banner2

Egen skitig matta

By Purris | 17 April, 2013 | 4 Comments
hmpfFinns det krigande folk som inte vill vinna för att de älskar krig och en seger skulle innebära fred? Finns det folk som älskar att argumentera så mycket att de undviker att ens försöka komma överens? Ja. Egentligen visste jag detta redan, “det finns troll på båda sidor” och allt det där, men jag antar att eftersom jag inte upplevt det från min sida kunde jag avnjuta en trevlig illusion att de inte fanns. Jag skrev en kommentar på en mansaktivistisk blogg häromdagen ( inget krigiskt, jag har inget emot att sådana bloggar finns, tvärtom ) och vissa svar var väl ok men det blev en hel del av det gamla vanliga; “Aha! Du anser alltså att (total förvrängning av vad som sagts för att kunna måla upp en halmgubbe att argumentera emot)“. Det är så tröttsamt, det känns inte ens värt att svara. Alla har väl licens att göra en och annan missuppfattning då och då men den licensen vill jag dra in hos folk som gång på gång missar poängen och ersätter den med en annan poäng som de tycker det är lätt att argumentera emot, för de kan väl inte vara så jävla korkade att de verkligen fattar allting fel hela tiden? Det måste ju vara medvetet. Väl? Varför är den sidan så? Så jävla bångstyrig! Såna är ju inte vi… eller? Det kom upp en tråd i en Facebookgrupp jag är med i, om en man som inte ville bli pappa men kvinnan som blev gravid ville bli mor och då hade mannen inget val. Det är en svår fråga definitivt, en kvinna kan ju göra abort om hon vill, eller alternativt lämna bort barnet för adoption när mannen i fråga inte har någon valmöjlighet alls utan får sin frihet helt och hållet lagd i kvinnans händer. Det är klart det är ett krångligt problem, det går ju liksom inte att tvinga en kvinna till att göra abort eller lämna bort sitt barn, och juridiska aborter kan bli svåra att implementera av ekonomiska skäl. Jag vet inte hur det ska lösas, eller om det kan lösas, det kan ju hända att det system vi har nu är det “minst dåliga“. whoaHur som helst tycker jag det minsta vi kan begära är att männen som drabbas ska slippa kallas dumma, korkade och oansvariga, och få höra att de får skylla sig själva och om de inte vill ha barn så måste de faktiskt sluta knulla. Vad fan kom allt det här ifrån? Ska mannen behöva höra allt det här bara för att han skulle vilja ha den frihet som vi alla tycker en kvinna borde kunna ta för givet? Är det verkligen okej att vi i genusmaffian helt plötsligt börjar kopiera abortmotståndarnas kränkningar mot kvinnor helt jävla verbatim och använda dem mot män? Nej, det är faktiskt inte okej. Hur det ska lösas är ni helt fria att spekulera inom men vakta käften för fan, jag trodde att vi var bättre än så! Inte nog med detta, avsiktliga missförstånd visade också upp sig; folk som inte tyckte männen skulle kränkas blev anklagade för att vilja införa tvångsaborter, precis sån galla som de värsta antifeministerna brukar spy ur sig! sadvectorJag blir ledsen. Jag är fortfarande stolt medlem av genusmaffian men min illusion av hur jävla awesome vi är har krossats och min entusiasm har dämpats. Hur kan vi prata om jämställdhet ena dagen och sedan vilja behandla män på ett sätt som vi har fördömt när det gäller behandling av kvinnor? Vad kan vi göra? Jag blir bara ledsen. Kram.

Det heter inte Bokio

By Purris | 13 April, 2013 | 12 Comments

skeptiskJag var i Bokia häromdagen, och se så hjälpsamma de har varit! De har varit väldigt tydliga med att markera vilken del av butiken som tjejer ska gå till! Det syns ju kart och tydligt se bara på allt rosa och alla modell/prinsessa-märken!

Verkligen jättesnällt av dem att se till att påminna alla stackars små flickor om att de är fickor, annars kanske de hade blivit förvirrade och skaffat sig personligheter! Hemska tanke! Mycket effektiv flickhörna, Bokia, jag kände att håret försökte fläta sig i två flätor och jag fick en näst intill oemotståndlig lust att hoppa hage bara genom att gå nära! Blondinbella skulle bli stolt över er!

