St. Purre den Heliga

Av Purris | 25 januari, 2013 | 24 Kommentarer
lerHejsan svejsan! Ser ni nåt annorlunda med min blogg idag? ^^ Japp, de där finputsningarna jag pratade om har kommit! Jag är jättenyfiken på vad ni tycker så snällasnällasnälla säg! ^^ Förutom det ska jag nog försöka att inte ramla in på sidospår, detta kan bli ett rätt så långt inlägg i alla fall, ni förstår att Moralfjant som jag bloggade om igår ville ge mig en chans att bli provocerad av henne 😉 och skrev ett inlägg om fundamentala ateister, och mitt svar hade blivit för långt för en kommentar så jag tar och skriver ett helt inlägg istället och för att alla ska förstå vad jag babblar om så får ni även se hennes inlägg här. Men besök gärna hennes inlägg på sin rätta plats också, alla bloggare behöver kärlek.
wutFundamentala ateister
Oj då… jag får visst börja redan på titeln. Jag vet faktiskt inte vad en fundamental ateist är. En ateist är någon som inte har en aktiv tro på en gud, är då en fundamental ateist någon som verkligen inte inte inte har någon tro på en gud gånger en miljon och stjärnstopp?
Mycket snack om religiösa fundamentalister nu för tiden, hur sjukt hjärntvättade och trångsynta de är. Och visst kan jag inte annat än hålla med i kritiken. Jag tycker det är oerhört knäppt att helt blint lita på nåt som står i en gammal dammig bok, särskilt när det är så tydligt att människor skadas av innehållet (typ att det sprider hat mot bögar/flator/kvinnor, ja ni fattar). Jag blir så trött på människor som säger att det är helt och fullkomligt övertygade om att deras tro är den enda rätta. Inte bara för dom själva, utan hela jävla världen måste tro på samma sak eller också är dom idioter/offer. Hur fan vet ni det liksom? Vägra fatta att ditt trosval (kalsongval hehe) kanske helt enkelt beror på att du indoktrinerats i det sen du va liten?
Den värsta och mest utbredda fundamentalismen i Sverige kommer varken från muslimer eller kristna – den kommer från ateister.
Jag blir så fruktansvärt provocerad av alla dessa människor som bestämt hävdar att vetenskap och tro inte går att kombinera. Som tror att alla icke-ateister är korkade jävla våp som måste upplysas. Så börjar karusellen Gud finns – Gud finns inte med lika korkade argument från båda sidor. BARA FATTA ATT VI INTE KAN VETA OCH NÖJ DIG MED DET (agnosticism for the win liksom). Så, end of discussion. När vi har kommit fram till det är du välkommen att välja vad du vill tro på (men fan inte predika för andra).
ponder2OK, nu börjar det verka som om du helt enkelt har träffat rötägg, som är taskiga vilken tro, eller ”lack thereof” de har. Du verkar också ha en lite skev bild av vad en ateist är. Det är sant att det finns ateister som brinner för att upplysa ”troende” men det brukar handla om syftet att bekämpa alla hemskheter som görs i religionens namn och inte om att bestämma vad folk ska tro i sina egna hem. Vetenskap och tro går att ha i samma huvud så länge det finns en ärlighet om vad tro är; En förhoppning, en önskan, ett sätt att hoppas på hur universum är utan någon form av bekräftelse eller bevis. Vetenskapen kan per definition inte acceptera existens av något som inte observerats på ett eller annat sätt. Lika korkade argument från båda sidor? Vilka argument menar du då? Jag har hört många korkade argument för att en gud skulle finnas, men det enda jag hört från ateist-sidan är ”OK, får jag se ditt bevis?”. Det känns också som om det är läge att specificera att ateism och agnosticism ej är exklusiva termer, det går att vara båda (de flesta ateister är agnostiska ateister). Det är två olika frågor som behandlas. Ateism behandlar frågan ”Tror du på Gud?” – På den här frågan går det inte att svara ”Jag vet inte.” eftersom den inte frågar om gud faktiskt finns utan om du tror på hen eller inte. Om du dock vill svara ”Jag vet inte.” i alla fall så är du ateist, alla svar på den frågan utom ”Ja.” tyder på att du är en ateist. Agnosticism  behandlar frågan ”Finns det med all säkerhet en gud eller finns det med all säkerhet ingen gud?”. Här skulle de flesta tänkande ateister dra sig för att svara nej, en person med allra minsta respekt för den vetenskapliga metoden vill helt enkelt inte svara annat än ”Jag vet inte.” på en fråga som kräver absolut säkerhet. Vetenskap måste vara redo att förändras när ny information introduceras, det handlar om att ha en uppdaterad observation av verkligheten. explainNyligen började partikelfysiker ge upp hoppet om att hitta higgs-bosonen, en subatomisk partikel som aldrig skådats, men uträkningar har visat att den måste existera för att den nuvarande uppfattningen om hur universum fungerar ska kunna stämma. Efter 50 års letande började det pratas om att de kanske inte hittat den för att den helt enkelt inte finns, och vi har haft fel om universum? Detta sa de dock inte med förtvivlan, för dem vore det lika spännande att få bevis som motbevis. Även att bli motbevisad betyder ju att du är ett steg närmare sanningen. Bara några månader efter det konstaterandet lyckades dock forskare på CERN skåda den saknade partikeln. Vad jag menar är att vetenskapen är inte bara en alternativ samling stadgar att tro på istället för religion, utan strävan att förstå mer, och den strävan har lett till allt från de mediciner som håller oss vid liv, de kläder som håller oss varma, de byggnader som håller oss torra och de raketer som kan låta en människa vandra runt på månen. Så det finns ju utan tvivel konkreta bevis för att den vetenskapliga metoden för att finna sanningar fungerar, annars hade dessa framsteg inte varit möjliga. Sen måste en forskare, som sagt, alltid vara beredd att bli motbevisad och korrigera sin uppfattning, därav är det mycket oklokt att framföra sina svar som absolut sanning, det finns alltid ett element av ”jag vet inte” inom vetenskapen. Men det behöver inte betyda att det är sunt att fylla i luckorna med vilda gissningar.
