Nu är jag tillbaka efter ytterligare en dvala. Har haft en period med många sysslor men det är inte enda anledningen jag inte har skrivit på länge. De få lediga stunder jag har haft på ett bra tag nu har jag utstått en form av nedstämdhet som dödat min inspiration för att vara kreativ. En del av problemet var det kommande valet, mycket har stått på spel och många mindre trevliga sidor har blommat upp hos många människor. Jag sade till mig själv att bara valet är klart kan jag börja återhämta min glöd. Det känns inte så nu dock. Det känns som om någon igår hällde vatten på den lilla biten glöd som fanns kvar. Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg och Feministiskt Initiativ som inte bara hade gett mig hopp, utan varit allas bästa försvar mot SD kom inte in i Riksdagen. Så nu har vi ett främlingsfientligt och antifeministiskt parti med en enorm outmanad vågmästarroll, en svag vänsterregering som tydligen inte kommer få någon hjälp från högern vad det gäller bekämpandet av SD. Inget ser ljusare ut idag än igår. Det är svårt att se inspirationen komma tillbaka inom en nära framtid.
Varför skriver jag det här då? Utan inspiration? Ja, kanske är det terapi. Nej, jag vet varför. Jag vet faktiskt att bakom all svart sorg jag känner just nu döljer sig en positiv framtid. Den är bara väldigt svår att se eftersom det ljusa är långsiktig och nuet är nattsvart. Jag vet att bra saker är på uppgång och i och med att jag skriver här vill jag få mig själv att faktiskt inse detta och ta det till hjärtat!
Seriöst! SD fördubblade sina siffror men F! gick från 0,4% till 3,1% helt utan partistöd! Jag vet inte om det någonsin har hänt förut, i något parti! Faktum är att den feministiska kampen alltid har varit långsiktig. Vi vet att det misogyna samhällsklimatet inte kommer att försvinna plötsligt, vi kan bara arbeta för att långsamt tunna ut det tills det bara är ett pinsamt avsnitt i mänsklighetens historia. Vi vet att det inte handlar om månader, år eller er eller ens mandatperioder. Det handlar om generationer, vi vet detta så vi kan inte låta oss bli nedslagna över en mandatperiod på fyra år. När jag tänker efter så var valet en stor seger för F! om vi bara ser till partiet i sig. Vi har passerat 2,5%spärren och kan därmed göra en betydligt starkare satsning nästa val. Det sorgliga var att en ännu större seger hade betytt så mycket för hela Sverige, inte bara feminister utan alla de 87% som inte röstade på SD.
Jag beklagar, kära medborgare, att vi kan hjälpa er i den här kampen de kommande fyra åren som vi hade hoppats. Men vad vi kan göra är att använda de krafter vi byggt upp och de nya medlen vi fått för att verkligen storma in nästa gång!
Ja. Nu mår jag bättre. Jag är inte helt återhämtad men det känns bättre nu. Det fanns visst en liten bit glöd kvar som inte träffades av regnet. Den glöden ska jag nära och ta hand om och jag lovar att innan nästa val har jag inte bara en kämparglöd att komma med men en stor brinnande eldfågel!
Jag hoppas att du som läser detta, om du var nedstämd som jag, också mår lite bättre nu. Tillsammans ska vi klättra högre! Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi se till att vår seger är oundviklig!
Kram! 
Tänkte egentligen bara tweeta detta men på twitter blev bilden ihoptryckt och oläslig så nu kommer den hit till bloggen. Jag ska bara ladda upp den, länka den, sedan ska jag gå och spy. Kram!
Det blir inte så mycket bloggande nu på sommaren,haft lite skoj, en del jobb, en del depp men jag har lovat att äntligen ta itu med tröjan och det tänker jag göra nu. Håller på att beställa första exemplaret och sedan kommer en dedikerad sida komma upp. Hannah vann som ni kanske vet, namntävlingen och tröjans namn är Suck it up, ett passande namn på många sätt. Förutom bilden som utlovades som pris kommer Hannah att få första exemplaret av Suck-it-up-tröjan och därmed bli min första modell.
