Hej hej. Jag måste skärpa mig och sluta lova vad framtida inlägg kommer att handla om. Jag tänker hålla mitt löfte att ibland varva med glada inlägg när det varit många som inte varit så glada, men ibland är det helt enkelt så mycket skräpsaker som händer! Nu fick jag reda på en riktigt äcklande sak genom en annan bloggare, så jag tänker skänka denna K.R.A.M. till henne, och länka till hennes inlägg.
Det är onödigt för mig att upprepa det när jag ändå skickar dit er, men jag kan ju säga att det handlar om en som “bekämpar patriarkatet” på ett sätt som inte alls är produktivt och ger oss alla i genusmaffian dåligt rykte! Jag kanske ska ta och vinkla det lite mer positivt, om du läser detta och tycker genusmaffian bara tar upp kvinnosaker och misogyna män, kan jag nu här tydligt uttala att detta solklara manshat är precis lika illa som kvinnohat. Så.. omvända roller, men samma åsikt. Det är det som är genus liksom. Ett brott är ett brott oavsett hur många penisar som är eller inte är inblandade.
Hon heter Aliva och det här är hennes inlägg.
Aliva är en vad jag kallar “slice of life” bloggare, en som öppnar upp sitt liv för andra att se och dela sin glädje och sorg med. Det var inte min mening att dra med sångtexter det bara hände automatiskt, det var så spontant att jag måste låta det stå kvar. Ibland, som i inlägget jag länkade till, skriver hon om tänkvärda observationer och funderingar, och ibland skriver om sina djur och sin hobby, som är fotografi. Om du är en människa som gillar djur, foto, tänkvärda funderingar eller bara vill relatera till trevliga människor är detta en bra blogg att läsa.
Jag måste erkänna att jag flummade igenom ett par inlägg när hon skrev om sin bil, besiktning osv, men det är ju se det är med slice of life, det är inte allt en relaterar till, jag har varken körkort eller bil och när sådant pratas om kan jag lika gärna försöka läsa senaste nytt i sanskrit. Jag vet att de flesta människor kan relatera till sånt mer än jag, inte ens jag kan väl förbli bilfri mycket längre till.
Det är det som är grejjen. Hon lägger ut sitt liv för dig att se och ta del av, vill du ha en vän finns hon där för dig och det är faktiskt en riktigt fin grej att skicka ut i etern. Därför är Aliva en Klart Riktigt Awesome Människa!
Jag har redan planer för morgondagens inlägg, och det är ett inte helt mys-pysigt tema men jag ska försöka lägga det på en mjuk kudde så det inte helt och hållet blir en till dos depp i veckan. Jag har redan fått nog med sådana, och det är bara Tisdag än!
Kram! 
Hejsan och förlåt mig, mina underbara läsare. Nu har jag varit tyst i ett par dagar, efter att ha lovat ett glatt inlägg och en K.R.A.M. dagen efter mitt förra inlägg. Min lördag blev fullpackad och de följande två dagarna var seg i hjärnan och allmänt bläääää, så jag orkade inte blogga. Jag får ta det glada inlägget ikväll eller i morgon, samt K.R.A:M.en.Jag har nämnligen lite bråttom just nu, och såg just något idiotiskt som jag var tvungen att dela med er.
Kommer ni ihåg Todd Akin? “Vad jag har förstått från läkare så kan kvinnor inte bli gravida av våldtäkt, deras kroppar har ett sätt att stänga av hela den grejen“. Ja just det. Han som sitter på USAs vetenskapspanel. Min blogg var ännu inte född då så jag skrev ingenting, ni får hoppa över och läsa Hannah’s inlägg om saken om ni vill utbildas om gamle Todd.
Det är sjukt konstigt att män som är emot något som har med kvinnor att göra ibland känner sig rättfärdigade att hitta på fakta. Bara… hitta på.
Det har hänt igen. En amerikansk radio-programledare vid namn Kevin Swanson, som är emot preventivmedel precis som alla andra i den kristna högern där borta, har ett jätteläskigt argument som ska få alla kvinnor att sky p-piller som pesten! Ni förstår, de läkare han har pratat med har jämfört livmodern hos kvinnor som använt p-piller med mot livmodern hos kvinnor som ej använt p-piller och sett att små små döda foster flyter runt därinne hos de som knaprar dessa onda djävulspiller.