Jag är varken ateist eller religiös. Jag har utformat min egen tro (som har inslag av många olika religioner + annat) och det är så jävla skönt för då slipper jag följa en ansiktslös profets konservativa värderingar och kan välja själv och tänka kritiskt. Men faktiskt har jag inget som styrker att det jag tror på stämmer utom att jag ”känner det inom mig”. Ni extrem-ateister skrattar väl rått vid det här laget men det skiter jag i, faktiskt tycker jag synd om er trångsynta logiker. Ni får aldrig uppleva den harmoni och lycka som jag ibland får i min ”ett-med-naturen-ett-med-världen-andlighet”.
skeptNär du säger ”extrem-ateist” måste jag börja anta att du menar folk som inte alls undviker att påstå sig ha absolut sanning, och då måste jag påpeka att den skaran folk är mycket sällsynt i alla vetenskapliga kretsar, och de flesta kretsar jag har upplevt över huvet taget. Utom religiösa kretsar, där är det ganska vanligt att deras tankar inte får ifrågasättas. Men jag förstår inte vad det är vi skulle vilja skratta åt? Du har ju inte ens nämnt vad det är du tror på. Det kanske går att tycka det är synd att det inte verkar finnas någon drift att ta reda på om din tro är sann eller ej, men du säger om att du vill välja själv och tänka kritiskt och är precis avsaknaden de egenskaperna som gör att religion är oroväckande, och om det är så du tänker så är du mycket närmare att vara ateist än religiös. Du har inte ens nämnt någonstans att du tror på någon gud. Det går att vara religiös och ateist samtidigt, fråga bara buddhisterna. Det du känner inom dig kan faktiskt ha neurobilogiska förklaringar, det gör det inte mindre värdefullt, meditation är nyttigt vare sig det är en gud som lägger fairy-dust i hjärnan på dig eller om det finns en naturlig förklaring. Dessutom känner jag gott om ateister som både mediterar och tycker om att känna sig som ett med naturen; Mig själv till exempel.
Varför vill ni ens predika för mig hur fel jag har?
Jag vet inte, varför vill du predika för att vi inte kan känna harmoni utan din tro?
Min tro ger mig ingenting utom en härlig känsla av sammanhang. Varför vill ni förstöra det för mig med hånfulla blickar och uppgivna suckar? Fattar ni inte att ni bara är ett gäng uppblåsta vetenskapsfundamentalister? Har ni inte ens det ringaste tvivel om att det kanske faktiskt är ni som missat nåt, är ni verkligen så jävla naiva att ni tror att ni besitter den enda sanningen? Tror ni på fullaste allvar att ni har alla svar bara för att ni läst lite i illustrerad vetenskap? Och även om ni är helt övertygade om att ni har rätt (och låt oss säga att ni har det) – varför vill ni absolut spräcka hål på min lyckliga bubbla som enbart skänker mig glädje?
hmpfDet låter fortfarande som om du inte pratar om ateister i allmänhet utan bara rötägg, rötägg som finns i alla kulturer och trossystem. Och att döma alla som inte tror på en gud efter dessa rötägg är fruktansvärt orättvist och i precis samma anda som vissa påstår att alla muslimer är terrorister. Tack för den du. Bekämpning av religion handlar om att försöka förhindra könsstympning av barn, religionsbaserade hatbrott, förtryck av kvinnor som behöver göra abort, förtryck av kvinnor i ren allmänhet, föräldrar som vägrar låta sitt barn genomgå livsnödvändig behandling på grund av sina religiösa regler, etc. Skadar du ingen är det klart du får sitta och meditera, det gör faktiskt många av oss atiester också.
Låt mig vara ifred och meditera. För mig är det fett najs, bara acceptera det och håll käften. Eller var nyfiken. Men absolut inte hånfull.
Att förbjuda hån mot religion är jag inte med på. Det finns saker inom religion som jag är helt ok med att vara hånfull mot. Till exempel när någon bonnläpp skriker att alla bögar ska dö medan hen viftar med en bok i handen som innehåller regler, visserligen emot homosexualitet också, men dessutom massor av regler som skulle betyda dödsstraff flera gånger om för bonnläppen själv, till exempel ätandet av skaldjur, eller bärandet av kläder i mer än ett material. Den jäveln tänker jag håna skiten ur.  Dock någon som söker i sitt inre, inte dömer andra och inte skadar någon ser jag ingen anledening att håna. Jag kanske personligen tycker att slutsatserna kan behöva lite mer kött på benen, men min personliga åsikt om det styr bara mina egna handlingar, de ska inte styra andras. Uj vad långt det har blivit. Hoppas ingenting här upprörde dig. Tack för att jag fått skäl att använda så många av mina ansiktsuttryck, två av dem är det till och med premiär för här, första gången de används! (kan du se vilka?) Det hade inte hänt om jag hade försökt klämma in allt detta i en kommentar XD. Innan jag avslutar vill jag  bara dela med mig av en tanke från Neil Degrasse Tyson, min favorit-Astro-Fysiker, apropå att ateister skulle sakna under, mystik och harmoni. Kram på er alla, vare sig ni finns eller inte!