Kram!

paaaankbooks

Planet Steubenville

By Purris | 10 April, 2013 | 0 Comments

cryingJag har egentligen massor av saker på hjärtat jag skulle vilja få ut men jag orkar inte skriva. Jag läste en artikel på Aftonbladet, sen en annan artikel, sen en annan ( den sista är på Danska, men nätet kan ju översätta ). Jag chattade sedan med Hannah om andra liknande saker.

Det var inte länge sedan jag fördömde Steubenville för att vara en hemsk omoralisk skithåla full med våldtäkt men det verkar som om min dom varit orättvis. Hela planeten är tydligen en skithåla full med våldtäkt och vidriga kräk som tycker att det ska vara så, och att det är kul och rätt att jävlas med våldtäktsoffer.

Jag orkar inte.

Kram

Man/Kvinno-problem?

By Purris | 8 April, 2013 | 0 Comments

explainJag hinner inte skriva ett inlägg idag men det finns en viss Moralfjant som har skrivit ett fint inlägg som jag tycker ni ska läsa! Jag säger ju ofta att, även om jag ser mig själv som en medlem av genusmaffian med feministiskt inriktning så vill jag faktiskt att alla genusbesvär ska få uppmärksamhet, inte bara kvinnoämnen. Jag kanske har varit lite för mycket snack och för lite verkstad i den frågan, med många kvinnoämnen och få mansämnen. Därför skickar jag er att läsa det här inlägget; det förklarar klart och tydligt hur våldtäktskulturen, som oftast pratas som som ett problem för kvinnor, faktiskt påverkar män på ett negativt sätt också. Så ni ser? Män/Kvinno-problem.. Same shit, let’s fight it!

Kvinnor och män, börja kämpa tillsammans!

Kram!

Min vilda hjärna

By Purris | 8 April, 2013 | 0 Comments

giggleDet här är egentligen inte relevant för någon, utom er som ville lära känna mig bättre… Och några sådana finns det säkert ibland er, mina fina läsare. Det är nämligen så att Hannah äntligen har sett Les Misérables och jag blev så himla glad över det! Det är jättekul att dela saker jag älskar med vänner jag älskar och the more the merrier liksom! Hon tyckte naturligtvis också att den var sorglig, och rapporterar att även hon grät floder, så till den grad att hon råkade andas in sina egna tårar och få ett hostanfall. Jag blir så lycklig!wut

Men vänta lite nu… Jag blir lycklig över att en av mina närmaste vänner gråter så förtvivlat att hon nästan får andnöd! Vad är jag för en person egentligen? Hur kan jag bli lycklig över sådant, jag vill ju att mina vänner ska vara glada alltid, men nu är jag helt “Gråter du floder? Jihoo, då blir jag glad!” Är jag en helt genomrutten ond skurk som vill se hela världen ledsen? Den tanken blir ju jag ledsen av!

cryingJag är ond. Ond ond ond. Jag förtjänar inte att ha sådana vänner om jag bara ska bli glad över deras olycka. Dumma dumma mig! Jag borde låsa in mig själv och se till att varningar går ut om hur hemsk jag är!

shySen inser jag ju faktiskt att det jag känner inte är riktigt samma sak som att gotta sig i någons olycka, vi har båda avnjutit en bit vacker kultur och rörts till tårar, det handlar inte om att vilja såra varandra utan att dela saker vi tycker är fina. Denna insikt ändrar dock inte på att min hjärna har en vana att gå i de banor jag beskrivit ovan. Vad tror ni? Är jag normal eller konstig? Upplever ni liknande tankegångar när ni granskar er själva? Min hjärna gillar att leka med absurda saker ibland, på både gott och ont. Sån är jag liksom. Lite tokig, lite dum i huvudet, men smart ändå. Och mysig!

Kram!

Commander Purre Shepard

By Purris | 4 April, 2013 | 10 Comments

giggleHär kommer den! Artikeln som jag varit nervös för att skriva! Vissa av er kommer säkert rycka på axlarna och undra vad som var poängen med all ångest och jag måste medge att ämnet har något av en begränsad målgrupp. Jag hoppas dock att även om du inte är en person som spelar TV-spel eller datorspel, så kan du i alla fall uppskatta det jag kommer att skriva om.