Stället jag beställer dem ifrånjust nu har storlekarna S, M, L och X-L en jag vill utveckla och få tillgång till flera storlekar. Jag kommer behöva dra in lite monnisar men just nu tänker jag låta folk få beställa den till minimalt pris där jag bara tar ut nån krona för paypal-avgifter etc. Varje tröja kommer då att kosta ca. 280 kronor. Så vill ni beställa en nu när de är som billigast är det bara att kontakta mig! Har ni någon bättre idé för hur jag kan få ut dessa fina tröjor blir jag jätteglad om du kontaktar mig!
Innan jag går och lägger mig tänker jag visa bilden som Hannah vann. Den är av ett par vampyr-karatärer från vårt, mitt och Hannah’s förflutna. En dag kommer vi lägga på pratbubblor, men till dess, här är Linx & Carrie!
Kram! (eller… bit?)
Hej hej alla och glad midsommar! Jag tycker det är intressant att denna högtid, till skillnad från de andra hedniska riterna vi brukar fira i Sverige inte har tyngts av en påklistrad kristen etikett. Hursomhelst, det är fett najs att fira med nära och kära ute i det gröna och ha kul in på sommarnatten under omständigheter som jag aldrig upplever under andra tider på året. Jag tänkte ha ett långt och betydelsefullt inlägg men nej, inte idag. Ut i solen med dig och plocka lite blommor! Nästa inlägg kommer jag äntligen att kicka igång amningstoppen igen så få igång ert paypalkonto och gör er redo! Men först, Midsommar! Och jordgubbar! Hurra!
Må den gröna snoppen vara med er!
Kram!
Hej allihopa! Nu har jag “latat mig” länge nog och jag lovade ju att jag skulle förklara i mer detalj vad jag tyckte skulle vara kul att bygga en nationaldag på. Många tycker ordet nationaldag är bekymrande i och med att det per automatik är exkluderande men jag tycker faktiskt inte det nödvändigtvis behöver vara så, även om jag måste erkänna att risken finns och är ganska stor. Det handlar helt enkelt om vad en nation betyder för folk. Att tycka om sitt lands natur och vildmark är helt okej i min bok, det är när nationalism kommer in och försöker understryka något extra fint i landets ras eller kultur och säga att vi är nog lite finare än andra sorters folk ändå.
Den tankegången är farlig och leder väldigt ofta till otrevligheter i alla olika grader. Vi får gärna tycka om vår kultur men vad är poängen med att placera den över andra? Hur barnsligt är inte det? Min helgdag är finare än din helgdag. Vår nationalrätt är mycket godare en er nationalrätt. Vad fan är det för attityd? Bryr vi oss verkligen så mycket om sånt här trams att vi till och med tar till våld om vår kulturs överlägsenhet ifrågasätts? Hur kan detta vara okej?
Svaret är; Det är det såklart inte, vi behöver helt enkelt växa upp. Nej, en nationaldag blir mycket trevligare om vi istället för att fira vilket fint folk vi är, firar de värderingar vi generellt håller som gör oss så “fina”. Värderingar som inte är exklusiva för vårt land eller vår etniska grupp, utan värderingar som alla människor kan ta del av.
Så vilka värderingar är generella nog, och samtidigt betydelsefulla nog att fira? Det beror väl på vem du frågar men jag har naturligtvis min åsikt och jag hoppas och tror att de flesta människor kan tänka sig hålla med mig.
Så vad kan en vänsterstudsande genusfeminist som jag tycka är viktigt? Massor! Men just nu, mänskliga rättigheter. Det är mycket tjafs i världen om människors värde, även om det inte brukar kallas just det. Ska homosexuella få gifta sig eller skaffa barn eller ens existera? Olika länder tycker olika om det. Och det får de faktiskt göra. Tycka alltså. Inget mer.