Badonkadonk & KRAM

Av Purris | 24 januari, 2013 | 12 Kommentarer

giggleAv alla synonymer och slang-ord för rumpan så måste det amerikanska Badonkadonk vara det bästa. Säg det fem gånger snabbt, jag är allvarlig, nu innan du läser vidare säg ordet badonkadonk högt och ljudligt fem gånger; det är ett jätteroligt ord!

tarasparkleJag hur funnits på twitter ett tag, men inte varit så aktiv. Det har varit för mycket som händer så fort, jag har inte kännt mig sugen på att hänga med men nu är jag tillbaka, med ett nytt konto, för mitt nya bloggarliv, jag är nu @purrestweets och såg just ett tweet från @tarastrong. Tara Strong är en röstskådespelare och sångare som bland mycket annat jobbar med Lauren Faust’s My Little Pony: Friendship is magic. Hur fantastisk den serien är får jag ta i ett annat inlägg, Tara gör i alla fall rösten till bland annat seriens centerfigur, Twilight Sparkle. hur som helst, jag följer alltså denna söta ponny på twitter och fick nyss se detta:

May i remind everypony this still exists.? xD (Videolänk) good lord, do NOT show this 2 anyone

Länken leder till videon nedan.

Jag vet inte hur seriös hon var om det där att inte visa den för någon, hon lade ju faktiskt ut länken på twitter. Det är dessutom en riktigt grym låt! Jag vill gratulera Tara Strong och hennes Badonkadonk för att ha fått mottaga en sådan eminent hyllning från sina bronys. *applåderar*

Det var en sak till jag ville säga idag. Något jag har pratat och kommenterat om på sistone, och som Moraljant just bloggade om; varför ser så många människor som är så awesome ner på sig själva hela tiden? Jag tänker dra igång projekt: K.R.A.M. (Klart Riktigt Awesome Människor, tänk vilken tur att det skulle bli en sån förkortning, det var ju inte alls planerat XD)

Jag tänker då och då slumpa fram en bloggare jag brukar läsa, och skriva lite om varför jag tycker just denna bloggare är awesome, och lite hur jag upplever personen i fråga. Det kanske bara är jag som tycker bekräftelse är mysigt men som sagt, var den människa du vill möta i världen. Det var inte exakt så citatet gick men jag blev faktist nöjd med det… Det får bli mitt citat!

Var den människa du vill möta i världen – Purre

Jag tar väl och börjar med Moralfjant eftersom hennes inlägg var vad som fick mig att ta beslutet att göra det här. Så nu ska jag beskriva hur jag upplever Moralfjant, jag kan ha fel men det är min uppfattning jag beskriver här.

micanrainbowdashMoralfjant AKA Mican är en frispråkig tjej som ogillar påträngande normer och drar sig inte för att ryta till åt någon eller något som är jävligt och kommer fram och jävlar sig. Hon har starka åsikter och bryr sig väldigt mycket om kvinnofrågor men inte så till den grad att det kommer till bekostnad av mansfrågorna. Hon bryr sig om människor helt enkelt, och detta gör att en släng av uppkäftighet blir charmigt och uppmuntrande till skillnad från irriterande och avskyvärd som det kunde ha blivit om hon bara satt på en sida och skrek åt den andra.

Nej hon är inte skrikig, men hon har en nyttig ”In Your Face”-attityd som jag ibland önskar jag hade mer av. Ja, det är ett bra ord att beskriva Mican med. Attityd. Om hon var en Ponny skulle hon vara Rainbow Dash. Hon bloggar ganska regelbundet med många korta men ändå tänkvärda inlägg, så det blir sällan en lång syssla att gå in på hennes blogg, vilket ofta kan uppskattas i ett samhälle där tid kan vara så dyrbar.

Slutsats: Mican är en helt Klart Riktigt Awesome Människa; K.R.A.M.

