banner2

Hjälten

By Purris | 12 April, 2014 | 5 Comments
explainVarning! Det här inlägget avslöjar slutet i ett par filmer, Sluta läs nu om du stör dig på sådant. För ett bra tag sedan hade jag en lång diskussion i mitt kommentarsfält med Certatio, om hans version av ett bechdeltest för män. (Här är min förklaring av Bechdel) Jag tyckte inte det var en i närheten av ett bechdeltest men i ärlighetens namn så nämnde Certatio själv att det egentligen inte bör jämföras med bechdel utan bör i stället betraktas som en helt egen sorts observation av filmkulturen. Jag hade en del problem med hans lista men det var en specifik sak han tog upp som jag inte förstod från början men senare fattade tack vare lite förklaringar från Hannah (Tack Hannah). Den saken har jag börjat se i filmer nu och det har börjat irritera mig också. Detta handlade om män som offrar sina liv. Nej det är inget allmänt test som kan appliceras på hela filmkulturen och vad en uppoffring betyder kan variera från fall till fall men jag har börjat se det i filmer höger och vänster och det börjar bli…. billigt! sulkysulky4Att någon offrar sig för någon annan kan vara en fin och stor handling men den blir helt förstörd av denna inflation! Jag gillar filmen Blood Diamond, och jag gråter så tårarna sprutar när Leonardo DiCaprio talar över walkie-talkie efter att han bestämt sig för att ge sitt liv. Elysium var en intressant film men i slutet när Matt Damon har exakt samma upplevelse, uppvisad på precis samma sätt började jag ana ugglor i mossen. Oblivion med Tom Cruice är en annan film där hjälten bestämmer sig för att dö för en kvinna. Hela grejjen blir ju liksom ett klistermärke, vi behöver mer drama, släng på hjälte-offer-mallen på slutet så blir det bra! En modul som bara appliceras på en film för att ge hjälten mer hjältestatus, och som Certatio sa, måla upp män som… Men vad tusan.. Jag kommer inte på ett Svenskt ord för “expendable“. Offringsbara? Jaja, ni förstår vad jag menar. skeptiskHade detta hänt i nån film då och då hade det inte varit så farligt men när vi ser samma scen om och om igen blir det ju bara dumt! Det hade faktiskt inte skadat filmen om Matt Damon fick överleva Elysium! Inte ett dugg! Ett litet tips för filmvärldens hjältehunkar: Tror ni att era damer imponeras av att ni dör för dem? Jag tror de allihopa skulle uppskatta ännu mer om ni överlevde för dem i stället! Kram!

Trasig

By Purris | 9 April, 2014 | 4 Comments

sadvector

Jag måste be om ursäkt för min frånvaro, speciellt efter att jag utlovat stora saker och mer bloggande. Jag har haft lite besvär ett tag, några av de stora sakerna jag nämnde har inte gått som jag hade hoppats. Jag har fortfarande saker att blogga om och jag vill dra igång det här igen så fort jag kan. Amningströjan hamnade på paus och så under en tid men det är en av de första sakerna jag tänker återuppliva nu, eller snart i alla fall, beroende på hur fort jag kan få ihop de trasiga bitarna.

cryingÅret började inte så storslaget och underbart som jag förutspådde men jag får väl skylla mig själv när jag försöker förutspå saker utan att tro på spådomar. Min wampa är inte min längre utan gick tillbaka till ett ex. Det har inte varit lätt och det har gjort att det varit svårt att skriva, jag ber om ursäkt för eventuella emo-tweets jag kan ha råkat få ur mig.

Bloggandet kanske inte får full fart riktigt än men vi säger såhär; jag har börjat skriva på en historia nu, en av mina uppdateringar kan vara smakprov på den, varje gång jag har ett kapitel klart. Vad tycker ni? Är det acceptabel kompensation för att jag övergivit er ett tag, mina fina fina läsare?

Kram! 

Kvinnodagen 2014

By Purris | 8 March, 2014 | 0 Comments

neutralHej hopp och glad kvinnodag till alla! Ja alla. Temat för årets kvinnodag är hur kvinnors rättigheter som leder till mer jämställdhet gör världen bättre för alla, inte bara kvinnor. Nu r det i och för sig något som jag alltid pratar om i alla fall, vilket kanske betyder att jag inte behöver skriva en jätteuppsats här.Jag är också lite orolig efter att ha blivit lite bränd förra årets kvinnodag, förra året var jag optimistisk över fina nya broar byggda mellan män och kvinnor men nu är jag konstant orolig över taskiga kommentarer om att beröva världen på en kvinnodag. rosie2Det jag försökte säga förra året var att folk som gillar kvinnodagen och folk som vill stärka mansdagen behöver inte vara motståndare, vi kan väl alla försöka hjälpa varandra oavsett kön? Om du inte tror att en lyckad kvinnokamp kan leda till mer rättvisa för både män och kvinnor, tänk på det här.

