Jag har inget emot att jag ligger efter, jag hade kunnat skriva om husby, eller om den kvinnliga republikanen som blev avskedad för att hon sa att hon ville minska på sexuella trakasserier ( det kan du läsa om här istället ) men jag vill prata lite om något som har varit på tapeten ett bra tag redan. Amning, eller snarare det bisarra faktum att amning klassas som något kontroversiellt.
Dock ska jag inte fördjupa mig i facebooks censur, det har det redan diskuterats och skrivits om av folk som är bättre på det än jag. Jag ska filosofera lite om varför något så naturligt som amning nu kan ha blivit så antagonstiserat som det har och vilka andra problem som kan vara sammankopplade med detta.
Varför är det kvinnliga bröstet så otroligt privat och förargelseväckande? Varför är det helt okej för en man att gå i bar överkropp men för en kvinna att göra samma sak är tabu? Är det för att de flesta män tycker bröst är sexiga? Om så är fallet vem fan bryr sig? Vissa tycker fötter är sexiga, ska det vara tabu att gå barfota? Eller är det för att bröst är erogena? So fucking what, fingrar är erogena, ska vi alla tvingas ha handskar på oss? Och förresten finns det gott om kvinnor som tycker att en välformad manlig bröstmuskel är hott utav bara helvete men av någon anledning verkar deras libido anses vara deras eget ansvar, tänka sig!
Det känns lite som logiken bakom burkan. Det är syndigt för män att känna lustar, män känner lustar när de ser på kvinnokroppar alltså ska de inte behöva utsättas för kvinnokroppar. Kvinnorna ska helt enkelt tvingas ha fodral. Om kvinnan inte vill ha fodral; det var väl synd, hennes kropps effekt på männen är vad som räknas här, hon har ingenting att säga till om.
Här i Sverige är vi inte så himla kinkiga, männen tycker det är ganska trevligt att känna lustar så tuttar får synas lite här och var på planscher och tidningsomslag, så länge de utför det syfte de var ämnade till; att tillfredsställa mannen. Det är okej att se bröst så länge inget barn får näring från det, då är det fel och äckligt. Varför? Och en ännu bättre fråga, även om du tycker att amning är äckligt, vad fan har det med kvinnan att göra? Varför måste hennes dag vara anpassad efter dina irrationella laktosfobier? Tänk om jag tycker att du är äcklig? Måste du stanna hemma då? ( Nu tycker jag så klart inte att du är äcklig, du är ju min underbara läsare, kram! ) Nu tänker jag inte påstå att “bröstet är en barnmatsmaskin inte en sexleksak“, att säga så är inte mycket bättre. Ett kvinnobröst är just detta; Precis vad kvinnan som sitter ihop med det vill att det ska vara. Det är hennes kropp, om du inte kan ha kontroll över din kåthet är det du som behöver söka hjälp!
Återigen, varför ska kvinnans sexiga bröst täckas och inte mannens sexiga bröstmuskel? Jag har redan varit inne och petat i det här ämnet. Precis som med burkan så visar detta på samma sak som allt detta prat om våldtäktskultur tar upp. Kvinnans kropp tillhör inte kvinnan, den tillhör den man som vill ha den. Om en man inte vill se ett bröst ge näring till ett barn så måste kvinnan se till att mannen inte behöver se det. Vill en man daska till en kvinna på rumpan på krogen måste han ju få det, det är ju bara en kul grej, eller så är det rent utav en komplimang. En komplimang, det är en också en sjuk grej, om en man visar tecken på att gilla sexualiseringen av din kropp, bli glad över att din kropp har lyckats med sitt syfte. Mannen fick en viss njutning av dig, det är ju trots allt det du är till för.
För att runda av, bröstet är inte ett sexuellt organ på något sätt. Må hända att bröstfetish är väldigt vanligt med det gör inte att bröstet är ett fortplantningsorgan på samma sätt som kuken eller fittan är. De mentala kopplingar din hjärna gör till sex när du ser ett kvinnobröst är enbart just det; mentala. Du får gärna tycka bröst är sexiga, du får till och med tycka att amning är avtändande men du får faktiskt inte hävda att alla kvinnor måste anpassa sin vardag efter dina jävla fetisher och neuroser.
