Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Patriarkat? Eller?

explainI en dialog mellan feministlutande genusanhängare och mansaktivist-lutande jämställdister finns ofta ett stort hål i kommunikationen. Fortfarande. Det handlar om ordet Patriarkat, och om konceptet är en myt eller inte.

Det är det inte.

Kram!

 

 

 

 

OK, det var väldigt frestande att avsluta inlägget där men jag ska väl förklara lite också. Jag kom att tänka på det här när jag skrev en kommentar på ett inlägg om den roliga bilden som länkats runt på facebook med en kvinna emellan två män i en soffa i något sportprogram på TV ( Länk ).

Det har inte pratats direkt om patriarkatet där men ändå saker som hör till. Alltså, folk påstår ofta att patriarkatet inte längre existerar, och syftar då på en grupp mäktiga män som smider planer på hur de ska kunna påverka samhället för att ge män mer privilegier och öka förtrycket för kvinnor. OK jag kan hålla med om att just det patriarkatet inte finns, men det är inte det patriarkatet vi pratar om! I alla fall inte jag.

Jag ska förklara vad jag menar med ordet patriarkat, och lat som jag är tänker jag börja med att klistra in min kommentar från tidigare omnämnt inlägg, och som förut låter jag stavfel och sådant vara kvar. (min kommentar svarade på en tidigare kommentar som frågadelär vi verkligen kvinnor att sitta med benen ihop?”)

Ja oh ja, flickor får lära sig väldigt tidigt att det är fel att ta mycket plats. Jag är glad att du frågar av vilka, för svaret är intressant. Ingrodda beteenden lär vi oss på ett undermedvetet plan, och när vi vuxit upp lär vi också ut det på ett undermedvetet plan. Vem bär skulden? Jag gör det, du gör det, alla som vuxit upp i vårt samhälle gör det. Vi lär ut vad vi fick lära oss. Barn härmar oss, de gör som vi gör. Ibland provar de att bryta mot normen och då möts de, kanske inte alltid, men ofta av icke-godkännande reaktioner, dock är det våra undermedvetna reaktioner som gör det mest. Den kommunikation vi inte är helt medvetna om att vi håller på med. Vi ser förvånade eller chockade ut när en flicka beter sig som vi tycker en pojke en pojke ska bete sig, våra reaktioner säger ”nämen åh så tokigt” när en pojke beter sig som vi tycker en flicka ska bete sig.

Barnet blir indoktrinerat, precis som vi blev, och efter uppväxten känns det här beteendet helt naturligt.
Intellektuellt sett blir vi ju bättre på det här allteftersom tiden går, men våra idéer utvecklas mycket snabbare än indoktrineringen kan avvecklas, den flyttas bara en mycket liten del varje generation.
Även din drift att hitta lösningar kan nog komma till stor del hur du har programmerats som liten, och inte bara från Y-kromosomen.

Men jag är intresserad; med detta i åtanke, vad för lösningar dyker upp i ditt huvud rent spontant?

(Och jag bör väl nämna att han talade om att han som man var driven att hitta lösningar på saker, därav nämnde jag det i slutet)

Denna typ av indoktrinering som jag skrev om handlar inte bara om hur pojkar och flickor ska sitta, den genomsyrar allt i våra liv, begränsar oss, säger till oss vad vi måste göra eller inte får göra, baserade på våra reproduktiva organ.

Men hallå! Det här problemet drabbar ju män lika mycket som kvinnor, om inte mer!

Ja, det har jag faktiskt aldrig sagt att det inte gör, jag vet dock inte om det där med ”mer”, jag vet inte hur problemet ska kunna mätas på det sättet, men jag håller helt och hållet med om att det är ett stort problem som drabbar både män och kvinnor.

Så vad har det här att göra med patriarkat? Skulle alla män ingå i en konspiration att skapa problem för både män och kvinnor? Det är ju bara korkat!

