Ska vi inte ta och lägga ner det här med religiösa auktoriteter? Vad är poängen? Påven, som tidigare skyddat pedofilpräster och skickat dem till en helt ny barnaskara att jobba med, har gått ut och sagt att i sitt jultal “griftemål mellan homosexuella är ett hot mot rättvisan och världsfreden.”
Han går vidare och säger att homosexuella par som adopterar barn är en direkt attack mot riktiga familjer med mor far och barn. Attack.
Jaså du, gubbe lilla? Fortsätt du skydda pedofiler, bekämpa kondomanvändning i AIDS-härjade länder och, som nu, uppmuntra hatbrott mot homosexuella, vad fan tror du inte du är ett hot mot? (min spellchecker ville seriöst ändra hatbrott till hattbrott för övrigt)
Förresten, varför är homosexualitet ok mellan präster och körpojkar? Ursäkten du gav för ett tag sedan “Förr i tiden var det ju ingen stor grej.” gjorde inte saken bättre heller.
Om Vatikanstaten kunde acceptera evolutionen så kan ni faktiskt acceptera homosexualitet också.
Någon som tror att galna kristna idéer inte gör någon skada? Se här;
Todd Akin, självaste “Kvinnor kan inte bli gravida genom våldtäkt, deras kroppar har ett sätt att stänga av hela den grejjen.” håller nu på att försöka få igenom en lag för att kontra att “Don’t ask don’t tell” togs bort (så att nu får homosexuella vara med i armén utan att vara lagligt tvingade att ljuga om sin läggning). Todd påstår att de stackars kristna soldaterna är under attack och måste få mobba homosexuella eftersom deras religion säger att ska göra det.
En. Lag. Som. Skyddar. Kristnas. Rätt. Att. Mobba. Homosexuella.
Det är slut nu, religion är över, packa ihop era kyrkor och åk hem. Ni suger! Såhär får det faktiskt inte gå till!
Det här inlägget har bakgrundsmusik, men jag ville inte lägga den i början, om ni lyssnar när ni läser kan ni ju missa den subtila och genomtänkta texten. Här kommer den;
PS. <3<3<3 Tim Minchin (Hannah: Han med rufsiga dreads och kayal)
Ännu en undergång överlevd.
Vad ska vi göra nu då? Livet fortsätter som vanligt och trots att de flesta förmodligen aldrig trodde att världen skulle gå under så finns det inga konsekvenser för de som trodde det. De går vidare med livet precis som alla andra, nästan som om de inte just haft en traumatisk upplevelse av kommande undergång. Det är nästan som om det är en lek, för alla, även de som tror, speciellt för de som tror!
Jag hade tänkt att skriva ett inlägg att alla dessa undergångar som inte händer är en klapp på ryggen till ateister, skeptiker och fria tänkare världen över, eftersom de om och om visar att sagan var fel och verkligheten hade rätt. Men det slog mig när jag tänkte på det… Även de troende kan ju knappast tro på riktigt att det skulle hända, det skulle ju bli mycket mer panik och tårar i sådana fall. Den tanken gick vidare och jag insåg att nästan hela världen rollspelar! Religiösa och vidskepliga människor, hur hårt de än tror att de tror, spelar bara en karaktär i ett spel som började vid mycket låg ålder. Vi ser det när folk som James Randi motbevisar övernaturliga krafter hos, visserligen vissa som är lurendrejare, men också några som faktiskt tror sig tro att de har krafter. Reaktionen brukar vara lite pinsamt erkännande snarare än total chock över att få sin verklighetsbild krossad.