  • Om kvinnor universellt ska verka mer som offer så kommer detta förmodligen leda till att män på ett eller annat sätt ses mer som förövare.
  • Om kvinnor ska ses som hjälplösa och behöva tas hand om för de kan inte klara av detta själva så kommer män på något sätt upplevas som tjänare.
  • Att någon driver en kvinnokamp betyder inte på något sätt att de också driver en anti-manskamp eller att de inte har sympati för mansfrågor.

Kan vi göra ett försök till? På kvinnodagen respektive mansdagen, kan vi inte ta en dag och bara uppskatta den andra sidan? Bara en dag? Olivkvistar och kramar till alla!  Om du är man, femististkritiker eller båda, gör du något positivt för kvinnor idag på kvinnodagen? Vad då för något?

Kram!

Kul att kränkas?

By Purris | 5 March, 2014 | 0 Comments

wut Jag har pratat om det här förut på olika sätt men jag blev bara så förvirrad idag att jag var tvungen att skriva ner det här. Någon berättade för mig om “den där hen-galna kvinnan” som inte låter någon veta könet på hennes barn, trots att barnet är så gammalt som fyra år. Personen jag talade med himlade med ögonen och berättade att “När folk frågar henne om det är en pojke eller flicka så säger hon bara att det är ett barn“.

Jag förstod inte vad problemet var, men nu är jag ju med i genusmaffian så jag kanske är partisk. Jag försvarade kvinnan i fråga och undrade om det inte är att föredra att låta ett barn växa upp utan att stoppas i en låda med en förutbestämd personlighet. Personen blev då stött tyckte att “Jaha kanske det, men då tycker jag det kan göras på ett bättre sätt än att inte prata om barnets kön.”

Jag frågade om personen hade några förslag på andra sätt att göra det på men då tog visst konversationen slut.

Okej, det finns massor av argument jag skulle kunna dra upp här som försvarar kvinnans val men det är inte det jag sitter och funderar över nu. Jag funderar över varför det verkar som om många faktiskt tycker om att känna sig kränkta. Det måste väl finnas finnas miljoner saker som är viktigare än vare sig en kvinna du inte känner vill indoktrinera sitt barn i könsroller eller inte? Vad är det för en sak att känna sig kränkt över? Om du tycker ordet hen är onödigt är det väl en sak men är det verkligen så hemskt för dig att vi andra inte tycker ordet är onödigt? Vad är det som gör ont egentligen? Vad är poängen med att bli arg över något sådant?

ponderJag har skrivit förut om att vara överkänslig och om att uppskatta sorgliga saker som gör mig ledsen, är det något liknande? Kan det vara så att vissa människor helt enket får ut en positiv känsla när de känner att de kränks?

Nej, det är inte en retorsk fråga, jag undrar verkligen. Vad tror ni? Finns det någon där bland mina underbara läsare som faktiskt har upplevt det jag pratar om, och i så fall, snälla kan du kommentera och dela med dig av dina upplevelser? Det skulle faktiskt vara intressant att få reda på.

 

Kram!

Purre och Wampan

By Purris | 14 February, 2014 | 4 Comments

loveIdag är en ganska bra dag att rapportera en av de häftiga grejerna jag har utlovat. Det finns person, eller en Wampa som personen presenterar sig själv som på internet i en manér som blivit lika mycket identitet som Purre har för mig, om inte mer. Denna Wampa som går undernamnet ElWampa har jag känt i en herrans massa år, dock enbart på distans eftersom det är ett stort hav mellan oss. Då och då har vi kommit närmare och närmare varandra men avståndet har varit något som alltid varit en stoppkloss.

chrimm_wampa2Förändringarnas tid är dock här nu!

Vi bestämde oss för några månader sedan. Avståndet kan dra åt helvete. Vi älskar varandra. Så jävla mycket.

Vi har inte bestämt helt och hållet än vilken sida av havet vi tänker slå oss ned på tillsammans,men en sak är säker, vi ska förenas. Det kommer att ta tid men det är det värt!

Som sagt vet jag inte om det blir jag som landar i USA, eller om Sverige ska bli en Amerikansk Wampa rikare men hursomhelst tänker jag fortsätta blogga så ni ska inte behöva oroa för att förlora er favoritbloggare.. eller ja.. en bloggare ni gillar att läsa.. Eller i alla fall en ni läser, för det gör ni ju uppenbarligen om du läser det här.