Japp! Helt dunderkorkat, men det är inte det jag påstår. Först och främst handlar det inte om män som driver en konspiration, utan alla människor som lär ut vad de själva lärt sig, som jag skriver i min kommentar. Det är helt enkelt en struktur i våra liv som återskapar sig själv för varje generation. Vi kan förändra den lite grann, men strukturerna är fortfarande starka. Det är alltså inte männens fel, ingen behöver kallas syndabock här, vi är alla skyldiga, och bara genom att bli medvetna om det kan vi försöka få till en snabbare avveckling av dessa strukturer.

Men ordet patriarkat skyller ju på männen!

hmpfNej, det gör det inte. Ordet patriarkat är rimligt just för att dessa strukturer i samhället placerar mannen i en mer auktoritär roll än kvinnan, kvinnan får mindre makt. Återigen, männen är inte att beskylla, de har placerats i sina roller emot sin vilja precis som kvinnorna, men det står kvar att vi fortfarande ser viktiga och mäktiga yrken som manliga yrken; Doktor, Vetenskapsman, Professor, och svaga, tjänande yrken som kvinnliga; sekreterare, sjuksköterska, städerska.
Strukturerna ger makten till män, därför är titeln Patriarkat rimlig för vårt system.

Om du inte gillar att vi kallar det så, visst, jag kan förstå att ni inte gillar ordet men när ni argumenterar ber jag er att argumentera emot det system vi pratar om inte systemets benämning.

Intressant att lägga till är faktiskt yrket lärare. Jag själv känner inte att det yrket har en könsstämpel i dag, i alla fall inte en stark sådan. Jag kan också få fram en ganska bra gissning på varför så är fallet. Jag var en gång ett barn i en skola och jag hade många olika lärare, en del var män och en del var kvinnor. Könet blev då alltså inte något som rimligen kunde kategorisera denna roll, och därför lämnades den öppen.

Är inte det värt ett försök? Introducera barnen för tanken att alla yrken kan göras av både män och kvinnor. Förbjud inte bilden av manliga poliser och kvinnliga sjuksköterskor, introducera istället historier och bilder med kvinnliga poliser och manliga sjuksköterskor, så barnen får uppleva båda i någorlunda samma mängd. Sedan kan de växa upp och välja ett yrke som de vill ha utan att behöva begränsas av helt arbiträra könsroller som inte behöver finnas.

Det här har varit ett själviskt inlägg, nästa gång jag samtalar med någon som ifrågasätter ordet patriarkat ska jag länka hen hit och slippa förklara gång på gång. Vem vet? Någon gång kanske det går in! OK, lite bitter är jag, men hur mycket jag än förklarar det här verkar ingen i slutändan känna till det!

 

Kram!

39 svar till Patriarkat? Eller?

  1. Antingen har du fått ett kontaktmeddelande av mig eller så fungerar inte ditt kontaktformulär. Skicka gärna ett mail om du vill fortsätta konversationen vi hade på Ajour, som inte fick plats för ytterligare fördjupning 🙂 Min invändning på ditt senaste inlägg är att det är stor skillnad mellan konsekvensen för att man går emot staten som i slutändan leder till våld jämfört med att gå emot samhällsnormer som på sin höjd leder till ifrågasättande blickar.

    • Ojdå! Det betyder visst att mitt kontaktformulär inte fungerar!
      Då ska du ha JÄTTETACK för att du berättar det för mig, ett trasigt kontaktformulär kan jag ju inte ha!

      Jag fortsätter gärna konversationen, jag kan tänka mig göra det i dessa kommentarer, så jag börjar med att svara här. Vill du sen hellre fortsätta via email kan du maila info@purrespratstund.com eller svara direkt här.

      Jag förstår inte helt och hållet vad du menar men jag tror kontentan av det är att problemet är mycket mindre än vissa andra problem och då bör all fokus gå till det allvarliga problemet? Var det ungefär så?