They’re just like dead babies.
They’re on the inside of the womb.
And these wombs of women who have been on the birth control pill effectively have become graveyards for lots and lots of little babies.
Onda kvinnor, hör upp! Ni har döda små små barn i er livmoder! Er kropp har blivit en kyrkogård för små döda barn! Han har ju pratat med läkare! (eller, som jag förmodar, kristna bonnläppar på baren som har druckit lite för mycket, och kan enbart kallas doktor om de råkar ha D och R som initialer.)
Det är helt ok för kristna män att hitta på argument om kvinnor om det hjälper dem trycka ner dem. För vem behöver fakta? Vem behöver bevis? En man sa ju hur det ligger till, och vem skulle säga emot? En kvinna? PFFFF hahaha! Vad skulle en kvinna ha för trovärdighet? Eller ännu värre, en riktig doktor? Som ej är kristen!
Det är ju sanslöst. Hur tror de att de ska kunna komma undan med sånt här skräp? Som tur är blev jag inte lika arg idag, tack vare det faktum att hela grejen är så idiotisk att jag bara vill skratta. Läs, eller lyssna själva.
Förlåt mig återigen för min oannonserade tystnad, nu är jag tillbaka!
Kram!
Humör: Arg och trött. Detta inlägg får av olika anledningar bli en vidarebefodring till en annan bloggares inlägg. Delvis för att jag är trött, och får inte upprepa gårdagens misstag att vara uppe för länge, speciellt eftersom jag har saker jag måste få gjort i morgon. En annan anledning är att det inlägget gjorde mig så förbannad att jag har svårt att tänka på annat och bloggaren, som kallar sig Anny Berglin, skrev det mycket väl och mitt inlägg om samma sak skulle bara bli en upprepning, antagligen dock med fler svordomar. Jag blir så jävla förbannad när jag får se nivån på vissa människor som faktiskt existerar!
Jag är inte bara arg. Jag är ledsen också. Det gör mig illa att världen ser ut så, att människor som dem inte är en myt eller på låtsas. Jag måste försöka få till ett glatt inlägg i morgon, det är nog dags för ett nytt inslag av K.R.A.M. jag kanske till och med behöver en själv.
Kram på er. Och godnatt.
Jag borde vara i sängen. Det är massor av timmar efter läggdags. Så såg jag Åsa’s roliga inlägg med 60 frågor och jag kunde ju inte missa en chans att mista ännu mer sömn. Ja, jag är ju inte alltid jättesmart, det får jag lov att medge. Så nu får ni massor av information om mig. Men som ni vet är jag mer intresserad av vad ni får för bild av mig utifrån vad jag skriver. Så svara gärna om ni känner för att våga beskriva hur ni upplever mig, var inte rädda för att gissa fel. Den ni känner att jag är är jag helt villig att vara för er, mina vackra läsare!
Här kommer mina svar på de 60 frågorna.. Det kanske inte blir 60 svar, jag vill nog inte svara på alla. Här kommer de;
1. Hur gammal är du? Ingen kommentar. Jag sa ju att jag inte skulle svara på alla!
2. Hur gammal känner du dig? 14 ^^
3. Vad har du gjort i dag? Jag har städat, bloggat, jobbat lite, sökt jobb, tränat och spelat spel med vänner.
4. Vilken film såg du senast? Les Misérables
5. Vem ringde du senast? Ett företag där jag sökte jobb.
6. Är du besatt av någonting? Rollspel! Skådespel! Les Misérables! Sång!
7. Är du rädd för blod? Näpp!
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Hemma i mitt kök. Gula tapeter, bruna skåp, vitt kylskåp.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Olof Palme, Ingvar Karlsson, Carl Bildt, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nepps
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Hmm.. vet inte. Svart och lila kanske? Har en del rött också.
12. När vaknade du i dag? Halv elva.
13. Vilken är din favorithögtid? Midsommar!
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I min säng.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Rummet jag bodde i ett tag i London, nära Manor House. Sunkigt, trasigt, litet, med högljudda housemates som inte visste hut.
16. Hur vill du tillbringa din pension? Kreativt! Rollspel med vänner! 😀
17. Vad lyssnar du på just nu? En tickande klocka.
18. Har du någon gång brutit ett ben? Näpp! 🙂
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Ehmm.. Svårt.. Detta skiftar ju liksom.. Något gott te, honung att ha i, Klementiner, Choklad och tomater.