Nyligen ritade min fantastiska konstnär en bild till mig, lite på skoj faktiskt. Som jag säkert nämnt så är min lodjursrepresentation här på bloggen baserad på en karaktär jag spelar i ett rollspel, personligen är jag mer av en lejonperson ( rawwr *wink* ) men den här manifestationen har faktiskt blivit mig mer och mer kär, både rollspelskaraktären och bloggpersonligheten som numera faktiskt är två helt skilda saker. Jag pratade om att kanske få en sommarbild tecknad och hon nämnde stranden, jag påpekade att karaktären ogillar vatten och beskrev en scen från rollspelet där hon måste ta ett bad ( hon avskyr avskyr avskyr bad, hon föredrar att tvätta sig del för del, en hel kropp full med tjock våt päls känns liksom yuck! ).
Min konstnär tyckte det lät jätteroligt och sa “Det MÅSTE jag rita!” och mycket riktigt, det gjorde hon. Jag blev överraskad över en känsla jag fick av bilden. Den är skitsnygg och rolig, visst, men karaktärens bara bröst syns ju. När jag rollspelar blir jag karaktären och då känns den ju privat. Samma sak här på bloggen, min lodjursrepresentation kanske inte är min fysiska form men den har ju ändå kommit att representera mig, brösten i bilden blev lika privata som om de varit mina egna! Jag blev jättenervös över att visa bilden för folk! Min spelledare och Hannah var de första som jag faktiskt kunde med att låta se den. Sedan insåg jag att, herregud, till och med jag är hjärntvättad av den könsnormativa sexualisering av bröstet som genomsyrar vårt samhälle! Vad är det för sexuellt med bilden? Ingenting! Det är en bild av en person som badar och inte tycker om att vara våt. Bara för att två bröst är med i bilden så upplevs den som privat, stötande eller pornografisk. Det är ju helt jävla sjukt!
Så jag bestämde mig; bilden ska visas är på bloggen. Helt skamlöst. Jag tänker inte varna känsliga läsare eller be er skicka bort era barn innan ni bläddrar ner, det ni kommer att se kommer inte att sända er att brinna i helvetet. Bilden är inte sexuell, om du nu råkar bli jättekåt av den; you’re welcome men det var inte avsikten. Detta är ett par osexuella bröst på en person i ett badkar, om de får en sexuell kontext hos dig så blev den kontexten skapad i ditt huvud, inte av bilden.
Enjoy!
Ibland är det en sådan där natt. Jag skjuter upp sådant jag borde göra och gör istället sådant som egentligen inte ger mig något.
Ni vet vilken sorts natt jag menar. De där som får oss att känna oss sega och lite värdelösa. Ibland snubblar vi dock över lite halvcoola saker under dessa tider. Ibland snubblar vi även över mindre coola saker.
Jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. Istället satt jag och fördrev tiden på nätet som vanligt och plötsligt fick jag för mig att testa en sak i google. Google gjorde mig lite besviken. Jag blev ganska så irriterad, det är ju extra illa eftersom jag verkligen gillar googles tjänster. Okej, det är inte google utan snittet av vad folk brukar skriva som ger dessa resultat, men ändå! FY SKÄMS!
Surkram!
Jaja, nu har jag varit lite frånvarande igen, det blir så ibland men nu är jag tillbaka och det är väl roligt? KramErik, ( för numera heter du så, så det så ) har uttryckt intresse för att kunna ha fetstil och kursiv text i kommentarer, och hur kan jag motstå en önskan från någon som har angett att jag finns i dennes drömmar? ( okej bara en dröm hittills men ge det tid det blir säkert fler ). Om ni kommenterar nu kommer ni se hjälpsamma knappar för just den funktionen, tack vare KramErik!