      Jovisst finns det problem i världen som är värre än könsbaserade orättvisor men det behöver inte betyda att enbart de värsta problemen förtjänar att tas om hand om. Dessutom tror jag att du underskattar problem som uppkommer från en orättvis könsmaktsordning, det handlar inte bara om ifrågasättande blickar. Problemet med delad vårdnad till exempel är ju faktiskt en ganska viktig fråga, och om du går utanför Sveriges gränser dör ju kvinnor höger och vänster för att abort är alldeles för kontroversiellt. Att stora delar av befolkningen får orättvist motstånd i sitt valda yrke är ett stort problem för alla personer det drabbar, och könsrollerna har även känslomässiga och mentala resultat som ej är så önskvärda; kvinnor som känner sig som offer, får lära sig att deras åsikter och prestationer inte är lika bra som män för allt de gör är ju bara tjejsaker. Små pojkar som inte vill annat än att må bra och vara snäll får höra att de som pojkar måste växa upp och bli aggressiva och våldsamma karlar

      Kolla in Hannah Lemoine’s WTF-Projekt, där hon tar historier från sina läsare om hur de upplevt könsroller och gör seriestrippar av dem för lite fina exempel, här är två:

      http://www.onewaycommunication.co/?p=1773
      och
      http://www.onewaycommunication.co/?p=1847

      Så ja, det kanske finns värre problem runt om i världen, men könsbaserade orättvisor är faktiskt fortfarande värda att göras något åt. Tycker jag i alla fall. Titta förresten runt lite på Hannahs blogg också om du har tid, det är en väldigt fin och öppensinnig blogg!

      Ser fram emot ett svar/email, vad du än känner för.

      Kram!

  2. Jag gillar dig och din blogg, ger mig lite hopp om världen (Åsan har läst kommentarerna på kurirens artiklar om tunaskolan och gav upp lite) bra inlägg, bra referensmaterial för mig. Sidan gamlanyheter.se räddade mig lite också.

      • Jag är för tillfället för trött för att orka med att läsa samhällsdebatt, men gör det ändå, och då är jag för trött för att orka vilja vara med i den här världen efter att ha läst samhällsdebatt. Men nu ska jag ha en och en halvdag ledigt innan jag börjar jobba igen, och efter att ha jobbat tre dagar ska jag ha en dag ledigt och sen ska jag jobba i två dagar och sen ska jag vara ledig ett lite längre tag för att åka till Belfast, så snart kanske jag orkar mer igen. Sen ska jag sluta upp med sömnunderskott och varenda ledig stund upptagen. Så kommer världen snart kännas bättre igen (hoppas jag). Men din blogg tar upp viktiga saker och utan att göra mig besviken på världen. (apropå trötthet så försov jag mig imorse)

        Kram

        • Det är faktiskt väldigt väldigt hedrande.. att bli beskriven som.. ja, det låter nästan som ett ljus i mörkret eller en oas i öknen. Det ger en jättemysig känsla! Tack!
          Kram igen! Och ha det fantastiskt bra i Belfast!

    • Jaha? Det får du gärna utveckla. Jag antar att du läst detta inlägg du kommenterar på. Menar du då att min definition av patriarkat stämmer delvis, män är dock helt oskyldiga till att underhålla systemet, eller har du en helt annat definition av ordet patriarkat, och i så fall, vad är den?
      Kram!

        • Den artikeln tycker jag beskrev mobbare mer än generellt ”kvinnligt beteende”. Människor av vilket kön som helst kan se andra människaor av vilket kön som helst som rivaler, och mobbare finns det också gott om bland båda könen.
          Men om jag har förstått dig rätt så använde du länken för att beskriva vad du tycker ett patriarkat är, kan jag då sammanfatta med att säga PAtriarkat=kvinnor som mobbar andra kvinnor?

          Då kan jag inte direkt påstå att jag håller med. Mobbing är naturligtvis inget jag tycker är bra och det är ett stort problem, men det är inte samma fråga som genusfrågan.

          Skulle jag kunna få be dig förklara vilken aspekt av min definition av patriarkat du tycker är felaktig?
          Tack!