Jag spelade lite datorspel i min ungdom, men det var en hobby som rann ut i sanden efter ett tag och mitt intresse för det började bli mer eller mindre begränsat till nostalgi. Det vill säga innan jag upptäckte Biowares episka rollspelstrilogi Mass Effect!

Jag skulle kunna skriva om hur engagerande det är att kunna välja vad din karaktär ska säga, och att dessa val påverkar hur andra karaktärer upplever dig, och att karaktärerna är så välskrivna och interaktiva att jag upplevde mina vänner i spelet som riktiga vänner. Jag skulle kunna skriva om den episka och storslagna berättelsen som utspelas, den kreativa och uppfinningsrika science-fictionvärlden som målas upp, eller de svåra och tunga valen jag tvingades att göra som skulle påverka både berättelsen och de karaktärerna jag bryr mig om men inget av detta är vad som fick mig att vilja skriva den här artikeln. Den äran går till två personer; Commander Jane Shepard och kvinnan som spelade henne, Jennifer Hale.

janeshepardDet är inte helt nytt med spel som låter spelaren välja kön på sin karaktär, även om det oftast är den manliga parten som drivs i marknadsföringen, så var också fallet här i de första två spelen. Vi fick veta att vi kunde spela John Shepard, eftersom kvinnliga gamers är så få, och de som finns kan ju lika gärna spela med manliga karaktärer, det är ju inte som tabun att be män spela kvinnor, gud nej! Mass Effect är dock lite annorlunda här. De försökte vara banbrytande med sitt genussmarta koncept och var inte emot att gå ännu längre allteftersom de insåg nya steg de kunde ta. När tredje spelet skulle släppas fick faktiskt Jane sina egna affischer och trailers, nu var spelvärlden äntligen redo för en kvinnlig rymdhjälte! ( Samus Aran räknas inte, för många tror fortfarande att det är en man. )

Jane Shepard är en krigshjälte i framtiden, och Bioware ville måla upp en värld där kön och sexuell läggning inte betyder ett smack, för de har kommit överens om att det är den framtiden vi är på väg mot. Världen kommer göra framsteg och tolerans är det enda som kan segra i långa loppet. Jag gick in i spelvärlden som kvinnlig soldat och steg i graderna, och inga andra karaktärer var chockade över att jag som kvinna kunde göra ett sådant jobb och få titel därefter. Likväl generaler som civila, intellektuella forskare som testosteronfyllda muskelknuttar visade mig respekt för mina bedrifter och aldrig kom ämnet kön upp, utom en gång, som var del av av storyn. Det finns en ras med rymdvarelser som heter Krogan, som har ett mycket misogynt samhälle, delvis för att de varit tvungna till det på grund av en genetisk sjukdom som var ett resultat av biologisk krigföring för hundratals år sedan. Denna obotliga sjukdom gör deras honor extremt infertila och därför måste de hanteras som fortplantningsobjekt för artens överlevnad. De måste forskas på, testas och utsättas för fortplantningsexperiment, och de få som kan få barn måste ingå i väl planerade fortplantningsprogram, det vill säga, ingen frihet alls. Manliga Kroganer är ofta desperata och aggressiva över hur deras art tvingas att leva och detta leder dem till att verka chauvinistiska.  I tredje spelet får vi som spelare dock chansen att bota denna sjukdom, vi får umgås med en kvinnlig Krogan, iklädd något som kan liknas vid en utsmyckad Burka, och jag som spelade den kvinnliga Shepard fick höra från henne att hon inspirerats av vår art. Hon var inte emot sin behandling då hon visste att hennes uppoffring var nödvändig för artens överlevnad men nu när sjukdomen kunde botas så väljer hon att ha mänskligheten, eller den del av mänskligheten hon upplevt i mitt sällskap – en militär styrka som värdesätter kvinnliga soldater lika mycket som manliga, och där en kvinna kan få en roll med så mycket ansvar som Shepard har på sina axlar, som förebild för det nya samhälle hon tänker bygga ihop med sin make, som sedan första spelet varit min goda vän ( det går att spela annorlunda men så var det för mig ) och visat mig stor respekt trots att han haft en manér som skulle kunna tolkas som misogyn.