20. Vem är din favoritkändis? Jeniffer Hale!
21. Vad är du på för humör just nu? Övertrött. Det är så långt efter läggdags att jag snart ska gå upp. Dumma mig!
22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa och Nordamerika
23. Snarkar du? Ingen kommentar, men du kan få en arg blick.
24. Vilka yrken har du provat på? Försäljare, datagrejjare, intervjuare, marknadsföring, skådespelare, dramalärare.
25. Hur går du helst klädd? Jeans och tröja/t-shirt. Enkelt och avslappnat.
26. Vilket stjärntecken är du född i? Skytt! Pewpewpew!
27. Vilket är ditt favoritgodis? Minstrels. Finns inte i Sverige :'(
28. Vad sa du senast? God natt!
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Teater
30. Vad har du på dig just nu? Mysbyxor och Hoodie och stora tofflor.
31. Vilken är din favoritaffär? Bokhandeln.
32. Vad har du för storlek i kläder? Tigger du om en arg blick till eller? Här får du en i alla fall.
33. Vad har du i dina fickor? En hårnål. (sjukt, det hade Åsa också!)
34. Vad köpte du senast? Juice, hallonsmak.
35. Hur många gånger har du flyttat? 14.
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Två kompisar och ett rollspel (rollspelsutrustning ingår naturligtvis)
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska.
38. Senaste filmen du såg på bio? Les Miserablés.
39. Har du blivit sydd någon gång? Japp, i läppen, som litet barn.
40. Har du någon gång badat naken utomhus? Japp.
41. Vad åt du till frukost? Missade det idag.
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Det var faktiskt en underbar tid. Filmskapande, rollspelande och lajvande med goda vänner, Hannah Lemoine bland andra. *kram*
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Har inget körkort
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Mina underbara läsare lämnar så urgulliga kommentarer hos mig.
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På nattduksbordet.
46. Vad var det sista du åt? Ris med lite sås.
47. Vem är världens vackraste kvinna? Samantha Barks
48. Är du blyg? Vanligtvis inte, men ibland blir jag det… Vet inte varför.
49. Vilken var den sista konserten du var på? Jag var på en ballett, baserad på Edward Scissorhands. Det är ju nästan som en konsert.
50. Vad heter du i andra namn? Hemlis. Kalla mig Purre eller Purris.
51. Har du varit med om en bilolycka? När jag jag pytteliten. Men den var inte allvarlig.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Jag har haft massor. Nu är det väl en och annan sak, men har blivit bättre på att öppna mig.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? Yoga är kul.. Och simning.
54. Har du några husdjur? Nej. Har haft. Bortgångna.
55. Vill du gifta dig? När det är dags.
56. Var växte dina föräldrar upp? Falköping / Floby
57. Har du någon gång ringt polisen? Japp. Såg en tjej bli överfallen av 10 andra tjejer i London. Ringde polisen, och stannade kvar så jag kunde vittna om vart förövarna tagit vägen. De greps tack vare det. Jag är bra.
58. Har du svenskt ursprung? Ja.
59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Purris sa jag ju.
60. Vilka är dina största svagheter? Jag prokrastinerar som en världsmästare. Det är inget bra.
Det var mina svar det! Hoppas ni känner er utbildade inom Purrisms underbara värld!
Nu måste jag dyka i säng! Ni som kommenterar får ligga bredvid mig i tanken! Hihihi!
Godnatt och kram!
Precis när vi tröttnat på att klaga Tennessee, USA för deras “don’t say gay“-lag vilken förbjuder lärare av barn in åldrarna 5-17 att ens nämna ord förknippade med homosexualitet, eller att ens erkänna att homosexualitet faktiskt existerar, så går de och uppdaterar den här skitlagen.
Jag kan inte blogga så länge idag, jag måste faktiskt städa här hemma, men jag måste få skrika av mig lite.
Lärare i Tennessee, som har ansvar för barn i åldrarna 5-17 är numera lagligt bundna att anmärka “homosexuellt beteende” hos barnen, och rapportera allt sådant till deras föräldrar och tvinga dem till möten med en speciell kurator för att få bukt med problemet.