          • Dagens patriarkat är feministiska kvinnor som mobbar ickefeministiska kvinnor. Ordet patriarkat är egentligen fel men företeelsen är det närmaste vi kommer ett patriarkat i dag. Sen finns det idioter också, av båda könen, som denna veckans debatt (i alla fall de manliga idioterna) har handlat om men de har inget med något patriarkat att göra.

              • Eftersom makt inte har något med kön att göra så är könsmaktsodning ett felaktigt begrepp, De negativa effekterna av makt, som att det t.ex. korrumperar, drabbar både män och kvinnor. Begreppen patriarkat och könsmaktsordning kommer av att det historiskt sett nästan alltid har varit männen som har haft all makt. Skulle kvinnor få liknande maktpositioner i några hundra, eller tusen, år skulle det se likadant ut. Maktordning är ett bättre begrepp för både patriarkat och könsmaktsordning. Männen har, tack vare den klassiska feminismen, så gott som helt släppt sin historiska makt medan den feministiska rörelsen har tillsammans med genusindustrin skapat en maktordning där man talar om för ickefeministiska kvinnor (och män) hur fel de gör och beter sig. Att kritisera detta anses i dag vara kontroversiellt vilket automatiskt betyder att det som kritiserar är en norm. Ordet kontroversiell betyder ju ”som potentiellt strider mot politiska, samhälliga, religiösa eller kulturella normer”. De som kritiserar feminismen och genusteorierna är alltså de riktigt normkritiska i dagens samhälle.

                Angående lärare har det historiskt sett varit ett mansdomineratt yrke till för c:a 60-70 år sen. Ordet magister, en äldre benämning och tilltalstitel för en manlig lärare, kommer från latin och betyder ”lärare” eller ”mästare”. Ordet fröken betyder ”ogift kvinna” eftersom de oftast var just ogifta kvinnor som jobbade som lärare. Ordet lärarinna är en kvinnlig form av lärare. I och med de kvinnliga lärarnas ingång och de manliga lärarnas utgång har lärarlönerna också sjunkit i jämförelse med andra yrkens löner, vilket är beklagligt. En annan intressant artikel om skolan hittar du här: Eliminating feminist teacher bias erases boys’ falling grades, study finds (http://www.lifesitenews.com/news/eliminating-feminist-teacher-bias-erases-boys-falling-grades-study-finds).

                • Menar du nu att det jag skrev om inte existerar alls? Flickor växer inte alls upp i ett samhälle som visar dem att de inte är välkomna i viktiga yrken och höga positioner? Kvinnor ses inte rent allmänt som sämre än män?

                  Det du skriver om lärare är precis min poäng, det har varit mansdominerat men är det inte längre, barn som växer upp i en skolmiljö där det finns både manliga och kvinnliga lärare, och könet inte bestämmer deras status, utvecklar inte en skenbild av att något kön skulle vara sämre än det andra inom detta yrke. – När detta kan sägas om alla yrken och positioner, då kan jag hålla med om att patriarkatet kanske är borta.

                  Artikeln du länkade till verkar faktiskt lite suspekt, den målar upp en hel del feministiska halmgubbar och gör förhastade slutsatser. Å ena sidan skriver hon att på grund av ”feministiska lärarstilar” så går det sämre för pojkar, å andra sidan skriver hon att om en bortser från ”icke kognitiva” ämnen så försvinner skillnaden.

                  Att jag sedan läser att pojkar får sämre betyg i ämnen som de får bättre testresultat i tycker jag är tecken på just det patriarkat jag skrev om i mitt inlägg, trots att lärarna är statistiskt sett flest kvinnor (denna statistik ville hon inte visa dock, det räckte att säga ‘flest’). Det verkar vara ett tecken på att det förväntas mer av pojkar än av flickor, helt enkelt för att pojkar ska vara bättre enligt våra författade meningar.