Vi ser tecken på rollspel överallt, helvetet till exempel. Tänk efter, om du verkligen trodde att det fanns ett helvete, och att hamna där innebar evig tortyr bortom vad vi kan föreställa oss.. alltså.. evig. Den värsta smärtan du kan tänka dig och ännu mer, som efter en hel dag bara har börjat, efter ett år fortfarande ligger i startgroparna, 1000 år längre fram fortfarande har oändligheten framför sig och 1000 000 000 år längre fram, fortfarande bara ligger i startgroparna, det finns inget hopp alls av att någonsin slippa torteras. Och där hamnar du om du tror på fel sagofigur eller accepterar bögar. Om du verkligen trodde att det var så, skulle du inte leva i total rädsla och panik-artat lydnad i hela livet, och samtidigt desperat försökt omvända det stackars folket omkring för att de ska slippa denna ohyggliga existens? Jag menar, dagens missionärer går på sin höjd runt och dricker te med folk och pratar om vilken trevlig kis han dendära Jesus är. Om du är kristen och tror att jag är på väg till helvetet och du inte gör allt du kan för att rädda mig, vad är du för slags människa? Vad för typ av person kan sitta och dricka te och säga “Du kommer att brinna i helvetet.” och sedan ta ett bett av en kaka? Antingen är personen världens sjukaste psykopat som helt saknar empati eller känslor eller så vet hen innerst inne att det egentligen bara är en lek.
Sen har vi ju himlen. Världens bästa ställe, som också varar i evighet, men där du aldrig kan bli uttråkad. Varför blir kristna ledsna när en kristen dör? De kommer ju till himlen! Varför har de säkerhetsbälten på sig? Varför tar de medicin (ok alla gör inte det, men anledningen är lite annorlunda) Om läkaren säger att du kommer att dö är det liksom, grattis, du är snart i himmelen! Jag menar varje dag har ju en risk för frestelse och det skulle ju kunna orsaka att du senare nekas en plats i himlen, så bättre nu än senare!
Sen har vi ju barn. Jag är ingen förälder, men jag kan tänka mig att om jag hade barn skulle tanken på himmel och helvete vara urläskig. Barn kommer automatiskt till himmelen, men så fort de växt upp så riskerar de att falla. Se dig omkring i världen, nästan alla människor kommer att hamna i helvetet enligt bibelns räkning, så dina barn har rätt kassa odds där. Det enda sättet som skulle försäkra dina barn en plats i himmelen så att de slipper evig jävla tortyr skulle vara att dö unga.
Tänk tillbaka på det där med helvetet igen. Risken att dina barn hamnar där. Att få uthärda evig tortyr, men om de dör unga, så får de evig njutning. Det är ett läskigt dilemma, ett som kristna I STORT SETT ALDRIG ENS FUNDERAR ÖVER. Vatten under bron, ingen fara.
Ursäkta mig, men vad i helvete? Den enda förklaringen måste ju vara att allting bara är en lek. Så kan ju folk inte resonera annars! Och då vill jag fråga;
Vad hän allt skitsnack om rollspelare? Om nästan hela världens befolkning spelar rollspel 24 timmar om dygnet, hur har folk mage att se ner på folk som ärligt möts ibland och spelar rollspel för att det är kul?
Nu får världen ta och skärpa sig!
God jul, gott nytt år och glad Apokalypsdag!
Nu är det snart julafton! Jag börjar faktiskt få ett nytt sinne för jul… När jag var liten var det ju världens bästa grej att se fram emot vilka presenter tomten skulle komma med! Fjärilar i magen och komprimerad energi som ligger och bubblar, redo att komma ut i explosiva glädjetjut! Sedan blev julen lite jobbig.. Nu var det min tur att köpa julklappar. Till släkten, föräldrarna, syskonen och syster-döttrarna… Plånboken mår inte bra i December… Och hela tiden var jag orolig att mina presenter inte skulle duga.
Men nu har något hänt. Jag börjar känna samma barnsliga bubbliga, instängda energi som bara väntar på att få explodera i lycka, dock inte på samma sätt som förr.. Jag vet nu att mina julklappar är bra. Jag har bra information om vad familjen ville ha och vad de behöver, med en gnutta kreativitet och lite gammalmodig kapitalism har jag fixat ihop ett helt gäng inslagna vinnarpaket! Min sprängfärdiga förväntan handlar numera om att få se folk när de öppnar julklapparna! Hihihi! Det ska bli så roooligt!
Jag önskar eder alla en fröjde för jul, och jag hoppas ni har samma glädje av den som jag! Hur känns det för er alla? Bra saker på gång? Har ni juleglädjen under kontroll? Jag vill se kommentarer nu, låt oss diskutera det här och dela med oss av våra upplevelser vad det gäller den kommande högtiden!
God jul!
Ja, nydagslöfte. Nu kanske inte det är så långt till nyår men varför skulle jag behöva vänta på ett nytt år innan jag lovar något?