kroganJag tror Kroganerna representerar oss människor idag. En art som tvingas till ett ojämställt samhälle på grund av osynliga krafter, för dem; en genetisk sjukdom, för oss; sociala strukturer. Människorna i spelet representerar vad vi kommer att bli i framtiden, bara vi håller ut och fortsätter göra framsteg. Det hela blev så fint, och jag undrar hur samma scen skulle upplevas av någon som spelade som John Shepard. ( bild: kvinnlig Krogan till vänster, manlig till höger. )

Okej, nog med bakgrund. Nu till allvaret. Commander Jane Shepard kan som sagt spelas av spelaren på olika sätt, men hur du än spelar henne så är hon stark och resolut, manuset får henne att kännas helt naturlig och Jennifer Hales rollprestation ger henne en sådan intensitet att hon blir äkta. Hon och hennes ideal blir påtagliga och inspirerande, och som spelare blev jag henne och upplevde alla känslor och förhållanden som spelet tar en igenom. Det var en kraftfull upplevelse, och att Bioware satsat så hårt på att främja jämställdhet är ju bara helt fantastiskt!

garrusRedan i första spelet kunde kvinnliga karaktärer spelas som homosexuella, och ingen i spelet påpekade något konstigt med det. Det är dock i tredje spelet allting kommer till ytan, då skeppet har en öppet homosexuell skyttelpilot som behandlas precis som vilken annan sorts karaktär som helst, och om du är en trevlig kommendör kan han till och med berätta för dig om den tragedi som dödade hans pojkvän, han kan söka stöd hos dig, och om du spelar en man kan ni faktiskt till och med bli ihop – allt detta helt utan att någon karaktär gör minsta fnysning över ett homosexuellt par i militären, för det är så framtiden är. Öppen och tolerant. Till och med förhållanden mellan olika rymdarter är helt okej. ( Bild ovan: Sötnosen Garrus Vakarian som var rymdvarelsepojken som vann min Shepards hjärta.)

jennifer-haleOch nu till Jennifer Hale. Det är nämligen hon som jag lider av idoldyrkan för. Förutom en rollprestation som jag tycker är oscarsvärdig, trots att de inte ger sådana priser till spel. Hon har helt enkelt blivit en symbol för de framsteg som spelet vill uppmuntra. Hon berättade i en intervju om brev hon har fått från homosexuella unga kvinnor, som fått sitt självförtroende stärkt av att spela Jane Shepard och på så sätt vågat komma ut och leva det liv de vill leva. Det är inte heller bara kvinnor som spelar Jane snarare än John, många män uppger stolt att de föredrar att spela den kvinnliga hjälten, vissa påstår att det är för att Jennifer Hale gör ett så mycket bättre jobb än sin manliga kollega, andra säger att det är skönt med en stark kvinnlig hjälte som omväxling, jag kan ju inte annat än att hålla med om båda dessa ståndpunkter. Det är inte så att den manliga Shepard är urdålig, han är väl ganska bra, kvinnliga Shepard är dock fenomenal och det kan han inte riktigt tävla med. Det är dock resultatet som är intressant, kontrasten mellan ett par år sedan och nu;

sulkyFörr var det tabu att en man kunde spela en kvinnlig karaktär i ett spel, men kvinnor fick gott anpassa sig till att spela manliga karaktärer, det var ju inget konstigt alls. En man vill spela en manlig hjälte, eftersom han är en man, kvinnliga hjältar funkar ju inte, alla visste ju att tjejer var sämre än killar och att tjejer ska få spela en manlig hjälte, det är ju bara en uppgradering. Till och med Tomb Raider, där spelaren tvingades att spela Lara Croft, en kvinnlig hjälte, var industrin tvungen att vinkla det så att; nej, nej, du ÄR inte Lara Croft, du använder din spelkontroll för att rädda henne genom att få henne att göra rätt rörelser så hon överlever!

Suck!