                  Sedan att den artikeln är publicerad på en sida som är dedicerad till att framföra och fastställa kristna värderingar och att kyrkliga personer väldigt ofta citeras som auktoriteter i många skilda ämnen får mig att bli ytterligare skeptisk, jag vet inte ens varför jag skulle vilja läsa artiklar som har som syfte att främja en viss mytologi som verklighet. – sedan vet jag inte varför du ens länkade mig dit, det har ingenting att göra med vare sig din eller min definition av patriarkat.

                  • ”Flickor växer inte alls upp i ett samhälle som visar dem att de inte är välkomna i viktiga yrken och höga positioner?”

                    Nej! Alla människor är fria, i vissa fall är det betygen som hindrar friheten, att välja vilken utbildning de vill i Sverige. Det är känt innan man väljer utbildning vilka löner olika yrken betalar. Sen är det inte alla som vill satsa tiden som vissa viktiga yrken och speciellt höga positioner kräver.

                    ”Kvinnor ses inte rent allmänt som sämre än män?”

                    NEJ!

                    Jag är själv icke troende men det finns goda värden i kristna värderingar också. Våra samhällen skulle inte se ut som de gör utan kristendomen. Det var en artikel om skolan eftersom jag skrev om läraryrket. Jag har sedan länge varit inne på att anledningen till att pojkar lyckas sämre i skolan är för att samhället vill forma dem till feministiskt korrekta människor, en dödfödd idé redan från dagen den först tänktes. Stats- och mediefeminismen är ju dagens patriarkat.

                    • Så flickor som växer upp i en omgivning som uppmuntrar lek med dockor och köksredskap, manas att ej leka med verktyg och bilar, får se maktyrken innehavas av nästan bara män inte lider stor risk att ha en undermedveten fallenhet att hamna i just den rollen? Pojkar, däremot, tar skada av att presenteras för feministiska värderingar. Varför kan just de värderingarna påverka barnen, men inte de tidigare nämnda?

                      Kvinnor ses inte som allmän sämre än en tjej? Så att det platta slagträet i brännboll, det dåliga träet, kallas för tjejträet tror du inte påverkar oss på något sätt alls? Om en pojke kastar boll dåligt så kastar han ”som en tjej”. Om någon inte är stark nog att dricka whiskeyn ren utan blandar den med något, då dricker han ”flickdricka” och ska så klart hånas för detta. En man förväntas ofta kunna fixa elen hemma, eller rören, detta förväntas sällan av en kvinna, hur skulle hon kunna klara av det?
                      Detta är orättvist för både män och kvinnor, båda sidor kläms in i roller från start utan att ha valt själva. Vi kan senare göra andra val, men det som tvingats på oss i tidig ålder finns alltid kvar i vårt psyke och kommer alltid att påverka de val i gör, vare sig vi är medvetna om det eller ej… Med lite medvetenhet kanske du kan skifta riktning en aning i alla fall.

                    • ”… finns alltid kvar i vårt psyke …”

                      Sen är det ju upp till var och en att låta det påverka oss eller inte utan att behöva klä sig i offerkofta. Det där är ju som att resonera att en som får stryk som barn sedan förväntas att ge stryk som vuxen. Man har alltid ett val.

                      Hur påverkas handikappade? Hur påverkas vänsterhänta? Hur påverkas de med ickesvenskt utseende? Ska vi skylla på ett patriarkat då också?