Jag fick också reda på att någon försökt kommentera här men inte lyckats, detta kunde haft att göra med att hen använde mobil tydligen, jag vet inte men jag blir lite ledsen av att jag kan gå miste om vackra kommentarer så jag har bytt ut min kommentarshanterare helt och hållet och hoppas att det fixar kruxiduxet! Så, KramEriks Facebookvän, prova att kommentera nu, jag hoppas det äntligen kommer att fungera som det ska!
Och förresten, om flera underbara läsare upptäcker problem av den sorten så får ni jättegärna kontakta mig så jag kan göra något åt saken, det är ju trots allt för er skull jag skriver. ^^
Okej det är inte enbart för er skull jag skriver, jag ville ju också öva upp min skrivarvana så jag kan få tummen ur och skriva de sagor och berättelser jag så länge velat få ur hjärtat och ned på pappret.. eller.. tja.. på skärmen… Vet ni vad? Jag fick precis en idé! Utmana mig! Ge mig ett ämne att skriva en novell om! Sedan kan ni diskutera vilket förslag jag ska skriva om! Fantastiskt kul ju! Tycker ni inte? Det tycker jag! Nu ska jag gå och lägga mig innan jag svamlar ihjäl er!
Jättekram!
Jag har mina politiska åsikter och lutningar, många av dem kan ni säkert lista ut men jag måste bekänna någonting… Jag är egentligen inte särskilt politiskt smart. Mina åsikter kommer från känslor men jag vet egentligen ingenting, jag lutar vänster för att jag tycker människor i nöd inte ska ignoreras för att hjälpa rika knösar bli rikare. Jag tycker människor ska behandlas jämlikt och inte dömas för ursprung etnicitet eller sexualitet. Så… krossa kapitalism? Alltså, jag vågar inte ropa sådant för jag vet ärligt talat inte tillräckligt för att känna att jag vet vad jag pratar om. Ja, jag förstår att kapitalism kan leda till ( och har lett till ) att pengar blir lika med makt, och makt vill ha mer pengar, vilket leder till ökade klyftor och mindre medmänsklighet. Men kan inte detta motverkas med regelverk och lagar? Det kanske har misslyckats nu men kan det inte ordnas? Nej säger ni? Eller ni kanske ropar JOOO! Eller så fnyser ni bara och säger att inga regelverk behövs, folk ska kunna få jobba sig upp till toppen och trampa på vem de vill!
Jag har fortfarande känslan av att kapitalism ofta leder till grov orättvisa men jag har svårt att argumentera för vad vi skulle ha annars, hur saker och ting skulle fungera. Innan du börjar förbereda uppsatslånga kommentarer om hur ditt favoritsystem skulle se ut måste jag varna dig, detta är inte ett inlägg om ideologi, eller i alla fall inte helt och hållet om ideologi. Jag vill bara ventilera lite tankar jag har om framtiden. Den där morgondagen alla pratar om som så ofta förvandlas till gårdagen utan att någon ens märkte att den faktiskt för en liten stund var idag.
Det känns lite som om kapitalism måste falla. Den funkar liksom inte på sikt, inte bara på grund av de vanliga argumenten som oändlig expansion i ett ändligt utrymme eller alla dessa ekonomiska kollapser, utan för att världen går vidare och förändras och blir något annat än vad den var när kapitalism hade sin uppgång. Nu håller någonting på att hända, teknologin är på väg att öppna dörrar som kommer att tvinga oss till att tänka om hur vi gör saker, på gott och ont.
Har ni hört talas om 3D-skrivare? Det är lite av ett missvisande namn, du skulle kunna kallade det en minifabrik, en apparat som kan bygga allt. Allt.
Liksom. Allt.