 

Jag tar nog två K.R.A.M i veckan. Nästa blir till Hannah Lemoine, det är ju på grund av henne som jag bloggar över huvet taget, efter det låter jag en tärning bestämma vem som ska skrivas om.

Hmmm.. två ponnyer i ett inlägg, och det handlade inte ens om My Little Pony… nåväl. Vad tycker ni om mitt initiativ?

Kram på er!

Skamlös

Av Purris | 23 januari, 2013 | 4 Kommentarer

explainNu ska det bli lite skamlös reklam. Jag var lite dum igen och kan göra lite rätt för mig. Det var så att jag läste ett kort inlägg av Moralfjant ( Länk ) som jag bestämde mig för att lägga en kort kommentar på. Jag var kommenterare nummer två. Personen innan mig hade inte kommenterat på inlägget alls utan bara gjort reklam för sin webbshop. Stackars Moralfjant, tänker jag, som har råkat ut för spam. OK för att ”spammaren” nämnt att hen kände sig dryg i och med reklamen, det ändrar ju inte att det är spam, tyckte jag och skrev en lite halvt elakt pik om att hen kunde i alla fall försökt nämna något som relaterade till inlägget hen kommenterade på.

Sedan kollade jag själv upp förövarens blogg och webbshop och fick helt plötsligt en släng sympati för henne (japp, nu visste jag att det var en tjej det handlade om, då behövs ordet hen inte mer i det här fallet). Självklart följer det att jag känner mig taskig för att ha gett henne en sådan taskig pik, även om något i mig faktiskt vill stå fast vid att spam är spam… Jag lämnade en kommentar på hennes blogg som föreslog att helt enkelt kommentera på andra bloggar i relation till det de skriver, och ha en liten reklamjingel i sin signatur. Det blir ju jättebra, då får bloggare lite fler tänkvärda kommentarer, och hennes webbshop får synas lite.

shyDet är förresten tavlor hon säljer, med kreativt presenterade visdomsord och fina eller gulliga uttalanden. Inget som jag personligen har ekonomi för men de var faktiskt fina, så jag vill nämna henne här och hoppas det kanske genererar lite kunder till henne så min tanklösa pik kan bli förlåten. Ja, jag tycker fortfarande samma sak om spam, men jag skäms över att jag lät den åsikten göra mig taskig. Jag vill inte vara taskig.

Nu behöver ni ju så klart länkar till henne också. Hennes blogginlägg som jag kommenterade på, och hennes webbshop, Belleboo,

Och här, om du läser detta inlägg, så går det ju faktiskt ann att lägga en kommentar enbart om shoppen, eftersom inlägget faktiskt handlar om det! Se vad fint det blev ordnat!

Kram!

Håll om mig…

Av Purris | 22 januari, 2013 | 8 Kommentarer

cryingLes Misérables.

Jag såg den. Gissa vad? Jag grät. Jag grät massor. Vet ni vad mer? Jag hade helt fel om vätskebristen, det är inte den som är farlig. Jag råkar älska att gå på bio, och även om det är helt okej att gråta på bio, så är det inte ok att föra massa oväsen. Många scener i den här filmen fick det att forsa tårar ner för mina kinder, en och annan snyftning och den där sväljningen som måste göras ibland när vi gråter. När vi dock gråter så mycket att vi känner att våran nästa in- eller utandning kommer att vara högljudd, tillsammans med ett par andetag till efteråt, säger mitt sinne för hänsyn till mig att håla andan.  De andra biobesökarna har inte kommit för att höra mina förtvivlade klagorop, de vill höra filmen och musiken. Så jag höll andan… genom långa bitar av den här filmen. En gång fick jag lite huvudvärk av syrebristen. Jag berättade om detta (att jag höll andan för att inte störa med gråtljud, inte huvudvärken) för en av de vänner jag var och såg den med efter att filmen var slut och hon bara klappade mig på axeln och förklarade att det hade hon nog märkt. Jag lyckades visst inte vara så diskret som jag trodde.

Så var filmen bra?

Öh, läs om första stycket igen lite mer noggrant så kanske du inte behöver fråga det. Den var helt underbar! Det finns en och annan sak som jag blev besviken på, två scener som fått lida lite av att filmen hade blivit för lång annars, och en av dem var min absoluta favoritscen från scenversionen… Det var faktiskt lite hastigt klippt lite överallt ibland. Det får mig att se fram emot en extended edition när den kommer ut i butik.

les_miserables

Men alltså, med så mycket underbart vackert drama till musik kan jag inte låta småsaker stå i vägen för det faktum att jag älskar den här filmen! Vissa hopplösa kritiker har klagat på att de inte sjunger rent, men herregud, det är det som är poängen! Ja det är en musikal, men inte en sångtävling (som alla andra musikaler försöker se ut som)! Karaktärerna framför inte sina sånger, de lever dem! De tar inte alla toner perfekt, ibland skär sig en ton för att karaktären är så ledsen att det går inte att fortsätta, de lever musiken, de framför den inte.

