av skaldjur, eller bärandet av kläder i mer än ett material. Den jäveln tänker jag håna skiten ur. Dock någon som söker i sitt inre, inte dömer andra och inte skadar någon ser jag ingen anledening att håna. Jag kanske personligen tycker att slutsatserna kan behöva lite mer kött på benen, men min personliga åsikt om det styr bara mina egna handlingar, de ska inte styra andras.
Uj vad långt det har blivit. Hoppas ingenting här upprörde dig. Tack för att jag fått skäl att använda så många av mina ansiktsuttryck, två av dem är det till och med premiär för här, första gången de används! (kan du se vilka?) Det hade inte hänt om jag hade försökt klämma in allt detta i en kommentar XD.
Innan jag avslutar vill jag bara dela med mig av en tanke från Neil Degrasse Tyson, min favorit-Astro-Fysiker, apropå att ateister skulle sakna under, mystik och harmoni.
Kram på er alla, vare sig ni finns eller inte!
Har inget emot ateister (min kille är väldigt utpräglad ateist tex). mitt inlägg syftade på dom du kallar rötägg (dom som hånar mej o predikar fast min tro inte skadar nån) asså va jag kallar fundamentala ateister. Kanske inte blev tydligt 😉 men håller m att religion måste kritiseras, det skadar ju människor! Men det är skillnad på att håna religion och att håna nån som har en tro som inte skadar nån.
Dock sa du att det var den mest utbredda fundamentalism i Sverige, Det sätter ribban gaaaanska så lågt får att en ateist ska kunna klassificeras som rötägg (samt immuniserar en hel del religiösa rötägg).. eller så var det bara en mening som inte var allvarlig utan bara ville tillföra lite lite mer provokatism?
Jag tror att den är mest utbredd. Men baserar dt bara på egna erfarenheter so what the hell vet jag egentligen. Men visst tog jag i lite extra i min dåvarande upprördhet. När nån nyss hånfullt fnyst att jag lika gärna kunde tro på en allsmäktig tekopp för att det inte kan motbevisas. Då blev jag sur.
Jag är för att ifrågasätta hur tron tar sig uttryck, uppmana till kritiskt tänkande. Men onödigt att gå in i “gud finns inte” -“joho!”-“nähä!”.
Så vad är det du tror då? Som personen ville håna?
Typ lite vagt resonemang om en högre mening, liv efter döden, en slags annan dimension. O jag vet att dt är subjektivt val. Men verkligt för mig. Och skadar ingen. vill inte bli hånad då. Blir trött på folk som helt ärligt tro dom har den enda objektiva sanningen. För det har ingen.
Tja, det är ju i alla fall minst like troligt som alla andra religioner som finns. Jag tycker inte om termen “‘verkligt för mig” dock, om det inte är i rollspelssammanhang eller något liknande där självlurande är poängen, antingen är något verkligt och gäller då alla, eller så är det inte verkligt och gäller ingen. Och det är sant att vem som helst som påstår sig veta svaret om vad som finns “bortom” ljuger.
Vad jag menar är att det verkar inte vara en tro du ha, utan mer en förhoppning, en stilla önskan, ett sätt att känna något du vill känna. Och det får du göra mycket du vill.
Bloggen bli bara snyggare och snyggare! Man kan väl inte vänta sig annat när den är strösslad med söta lodjur. 🙂
Angående inlägget så känner jag att: Du är så himla vettig Purre! Moralfjant skriver också mycket vettigt men just i det här inlägget av henne kunde jag inte identifiera mig och hålla med och du Purre har satt fingret på vad jag tycker och tänker också. Jag är ateist, en agnostisk sådan, och jag känner ändå ofta en djup harmoni med naturen och att det är ett stort under att vi vandrar runt här och kan skriva sådana här blogginlägg till varandra. Jag tror bara inte att någon gud eller annan övernaturlig kraft varit inblandad i saken.
Tackar för alla fina komplimanger ^^
Ja varför får vi så ofta höra att det är en övernaturliga övertygelsen som har allt det fantastiska och förunderliga? Ursäkta, men har de aldrig funderat något över universum? Sett bilder från Hubble-teleskopet eller läst om kvantfysik? De säger att ateister inte kan tro på något som är större än de själva, men vad fan, det jag tror på är större än någon gud de någonsin kan drömma ihop. Se på universum, eller så långt vi kan se… Ska en gud ha gjort allt det här och samtidigt bry sig vare sig om massa vandrande kolbaserade pyttepartiklar på en liten boll som snurrar runt en stjärna äter en annan kolbaserad pyttepartikel som råkar kallas gris? Vilken liten gud alltså!
Kram!
Jo men precis!
Kram!
“antingen är något verkligt och gäller då alla, eller så är det inte verkligt och gäller ingen.”
Fast vad som är verkligt beror ju på vem en frågar. För en person kan det vara verkligt att spöken finns (för den tror det) men inte för en annan. Går ju inte att frikoppla verklighet från tolkning. Går inte att studera världen objektivt.
Så jag är medveten om att trots att nåt är verkligt för mig, behöver det inte vara det för andra. Och i vissa sammanhang går det faktiskt inte att veta om nåt är verkligt eller inte. Som i fallet med övernaturlighet.