Okej, riktigt så enkelt är det inte, men en maskin som kopplas till en dator och får information om vad den ska bygga, använder råmaterial till sitt förfogande och börjar skapa, idag har till och med vissa enkla varianter av dessa maskiner blivit billiga nog att vara tillgängliga för allmänheten. Dessa är visserligen bara bra för relativt små plastskapelser men varianter som kan göra saker av olika typer av material och former är bara runt hörnet, leksaker, verktyg, kläder och till och med mat! Människor kommer att kunna ha en multifabrik hemma i garaget och ladda hem varor som folk idag laddar hem musik och film. Vi kan ju se hur det har gått; musikindustrin försöker fortfarande jaga fildelare på sätt som lätt kan liknas vid fascism, tänk er vad som kommer att hända när hela marknaden ställs inför skivindustrins problem! Nytt system eller totalitär fascism och jag tror inte världen kommer tillåta det senare på ett så tydligt plan.
Till och med byggnader och hus kommer att kunna laddas hem och byggas med en relativt enkel “skrivare” ( relativt enkel om du jämför med hur komplicerat ett stort byggprojekt annars kan vara ). Marknaden måste förändras eller förstöra sig själv genom att göra hela världsbefolkningen till sin fiende.
Så vad ska vi ha istället? Finns det något idag som kan passa? Kanske. Återigen, jag är inte politiskt smart nog för att faktiskt kunna utveckla en stabil grund för mina åsikter här men jag tänker lite att med en ny värld behöver vi ett nytt system, ett vi kanske inte har kommit på än. Det finns folk vi faktiskt kan vända oss till som länge har tänkt i just detta, nämligen sciencefcitionförfattare. Att förställa sig livet i framtiden är liksom deras jobb. Ta till exempel Gene Roddenberry.
Gene Rodenberry skapade Star Trek och det är hans fel att detta inlägg tog tid att få till, jag var tvungen att göra en del efterforskningar. Jag är inte så kunnig i Star Trek som jag egentligen vill vara, jag kan inte allt om Star Trek men jag har stor respekt för tanken bakom dess skapelse. Ni förstår, Genes vision för serien var extremt progressiv och väldigt ljus, ja just det, en ljus framtid för en gångs skull. Han trodde att genom fiktion skapar vi mentala bilder om vart vi tar vår egen utveckling och han ville bidraga med något positivt. Jättekram till Gene Rodenberry!
Orginalserien blev inte precis som han ville, han fick mycket motstånd från studion som inte gillade att han hade utomjordingar med militär rang i mänskliga flottan, och att skeppet hade en kvinnlig förstaofficer var ju bara löjligt. Gene fick behålla utomjordingen men att ha en kvinnlig officer skulle bli för overkligt enligt studion. Vi fick i alla fall ett stort steg i rätt riktning, människor av olika bakgrunder på samma rymdskepp, toleranta av varandra och även andra rymdarter, och vi fick faktiskt en svart kvinna men rang som var hög nog att hålla till på bryggan, imponerande för den tiden. Faktiskt.
Två saker till som Roddenberry förutspådde om vår framtid; Mänskligheten förslavar inte längre djur och girighet finns inte. Dessa två saker är resultatet av en och samma uppfinning; replikatorn. Den använder samma princip som deras transportstrålar som de använder för att förflytta människor och föremål genom teleportering. Det är en maskin som kan skanna en sak och sedan återskapa den från subatomisk grund. Vi behöver alltså inte slakta djur för köttets skull, maskinen kan skapa kött. Denna maskin som kan skapa varor har gjort att allt är tillgängligt för alla och pengar har blivit värdelöst som koncept. Jag är inte helt säker på exakt hur samhället i Star Trek är uppbyggt men det är pengalöst med extrem välfärd, alla har vad de behöver, det är jämlikt och tolerant och alla länder håller sams i en jättestor union som inte är marknadsdriven. Finns det något jättestort fan av Star Trek bland mina läsare kan ni gärna få dela med er av er visdom vad det gäller andra aspekter av politiken i serien!
Så, det var min tanke om kapitalism. Den måste falla på grund av Star Trek.
Nej, alltså, den kommer falla på grund av framtiden. Star Trek har en intressant och genomtänkt tolkning av vad framtiden kan ge oss ( de har ju för tusan både mobiltelefoner och ipads i orgonalserien ) och det som enligt Rodenberry kommer leda till ett pengalöst samhälle är på väg att bli sanning när tekniken bakom 3d-skrivarna utvecklas längre och längre.