Jag har varit dum, en del av problemet, och det kanske är negativt självsmicker men det känns som om jag orsakat skada också. Min nya fina blogg har mest haft negativa inlägg som beskriver saker som gör mig arg och förtvivlad över hur det går med världen, till och med i det enda inlägget som handlade om något jag tycker om fick förtvivlan en huvudroll. Nu senast nämnde jag Hannah som förebild, att hon alltid ser det goda i människor, en egenskap som jag nästan hela mitt liv har sett i mig själv och varit stolt över, en egenskap jag sett dvindla bort hos mig själv men fortfarande var stark hos Hannah. Nu kanske det var ett sammanträffande, ett resultat av en serie tråkiga händelser i världen och publika uppvisande av fruktansvärt beteende, på båda sidor av viktiga argument, men Hannah uttryckte nyligen förtvivlan över situationen också, och verkar kämpa med att fortsätta se det goda i människor, och att deras dåliga egenskaper beror på att de mår dåligt och, fåfäng som jag är, fick timingen mig att känna mig lite ansvarig.
Jag menade inte att måla upp Hannah som världens frälsare, det ansvaret delar vi alla lika på. Jag ville inte lägga press på henne, det var bara menat som komplimang. Så, mitt nydagslöfte är detta; Jag lovar att sluta enbart fokusera på negativa händelser och situationer i min blogg. Åtminstone en gång per bloggvecka aka jag skriva om något som är underbart och kul, gärna oftare! Ni vet? trevliga saker? Såna där saker som händer mellan de dåliga sakerna, som vi försöker ignorera för att få vara bittra så länge som möjligt? Eller talar jag bara för mig själv nu? Nåja, det är ju mitt nydagslöfte trots allt.
Tyvärr har jag en tråkig sak till att dela med er, jag såg den här videon och kände att den borde ses av många mer än vad som har sett den. Den är också knuten till en blogg, som ni kan hitta genom att klicka här.
Ni kan läsa den och se videon där, alternativt gå direkt till videon genom att klicka här.
Ja nu blev det ju ett tråkigt inlägg i alla fall, men det kanske kan bli en positiv grej om vi kan få många att se videoklippet så att det når högt nog att göra någon skillnad?
Så.. ehmm.. mitt nydagslöfte börjar… Nu!
Se fram emot mitt kommande positiva inlägg! ^^
Det verkar som om mina titlar har startad en trend av Adjektiv följt av Substantiv i en osannolik kombination. Dagens inlägg kommer inte vara trevligt, ej heller långt. Ni förstår, Hannah som driver bloggen bredvid (haha vi är nog grannar på nätet) Har utvecklat en policy som jag inte bara håller med om, utan ofta levt mitt liv efter, och det är att människor egentligen är helt okej, och om folk agerar i ondska beror det på att de har problem, de har det svårt, ont på något sätt. Rätt tillvägagångssätt är för det mesta allså omtanke och förståelse snarare än ilska besvarad med mer ilska.
Idag dock, orkar jag inte visa omtanke och jag vill inte förstå. Hannah du är typ Jesus om du orkar det, och nu menar jag mytologiska Jesus som folk tror beskrivs i bibeln, inte den som FAKTISKT beskrivs i bibeln.
Westboro Baptist church, som gjort sig kända för att protestera vid begravningar av homosexuella, särskilt om de också var soldater. Deras protester går ut på att hylla döden som har ägt rum, att det är Gud som gjort världen lite bättre genom att döda en bög. Nu är det inte bara homosexuella soldater, utan sldater i allmänhet som dött, eftersom de nu tycker att Gud dödar hejvilt för att presidenten är för snäll mot bögar, och då ska landet straffas med tragedier. De vill hylla denna Gud. De vill glädja honom med sina demonstrationer och samtidigt varna folk, de ska inte bara sluta vara bögar, de ska också sluta vara så toleranta mot bögar.
Och nu ska de gå till andra begravningar. Av barn. De barn som nyligen blev ihjälskjutna i Conneticut. Vissa så unga som 5 år. De ska marchera upp till familjerna av dessa barn och skrika att deras slakt var rätt. Gud är god och han skickade mördaren. Bokstavligt.
God sent the shooter.