                    • Du verkar inte förstå hur det undemredvetna fungerar. Det är ingrodda strukturer som lägger grunden för de personligheter vi har utvecklat. Det handlar inte om några offerkoftor eller, eller att lägga skulden på någon. Det är ett strukturellt problem som gör fria val otillgängliga för våra psyken, de flesta människor blir aldrig ens medvetna om det finns ett undermedvetet, vi tar vår upplevelse som enda tillgängliga verkligheten, och till och med när vi lärt oss att det undermedvetna finns är det svårt att göra någonting åt det. Vi låter det påverka våra egna liv och vi klämmer in det i våra barn också.
                      På sätt och håller jag då med om att det är fel att tuta in små pojkar med extremfeministiska stadgar, inte för att jag sett att detta hänt men om det händer är det ju dumt, det gör ju inget åt det undermedvetna.
                      Vad vi kan göra är två saker, som inte är extrema alls.
                      1: försök hålla koll på våra egna reaktioner och inte döma folk i onödan. Om en flicka vill bli astronaut när hon blir stor, bli upprymd med henne, visa henne att det inte alls är en dum dröm att följa! Om en pojke vill bli sjukskötare, fnys inte och säg att det ju är kvinnogöra. Håll världen öppen. Om du är skeptisk mot någons kompetens, fråga dig själv varför, har du några konkreta punkter att basera det på eller är det bara en instinktiv känsla baserad på intutade könsroller? Om det senare, då är det ditt undermedvetna som är framme och lurar dig, ignorera det och låt ditt vakna medvetande göra dina beslut.
                      2: (egentligen en förlänging av 1) Försök att minska på andelen av dessa arbiträra roller vi sprider vidare till nästa generation. Försök att inte styra barns barn av leksaker, och försök att bespara dem att bli styrda av andra i sin omgivning. Detta kan vara svårt, och förändring kommer att komma långsamt, men rosa är ingen tjejfärg, det är bara en färg. Att små pojkar ska mobbas för att deras favoritfärg har fått tjejstämpel är så tragiskt så jag vet inte vad jag ska ta mig till, då lär han sig ju att först och främst, en färg har relvans till ditt kön, och att ”kvinnliga” egenskaper är värda att mobba någon för, även om det inte finns någon anledning för egenskaperna att ens vara kvinnliga. Strykjärn och spisar kan användas av män lika mycket som kvinnor.

                      Kanske den viktiga punkten som gör att vi inte förstår varandra ligger i just det jag menar med undermedvetet. Om du känner att du inte förstår vad jag menar säg det… i så fall kanske jag borde skriva ett inlägg som förtydligar det också…

                      Får handikappade och invandrare också problem under det här systemet? Ja. Som jag förklarade i mitt inlägg är det en social struktur som drabbar ALLA inblandade ÄVEN SVENSKA MÄN, vi kallar det patriarkat för att det tenderar att dela ut mera mäktiga titlar till män och mindre mäktiga titlar till kvinnor, men det betyder inte att bara kvinnor är offer under systemet, ALLA drabbas.

                    • Mitt ganska långa svar försvann under tiden jag skrev. Svär i det tysta och lägger ner. Du har en del poänger men jag håller inte med dig i allt. Tack för pratstunden.

                    • OK, kul att vi kunde förstå varandra lite grann i slutet i alla fall. Och jag har faktiskt redan läst ett och annat av Aktivarum, riktigt bra skrivet, en del av det.
                      Tack för att du läste och kommenterade!
                      Kram!

  3. Purre, jag beundrar dig verkligen som så helhjärtat går in i diskussioner och orkar svara och förklara. Tack, du behövs!

    • O.o Jösses, beundrar? *rodnar *
      Jag behövs? Att blogga är verkligen det bästa botemedlet någonsin mot nedstämdhet, särskilt när jag har så underbart fina läsare! Tack så jättemycket!
      Stor kram!
      Du behövs också! ^^

  4. Jag instämmer inte alls i användningen av ordet patriarkat här. Patriarkat betyder fadersvälde. Det du pratar om är könsroller. Att du associerar begrepp A med begrepp B, och har teorier som hävdar samband mellan dem, innebär inte att det är rimligt att använda ordet för det ena när du menar det andra. Det medför att det är helt naturligt när du blir missförstådd. Använd vettiga ord istället, sådana ord vars betydelse du avser, inte ord som du anser har relationer till det du menar.
    Om du inte vill prata om könsroller i allmänhet, utan bara ”patriarkala könsroller”, i betydelsen sådana könsroller som verkar för att män i relativt stor utsträckning satsar på att göra karriär och därför får mer formel makt, så undrar jag om du tycker att det bara är just sådana könsroller som är problematiska, inte andra könsroller? Om du avser att diskutera könsroller i allmänhet, blir det absurt av dig att kalla det för fadersvälde.