Så nu ska lärare få ha roliga samtal som;
Ja hej, det är Ms. Smith på Dagis, är det Mr. Roberts jag pratar med? Det gäller lille Bobby. Ja, jag har upptäckt oroväckande tendenser av att vilja välja flickleksaker och… *suck* rosa kritor. Det finns till och med dagar han verkar vilja leka med flickorna snarare än att leka krig med de andra pojkarna. Jag förstår att ni är upprörd, självklart ska vi genast ordna möte med en kurator så att lille Bobby ska kunna rättas till innan de här dumheterna får gå för långt!
Detta har varit en dramatisering av hur ett samtal kan gå till, jag har inte avlyssnat ett riktigt samtal.
För helvete, Tennessee! Vad fan är det med er? Femåriga barn med “homosexuella beteenden“? Jag blir galen!
Ni kan läsa om det här om ni orkar. Jag orkar i alla fall inte mer, jag är för arg just nu. Är det bra att städa när en är arg? Vi får väl se.
Kram för helvete. Säg till om den är för hård, det finns en risk för det just nu.
I en dialog mellan feministlutande genusanhängare och mansaktivist-lutande jämställdister finns ofta ett stort hål i kommunikationen. Fortfarande. Det handlar om ordet Patriarkat, och om konceptet är en myt eller inte.
Det är det inte.
Kram!
OK, det var väldigt frestande att avsluta inlägget där men jag ska väl förklara lite också. Jag kom att tänka på det här när jag skrev en kommentar på ett inlägg om den roliga bilden som länkats runt på facebook med en kvinna emellan två män i en soffa i något sportprogram på TV ( Länk ).
Det har inte pratats direkt om patriarkatet där men ändå saker som hör till. Alltså, folk påstår ofta att patriarkatet inte längre existerar, och syftar då på en grupp mäktiga män som smider planer på hur de ska kunna påverka samhället för att ge män mer privilegier och öka förtrycket för kvinnor. OK jag kan hålla med om att just det patriarkatet inte finns, men det är inte det patriarkatet vi pratar om! I alla fall inte jag.
Jag ska förklara vad jag menar med ordet patriarkat, och lat som jag är tänker jag börja med att klistra in min kommentar från tidigare omnämnt inlägg, och som förut låter jag stavfel och sådant vara kvar. (min kommentar svarade på en tidigare kommentar som frågade “lär vi verkligen kvinnor att sitta med benen ihop?“)
Ja oh ja, flickor får lära sig väldigt tidigt att det är fel att ta mycket plats. Jag är glad att du frågar av vilka, för svaret är intressant. Ingrodda beteenden lär vi oss på ett undermedvetet plan, och när vi vuxit upp lär vi också ut det på ett undermedvetet plan. Vem bär skulden? Jag gör det, du gör det, alla som vuxit upp i vårt samhälle gör det. Vi lär ut vad vi fick lära oss. Barn härmar oss, de gör som vi gör. Ibland provar de att bryta mot normen och då möts de, kanske inte alltid, men ofta av icke-godkännande reaktioner, dock är det våra undermedvetna reaktioner som gör det mest. Den kommunikation vi inte är helt medvetna om att vi håller på med. Vi ser förvånade eller chockade ut när en flicka beter sig som vi tycker en pojke en pojke ska bete sig, våra reaktioner säger ”nämen åh så tokigt” när en pojke beter sig som vi tycker en flicka ska bete sig.
Barnet blir indoktrinerat, precis som vi blev, och efter uppväxten känns det här beteendet helt naturligt.
Intellektuellt sett blir vi ju bättre på det här allteftersom tiden går, men våra idéer utvecklas mycket snabbare än indoktrineringen kan avvecklas, den flyttas bara en mycket liten del varje generation.
Även din drift att hitta lösningar kan nog komma till stor del hur du har programmerats som liten, och inte bara från Y-kromosomen.Men jag är intresserad; med detta i åtanke, vad för lösningar dyker upp i ditt huvud rent spontant?
(Och jag bör väl nämna att han talade om att han som man var driven att hitta lösningar på saker, därav nämnde jag det i slutet)
Denna typ av indoktrinering som jag skrev om handlar inte bara om hur pojkar och flickor ska sitta, den genomsyrar allt i våra liv, begränsar oss, säger till oss vad vi måste göra eller inte får göra, baserade på våra reproduktiva organ.