Till och med jag var lite orolig för till exempel Russel Crowes röst, som inte passar sådan här musikstil egentligen, men vadå? Inspektör Javert går inte runt och försöker imponera på folk med sin fina baryton, nej du, han gör bara sitt jobb och sin plikt, inget annat trams! Sång är inte ett sätt att imponera på, det är hur folk uttrycker sig i den här världen.

Och om inte Anne Hathaway får en Oscar för sin rollprestation kan hela filmbranschen lika gärna lägga ner. Det är sant! Varför ens ha en oscarsgala om inte Ann Hataways helt perfekta skådespel ska få ett pris?

miserableJag vill vill vill berätta alla detaljer för er men jag vill inte förstöra filmen för er genom att avslöja något. Se den bara. Se den. Annars jävlar.

Mitt ansikte är stelt.. det är täckt med massa torkade tårar. Fan vad jag har planerat det här dåligt… Jag älskar ju starka känslor, det gör jag, men sorg är ju ändå sorg och min empati som hjälper mig bli karaktärerna jag ser framför mig och känna deras förtvivlan gör faktiskt lite ont också. Att skriva om det nu gör ju saken ännu mer färsk, lagom såhär till läggdags. Nu sitter jag här helt dundersorgsen och det finns ingen här som kan trösta mig.

Kram… någon?

 

Vår mörka framtid nu

Av Purris | 21 januari, 2013 | 0 Kommentarer

sadvectorNu dök mitt hopp för mänskligheten ännu mer. Jag orkar inte ens vara arg nu, jag blir bara deprimerad. Jag har pratat om en mörk framtidsvision,  lagar som vissa republikaner i USA föreslagit som, även om de är för radikala för att tillämpas i ett modernt samhälle, visar hur hemskt vissa människor tänker. En av dessa lagar anser att ett embryo är en fullvärdig människa, och ett missfall som misstänkt mord. En kvinna ska alltså behöva bevisa att missfallet var oavsiktligt eller åka dit för mord. En kvinna som är några veckor gravid utan att veta om det, festar loss lite väl hårt och mister graviditeten är naturligtvis också en mördare.

Jag erkänner, jag har blåst upp risken för att detta verkligen händer för att höja chockvärdet på detta lagförslag, för det kan ju inte gå igenom i verkligheten… eller?

I en artikel, skriven av Karen McVeigh i the Guardian (länk här) skriver hon om en undersökning som mellan 1973 och 2005 identifierat 413 domar och anmälningar i 44 stater i USA som har att göra med arrest, fängslande och allmänt frihetsberövande av kvinnor baserat på graviditet. Det har visats rapporter på 250 fall till sedan dess. Båda antal tros vara underskattade.

Exakta detaljer har varierat, åtgärder har vidtagits både på kvinnor som bestämt sig för att avbryta en graviditet, kvinnor som uttryckt att de funderar på graviditet och även kvinnor som fått oavsiktligt missfall. En kvinna i Ohio blev fängslad och hållen enbart med avsikt att förhindra en abort.

Ja hur ska jag må av detta? Att den mörka framtidsvision jag gått runt och skrämt folk med har varit verklighet sedan 70-talet!?

Jag blir så deprimerad, jag vill vill vill ju vara balanserad här och också ta upp könsbaserade orättvisor som drabbar män, men såna här saker dyker ju upp hela tiden! Jag ska försöka skriva något balanserat, jag lovar.. tills dess kan jag ju återigen hänvisa er till Hannah Lemoine, den här gången en av hennes södagskrönikor på möllan.nu. Jag ska inte avslöja vad hon skriver om, men den är skriven på helt rätt sätt, jag har sett liknande argument göras på jämställdhetssidor men nästan alla skapar onödiga kopplingar till feminism, som om kvinnor är att beskyllas för problemen, eller att kvinnors problem är falska, mäns är äkta. Hannah skriver om mäns problem med förståelse och empati utan att någon nödvändigtvis måste få skulden. Precis så vill jag också kunna skriva. Det är inte bara att jag gör reklam för henne, jag tycker on är en fantastisk förebild på nätet och sådana tycker jag ska synas så mycket som möjligt! Läs hennes krönika här!

cryingNu ska jag hoppa in i duschen, göra mig fin och sedan ge mig av på bio med vänner för att äntligen få gråta mig fördärvad till Les Misérables. Så om några timmar kommer jag förmodligen lida av akut vätskebrist. Återhämtar jag mig från den snabbt nog lovar jag att ni kommer få en recension av filmen imorgon!

Kram på er!

Jubileum!

Av Purris | 20 januari, 2013 | 4 Kommentarer

whoaNämen!? Vad är nu detta!? Dra på trissor! Har jag verkligen bara bloggat på den här sajten i en månad nu? Det har faktiskt inte gått så fort.. Inte för att jag har haft tråkigt men… en månad? Jag känner mig som en etablerad bloggveteran redan. Är det ett gott eller dåligt tecken? Betyder det att jag är hängiven, arrogant, otålig? Vad är jag? Vad gör bloggen mig till? Nu är jag förvirrad.