Och förresten har Star Trek också utvecklats, media kom ikapp Roddenberry’s vision och en lite nyare tappning av Star Trek vid namn Voyager hade en kvinnlig kapten vid namn Janeway. Vad ni än tycker om science fiction så bör alla feminister ha en hel del respekt för den vision som låg bakom serien.
Rymden, den yttersta gränsen. Vi reser genom tid och rymd och låter universums under lära oss och utveckla oss. Framtiden kommer ständigt emot oss. Jag är Kapten Purre L. Purris på stjärnskeppet Genusmaffian och ja, jag är redo för framtiden. Full warp ahead.
Rymdkramar.
Jag började nynna på en melodi. Det var visst en låt som jag lyssnade en hel del på under mina år i Trollhättan men jag kom inte ihåg hela, om jag ska vara ärlig ar jag aldrig kunnat hela låten bara refrängen. Jag gick och sjöng på den vackra refrängen och försökte då och då nynna på vad jag kom ihåg av resten av melodin. Jag mådde bra av det, vacker musik ger mig mysiga känslor av lycka och lugn.
Jag bestämde mig faktiskt att jag skulle lära mig hela sången så jag fixade hem den till mobilen och lyssnade på den på repeat. Jag såg till att lyssna noga på texten och.. ja… Lyssna själva;
Sorglig ju!
Jag försökte gång på gång men jag har ännu inte lyckats komma igenom hela sången utan att flera toner brister på grund av gråt i halsen! Jag kanske har för stor inlevelse och jag kanske är överkänslig, men fy fan vilken sorglig låt! Lyssna på egen risk, men snälla lyssna, den är ju också så otroligt vacker!
Kram!
Det här är inget inlägg egentligen, jag jobbar på ett lite längre inlägg men jag var bara tvungen att dela det här med er. Tidigare visade jag upp en liten seriestripp här på bloggen från en webcomic som heter Sinfest. Jag har läst den länge, nästan lika länge som jag känt Hannah, eller i alla fall som vårt förhållande gick från att vara någon som känner någon som jag känner till att vara en av de viktigare människorna i mitt liv.
Jag brukade skriva ut mina favoritstrippar och visa för Hannah, jag vet inte hur irriternade jag var men hon höll god min i alla fall och jag är säker på hon verkligen gillade många av dem. En av karaktärerna i serien, Monique AKA It-Girl identifierade hon sig med och tyckte var extra rolig. På den tiden var Monique utmanande, stark men ändå festälskande och.. ehmm.. tja… bjöd på själv-objektifiering, sexualiserad sådan.
Nu på senare tid har hon slagit ner sin näve i bordet och börjat bekämpa sexuell objektifiering av sig själv och kvinnor i allmänhet och dagens stripp fick mig direkt att tänka på Hannah. Läs själva, tycker ni jag har rätt eller fel? Känner ni igen Hannah?
Kram!
Hoppsan. Jag skulle kommentera på ett inlägg av Tanja Suhinina som frågade om TV-spel kunde vara kultur, och mer noggrant om TV-spel kunde påverka våra liv på djupet. Hennes kommentarsfält tyckte dock att 4000 tecken räckte så min kommentar fick inte plats. Nåväl jag hoppades faktiskt på att få visa mig i min fina rustning en gång till så jag slänger in kommentaren här och länkar till den från hennes kommentarsfält. Så i min charmiga lathet har min kommentar just givit mig ett gratisinlägg, hoppas ni finner det läsvärt! Mitt inlägg om kapitalisms fall får helt enkelt vänta! ( Wait whaaaaat? haha nu blev ni nyfikna va? Bara att vänta tyvärr hihihi ).
Jag tror att gamers ofta är medlemmar i en generation som sällan självgranskar sin egen kultur, folk kanske säger att ett strategiskt spel tränar dem i strategi och samarbete och tänker inte på att de utvecklar sin sociala samlevnad. Men nu kanske du inte menade riktigt så undermedvetet, jag kanske ska ta några av mina egna erfarenheter.