Det är deras egna slogan. Hannahs princip har ännu en poäng. Jag låter min ilska springa fritt nu, jag bara måste… men jag känner också att så länge min ilska slipper gå i koppel blir den starkare. Jag blir en ondare människa om jag inte förlåter dem. Men herregud, hur i hellvete ska jag kunna förlåta dessa människor?
God sent the shooter.
EDIT:
Det finns en annan hatgrupp som ingen direkt känner igen som en bra organisation. Nu har Ku-Klux Klan gått ut och fördömts Westoborobaptisternas planer. När KKK står på rätt sida och du står på fel, då är det riktigt illa.
I slutändan verkar det nästan som om vad livet går ut på är att känna känslor. Går vi djupare och djupare in på saker som vi tycker om, i alla fall i min erfarenhet, är det till slut bara känslan som är kvar, vilket är intressant eftersom många av oss ligger i hårdträning för att bli så bra som möjligt på att ignorera känslor, eller det kanske bara var förr. Numera kanske jag till och med ångrar att jag byggt upp murar mellan mig och känslor, för mindre känslor betyder ju i så fall mindre liv.
Det är ingen tillfällighet att jag inte nämnt vilka känslor jag pratar om, det spelar nämnligen ingen roll, känslor är sköna även om vi påstår att vi inte gillar många av dem. Har du någon gång varit riktigt arg? Det handlar ju ofta om omständigheter som vi påstår att vi helst skulle ha undvikit, dock i eran ilska, hur många tillfällen får ni att lugna ner er, hur många synvinkalr skulle ni kunna prova på som skulle lugna ner er på ett ögonblick, och hur många av dessa möjligheter ignorerar ni totalt så att ni ska kunna fortsätta vara arga en stund till? Det är skönt att vara arg, det är en stark känsla och känslor är liv.
Nu har filmatiseringen av musikalversionen av Victor Hugos Les Misérables premiär i utlandet, vi i Sverige får vänta lite över en månad innan vi får se den. Jag såg den på scen i London för ett par år sedan och jag är helt och hållet förälskad i den. Nu saknar den ju inte helt och hållet roliga och trevliga stunder, den bjuder ju på en hel del leenden också, men merparten av känslor som generaras av denna berättelse gör titeln rättvisa. Vi får möta många karaktärer med olika bakgrunder och motivationer och de flesta stora karaktärerna har något att älska, till och med de som vi gärna vill älska att hata, och detta gör att det gör enormt ont att se dem uppleva så mycket lidande och förtvivlan att jag måste ifrågasätta varför jag ens vill se den här historien på bio?
Jag vill se den, jag behöver se den, att vi måste vänta en hel månad känns som ett brott mot mänskligheten trots att jag vet redan nu att det jag kommer få ut av den är tårar och förtvivlan så påtaglig att den kan orsaka fysisk smärta. Det räcker att någon nynnar ett par toner från vissa av sångerna och mina knän blir svaga, mina ögon fylls av tårar… Och jag älskar det.
Starka känslor, i vilken form som helst, är tydligen godare än glass.
Vill ni se ett smakprov så följer här ett klipp med min favoritkaraktär Eponine, då hon sjunger om sin obesvarade kärlek för Marius.
Nu ska jag gå in i duschen där tårarna inte märks.
17-åriga Savannah Dietrich i USA fick sig en överraskning ett par månader efter en fest då hon fick se bilder på sig själv i djup alkohol-sömn och med brösten i någons händer, och någon annans fingrar i sin vagina. Två killar hade tydligen tyckt att det var ett roligt spratt och sparat bilderna. Hon drar uppmärksamhet till detta och det blir rättegång, jag menar, otillåtet tillträde till någons vagina måste väl ändå räknas som ett brott?
Domaren fann de två killarna skyldiga och de dömdes till 50 timmars samhällstjänst och prat med någon form av psykolog. Det ansågs synd att förstöra dessa gossars fina anseende, de gick ju faktiskt på en kristen skola, samma skola som domaren gått, så det bestämdes att brottet skulle strykas från deras permanenta register. Så kan det gå.