Säg att jag känner nån som tror på spöken (och inte lider av det), medan jag inte gör det. Då känner jag inte att det är nödvändigt att jag försöker motbevisa personen (särskilt inte hånande). Liksom why?
Jag kan inte säga att jag läst kvantfysik men jag har definitivt funderat mycket över universum 😉 För mej är det snarare: allt det här häftiga kan bara inte ha uppstått av en slump! Det är för bra för att va sant! Måste va nåt magical m i spelet som jag inte riktigt kan förstå med logiskt tänkande, med den tankekraft jag har.
Hur definierar du då magical? Och varför måste det vara så?
För att jag inte tror att allt kan ha uppkommit av en slump. Har ingen definition på det, men nåt som inte går att förklara logiskt.
Men det är klart att det inte måste vara så. Men det är heller inte klart att det inte måste vara så. Helt onödigt att gå in i diskussion om gud finns, gud finns inte (med gud menar jag här nåt övernaturligt, magiskt inte jesus typ) för det går inte att veta och diskussionen kommer aldrig leda nån vart.
Bättre då att diskutera hur en låter sin tro ta sig uttryck. Ifrågasätta hur en kan veta vad gud skulle vilja (genom bibeln o så) och att människor nog haft ett finger med i spelet. Liksom hur vet du att just din religion är rätt när det finns 17 andra, där en ska bete sig på andra sätt?
Men för att sätta definition på det du pratar om; detta som har “skapat” allting, är det en tänkande entitet? Och i så fall, var uppkom den, innan den skapade allting?
Är det inte en tänkande entitet så är du ju helt och hållet ateistisk, och tänker i samma banor som många äventyrliga forskare.
Om det ÄR en tänkande entitet, varför är det lättare att tro att något tänkande orsakde allting än en “slump” som du kallar det (slump är en enorm översimplifiering av ämnet- det kan ha hänt för att fysiken i sig inte tillåter en annan utveckling).
Vet inte vad en entitet är så byter ut det mot grej 😉 Jag tycker det är lättare att tro att det är en tänkande grej, eller kanske inte tänkande på liksom mänskligt tänkande sätt. Men typ som naturkraftsgrejen i avatar hahaha nämen du fattar. Ingen aning om varifrån den uppkom, det är heller inte intressant för mej.
Naturkraften i Avatar hade dock en “hjärna”, ett nervsystem som gick genom hela planeten, eller månen som det var i den filmen. Faktiskt en ganska god tolkning på hur religiösa element kan fungera vetenskapligt, en levande planet liksom. Det ör inte svårt att förstå varför människor gärna vill antropomorfisera universum; “Jag definierar min existens i mina tankar, alltså gör universum det.”
Vi vet dock att våra tankar behöver en hjärna för att äga rum och vi vet hur vår hjärna har utvecklats. Det finns inga exempel på tankar som existerar på egen hand.
Jag säger, som jag förklarat förut, att jag inte accepterar möjligheten, men att ge min aktiva tro på något som inte kan demonstreras eller ens definieras känns inte så klokt för min del.
Gud vad många gånger jag fått frågan “men tror du inte på någonting?” jag tror på massor av saker bara inte någon gud eller högre kraft.
Haha, ja, det är en gud/högre makt eller absolut ingenting. Och VI är de trångsynta. Skratt.
fast vissa dagar tror jag inte på mänskligheten, såg någon vidrig video i apor-gruppen och ville ge upp, sen finns det dem som säger att jag inte får ge upp om allt. Så efter lite sömn kanske min tror har återkommit.
Ibland känns det svårt att ha hopp för mänskligheten, det är sant, men det skulle vara konstigt att låta det leda en till att inte tro att den ens finns! XD
Men det är också sant att mänskligheten har en hel del fint att erbjuda. Det får du inte glömma.
Oj, frågar folk verkligen det? Här i Sverige? Jag har uppfattningen att dom flesta inte “tror på nåt” i den bemärkelsen. Men det skiljer sig väl beroende på hur ens umgängeskrets ser ut I guess.
Trångsynt är den som bestämmer sej för en uppfattning i frågan och tänker att hen besitter den enda sanningen, och vill predika det för andra. Oavsett om den tror på gud/högre makt/vadninuvillkalladet eller “inte tror”. (tänker jag)
Japp det frågas ganska mycket här i Sverige också.
Var försiktig med stämpeln trångsynt på folk som “inte tror”. Det är enorm skillnad på att inte tro och att tro på en icke-existens. Att inte ha en aktiv tro fungerar ju inte utan ett väldigt öppet sinne, eftersom alla förslag med rimlig bevisning eller motivering blir tänkvärda.
Jag tycker inte att folk som “inte tror” är trångsynta. Återigen: trångsynt (för mig) är den som låser in sig i sin egen beskrivning och ser det som ultimat sanning. Som inte accepterar att andra väljer något annat sätt att se det (asså skadefritt då jag accepterar ju inte att folk har en tro som går ut på att hata typ bögar). Och det är dessa personer mitt ursprungliga inlägg handlar om.
Tror som du säger att det det är enklare att va öppensinnad, och att fler är det, om en inte begränsar sig i att tänka och handla i enlighet med en viss tro. Känner generellt att dom länder där religionen har minst betydelse är dom där det är mest öppensinnat.
Rymden är ändå bra häftig.
Japp! Speciellt den delen som smakar hallon! 😀