Jag gillar rollspel och äventyrsspel, det är två genrer som berättar en historia som ofta drivs av karaktärer precis som en film eller skönlitterär bok, och kan därför vara lika kulturell som en av dessa och faktiskt ta steget längre, utmana publiken och skapa ytterligare en dimension som tidigare varit näst intill omöjlig att uppnå.
Många spel som jag har spelat har i olika grader berättat en historia för mig, med karaktärer och dilemman som får mig att tänka, visst, vissa av dessa kan ha varit lite ytliga men andra har varit imponerande sofistikerade och tänkvärda, jag har utmanats att ta ställning till svåra frågor, ifrågasätta mina egna principer och till och med mina egna erfarenheter; Spelet Dragon Age presenterar en antagonist som hela tiden på ett ondsint sätt försökt sätta käppar i hjulet för mig och mitt uppdrag att rädda oskyldiga liv, han skickar mördare efter mig, orsakar hemska tragedier och gör mitt arbete som redan är svårt nästan omöjligt, och när jag får konfrontera honom inför rikets folk och äntligen skippa rättvisa får jag ta del av information jag inte tidigare hade, nämligen att denna vedervärdiga skurk såg mig precis på samma sätt som jag såg honom. Vi hade båda samma mål men olika tillvägasätt, tillvägasätt som var i direkt konflikt. Han hade tvingats göra svåra val precis som jag och jag var tvungen att bita i det sura äpplet och inse att han inte var så ond som spelet försökt få mig att tro. Jag fick nu välja om jag ville skona honom eller inte. En av mina kompanjoner som drabbats hårt av vår konflikt blev arg på mig när jag visade tecken på att ändra uppfattning. Han ville se honom död. Detta var en man som jag som karaktär i spelet kommit väldigt nära och som jag ville komma ännu närmare. Mitt val var näst intill omöjligt.
Till slut lät jag min kompanjon bestämma. Så vår fiende blev alltså dödad. Jag kunde ha stoppat det, men inte utan att äventyra mitt förhållande till en person jag höll av, ett förhållande som ändå inte kunde bli detsamma efteråt. Jag valde fel och skämdes över min svaghet.
Det är stark kultur. Det är något som en film eller en bok inte kan ge oss, ett prov av oss själva. Dragon Age påverkade mig dock inte i närheten så mycket som Mass Effect. Mitt inlägg om just den spelserien kan du hitta här ( jag kommer att referera det inlägget så läs det gärna ).
Har du läst det? Finemang! Då ska jag vidareutveckla det jag skrev om Krogans botemedel. Superspoilers här så läs inte om du tänker spela spelen:
Mass Effect 3 är slutet på en trilogi, och insatserna är skyhöga, en uråldrig fiende är på väg att utplåna allt intelligent liv i galaxen, som den gjort oräkneliga gånger tidigare, och vårt enda hopp är att ena så många intelligenta folkslag vi kan i kampen, samt bygga färdigt en mystisk maskin som tidigare generationer av liv påbörjat, som ska kunna rädda oss. Turians är ett folkslag vi behöver, men de har problem de själva måste klara innan de kan hjälpa oss, problem de behöver hjälp med, hjälp som Krogans kan förse dem med. Krogans i sin tur vägrar hjälpa eftersom Turians hjälpte Salarierna att skapa den genetiska sjukdom som de nu lider av sedan flera generationer tillbaka. Möjligheten att bota dem kommer fram och det blir det ultimatum vi måste lösa; Bota krogans, krogans hjälper Turians och Turians hjälper oss. Nu uppstår dock en ny konflikt. Salarierna, som är av naturen galaxens skickligaste vetenskapliga folkslag vill inte se krogans botas. De kontaktar dig i hemlighet och ger dig en möjlighet att få det att se ut som om du hjälper till att bota Krogans så du får deras hjälp, men deras sjukdom kommer finnas kvar. Om du inte gör detta kommer Salarierna vägra att hjälpa er bygga den mystiska maskin som kan rädda er civilisation – Vad gör du nu? Tänk efter noga, för till skillnad från en bok eller film måste du nu välja, och vad du än väljer så kommer det ha konsekvenser, du måste leva med ditt val. Du måste granska dig själv, ditt samvete och dina principer, vad ska du göra?
