Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Håll om mig…

cryingLes Misérables.

Jag såg den. Gissa vad? Jag grät. Jag grät massor. Vet ni vad mer? Jag hade helt fel om vätskebristen, det är inte den som är farlig. Jag råkar älska att gå på bio, och även om det är helt okej att gråta på bio, så är det inte ok att föra massa oväsen. Många scener i den här filmen fick det att forsa tårar ner för mina kinder, en och annan snyftning och den där sväljningen som måste göras ibland när vi gråter. När vi dock gråter så mycket att vi känner att våran nästa in- eller utandning kommer att vara högljudd, tillsammans med ett par andetag till efteråt, säger mitt sinne för hänsyn till mig att håla andan.  De andra biobesökarna har inte kommit för att höra mina förtvivlade klagorop, de vill höra filmen och musiken. Så jag höll andan… genom långa bitar av den här filmen. En gång fick jag lite huvudvärk av syrebristen. Jag berättade om detta (att jag höll andan för att inte störa med gråtljud, inte huvudvärken) för en av de vänner jag var och såg den med efter att filmen var slut och hon bara klappade mig på axeln och förklarade att det hade hon nog märkt. Jag lyckades visst inte vara så diskret som jag trodde.

Så var filmen bra?

Öh, läs om första stycket igen lite mer noggrant så kanske du inte behöver fråga det. Den var helt underbar! Det finns en och annan sak som jag blev besviken på, två scener som fått lida lite av att filmen hade blivit för lång annars, och en av dem var min absoluta favoritscen från scenversionen… Det var faktiskt lite hastigt klippt lite överallt ibland. Det får mig att se fram emot en extended edition när den kommer ut i butik.

les_miserables

Men alltså, med så mycket underbart vackert drama till musik kan jag inte låta småsaker stå i vägen för det faktum att jag älskar den här filmen! Vissa hopplösa kritiker har klagat på att de inte sjunger rent, men herregud, det är det som är poängen! Ja det är en musikal, men inte en sångtävling (som alla andra musikaler försöker se ut som)! Karaktärerna framför inte sina sånger, de lever dem! De tar inte alla toner perfekt, ibland skär sig en ton för att karaktären är så ledsen att det går inte att fortsätta, de lever musiken, de framför den inte.

Till och med jag var lite orolig för till exempel Russel Crowes röst, som inte passar sådan här musikstil egentligen, men vadå? Inspektör Javert går inte runt och försöker imponera på folk med sin fina baryton, nej du, han gör bara sitt jobb och sin plikt, inget annat trams! Sång är inte ett sätt att imponera på, det är hur folk uttrycker sig i den här världen.

Och om inte Anne Hathaway får en Oscar för sin rollprestation kan hela filmbranschen lika gärna lägga ner. Det är sant! Varför ens ha en oscarsgala om inte Ann Hataways helt perfekta skådespel ska få ett pris?

miserableJag vill vill vill berätta alla detaljer för er men jag vill inte förstöra filmen för er genom att avslöja något. Se den bara. Se den. Annars jävlar.

Mitt ansikte är stelt.. det är täckt med massa torkade tårar. Fan vad jag har planerat det här dåligt… Jag älskar ju starka känslor, det gör jag, men sorg är ju ändå sorg och min empati som hjälper mig bli karaktärerna jag ser framför mig och känna deras förtvivlan gör faktiskt lite ont också. Att skriva om det nu gör ju saken ännu mer färsk, lagom såhär till läggdags. Nu sitter jag här helt dundersorgsen och det finns ingen här som kan trösta mig.

Kram… någon?

 

8 svar till Håll om mig…

  1. Måste höra av mig till min kompis så vi kan se den snart. Så du säger alltså att ta med näsdukar är lite av ett måste. Fast så
    Mycket får jag inte gråta, för då kan jag inte skylla på torr luft i salongen ;).

    Hur mycket håller du med denna recension? http://konstpretton.se/2013/01/17/les-miserables-rysningar-och-tarar-i-adaption-av-schizofren-publikfavorit/ rent generellt så är det mitt go to place för filmrecensioner.

    Och kram på dig.

    • Jag håller inte med kritiken av filmen i den recensionen. Jag har lite kritik men den är helt annan. Att filmen skulle ha ett religiöst tema är inget att klaga på, den försöker inte övertala någon att bli religiös, den har helt enkelt karaktärer som är religiösa och de yttrar det på olika sätt, Biskopen som vill att Gud’s ord ska hjälpa folket, Valjean som lever för att göra bot Gud’s ögon och Javert som stolt ser sig själv som Gud’s ordningshållare som utan nåd ser till att de syndiga straffas. Religionen blir här vacker symbolik, filmen hade varit sämre utan den. Tro mig, jag hade varit den första att lyncha filmen om jag trodde den hade ett religiöst agenda, fråga bara Hannah.
      Och att den skulle sakna tyngd. Näe! Vi får se människans lidande, våra lägsta stunder och våra högsta stunder, vi får se snälla människor och elaka människor som i slutändan, onda som goda, ändå är människor.

      Mitt största klagomål är dock att Eponines personliga hstoria tappar mycket kraft eftersom den blev nedprioriterad. Scenversionen får mig att storgråta under sången ”A Little Fall of Rain” men under filmen var den knappt hälften så effektfull. Men allt annat var ju underbart! ^^

      *kraaam*

Vad har du på hjärtat?

CommentLuv badge