Men hallå! Det här problemet drabbar ju män lika mycket som kvinnor, om inte mer!
Ja, det har jag faktiskt aldrig sagt att det inte gör, jag vet dock inte om det där med “mer”, jag vet inte hur problemet ska kunna mätas på det sättet, men jag håller helt och hållet med om att det är ett stort problem som drabbar både män och kvinnor.
Så vad har det här att göra med patriarkat? Skulle alla män ingå i en konspiration att skapa problem för både män och kvinnor? Det är ju bara korkat!
Japp! Helt dunderkorkat, men det är inte det jag påstår. Först och främst handlar det inte om män som driver en konspiration, utan alla människor som lär ut vad de själva lärt sig, som jag skriver i min kommentar. Det är helt enkelt en struktur i våra liv som återskapar sig själv för varje generation. Vi kan förändra den lite grann, men strukturerna är fortfarande starka. Det är alltså inte männens fel, ingen behöver kallas syndabock här, vi är alla skyldiga, och bara genom att bli medvetna om det kan vi försöka få till en snabbare avveckling av dessa strukturer.
Men ordet patriarkat skyller ju på männen!
Nej, det gör det inte. Ordet patriarkat är rimligt just för att dessa strukturer i samhället placerar mannen i en mer auktoritär roll än kvinnan, kvinnan får mindre makt. Återigen, männen är inte att beskylla, de har placerats i sina roller emot sin vilja precis som kvinnorna, men det står kvar att vi fortfarande ser viktiga och mäktiga yrken som manliga yrken; Doktor, Vetenskapsman, Professor, och svaga, tjänande yrken som kvinnliga; sekreterare, sjuksköterska, städerska.
Strukturerna ger makten till män, därför är titeln Patriarkat rimlig för vårt system.
Om du inte gillar att vi kallar det så, visst, jag kan förstå att ni inte gillar ordet men när ni argumenterar ber jag er att argumentera emot det system vi pratar om inte systemets benämning.
Intressant att lägga till är faktiskt yrket lärare. Jag själv känner inte att det yrket har en könsstämpel i dag, i alla fall inte en stark sådan. Jag kan också få fram en ganska bra gissning på varför så är fallet. Jag var en gång ett barn i en skola och jag hade många olika lärare, en del var män och en del var kvinnor. Könet blev då alltså inte något som rimligen kunde kategorisera denna roll, och därför lämnades den öppen.
Är inte det värt ett försök? Introducera barnen för tanken att alla yrken kan göras av både män och kvinnor. Förbjud inte bilden av manliga poliser och kvinnliga sjuksköterskor, introducera istället historier och bilder med kvinnliga poliser och manliga sjuksköterskor, så barnen får uppleva båda i någorlunda samma mängd. Sedan kan de växa upp och välja ett yrke som de vill ha utan att behöva begränsas av helt arbiträra könsroller som inte behöver finnas.
Det här har varit ett själviskt inlägg, nästa gång jag samtalar med någon som ifrågasätter ordet patriarkat ska jag länka hen hit och slippa förklara gång på gång. Vem vet? Någon gång kanske det går in! OK, lite bitter är jag, men hur mycket jag än förklarar det här verkar ingen i slutändan känna till det!
Kram!
Det här blir nog inte ett jättelångt inlägg, jag vill bara klaga på en viss typ av argument. I genusdebatten försöker vi komma fram till hur mycket av våra könsnormativa beteenden är medfödda och hur mycket kommer från yttre påverkan. Vissa påstår att hela våra liv styrs av våra gener, andra att naturliga könsskillnader (utom de rent fysiskt reproduktiva) är helt och hållet påhittade. Det är väl ingen hemlighet att jag lutar mer åt det andra hållet än det första, även om jag antar att en och annan liten grej kan påverkas till viss del av medfödda egenskaper, dock inte på ett väldigt betydelsefullt sätt för även dessa kan lät överkommas av ens uppväxt.
Men okej, nu ska jag inte argumentera själva positionen i sig, jag vill bara ventilera min frustration över argument som Alf B. Svensson använder och alls inte är ensam om. Nämligen argumentet att könsskillnaderna är medfödda för det har vi märkt via tester på och forskning på folks hjärnor. Alltså, hjärnans uppbyggnad ser i allmänhet annorlunda ut hos män respektive kvinnor. Det må finnas män som har hjärnor som liknar en kvinnlig sådan och vice versa men det betyder visst ingenting. Författaren John Gray vill till och med mena att det bevisar att argumentet stämmer, eftersom män som beter sig kvinnligt har hjärnor som ser kvinnliga ut.