    • Ja där håller vi väl helt enkelt inte med varandra. Könsroller i allmänhet ger det manliga mer auktoritet än det kvinnliga. Att män skulle satsa mer på karriär eller inte har ingenting med det här att göra, kvinnligt anses helt enkelt vara sämre än manligt. ”… som en kvinna” är en förolämpning, något som gjorts fel eller med svaghet. ”… som en man” är en komplimang, och syftar på något som gjorts riktigt bra. Könsrollerna genomsyrar vårt samhälle och placerar mannen överst därför anser jag att det är lämpligt att vårt samhälle har patriarkala strukturer.

      • Även om det skulle vara så att en majoritet av könsrollerna ”placerar männen överst”, skulle inte det innebära att det vore rimligt att använda ordet patriarkat som synonym till könsroller. Det finns många könsroller som definitivt inte gynnar män, könsroller som är icke-patriarkala.

        Jag skulle misstänka att du har en benägenhet att ”se” nedvärdering av kvinnor, och att tolka saker som nedvärdring av kvinnor – och är obenägen att göra tvärtom – och därigenom kommer fram till att det är det som dominerar. Du skrev t.ex.: ”Att jag sedan läser att pojkar får sämre betyg i ämnen som de får bättre testresultat i tycker jag är tecken på just det patriarkat jag skrev om i mitt inlägg, … Det verkar vara ett tecken på att det förväntas mer av pojkar än av flickor, helt enkelt för att pojkar ska vara bättre enligt våra författade meningar.”

        Jag misstänker starkt, att om skillnaden hade varit åt andra hållet, alltså att pojkarna relativt sett fått oförtjänt bra betyg, så skulle du också tolka det som bevis på patriarkat. Enligt Erik Eriksson nedan så är patriarkat ”en kultur där män premieras”, och matriarkat motsatsen. Men när flickor premieras i betygen, och därigenom uppmuntras akademiskt, och får bättre tillgång till attraktiva gymnasieskolor, alltså ett viktigt gynnande, så kallar du det patriarkat?

        Din motivering till det, utgår från att skolan har större förväntningar på pojkar än flickor, vilket jag finner ögonbrynshöjande. Flickor har högre betyg i alla ämnen utom idrott, något som lärarna knappast är helt omedvetna om; flickorna förväntas vara flitiga medan pojkarna förväntas ha antipluggkultur. I det läget hävdar du att skolan förväntar sig mer av pojkarna än av flickorna? Jag tror att det är tvärtom – flickorna gynnas för att skolan har en positiv syn på flickor.

        Som ett annat exempel, så skrev du i ett annat inlägg: ”Ken Fredette … försökte förklara för sina kvinnliga lyssnare att … de har kvinnohjärnor och har därmed inte möjligheten att rent kognitivt förstå ett sådant komplicerat koncept.”

        Den artikel du länkar till har ett ljudklipp, det han säger där är att kvinnor och män tänker OLIKA, att det finns skillnader på mans och kvinnohjärnor, med hänvisning till ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”. I klippet uttalar han sig inte om kognitiv förmåga, att kvinnor skulle varar oförmögna att förstå komplicerade koncept, han säger ingenting om att det ena könets hjärnor är bättre än det andra. Det görs mig veterligen inte heller i boken ifråga, den säger att män och kvinnor tänker olika, inte att någondera könet skulle vara bättre än det andra. (Att boken diskuterar extremerna för att illustrera vad som menas, snarare än genomsnitten av överlappande fördelningar, är inget att hänga upp sig på). Men ändå så läser du in sådan betydelse. Eller kan du hänvisa till någonting där han faktiskt hävdar att kvinnor är kognitivt oförmögna att förstå komplicerade koncept?