Men nu ska jag inte sura, för Bioware har skapat en ny ribba, en ny stjärna att sikta på, en ny framtid att springa emot, en framtid där kön eller sexuell läggning inte har ett enda jävla dyft att göra med en människas värde eller potential! Bioware skapade karaktären och Jennifer Hale gav henne liv, och jag kan inte understryka nog med hur mycket intensivitet hon gav henne liv! Och förutom allt detta så drev hon faktiskt på processen som ledde till att marknadsföringen började inkludera den kvinnliga huvudrollen i reklamen för spelet. Någon beundrare på youtube hade klippt om trailern till ett av de tidigare spelen och gjort så att den handlade om Jane snarare än John, Jennifer Hale fick syn på detta och uppmuntrade till mer sådant för att visa för producenterna att världen faktiskt är redo för det nu! Se här på en av de trailers som tredje spelet marknadsfördes med. Lägg märke till smeknamnet Femshep ( female Shepard ) vilket har blivit något som folk gillar att kalla henne, jag gillar inte ordet eftersom det antyder att John är den riktiga Shepard och Jane är den där andra, tjejversionen. För mig är Jane Shepard en egen person, inte en tjejvariant av någon annan så jag vill inte använda namnet Femshep. Jennifer Hale har dock accepterat titeln så jag ska inte gnälla för mycket över det.

chriimmmevector2inbwshineJag börjar inse att den här artikeln hyllar Bioware mer än jag planerade, och Jennifer Hale mindre än jag förutsåg, men det kanske inte är mer än rätt. Jennifer Hale kommer jag fortfarande hålla som idol men jag kan ju inte neka till att allt detta var en bedrift som lyckats genom teamwork. Alla förtjänar ära för den. Även om Jennifer Hale förtjänar det lite mer.

Vill ni veta mer om henne ( ni kan ju  i och för sig googla ) så kan jag rekommendera den här intervjunRob Paulsens podcast, en annan röstskådespelare ni kanske känner igen! Jag rekommenderar faktiskt hans podcast också, han är en mycket trevlig man som älskar välgörenhet, och hans intervjuer är snarare inspelningar av trevliga samtal han har med sina underbara kollegor. Nog om detta, tillbaks till Mass Effect!

Som ni kanske förstår har Mass Effect betytt en hel del för mig. Jag tycker verkligen ni borde prova det, i alla fall en stund. Även om ni inte vill det hoppas jag att min åtminstone väckt lite intresse och gett upphov till några tänkvärda tankar i ämnet vare sig du bryr dig om spel eller inte. Om inte annat så har du fått veta mer om mig i och med att jag fått ventilera lite om något jag tycker mycket om.

Nu är sagan dock över, och det har satts punkt för Jane Shepards äventyr. Bioware kommer att fortsätta producera spel i den världen med andra berättelser och andra karaktärer och det är ju bra. Fortsätt bygga på den denna underbara grund, men jag är faktiskt lite ledsen över att vi inte kommer att få se mera Shepard. Det var så underbart kul att vara henne, jag vill inte sluta! Vet ni vad? Jag kan ju faktiskt vägra att sluta, det är ju tre långa spel med massor av  extramaterial! Jag kan fortsätta spela dem! Det tänker jag faktiskt göra också. Precis nu. Dessutom passar jag så jävla bra i Jane Shepards rustning! Eller hur?

Kram!

Jag Återuppstår

By Purris | 2 April, 2013 | 4 Comments

sleepyHej alla fina läsare. Jag har varit tyst ett tag men jag har faktiskt en ursäkt! Jag har varit sjuk, och har därför lidit av energibrist. Okej då, dålig ursäkt, jag var bara sjuk i ett par dagar men jag har ursäkter för de andra dagarna också, även om de ursäkterna är lite pinsamma. Innan sjukdomen sköt jag upp mitt nästa inlägg för jag ville och hoppades att min saga skulle läsas av många och ville ha den överst på min sida ett tag. Lite löjligt, jag vet, men min nuvarande ursäkt är ännu mer pinsam; Jag har i ett par dagar prokrastinerat om ett inlägg jag länge velat skriva, som handlar om en person jag verkligen ser upp till men jag känner mig extremt nervös och ängslig över att min artikel om henne kanske inte blir bra nog!