Visst är det fint med demokrati, vi som bor i landet ska kollektivt få bestämma hur landet ska fungera och vilket sorts liv vi ska leva. Här kommer dock en viktig poäng; Vissa saker ska inte majoriteten få bestämma. Varför ska en heterosexuell persons åsikt angående homoäktenskap ha en faktisk inverkan på lagen? Varför ska män rösta över vilka rättigheter kvinnor ska få ha? Varför ska cismänniskor få bestämma att transmänniskor måste steriliseras? (fy helvete vilket barbari).
Vi har fyra grundlagar i Sverige. Vissa saker ska det inte vara lätt att ändra på, bland annat eftersom då skulle en regering kunna gardera sig från att bli demokratiskt avsatt. Läs mer om det här. Jag tycker vi ska utöka till en femte grundlag. En grundlag, som visserligen bör formuleras på ett bättre sätt än vad jag kan komma fram till men som ändå behöver existera. Jag kräver en grundlag som garanterar lika mänskliga rättigheter till alla människor, oavsett kön, sexuell läggning, identitet, rasifiering, ålder, utseende och allt du kan komma på. Är du människa* har du alla dessa rättigheter oavsett vad landets majoritet tycker.
*(oavsett om du identifierar som människa eller ej)
Är detta en grundlag så kommer partier som SD inte ha det lika lätt att göra livet svårare för människor bara för att de inte tillhör vår fina svenskhet, även om de, i en mörk och fruktansvärd framtid, skulle få majoritet i riksdagen. Grundlagarna är där för att vissa saker ska vara svåra att ändra på och det är hög tid att alla människors rättigheter blir en av våra grundlagar, jag skulle rent utav kalla det en stor skam att vi inte redan har en sådan grundlag.
Så för att svara på frågan ställd i rubriken: Nej allt ska inte vara demokratiskt. Den dagen Sverige skapar denna underbara femte grundlag är den dagen jag tänker fira som vår nya nationaldag. Jag kommer måla mig blå och gul och springa runt på torget och gatorna och sjunga Svenska sånger och krama alla jag ser (som visar samtycke så klart) på vår nya underbara nationaldag, för det skulle vara en nationaldag värd att firas, en dag som symboliserar något riktigt riktigt vackert.
Vad säger ni? Är det något värt att kämpa för?
Kram!
Hej allihopa och… grattis på sjätte-juni-dagen! Jag skrev ju ett inlägg förra året om Sveriges nationaldag och mina tankar om dagen har inte förändrats mycket sedan dess, så om ni missade det kan nu ju läsa det här.
Jag har faktiskt kommit på lite nya tankar och idéer angående denna dag (och alla andra dagar också egentligen) men ämnet är lite för stort för att slänga upp på så kort varsel så det får bli nästa inlägg. Kom tillbaka senare för ett längre och mer politiskt inlägg.
Jag ska få lite jobb gjort och sedan ska jag ut och deltaga i ett antirasistiskt event.
Nu kanske ni vill veta vad det är för sorts event och vad jag kommer att göra men jag har inte tid att skriva i mer detalj just nu, jag kan avslöja att mjukglass kommer att ha en viss inblandning. I alla fall för min del.
Kram!
Jag såg en seriestrip delad på facebook som ifrågasatte normativa könsroller på ett kul sätt. Uppladdaren hade tagit bort referenser till skaparen, något som jag ofta stör mig på men jag lyckades hitta till originalet så yay me.
En kommentar som delningen fått gjorde mig irriterad på en form av cirkelargumentation som så ofta upplevs från folk som gillar att försvara könsnormativa företeelser.
Klicka på bilden för att komma till skaparens sajt.