Hur som helst är jag glad att jag bloggar, jag har fått söta kommentarer som ger mig självförtroende, Hannah säger att hon är glad att jag bloggar, och jag är glad att hon är glad att jag bloggar. Allt verkar ju gå bra.

ponder

Jag funderade på att fixa ny design men de flesta jag frågade gillade designen som den är nu så jag ska nog bara finslipa den lite, det kommer dyka upp en ny liten fin detalj inom kort, håll ögonen öppna!

Jag har också funderat lite på interaktiva saker på bloggen, men nu får jag nog lugna ner mig, sånt passar nog bättre på en blogg med tusentals läsare. Kommer jag dit någon dag så får jag tänka på det, nu är jag nöjd med att sätta kvalité framfr kvantitet med den lilla grupp underbara läsare jag har just nu. *kram*
lerSå hur verkar det? Första månaden av många, jag planerade en blogg med delvis genustema delvis saker jag har på hjärtat och allmänt skoj och trams. Vad tycker ni läsare? Vad har ni lärt er om mig? Vad ar ni inte lärt er om mig? Vem är jag, vad är jag, vem är du, vilka är vi och om Vintergatan smakar hallon, vad smakar då Andromeda som, och när galaxerna slås ihop om miljaders år,

blir det en god blandning? Svar ges i kommentarerna.

Jag ska gå och fira resten av mitt jubileum med en apelsin.

Jättestorjubileumskram!

PS. Sinfest hade en så cool seriestrip idag, jag bara måste dela den med er. Kram igen!

Misogypedemi

Av Purris | 19 januari, 2013 | 5 Kommentarer

grrrRoliga bilder sprids på internet. En bild på en kvinna på läktaren i en sportarena och ser inte helt glad ut, eller så försöker hon få loss något som fastnat mellan hennes tänder, det är svårt att avgöra eftersom bilden är på lite avstånd. Bredvid henne sitter en man som ler och blundar… eller blinkar… Framför dem går tre hejarklackstjejer förbi. Under bilden syns texten;

 

THAT LOOK

The one that says, ‘you’re dead when we get home’

 

Texten föreslår att mannen tyckte hejjarklackstjejerna var snygga och detta gjorde hans flickvän arg på honom. Det är en ganska så fri tolkning av bilden eftersom vi helt saknar kontext, vi vet inte om mannen blinkar eller blundar, vi vet inte vad de pratar om eller vad som hänt under dagen. Men visst, det är ju en teori. Ja just det, det var ju en humoristisk bild, ursäkta mig om jag kan ha glömt att skratta.

Förresten, jag har kommit på ett mantra som kan hjälpa er när ni känner som jag gjorde, ungefär som meditationens ”oohhm”. Det lyder; ”Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”

Det är lite många stavelser för ett meditationsmantra men jag behöver det. Jag behöver det för att inte falla ner i förtvivlad gråt och bli övertygad om att män som inte är misogyna är farligt sällsynta! Nu kanske ni undrar vad som fick mig på det humöret… Eller några av er kanske har gissat. Jag läste kommentarerna.

Först läste jag en lång tråd som beskrev hur idiotiska alla kvinnor är för att de inte tycker om när deras män uppskattar andra kvinnors utseende. En kommentar som fått väldigt många ”likes” förklarade att det är kvinnans ansvar att göra sig snygg nog för att få sin man att vilja ha henne över de andra. Många kommentarer höll med.

En kommentar, skriven av en kvinna (verkar det som på namnet) förklarade hur detta var orimligt, och att må dåligt av att ens partner avnjuter synen av andra individer är inte ett exklusivt kvinnligt beteende, och förhoppningsvis ska båda medlemmar i ett par kunna lita på varandra. Hon lade också till att lägga ansvaret på hennes utseende var misogynt och inte en positiv människosyn. Hon fick svar. Många förolämpningar, en del påpekade att hon var en typisk kvinna som alltid måste få det att se ut som om männen är de dåliga människorna trots att hon inte sagt något av den sorten och oppositionen om och om igen målat upp kvinnor som dåliga människor för att de är kvinnor.

En annan kommentar från en person med kvinnligt namn försökte försvara kvinnan i bilden med att en kvinna vill vara den enda för sin man, och att det gör ont om han verkar föredra andra. OK hon förespråkade myten, men hon höll i alla fall god ton. Svaren blev en uppsjö av förolämpningar och hån.

Här är också lämpligt att lägga till att så vitt jag kunde se så var alla kommentarer vid den tidpunkten, förutom de jag påpekade hade kvinnliga författare, skrivna av män.

Jag kunde inte kommentera, det var visst en tråd där jag inte var ”vän” med någon… Men… alltså…

 

angervectorGHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARG!

*pusta ut*

”Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”

”Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”

”Alla-män-är-inte-misogyna-idioter-det-finns-många-män-som-förstår-att-det-inte-går-att-döma-alla-människor-efter-sitt-kön”

 

Fy fan vad allt suger.

Men kram i alla fall.