Folk har tydligen glömt det lilla faktum att våra hjärnor aldrig slutar utvecklas. Eller jo, vid vår död gör de väl det, men min poäng är att en viss typ av livsstil påverkar din hjärnas utveckling till att passa det liv du lever, så det är inte konstigt att en konstnärs hjärna ser annorlunda ut jämfört med till exempel en revisors hjärna. Om en man växer upp i ett samhälle som tycker att män ska vara på ett visst sätt så är det väl ganska sannolikt att hjärnan utvecklas åt just det hållet? Om en ung flicka blir indoktrinerad att kvinnor måste följa en viss roll, då kommer denna roll ha inverkan på hur hennes hjärna utvecklas och den kommer kommer vid vuxen ålder se ut som vad John Gray kallar en “kvinnohjärna“.
Så snälla sluta använda dessa tester på hjärnan som “bevis” för att könsskillnaderna är naturliga, ni gör ju dessa på tester på människor som växt/växer upp i just den typen av samhälle som er opposition påstår tvingar deras hjärnor att utvecklas just så! Det är ju rent idiotiskt! Det är ju som att gå ut och bryta benen på alla vänsterhänta och sedan påstå att vänsterhänta människor har en naturlig fallenhet att bryta benen!
Nu vet jag inte om jag ens har läsare från den andra sidan planket, men det var ändå skönt att få ventilera lite.
Kram!
Hoppas jag inte är för Hannah-geekig här, hon figuerar mycket i mina texter redan men det är en sak jag vill säga som, även om jag nämner Hannah igen (som förresten mår bättre nu, yaaay!) så handlar det faktiskt om mig (och om hur Hannah-geekig jag är, men jag lovar, det finns en poäng till med det). Jag kommer även göra lite mer irriterande kommentar-raggande men även det har en poäng!
OMFG! Jag avbryter skrivandet för en nyhetsuppdatering som hände medan jag skrev;
Tara Strong favoriserade ett av mina tweets! Tara Strong skrev jag om för ett par dagar sedan ( Länk ) Okej, det var ett svar på ett av hennes tweets om att rösta på henne och mitt tweet var en röst på henne, men ändå! Twilight Sparkle har klickat på något jag skrev! Hihihihi! Bäst!
Okej, tillbaka till inlägget. Eller nej, ännu ett avbrott. Hannah har just bloggat om mitt inlägg till henne ( Länk ) där hon berättar att det fick henne att le stort. KRAM! Världen är en bra plats när en Hannah kan le stort. Så har jag alltid sagt.. nej nu var faktiskt första gången, men så har jag i alla fall länge tyckt!
NU tillbaka till inlägget! Ja det var ju så att bland mycket annat av det jag skrev igår så skrev jag att Hannah gör skillnad på riktigt. Hennes brobyggande mellan de olika lägren i genusdebatten har sammanfört många människor och gjort vänner av ovänner och på så sätt lyckats få en mer konkret genusskoll att få fäste bland människor, som i sin tur sprider den vidare genom gott exempel. Detta är bara ett av de många sätt som Hannahs blogg faktiskt gör en samhällstjänst, och den där flattrknappen, som även finns på min sida, är faktiskt motiverad på hennes. Jag hycklar lite här, men som extrem låginkomsttagare så flattrar jag inte något direkt, jag skulle väldigt väldigt gärna ha råd med det men jag har inte det och jag tror att det finns ganska många i min situation. Jag menar att jag är i det läget att när det går bättre kanske jag kan flattra ut en dryg 50-lapp i månaden, och det gör ju i alla fall något. Flattra inte här, ska ni flattra, gör det hos Hannah, jag vill förtjäna det först.
Det kanske inte löser problemet som Hannah beskrev häromdagen i sitt ledsna inlägg ( länk ) men det är i alla fall något! Håller ni med om att Hannah och andra faktiskt gör samhället en god tjänst och har råd att flattra lite, gör gärna det! Jag lovar, ni blir automatiskt snyggare av att flattra! (jag säger inte att ni är fula nu, men alla kan ju bli snyggare! Det och att den motiveringen var lite på skämt).