Budskapet är enkelt. Kvinnor får nu gå klädda i byxor, något som förr var helt otänkbart men blotta tanken på en man i klänning anses idag helt vansinnig. Nu menar jag en cisman i klänning, jag tänker inte ens diskutera transkvinnor eller transvestiter här utan konceptet av en man som ser sig själv som en man och vill bära vilket plagg han vill även om det är en klänning. Vad var det för kommentar? Ja den kan ju tolkas som ganska oskyldig men jag ska förklara vad som stör mig med den. Först, kommentaren;
He can wear a dress. It’s just that most dresses look terrible on men. We usually don’t have the shape to look good in them.
Okej, personen i fråga förklarar varför män inte ska ha klänning; klänningar sitter helt enkelt inte snyggt på manskroppar, därför är det uppenbarligen en naturlag att klänningar måste vara ett kvinnoplagg.
Så om en man sätter på sig en klänning som är producerad i ett samhälle som anser att klänningar enbart är till för kvinnor så är det en överraskning för dig att klänningen inte sitter snygg på hans kropp? Du tror inte att en anledning till detta är att klänningen i fråga är designad med en kvinnokropp i åtanke? Byxor som är designade för en stereotypisk kvinnokropp sitter faktiskt inte så bra på en stereotypisk manskropp heller men det betyder inte att män aldrig mer ska få ha byxor på sig.
Om det finns klänningar designade för manskroppar som alltså inte sitter så opassande på en man, tar du tillbaka ditt argument då? I så fall;
Voilà! En klänning för en man! Inte en man som vill se ut eller känna sig som en kvinna utan en man som har en klänning på sig för att klänningen är snygg. Klicka på bilden så kommer du till en sajt med fler klänningar för män. De sitter helt suveränt på männens kroppar och är faktiskt riktigt, riktigt snygga!
Förvånar det någon? En klänning designad för en annan kropp än den du har kommer inte sitta snyggt på dig. En klänning som är designad med din kroppstyp i åtanke kommer inte ha det problemet. It is not rocket science, people!
Fan alltså… jag tror jag vill se sånt här mode spridas i världen, inte bara för att det är normbrytande utan för att de här klänningarna är ju skitsnygga!
Världen; You’re welcome!
Kram!
En sak som det alltid har varit populärt att klaga på vad det gäller feminism är könskvoteringen. Det har till och med blivit vanligt att säga saker som “Jag skulle ha varit feminist om det inte var för kvotering.” eller “Jag är feminist fast jag hatar den där jävla kvoteringen.”
Argumenten brukar handla om att folk borde få anställa eller befodra efter lämplighet och inte efter kön. Kön ska inte vara en faktor och det kan jag faktiskt hålla med om.
Problemet är att de som tillämpar detta argument tar för givet att kön ej är en faktor idag och vi elaka feminister vill komma in och skapa nya onödiga könsklyftor. Detta är inte fallet. Det faktum att män är överrepresenterade i höga positioner visar på att det redan finns könskvotering som ser till att män har företräde framför kvinnor.
När vi ska anställa folk så kommer det nästan alltid finnas folk som är lika lämpade med olika variablar som gör ett solklart val omöjligt och vi måste gå efter instinkter eller magkänsla.
Kvinnors arbete har ett lägre värde i samhällets ögon, vi växer upp med att göra saker “som en tjej” eller “som en kärring” är lika med att göra det dåligt och att göra något “som en man” eller “som en karl” är att göra det riktigt bra. Denna miljö gör att våran magkänsla kommer att styra oss mot att mannen är bättre än kvinnan, även om pappret säger att de är lika bra. Magkänslan är alltså färgad av de könsvärderingar vi växt upp med och samhället är idag fullt av osynlig kvotering.
Alltså; Att kvotera in kvinnor är inte att introducera en ny könsklyfta, tvärtom, det är en motaktion mot en kvotering som redan finns.