Misonomytmyten

Av Purris | 18 januari, 2013 | 12 Kommentarer

angervectorLyckas du uttala den titeln på första försöket vinner du. Myten om myten om misogyni, det vill säga ”i Sverige finns det ingen misogyni idag”. Om du tror denna myt är sann, och samtidigt kommer på dig själv att titt som tätt yttra saker i stil med ”och förresten finns det lika mycket manshat som kvinnohat så det så!” så vill gratulera dig för att ha hittat ett samhälle utan könsbaserat hat, för om (summa kvinnohat = 0) och (summa manshat = summa kvinnohat) så är (summa könsbaserat hat = 0) också. Om du dock sedan går vidare med att kalla dig jämställdist och börjar räkna upp exempel på manshat så måste jag be dig att sluta yttra dig innan alla dina motsägelser river upp ett hål i tidsrymden och dödar oss alla. (ok förlåt mig, jag ventilerar verkliga diskussioner här för att få ut lite frustration)

Vart var jag nu? Jo just det, Misogyni finns.  Om du lyckats missa det här med Ola Gefvert så får du nu tyvärr läsa om honom här. Ola är en tyvärr en överläkare, jag säger tyvärr, eftersom han nu råkar vara ett lysande exempel på levande misogyni i Sverige, och han sitter även i en position där han skulle kunna hjälpa, eller förhindra hjälp beträffande människors fysiska och mentala hälsa och då är det ju lite tokigt om han råkar ha en enorm disrespekt för människor av det ena av de två kön vår art har.

En kvinna, som Expressen valt att kalla Nora i den här artikeln, blev för ett tag sedan våldtagen av polischefen Göran Lindberg och går sedan dess i terapi. Efter att ha begärt en kvinnlig terapeut blev hon tillsagd att hon först måste ”sköta sig” i ett halvår. Jag är inte helt säker på vad ”sköta sig” betyder, men det är väl något som våldtäktsoffer ska göra nuförtiden. (för övrigt vill min spellchecker ”rätta” ordet ”våltäktsoffer” till ”kristoffersson”, wtf, chrome? wtf?)

Frivården stod dock bakom Noras krav, men trots detta hände ingenting. Nu är Herr Ola Gefvert anmäld, bland annat för att ha kallat Nora för ”Hora”. (Men vad fan, Expressen, var ni tvungna att ge henne ett pseudonym som rimmar på Hora? I detta sammanhanget?) Frivårdsinspektören säger att Ola berättade för honom att ”…hon horade innan det här med Lindberg hände och då får man ju skylla mig själv”. När Ekot pratar med Ola säger han även det här. ”Om man har varit, bedrivit … alltså sålt sig själv redan innan eventuella andra brott så tror jag inte riktigt att det har någon stor bäring. Jag försökte få den här stackars frivårdsinspektören att på något sätt inse att det är lite orimligt det hon säger

Alltså. Jag vet inte om Nora är prostituerad eller bara en som gillar att ha sex, det kvittar; att påstå att någon förtjänar att bli våldtagen är vidrigt bortom all sans och reson!  Ola, vet du vad skillnaden är mellan att ha sex för pengar och att bli våldtagen mot sin vilja? Jo, i det andra scenariot sker det emot din jävla vilja! 

Äckliga dumma gubbjävel!

Ja, jag vet att jag förlät Laila för sitt korkade uttalande, men det här är skillnad. Det var bara ett uttalande och ingenting annat, det här är en man som står på sig för en fast åsikt, och med denna åsikt i åtanke är han aktiv i att förhindra att ett våldtäktsoffer får hjälp.

Åhhh vilken skön värld det hade varit om han var ensam i det här, tyvärr är han inte unik. Jag är glad att åsikter som dessa ses mer och mer i samhället som negativa och förkastliga, men tänk på att hans hjärna utvecklades i samma miljö som våra egna. OK inte exakt, men ni förstår vad jag menar, det kommer inte från tomma intet. Det finns folk med varierande grad av sånt här tänkande. Jag menar inte att manshat inte existerar eller är okej. Inget könsbaserat hat är okej, men den som tror Misogyni i Sverige är en myt, tänk om. Jag längtar till den dagen kommer då ni får rätt, men den är inte här än. P1 kommer sända en dokumentär om detta på Söndag 20e Januari.

Förlåt, det blev ett våldtäktsinlägg till. De kommer ju komma då och då, men det blev ju lite andra inlägg emellan. Gå och läs förra inlägget om det här blev för ledsamt.

Kram. Men inte till Ola.