Jag gillar att blogga och är nöjd med hur det har gått såhär långt, jag har fått urgulliga kommentarer och kramar av folk som säger att de uppskattar vad jag skriver och det är hur mysigt som helst, jag har underbara läsare… Ibland känner jag dock att jag vill vara som Hannah. Någon som “makes a differance” liksom. Jag vill komma upp en nivå och skriva saker som är viktiga. Om jag skriver ett inlägg som gör någons liv bättre än det hade varit annars så kommer jag sväva av lycka i månader!
Citatet jag myntade härom dagen…(som är en ändrad version av ett Gandhi-citat) Var den människa du vill möta i världen… Då måste jag försöka vara Hannah.
Jag har bara ett problem.. Jag vet inte hur tusan jag ska göra detta. Här kommer det där kommentarsraggandet jag varnade för förut. Vad tycker ni? Har något av mina inlägg varit inne på rätt spår? Jag gillar ju mitt K.R.A.M.-projekt, om det går långt och sprids till andra bloggar så har jag ju i alla fall gjort något som är helt awesome… Så vad säger ni, underbara läsare? Har ni några förslag? Tankar? Idéer?
Så i slutsats handlade ju faktiskt inlägget om mig, så det här har inte blivit en Hannah-fansite.. Okej inte enbart en Hannah-fansite. Tack för att ni läser mig!
Jättekram!
Idag var det road trip till Göteborg. Jag, föräldrarna, systrarna, storasysterns fyra döttrar och make, samt lillasysterns pojkvän åkte till Göteborg. Min far och storasysterns make såg på en hockeymatch och resten gick på Universeum.
I bilen lyssnade jag på musiken från Les Misérables i hörlurarna och det visar sig vara tillräckligt för att jag ska börja agera vattenspriadre. Mina resekamerater blev högst bekymrade tills de fick redapå varför jag grät, sedan skrattade de åt mig.
Vi fick klappa en rocka, se på hajjar och annat skoj, sen åt vi alla tillsammans och åkte hem. Storasysterns yngsta dotter fick lära sig att kram på norska är klem, och gick naturligtvis och erbjöd klemmar till alla som kunde vara behövande. Hur mysig kan en unge bli?
Förresten, tillbaka till Les Misérables, nu har ni haft tid att se den, någon av det måste väl ha gjort det vid det här laget? Håller ni med mig? Visst är den sorglig! Eller är det bara jag som är vek?
Jag lovade er en K.L.E.M. om Hannah innan jag.. jag menar en K.R.A.M. om Hannah innan jag börjar slumpa ut vilka jag skriver om. Det kanske visar sig vara precis rätt tid för en sådan till henne, om jag inte är alldeles för självsmickrande i att tro att det kan vara till hjälp. Jag vill göra ett försök i alla fall.
Hannah Lemoine är alltså en mycket hängiven och skicklig bloggare som berört väldigt många läsare på ett positivt sätt, bara detta är ju helt fantastiskt men för mig är hon ännu mer. Jag ska prata mer om hennes blogg Oneway Communication om en stund, men först vill jag tacka henne för något annat. Vi har en historia tillsammans bortom cyberspace, vi har varit vänner sedan långt innan bloggosfären sög upp, vi har bott ihop, festat ihop, lekt ihop, jobbat ihop, lajvat ihop, spelat rollspel ihop, och delat våra liv på många sätt i en tajt vänskapskrets. Delar av den vänskapskretsen har jag fortfarande kontakt med idag och det är jag glad över, men ingen så mycket som med Hannah. Hon blev liksom en person i mitt liv som jag helt enkelt inte får tappa kontakten med. Det skulle bara vara så katastrofalt tragiskt! Visst det är alltid tråkigt när vänner tynar bort ur ens liv men med Hannah får. det. helt. enkelt. inte. hända.