I en perfekt värd behövs ingen kvotering men i en värld där män undermedvetet inkvoteras behöver vi medvetet kvotera in kvinnor för att skapa balans. Förhoppningsvis kommer denna balans sudda ut de skeva könsvärderingarna vi har och kvotering kommer upphöra att vara nödvändigt. När vi äntligen är där kommer jag att jubla högst av alla men tills dess är kvotering något som vi måste göra för att upprätthålla någon form av rättvisa.
Kram!
Nu ska jag fan inte låta mig vara trasig längre, särskilt inte när så mycket spännande saker händer! Feministiskt Initiativ är ju på språngmarch! Fan vad härligt! Jag var på homeparty häromdagen, och det är så himla kul att fler och fler folk visar att de bryr sig om förtryck och människors rättigheter oavsett kön, sexualitet, etnicitet osv.
Jag har lyckats sprida budskapet lite grann, men vill klaga lite också på vissa människor som jag pratat med. Det handlar inte om att dissa alla som inte tycker som jag, politik är viktiga grejer och det finns saker som är viktiga för olika saker, det är helt fine, rösta på vad som känns bäst, naturligtvis. Här följer dock ett citat från någon som fått mig att inse (än en gång) att alla är inte värda att prata med.
No offence, men någon som diametralt byter åsikt endast genom ett enstaka samtal är en idiot.
Måste jag ens nämna det idiotiska med att börja en förolämpning med frasen “no offence?”. Här finns dock en viktigare poäng att belysa; citatet menar alltså att det är en slags dygd att vägra ändra sin åsikt efter ett samtal oavsett vad som sägs i samtalet. Du är alltså en idiot om du låter ett samtal leda till förändring av din åsikt. Jag tycker rena raka motsatsen. Om du under ett samtal tar del av information som du inte tidigare haft som för dig är viktigare än de punkter som lett till din nuvarande åsikt, eller rent av motbevisar något som låg som grund för åsikten så är det rent idiotiskt att inte förändra sin åsikt, eller i alla fall allvarligt betvivla den.
Om din åsikt är orubblig så bygger den säkerligen på tveksamma grunder. Vad är poängen att prata med dig om du ser det som ett nederlag att ta emot ny viktig information eller argumentation? Ett samtal med dig är ju i så fall en komplett slöseri med tid.
En sak jag hade lovat att skriva om är Gothcon som jag var på i år vilket var jättekul! nu är det lite sent för det så jag får lova ett fantastiskt inlägg inför nästa Gothcon istället. En sak jag vill nämna dock är deras satsning på jämställdhet! Det är så roligt att Sverige blir mer och mer medvetet, jag träffade Anna Ceras som höll i Isis, ett event om Nördfeminism! Jag blir helt varm inombords!
Jag har underbara vänner som drog med mig på Gorhcon under en period som jag verkligen behövde något att distrahera min trasiga hjärna med, och Gothcon är ju något som passar mig som handen i handsken, men att det skulle ske under ett år då Anna håller i ett feministiskt spelevent var ju bara så perfekt. Tack Tailz och BlackEagle för att ni såg till att få med mig och tack Anna för att ni gjorde något fantastiskt ännu bättre! Jättekramar!
Nu fick jag höra att F! gick framåt med 4 procentenheter! Ännu mer kramar till alla! Det är visserligen läskigt att SD också gick fram, och att Frankrike verkar älska sitt nationalistparti, men jag tänker ändå fira vår seger! Jag blir så fantastiskt glad av att fler folk visar sig bry som om människor och jämställdhet och vill göra något åt att det fortfarande finns så himla mycket förtryck i Europa! Här har jag en viktig poäng att göra. Jag vet ju att fler folk än vad som röstat på F! bryr sig om sånt här, vissa kanske bara prioriterar en annan fråga lite högre men jag vill belysa en annan förlorad röstare; den hopplöse. Det är lätt att tappa hoppet när ett parti är litet och världen verkar hård. Folk sa att en röst på F! är bortkastad för att de ändå inte kommer gå långt nog men våra starka framsteg i år har gjort att tillräckligt många har fått nytt hopp om en mer kärleksfull värld och vågat sig ut för att rösta. Den sorgliga ironin var ju att bristen på röster förr var på grund av bristen på fler röster. Den där jävliga catch 22. Det finns en viktig sak att lära sig av här, och det handlar om hopp. Oavsett hur hopplös världen kan kännas; Det är dags att fucking vakna!