– Om du väljer att förråda Krogans så kommer en gammal vän till dig, Mordin, försöka stoppa dig (han är en Salarian med skuldkänslor för vad hans art har gjort mot Krogans) och om du spelat på vissa sätt är enda sättet du har att fullfölja ditt förräderi att skjuta honom i ryggen. Vissa spelare har lyckats låta honom leva trots att de gått bakom ryggen på honom och saboterat krogans botemedel. Men om du gjort detta så kommer din vän Wrex, en Krogan, få reda på det och, ja, det är också konsekvenser som kommer riva upp sår i hjärtat.
Som du redan vet om du läste mitt inlägg så valde jag att bota krogans och gav Salarierna på käften.
Dragon Age och Mass Effect är relativt nya spel, men spel har gjort liknande saker länge, jag kommer ihåg liknande känslor från spel som Fallout och Planescape:Torment från 90-talet.
Och jag måste också nämna det “nya” Walking Dead-spelet från Telltale, ett spel som inte bara ger dig svåra beslut och dilemman, de ger dig sådana med bara sekunder att bestämma sig, varje val har signifikanta konsekvenser, även valet att inte göra ett val. Seriöst, detta spel kan stressa ihjäl dig.
Om du frågar mig om spel kan påverka dig som person och förse dig med personlig utveckling och självinsikt så är svaret ja. Kanske inte alla spel och kanske inte alla spelare men helt ärligt, kan vi inte säga det om ALL konst?
Så det blev ett spelinlägg till, det får ni faktiskt unna mig! Jag ÄLSKAR att minnas mina tider som Shepard, det har jag ju redan sagt! Okej okej, jag är väl både geekig och nördig men jag tror faktiskt inte någon av mina underbara läsare ser ner på mig för det. Jag tror nästan det är tvärtom!
Kram!
Nämen titta, ett troll har tittat förbi! Jag tror bestämt det är ett återbesök dessutom! Han må byta namn varje besök här och på många andra ställen men IP-adressen pekar till samma ställe varenda gång. Vi pratar alltså om en person som klunsar runt på nätet och högt och ljudligt, med kränkningar och hot sprider sin misogyni och sina halmgubbeargument ( om de ens kan kallas argument ) under ett nytt namn varje gång. Det är inte bara att han gömmer sig bakom anonymitet, han vågar alltså inte ens stå för det han hävde ur sig igår, med gårdagens identitet. I mitt förra inlägg om det hot som skickats till @Vanstertjej lämnade han denna kommentar:
Var var ni när denna idiot till kvinna tyckte det var jättebra och roligt när en manlig polis dog? Som också tog kontakt med andra poliser för att håna dom om jhust detta. Vad skrev ni om det då? Detta är en idiot till kvinna som dagligen kastar ENORMT mycket skit på gruppen män. Hon önskar livet ur dem alla.
Så om ni tycker att en sådan text är något dåligt är ni fan i mig korkade. Inser man inte att om man provocerar på en sådan nivå dagligen så är man inte värd att få finnas på denna planet.
Istället för att bara svara på kommentaren tänkte jag göra det i ett inlägg, det finns lite tänkvärda punkter jag ville ta upp. Först och främst anklagelserna om att Vänstertjej ska önska livet ur alla män, han svamlade något om en polis som dött och hån mot andra poliser om det, något jag inte sett några som helst tecken eller bevis för att det har inträffat. Ta en anteckning här Trollis, om du vill anklaga någon för sådana här saker, förse oss gärna med länkar som demonstrerar det du påstår ( inte för att det ens är relevant, hot upphör inte att vara hot oavsett varför du hotar ). När jag läste lite äldre tweets såg jag tvärtemot en detaljerad förklaring att när hon skriver om äckliga män så menar hon bara män som specifikt betett sig äckligt och inte män i allmänhet, och jag har inte sett något hot.