Jag känner inte igen mig själv, jag har aldrig förr lidit av såhär extrem idoldyrkan, när blev jag en skrikande och hoppande beundrare? Jag var inte nervös när jag skulle visa upp en monolog för, och dömas av, Kevin Spacey ( En högt prisad skådespelare, The Usual Suspects, K-Pax ) men nu är jag skitnervös över att skriva en artikel om någon som inte ens kommer läsa den! Jag är livrädd för att den kanske inte blir tillräckligt fantastisk.

shyJag kanske fortfarande är sjuk – sjuk i huvudet. Jag pratade med Hannah och fick lite pepp så jag ska nog lyckas få klart den förr eller senare. Mer pepp är såklart tillåtet.

Pepp och kramar!

Kram!

Sagan om verkligheten

By Purris | 24 March, 2013 | 7 Comments

explainLite saker som kommit upp på sistone, inte nyheter bara nya exempel på gamla vanor och istället för att kommentera på dem i ett långt inlägg som jag först tänkte göra ska jag nu ta och försöka vara författare och skriva lite fiktion. Detta är något jag gillar att göra ibland, men det är få som läst det jag skrivit, så nu har ni en chans hur se hur bra eller dålig jag är på det!

Anders såg sig i spegeln och log. Han log inte för någon emotionell anledning, han ville bara se till att det inte fanns några onödiga fläckar på tänderna efter allt kaffe. Kaffe behövde han, han hade repeterat hela natten, vilket självklart var nödvändigt men det var ju nästa timme som krävde hans koncentration och sinnesnärvaro allra mest. Han rättade till slipsknuten nu när han ändå stod och speglade sig, han hade valt ut den med blå ränder för att den matchade skjortan och drog inte för mycket uppmärksamhet till sig. Han våndades. Verkligheten dryper verkligen av elakartad ironi. Han hade ett underbart yrke, ett som han var stolt över och brann för men i många viktiga människors åsikt var nästkommande timme den viktigaste delen av hela processen, och det var just den delen som orsakade Anders mer ångest och frustration än något annat han någonsin upplevt. hans medicinska forskning om vävnadsbortstötning hade gått väldigt bra och han var säker på att den skulle leda till förhindrandet av många onödiga dödsfall. ans teori hade testats om och om igen och visat nästan uteslutande positiva resultat så egentligen fanns det väl ingenting att oroa sig för, vem skulle inte vilja investera i ett så säkert kort som detta, både av medmänsklighet och affärssinne? Han tvingade sig att skratta lite åt sig själv. Det är klart det kommer att gå bra. Nervositeten handlade bara om hans egna blyga personlighet. Det låg helt enkelt inte i ans natur att tala inför folk. Det ska nog gå bra. Det ska nog gå bra.

 

Timmen gick och Anders presentation gick faktiskt väldigt bra. Stundtals behövde han torka bort svett från pannan och hälla upp nytt vatten i sitt glas efter att hans hals blivit torr. Han var nervös som vanligt men informationen kom fram klart och tydligt och de flesta verkade ha lyssnat, även om det hade hörts lite tissel och tassel här och där. Arbetet talade ju dessutom för sig själv, resultaten var ju självklara, nu var det bara ett moment kvar, svarandet av frågor. Anders kände ju till titt arbete väl, så det skulle ju inte bli så svårt. Ett flertal människor höll upp en hand och Anders pekade på en överviktig man i 40-års åldern som satt i blå kostym och hade en stor och välskött mustasch. Den mustaschprydde mannen ställde sig upp för att ställa sin fråga. Anders drack lite vatten i förebyggande syfte för att tydligt kunna ge svar.

 

“Som medicinsk forskare skulle jag ha förväntat mig att du kanske snarare borde fokuserat på skallighet? Den där överkammningen lurar ju ingen, du ser helt patetisk ut.” Sa den store mannen innan han förnöjt satte sig ner igen.

 

Anders harklade sig och log ynkligt och försökte se ut som om han var med på skämtet… om det nu var ett skämt. Han rörde reflexmässigt vid sin hjässa, han var inte skallig, hans överkammning skulle ju bara dölja en lite lätt hög panna. “Haha, ja, det skulle ju också vara bra, det kanske jag ska kunna kika på när vi löst problemet med misslyckade transplantationer.” Han pekade på en kvinna som var klädd i grå kostymkjol och hade håret uppsatt i en bulle.