Kram kram kram kram!
Kraaaaaaam! <3<3<3
Det är ganska coolt att barn får ip
ads i skolan nu, teknologin är ju en sån viktig del av världen att det är något barn behöver lära sig att använda vare sig familjen har råd eller inte. Jag måste bekänna att jag skriver detta inlägg utan att ha gjort ordentlig efterforskning, jag fick en tanke och ville få ut den men har begränsat med tid idag. Så läs det som vad det är, allmän brainstorming. Jag vet inte vad barn får lära sig om internet, jag antar att det involverar ordbehandling och allmän kunskap i användning av internet. Jag tror dock att cyberspace fortfarande ses som en annan värld, en som inte är helt och hållet på riktigt. Okej, vi är alla överens om att cyberrymden är användbar men det verkar vara allmänt accepterat att vanliga sociala regler inte gäller på samma sätt där som i verkligheten.
Mobbning förekommer fortfarande trots att nästan alla människor tycker att det är fel. På nätet å andra sidan verkar betydligt färre människor ha något emot mobbning alls, och tycker det räknas som yttrandefrihet eller dynamiskt debatt-klimat. Cyberspace är ju inte på riktigt. Eller hur?
Jo, det är på riktigt. Det vi säger till varandra kan göra oss glada, arga eller ledsna vare sig vi säger det öga mot öga, över telefon eller i kommentarsfältet till en blogg. Detta gäller barn lika mycket som vuxna och jag hoppas innerligt att barn som växer upp med internet i sin verklighet från dag ett kommer att se mindre av en skiljevägg mellan dessa två världar men jag befarar att så inte är fallet. Online-spel är kända för att vara fulla med barn som skriker våldtäktshot och rasistiska samt sexistiska skällsord åt varandra genom sina headsets. Om det verkar som om vuxna som inte mobbar i verkligheten ändå mobbar på nätet ser det ut som om det är ännu mer sant vad det gäller barn.
Vi vuxna ser i allmänhet internet och verkligheten som två olika saker och det är det vi lär våra barn. Vi har fel, och vi tvingar också våra barn att ha fel. Internet är inte utanför verkligheten utan en del av den. Våldtäktshot är väl för fan aldrig okej, och det skrämmer mig så in i helvete att det är ett fullt accepterat sätt att argumentera mot en motståndare i ett onlinespel idag.
Jag föreslår att den allmänna utbildningen börjar inkludera internet-lektioner, inte bara hur det ska användas och hur en ska vara säker på internet utan också försöker förklara att det som händer på internet faktiskt har en inverkan i vår verklighet. Praktiska lektioner med talare, film-material, rollspelsövningar som hjälper barn att förstå hur mycket en människa kan skadas av hemska ord och fruktansvärt aggressivt beteende. Jag vet inte om liknande lektioner redan finns, om de gör det vill jag se mer fokus på dem, och att de vidareutvecklas.
Vi behöver fortfarande arbeta med att minska mobbning, det är ett stort problem men vi måste också se till att näthat inte ses som en helt annan kategori. Det är samma kategori på alla sätt. Det är fullt möjligt att tycka synd om ett mobboffer, skaka på huvudet i förakt åt en mobbare, sedan gå hem, slå på datorn och via nätet själv mobba ett stackars offer till gränsen till självmord helt utan att inse hyckleriet i det scenariot.
Internet och verkligheten är ju inte samma sak, eller hur? Jo det är de. Internet är del av vår verklighet, det är dags att vakna upp och inse det.
Kram!