        Det finns många feminister som hävdar att det behövs fler kvinnor inom ditten och datten, därför att kvinnor tänker annorlunda, de har andra perspektiv, andra levda erfarenheter. Skulle du automatiskt tolka det som att sådana feminister tycker att män är kognitivt oförmögna att förstå komplicerade koncept, eller något liknande? Jag tror knappast det. Jag tror du skulle tolka det utifrån en annan referensram. Eller snarare samma referensram, som utgår från att försöka tolka saker som nedvärderande för kvinnor, vilket du inte uppfattar det som, så du reagerar inte.

        Om man är benägen att tolka det man ser som nedvärderande av kvinnor, och lägger större vikt vid sådan nedvärdering än vid nedvärdering av män, så upplever man en dominans av nedvärdering av kvinnor. Det är ju hopplöst att inte vara subjektiv, men skall man jämföra kulturens nedvärdringar av kvinnor med dito nedvärderingar av män, så måste man beakta båda könens situation och perspektiv, och göra det någorlunda likvärdigt. Jag har en synnerligen helgjuten erfarenhet av att feminismen inte på något sätt har någon ambition att ens försöka göra det, utan bara tar kvinnoperspektiv, men ändå gör anspråk på att göra en korrekt jämförelse av könens situationer.

        • Jag använder inte ordet patriarkat som synonym till könsroller. När jag pratar om patriarkat pratar jag bara om det samhällsklimat där kvinnor inte tas på allvar och ständigt räknas som sämre eller lägra än männen. Det är faktiskt inte krångligare än så.Jag påtår inte att männen enbart för fördelar från det, eller att kvinnorna enbart får nackdelar, jag syftar på det sociala värde som utdelas till människor utifrån deras kön.
          Jag pratar inte om tydliga fall av en man som gapar sexistiska ord åt en kvinna på stan utan det underliggande samtycke att ”en riktig karl” är bättre än ”en riktig kvinna”. Alla små exempel eller anekdoter i andra ämnen betyder ingenting i den här frågan och ordet patriarkat är inte till för att beskylla män, bara att belysa ett samhällsklimat som kanske behöver skiftas lite.

          I vilket all som helst var detta inlägg till för att förklara vad jag menar så att det är meningen och inte ordet som diskuteras.

    • Fitta betyder våt ängsmark, Gubbsläm är en alg, fikus är en växt, neger är en färg, stjärna är en himla kropp, toalett är att klä sig, osv.

      Ords betydelser förändras. När det gäller ordet patriarkat används det inom forsknings diskurser för att beteckna en kultur där män premieras, exakt definition är omdiskuterat. Motsatsen är matriarkat.

      • Detta ords utveckling drivs inte av en strävan efter att beskriva världen, eller att försöka göra sig förstådd, utan det handlar om polemik. Ordet har en negativ laddning utifrån sin tidigare betydelse; samhället förändrades så att de inte längre hade de egenskaper som ordet avsåg; men eftersom feminister vill fortsätta använda ordet, använda dess laddning, så ändrar man dess betydelse – utan att omvärdera dess laddning. Ordet betyder vadhelst det behöver betyda för att feminister skall kunna hävda att samhället är ett patriarkat. Och låtsas att man har någonting gemensamt med kvinnorättsrörelsens kamp mot patriarkatet. Ägnar man sig åt dylikt polemisk ordglidande så förtjänar man att bli missförstådd, såsom Purre beklagar sig över att hon blir.

        Inom forskning strävar man efter neutrala termer, som beskriver världen utan onödig polemik. När man gör sitt bästa för att använda laddade termer, även om det innebär att man måste förvränga dem för att passa in dem, då är man antagligen inte en forskare, utan en ideolog.

        • Begrepp förändras och omdefinieras även inom forskning. Intelligens, kunskap, inlärning, race, rasism, makt, sexualitet, kultur är några av de begrepp vars innebörd har förändrats. De är också laddade termer. Inom åtminstone humaniora och socialvetenskapliga discipliner är det tolkningen av begreppet och dess användbarhet med hänvisning till studiens syfte som är det som avgör om man ska använda det eller inte, inte vad begreppet än gång betydde eller vad man anser att det betyder utanför forskningsdebatten.

Vad har du på hjärtat?

CommentLuv badge