Men det var ju inte färdigt där, de hade ju ett krångligt offer att sopa bort också, men det ordnades snabbt och lätt genom att ge henne tystnadsplikt, hon var alltså inte tillåten att prata med någon om det hon utsatts för, gjorde hon det så kunde hon få fängelse. Så att prata med någon om att få sitt könsorgan otillåtet penetrerat ska få ett värre straff än att otillåtet penetrera ett könsorgan.
Lyckligtvis så gav hon blanka fan i den ordern och twittrade för full hals det som hänt och inväntade arrest. I det här fallet gick det faktiskt bättre, domstolen kunde inte agera på sitt hot eftersom att de nu granskades av hela världen. Savannah blev friad från sin tystnadsplikt och pojkarna fick skärpta straff. Det var ju skönt men jag kan inte skaka den obehagliga känslan jag får av vetskapen att detta “rättsväsende” trodde de kunde komma undan med det här, så länge inte världen såg på. Det är en äcklig känsla.
Hoppas jag har något roligare att blogga om nästa gång…
Vill ni läsa mer finns det en artikel här.
Orkar du inte läsa finns det en videoversion här
.
Hejsan hoppsan! Det här är min senaste blogg och DEN HÄR gången tänker jag i alla fall försöka hålla igång den.. det gjorde jag i och för sig förut också, men nu är det annorlunda för att.. ehhmm… Byter ämne!
Vissa av er kanske känner igen mig från Hannah’s blogg där jag blir omnämnd som hennes HaXXor administratör, eftersom jag är hennes.. tja.. bloggmekaniker (eller det närmaste “mekaniker” jag någonsin kommer att komma).
Det är skoj att vara del av en sån stor och välskriven blogg, speciellt eftersom hennes åsikter ofta resonerar på ett bra sätt hos mig. Men det här är alltså MIN blogg.
Det kanske finns folk som INTE känner mig som Purre.. och det kanske kräver mer förklaring.. men det får bli lite snabbt bara.. En gång skapade Hannah en serietidningsversion av sig själv där andra folk i hennes närhet representerades i olika former, två av dem i form av två katter som serietidningsversionen av henne ägde, en av dem hette Purre och representerades av mig. Tjoho. Sen kallade hon mig det på bloggen som en internkul grej och det fastnade.. Nu när jag i stort sett heter så på bloggen kallar hon mig Purris i stället, jag antar att även mitt smeknamn behöver ett smeknamn eftersom om jag kallas så av alla i det sammanhanget så blir smeknamnet bara ett namn, helt utan smekningar, och det är ju synd.
Har ni mer frågor om mig, och vem jag är, eller om du känner mig från andra sammanhang och undrar vad tusan detta är, fråga bara, jag svarar!
Men först, lite tjöt.
Dagens irritation;
Anden i glaset.
Gud så jag stör mig!
Tydligen har SVT mottagit minst 15 klagomål på ett specifikt avsnitt av årets julkalender där en kan se barn leka anden i glaset. Anden i glaset kan vara kul, det är särskilt intressant i övernaturlig fiktion, men alla är uppenbarligen inte roade.
Tydligen är det fel att barn får se hur det går att kontakta andevärlden. Eller ja.. det verkar i och för sig bero på VILKA andar det är som kontaktas, för gudstjänster i TV är ju tydligen helt okej.
Jag blir så trött. Jag trodde vi hade en förståelse i Sverige. Om alla håller sina godnattsagor privat så kan vi leva i fred. I era egna hem och era egna huvuden får ni gärna tro på vilka sagor ni vill, men om ni ska börja försöka förbjuda aktiviteter baserat på vad era sagofigurer tycker är bra eller dåligt; var god visa bevis för påstådda faror, alternativt gå hem och håll käft.
Men ni kanske har rätt, barn kanske inte ska utsättas för obehagliga ritualer. Vi kan ju börja med en som jag har hört talas om; Det finns en aktiv kult i världen som har kanibalistiska ceremonier, de brukar samlas regelbundet och hylla sina ökengudar genom att förtära något som symboliserar människokött och dricka röd vätska som ska symbolisera människoblod, och detta får äga rum inför såväl vuxna som barn!
Visa ansvar för en trevligare samlevad, skydda era barn från kristendomen och deras människoätande nattvard.
Nu har jag gnällt färdigt. På återseende!
Purre out
- « Previous
- 1
- …
- 15
- 16
- 17