Överkänslig

Av Purris | 18 januari, 2013 | 7 Kommentarer

cryingJag läste nyss en artikel om överkänslighet (länk här) och oj vad jag kände igen mig! Som jag beskrev i ett tidigare inlägg  (länk här) så jobbade jag hårt i min barndom för tvångsbedöva mina känslor men på senare tid har jag lagt den förmågan på hyllan. Det märks. Idag släpps filmen Les Misérables som jag också nämner i det inlägget, en film som är baserad på en scenmusikal som berörde mig rakt in i själen och jag vill använda den som exempel. För att inte avslöja något från filmen så ska jag användra filmens trailer här. Anne Hathaway (en Princessas dagbok, the Dark Knight Rises) visar upp en fenomenal förmåga att gestalta karaktären Fantine, då hon blir avskedad från sitt jobb och utkastat på gatan.
Om du bläddrar ner till videorutan och trycker på play så kommer du ungefär 40 sekunder in se scenen jag pratar om, och jag vill koncentrera mig på ett specifikt snabbt klipp.
Du kommer att se en dörr slås igen, sedan en klipp på en kortklippt Anne Hathaway som sjunger, klippet därpå (bara så att ni vet, mina ögon är redan fulla av tårar bara från skrivandet av detta) får vi se Fantine (för skådespelet är så bra att Ann Hathaway syns inte längre, det är Fantine som sitter där på gatan) när det som hänt sjunker in. Titta noga för det är ett snabbt klipp. Vi får se henne gå från panik, vilket är en positiv känsla i sammanhanget, panik betyder att det finns hopp, dörren kanske inte slog igen ordenligt, någon kan kanske ångra sig om jag bönfaller ordenligt, men när paniken lägger sig finns förvirring kvar.. Vad hände? Var är jag? Sedan sjunker det in, och precis is slutet på klippet som bara varar en knapp sekund får vi se total förtvivlan komma över henne, förståelsen för att den dörren som slog igen fick hennes sista hopp för att någonsin vara lycklig igen att krossas i småbitar, hennes sista hopp att ha ett betydelsefullt liv, att försörja sin lilla dotter, att någonsin kunna le igen är borta för alltid. Hon är inte död, men hennes liv är över och ingen kan förändra det.

Det gör ont att se på, eller som jag just bevisat, att ens tänka på – det droppar tårar på mitt tangentbord just nu. Och jag har inte ens sett filmen! (ok jag kan storyn för att jag sett musikalen och lyssnar på musiken rätt så ofta)

När jag läste artikeln jag nämnde ovan funderade jag allvarligt över om jag kan vara en av dessa överkänsliga människor… Ja, jag funderade verkligen över det som om det inte vore självklart. Jag passar in på inte riktigt allt, men nästan allt som beskrivs där. Jag kan nog ganska lugnt lita på den diagnosen. Nu shyinser jag också att jag kanske klantat mig. När jag beskrev hur känslor fungerar i det där inlägget så beskriver jag hur det är för ”oss alla” när jag kanske borde talat för mig själv. Hoppsan.. förlåt.

Men lovade jag er inte igår att jag skulle skriva något positivt om mig själv? Tokstollar, det har jag ju gjort! Jag älskar att vara känslig, och några vanliga egenskaper hos överkänsliga människor ska vara stark fantasi och kreativitet, två saker jag är väldigt stolt över med mig själv. För att inte tala om det jag sa i mitt tidigare inlägg jag länkade till ovan; Starka känslor är godare än glass.

Våta, tårindränkta kramar på er!

 

EDIT: Youtubeklippet ovan har fått en kommentar jag bara måste dela med er. Jag vet inte varför jag blev så glad av den, vad tycker ni?

”I’m a grown assed man,29 years old, and I serve in the United States military. I cried watching this movie.”

Självgranskning 2

Av Purris | 17 januari, 2013 | 7 Kommentarer

shyJahapp, då var vi här igen. Jag har hittat fler dumma saker med mig själv. Nu får jag lugna mig innan jag blir världens sämsta individ. Jag vet att jag har tjatat lite då och då om att folk ska kommentera, och självklart vill jag inte att folk bara ska skjuta in ett ”hej” bara för sakens skull, kommentera bara om ni kommer på en tanke eller något som ni tycker är värt att dela med mig, särskilt, men inte enbart, om det har med inlägget att göra.

Bekräftelse är fint att få. Jag säger något jag tycker är viktigt, någon håller med, någon annan vidareutvecklar, någon kanske inte håller med alls men bekräftelsen att någon tagit in min idé och svarat på den är en ganska mysig känsla. Någon har tänkt på mig. Nej nu lät jag lite väl ynklig men.. det är nog sant. Det är skönt att veta att någon hat tänkt på mig.

Där ser ni. Antalet kommentarer reflekterar vårt personliga värde. Aj då.

Och varför är jag så dum? Jo, för jag skriver och skriver och önskar mig en uppsjö med kommentarer samtidigt som antalet kommentarer som jag skänker till andra bloggare är väldigt lågt. Nu känner jag mig sådär taskig igen.

Jag är inte alltid för kändis-citat, ett bra citat ska kunna hålla trots att ingen kändis är med och gör reklam för det. Undantag görs dock nu. Gandhi sa nämligen något i stil med ”Vi måste själva vara förändringen vi vill se i världen.”

Varför skulle jag förtjäna kommentarer från alla håll om jag inte kommenterar mycket själv?

Självinsikt är bra, nu kanske jag kan bli bättre.. dock skulle det vara kul att upptäcka något positivt med mig själv också, titt som tätt. Ska försöka komma fram till något i morgon.

Se fram emot ett fåfängt inlägg, om jag lyckas med det! (hah vilken löjlig mening det blev)

Kram!