 

“Apropå på den förra frågan…” började kvinnan och Anders kände frustrationen stiga “… så skulle jag förmoda att en man med medicinsk kännedom borde vara mer medveten om vikten av en sund kost och motion. Tror du verkligen jag skulle vilja ligga med dig när du ser ut sådär? Det är ju vidrigt!”

 

Anders stirrade förbluffat. Han såg ner på sin mage. Han var väl inte fet? Nåja, han hade väl gått upp et parkilo de senaste månaderna, men så farligt var det väl ändå inte? Han hade ju bara gått upp en storlek. “Ja… Jo, nu har ju projektet sett mycket framsteg då kan det hända att man blir mycket i labbet och dessvärre inte har lika mycket tid att gå till gymmet. Finns det någon som har någon fråga om..” För sent insåg han sitt misstag att öpnna upp ordet för hela publiken.

 

“Ja fy fan!” brast en äldre dam i klänning, som satt på sista raden, ut. “Vem skulle vilja ha en sån där svettig gris ovanpå sig i sängen?”

 

“Tro här att han har nåt att komma med!” fortsatte en ung reporter, klädd i trendiga kläder. “Finns det någon som inte blir avtänd av den där gubbiga slipsen?”

 

Anders vacklade. Hade de ens lyssnat på ett enda ord han sagt? “Nu.. nu måste jag få be att protestera…” försökte han men blev genast avbruten.

 

“Gör några miljoner sit-ups och försök igen, äckliga gubb-gris!” skrek en ung kvinna ut. “Jag skulle inte onanera till dig om du så var det sista däggdjuret på jorden!”

 

Rummet började snurra för Anders. Alla dessa ord.. de var inga skämt! Alla.. hatade honom verkligen. Det hade ingenting med hans arbete att göra, det var honom de hatade! Han var.. Ful! Ful och äcklig!

 

“Nu får ni för fan ge er!” Ropade en medelålders kvinna ut. Anders såg hoppfullt på henne och hon log mot honom. Hon fortsatte: “Vad får er att tro att han existerar enbart för ert nöje?” Anders suckade lättat. Nu skulle kanske konversationen komma tillbaka till… “Det finns faktiskt folk som tycker om män som har lite extra hull på kroppen!” avslutade hon sitt konstaterande med.

 

Anders ville sätta sig ned, men det fanns ingen stol bakom podiet. En annan kvinna instämde. “Ja, vem tusan vill ha en muskelknutte? Muskler går ju inte att greppa tag i! Det är sexigare med lite fläsk så en kan få bra fäste!” hon blinkade med ena ögat och log, nöjd med att hon tagit hans parti och gjort något gott för en stackars utsatt man. Anders kände sig inte gladare. Ingen brydde sig om hans arbete! Hans passion för att rädda liv!

 

“Fy fan vad äcklig du är! Vilket äckel vill ta tag i dallrande fett!?”

 

“Ta på dig en tupé åtminstone, jävla gubbslem!”

 

grumpyKommentarerna fortsatte. Anders mådde illa. han ville fly, men vart kunde han ta vägen? Vad var detta? Han hörde inget mer, han ville inte höra. Vissa försökte komma till hans undsättning genom att intyga att han röv faktiskt inte alls såg ut som en påse slem, och detta skulle på något sätt få honom att må bättre. Ingen var intresserad av hans arbete. Anders ville gråta, skrikande gråt i ren ilska! Ilska, och kanske förtvivlan, frustration och, ja, sorg. Vad hade hänt med världen? Eller hade han vaknat upp i fel värld? En underlig parallell värld där alla var het galna?

 

Eller så kanske han inte var Anders alls. Och detta kanske inte var en konferens. Han kanske var en kvinna som försökt uttrycka sig i ett medie där allmänheten kunde ge sin feedback.

 

… Ja den senaste meningen fick helt plötsligt denna helgalna och absurda saga att beskriva ett beteende som är helt och fullt normalt, och pågår varje dag.

 

Kul va?