Sedan tycker han att vi är dumma i huvudet om vi tycker ett våldtäktshot är en dålig text ( kom ihåg att detta är en person som har som vana att anonymt skriva kränkande och sexistiska kommentarer på feministiskt eller andra sätt kvinnligt drivna bloggar överallt på internet; kan det vara så att han känner sig träffad av kritiken av just den texten? ) . Jaså du? Ditt argument går ut på att våldtäktshot inte är något dåligt? Det är en bra sak? Seriöst? Jag förstår varför du håller dig anonym, det finns ingen möjlighet att du inte skäms över dina egna kommentarer.
Men kronan på verket kommer i alla fall sist; Folk som provocerar på sådan nivå dagligen är inte värda att existera på denna planet. Detta yttrades av en person vars huvudsyssla är att ständigt provocera. Det är ju för helvete som om jag skulle skriva ett blogginlägg om hur alla som skriver blogginlägg borde avrättas.
Förra gången det här trollet skrev på min blogg blev jag ledsen, men idag blev jag faktiskt glad. Jätteglad faktiskt och inte av en anledning utan två. Dels för att vi nu ser att mycket av den idiotiska misogynin som bajsas ut över internet kommer från en och samma person och är inte lika spridd som det först kan verka, och dels för att denna person visar upp en intelligensnivå som faktisk kan förklara varför dessa åsikter hålls av detta “mystiska” Linköpingstroll.
Kram!
Fy fan vad vidriga människor det finns. Alltså hur funkar samhället egentligen när folk beter sig illa, brottsligt och hotfullt på sätt som får magen att slå knut på sig själv tycker polisen inte att det är intressant att göra ett enda jävla dyft?
Denna bild visades tidigare idag på @vanstertjejs twitterkonto:
Jag och många andra uppmanade henne till att anmäla detta email till polisen, det var ju skrämmande och hotfullt och rent utsagt vidrigt och i allra minsta fall olaga hot. Hon kontaktade polisen som sade någonting i stil med följande:
“Sånt där ska man inte ta så seriöst, brukar oftast inte hända något.”
Översättning: “Oftast är det tomma hot, så för att spara tid väntar vi tills efter eventuell våldtäkt så vi inte riskerar att lägga ned syltmunken i onödan”.
Ursäkta mig men olaga hot är fortfarande olagligt, om det är svårt att hålla reda på alla rikets lagar är ju en god ledtråd till detta det första ordet av dessa två: OLAGA HOT! Det heter inte “tokigt hot” eller “rätt så otrevligt hot” Det heter OLAGA JÄVLA HOT ERA LATA JÄVLA IDIOTER!
I USA är de ju som vanligt upprörda över den låga åldern på nya mödrar, och unga kvinnor som väljer att göra abort om de nu inte förhindras till det av några av de många regler som är specifikt skapta för att dra ut på tiden tills det är för sent för laglig abort. Nu har staten Ohio gjort något som demonstrerar antingen ett helt motsatt agenda som innebär att de vill ha så många unga föräldrar som möjligt, eller en total brist på tankeverksamhet i det högre politiska skiktet.
I staten Ohio är det numera olagligt att undervisa barn och ungdomar i ämnet sex.
Japp, ni läste rätt, sexualundervisning utöver att befalla dem “Ni skall icke hava sex!” är numera brottslig verksamhet. Eftersom det är ju sexualundervisningen som gör att unga människor vill ha sex, eller hur? Utan undervisningen kommer ingen att bli kåt och därmed kommer ingen att bli gravid. Eller så kanske det är så att ungdomar blir kåta i alla fall, och om de är helt ovetande om hur stor risken är att någon blir gravid är och vad det finns för skydd, så kommer ni få se ganska stora höjningar i er statistik över unga mödrar. Jag är inget magisk orakel som kan se framtiden, men jag kan räkna lite enkel matte och 1+1=2 är faktiskt inte så svårt.
Dumjävlar.
Kram.