Ja, nu talar jag öppet om mina känslor och saker jag tycker är viktigt, men förr gjorde jag inte det. Känslor var ingenting jag ville ta upp, av olika anledningar, jag hade byggt upp murar som skyddade mig eftersom jag hade bara bestämt mig för att känslor skadade mig. Nu har jag gått på en psykologisk skådespelarskola i London som bland annat lär en att öpnna sig själv och sitt undermedvetna och det har hjälpt en hel del, men Hannah lyckades dock hitta någon form av lönndörr i muren redan innan det. Hon ville lyssna och visa stöd. Det var inte bara roliga saker som hände men vi kom igenom allting i ganska gott skick, och Hannah visade sig vara en person som alltid var villig att vara ett stöd. När hon frågade hur jag mådde var det ingen artighetsgrej, hon ville verkligen veta, för att hon brydde sig. På riktigt.
Nu är jag mer öppen med mina känslor som sagt, Hannah var en stor hjälp, och skolan jag gick utbildade mig nog i ämnet för att inte vara rädd för mina känslor längre. Kan ni förresten gissa hur jag fick reda på just den här skolan? Hon börjar på H.
Hoppas det inte blir för smörigt här, men Hannahs senaste blogginlägg fick mig att vilja ta upp det här, jag kan förklara hur mycket hennes bloggande har betytt för många människor men hennes blogg är en projektor till hennes hjärta så jag valde att istället förklara vad hon ar betytt för mig, och sedan kan ni ju tänka er vad det betyder för alla möjliga ute i världen som får ta del av hennes tankar, känslor och vänskap.
Det har varit en ära att få hjälpa till med den tekniska sidan på din blogg, Hannah, och det var tack vare dig jag började blogga själv, den här bloggen existerar på grund av dig! Jag, som jag är, existerar på grund av dig. Mitt liv hade varit mycket annorlunda om du inte var del av det, och jag tror inte det hade varit bättre.
Så, ska jag beskriva hennes blogg… Jag vet inte om det finns en enda läsare av min blogg som inte redan läser hennes, men hon skriver i alla fall om sitt liv, sin värld, sina tankar. Hon ser lycka och skönhet, hon ser sorg och orättvisor, och snarare än att övertala folk om hennes åsikter handlar hennes inlägg oftast om att själv kunna förstå världen och dess problem, och hjälpa andra förstå också. Det kanske är det enda som saknas, lite förståelse kanske kan lösa allting! Se bara på hennes fantastiska WTF-Projekt!
Hannah vill hjälpa alla, på riktigt. Feminister, jämställdister, dittan och dattan, hon nedvärderar ingen av dem, hon har istället valt att bygga broar, och det är beundransvärt.
Just nu verkar vara en svår tidpunkt dock. Inlägget har redan börjat bli lite väl långt, men snälla, gå till hennes blogg och visa stöd till henne. Visa stöd till någon som alltid visat stöd för mig, och med all säkerhet vill visa stöd till dig om du behöver det. Hon om någon förtjänar all kärlek i värden, så om du inte redan gjort det, gå och skänk henne en kram. För Hannah är en helt Klart Riktigt Awesome Människa.
Kram till alla, och alla kramar till Hannah!
Hannah, jag finns här om du behöver något. Ring, smsa, maila, vad som helst. Kram!
Jag ÄLSKAR det här! Det här blir ett kort inlägg, ville få ut nåt för morgondagen eftersom jag inte kommer att ha tid att skriva då, men kom inte på något att skriva om. Såg på senaste avsnittet av Supernatural i stället. Ja jag vet den serien är löjlig, två hunkiga bröder åker runt och räddar folk från monster och demoner, men tyst med er, jag gillar det! Ibland är serien läskig, ibland dramatisk, ibland helt sjukt konstig men alltid rolig. Sam & Dean Winchester vet i alla fall hur de ska underålla mig.
Detta avsnittet påminnde mig igen varför jag gillar den här serien. Den handade om Lajv. <3<3<3<3<3
Jaja, de skämtade om det, och löjlade sig med konceptet, men som alltid gjordes det med glimten i ögat.
Ett övernaturligt brott har begåtts under ett levande rollspel och bröderna måste infiltrera spelet och utreda. De har haft rollspelsavsnitt förut (som The Girl With the Dungeons & Dragons Tattoo) men det här var riktigt urkul, inte bara för att de visar något jag tycker är roligt, utan även för att bröderna i slutändan visar sig gilla lajv!
Sam & Dean delar intresse med mig, och det är awesome!
Det var allt, jag sa ju att det skulle bli ett kort inägg.
Jättelång kram, 1T20 under SMI – 5 för att bryta den innan frukost. (bonuspoäng om du fattade vad det där betyder)