Det var min saga det. Jag är på mindre glatt humör idag.
Kram!

Snabbis-söt

By Purris | 24 March, 2013 | 0 Comments

LOLSöt serietrip! Visserligen kan den tolkas som en sån där.. ja vad kan jag kalla det, en liten anekdot som en sexist kan ha som ursäkt för sin övriga sexism, men den är så söt att jag tänker se den på ett annat sätt.

 

 

 

Hihihi, ät den kakan, Slick, du har förtjänat den! ( Inte för att du ropade ut sexisten, utan för att du blev så stolt över att ha gjort det. ) Läs den serien! ( Bilden är en länk ) Rolig, söt och har väldig ofta genussmart innehåll.

Kram!

Natten som försvann

By Purris | 21 March, 2013 | 3 Comments

sleepyIdag är jag trött. Jag har saker att göra men kommer dra mig fram genom dem som en zombie idag. Varför? För att fick inspiration till en grej igår och kunde inte sluta pilla med det förrän natten var slut. Och så har ni mig idag som en vandrande… ja.. ehmm.. något som är trött och vandrar. Jag ser att tröttheten påverkar mitt ordförråd. Intressant. Nåja, nu vill du säkert veta vad jag gjorde hela natten? Det är nämligen så att som du kanske vet är jag galen i rollspel, och spelar ibland sådana på dator. Nu är det naturligtvis inte samma sak, men det är kul att spela onlinespel med vänner. Det onlinespel jag spelar just nu, och har många aktiva karaktärer i, heter Star Wars: the Old Republic. Som ni kanske listat ut från namnet utseplar sig detta spel i samma universum som en drös populära filmer.

Efter att jag skrivit mitt inlägg om Bechdeltestet och sedan spelat lite SW:tOR kom jag att tänka på att det självklara faktum att Star Wars är ett varumärke som misslyckats miserabelt med bechdeltestet och behöver lite fler kvinnliga karaktärer – något som jag ju har till förfogande! Du kanske inte är en van spelare, så jag borde nog förklara att i ett MMORPG ( ett rollspel som spelas över nätet med massiva antal mot/medspelare ) skapar folk sina egna karaktärer, med egna stilar utseenden och bakgrunder. Jag bestämde mig för att världen behöver en filmaffisch i stil med Star Wars-filmerna, fast med en annan genusdynamik! Alla mina karaktärer anmälde sig frivilliga, och en hel natt senare, får jag be att presentera en Bechdelvänlig version av Star Wars! ( klicka på bilden för en större version )

 

bechdelstarwarswithpurreliten

Star Wars:

( undertitel saknas, förslag? )

 

Karaktärer i bilden:

Första raden från vänster:
Major Tope Terra: soldat i republiken
Eysen, Hemlig imperial agent
Andra raden från vänster:
Miantra, Jedi Sage*
Lord Cavash, Sith Marodeur**
Tredje raden från vänster:
Löjtnant Zoruba,  soldat i republiken
Thu’raiki Kitaraion, smugglare
Major Tope Terra (igen)
Varrex, Sith Assassin
Lord Cavash (igen)

 

*=En Jedi Sage är lite som magiker+riddare om det varit medeltidsfantasy )

( **=Sith är som Jedi, fast tvärtom, de värdesätter makt och ilska )

 

lerVad tycker ni? Har jag intressanta karaktärer? Skulle ni vilja se en film med en sådan rolllista? Det skulle jag! Nu är jag helt snurrig, har problem med formateringen i detta inlägg, jag antar för att jag får acceptera konsekvenserna av för lite sömn, men vet ni vad? Jag blev så nöjd med bilden att jag är stolt i alla fall. Nu ska jag gå ut på promenad i solen, men först, lite nyheter:

Saker folk har googlat och på så vis hittat till min blogg:

1: “Kram på norska”

2: “var är våldtäkt lagligt?”

3: “genusmaffian”

4: “bög reklam”

Vilken är bäst? Jag gillar ettan och trean!

Kram!

 

EDIT: Jag har gjort en ny version av planschen med ännu en karaktär, prisjägaren Charii, som faktiskt var min allra första karaktär! Klicka här för att se den!

Kram igen!