Jag har aldrig firat alla hjärtans dag men.. det verkade passande att presentera Wampa idag. Jag önskar er alla en fluffig kramgo’ Wampa att mysa med! Jag är så ofantligt glad att jag har min!

(för er som inte vet så kommer namnet/onlinerepresentationen Wampa från Star Wars och är en stor fluffig snöman.)

Underbara glada kärlekskramar! <3

Let it go – vem vill du vara?

By Purris | 13 February, 2014 | 2 Comments

neutralJag har gått och nynnat på en låt från Disney’s nya film Frozen. Låten heter Let it go och det är singelversionen jag lyssnar på. Jag ser fram emot filmen för jag har inte sett den än men låten är väldigt fin. Den är intressant faktiskt, särskilt nu med Ryssland och OS på tapeten, med Rysslands fruktansvärda behandling av LGBT-personer. Ni förstår, utan filmens kontext bildar jag en egen mening med låten och den passar perfekt som en låt om en LGBT-person som kommer ut och inte ser tillbaka, älskar att vara ute och struntar blankt i de folk som faller bort ur hens liv på grund av deras intolerans. Det kan såklart handla om andra som kommer ut också, en ateist i en religiös familj till exempel, det kan också vara väldigt svårt och det kan finnas rädsla för att förlora folk som står en nära. Men låten är glad. Den utspelar sig efter rädslan, när sanningens befrielse inträffat. Egentligen handlar den väl om något helt annat, det finns ju en hel film bakom sången, men prova att lyssna på den med kontexten jag har nämnt.

explainDet är också sorgligt att sånt här ska behövas. Den här befrielsen personer måste kämpa för att uppnå borde egentligen vara onödig. Alla borde vara fria och accepterade från början av livet oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet osv. osv. Det är så fruktansvärt sorgligt att det fortfarande finns så många människor som vill förneka människor den tolerans och värdighet som borde vara så självklar.

sulky4Framtiden är ljus, och nutiden är ljusare än det förflutna. Det vill säga, vi går framåt. Vi är progressiva, även om inte alla är det så kan ingen ändra på det faktum att tiden går framåt. Förr eller senare kommer vi ha utvecklats längre än vi har nu och om vi ser på vår historia så är det inte svårt att förstå att jämlikhet och tolerans är en oundviklig framtid. Vi ser tillbaka på hemska människor som till exempel de som stred emot slavarnas befrielse, och vet ni vad? I framtiden kommer vi att vara historia.

Nu har du ett val att göra. Vill du, i framtidens historieböcker, vara bland de personer som slogs emot slavarnas befrielse, de som var tysta och inte gjorde någonting, eller de som ställde sig upp och högt och ljudlig uttalade att slaveri är fel och måste avskaffas? Barn i framtiden kommer att fråga de vuxna hur människor kunde vara så grymma och hjärtlösa, och de vuxna kommer att rycka på axlarna och svara att “det var så det var på den tiden” eftersom de själva faktiskt inte kan förstå hur en kännande människa någonsin kunnat tänka på det sättet.

Jag garanterar dig att folk som idag är emot jämlikhet för LGBT-personer, folk som misshandlar dem eller bara håller tyst och låter andra göra det, folk som blir upprörda över att homosexuella ska få gifta sig, adoptera barn, att få ha en prideparad, eller ens synas i media som vanliga människor, kommer hamna i samma fack som vi lägger forna anhängare av slaveri i idag. Just saying.

Vem vill du vara? Vill du bli ihågkommen som ett monster? Det vill inte jag.

Kram!

Suck It Up!

By Purris | 29 January, 2014 | 0 Comments

Nu så ska det väl skaka loss! Jag lovade mer bloggande i år och det kommer, jag har chattat en hel del den här månaden med en viss person så det har kommit i vägen lite, men det är bara del av en av de där stora sakerna som jag inte tänker nämna än. Men spännande är det! Apropå spännande saker så har Angela gjort klart den första T-shirtbilden till Suck-it-up-tröjan

Första inlägget i serien andra och tredje. Om du inte hört om det här förut och vill hajja kontexten, liksom.

Japp, det var Hannahs förslag som vann omröstningen och därmed blir det hon som får beställa en bild av Angela. Det blev mycket feedback, en del åt olika håll och ni som blev missnöjda med resultatet får försöka glädjas åt att detta bara är första i en rad olika varianter av plagget. Har ni förslag till hur nästa variant ska se ut, tveka inte utan nämn det i kommentarerna här!
Jag kommer att fixa en domän till Suck It Up så projektet får en egen webbsajt. Jag hoppas verkligen det här kan bli en stor grej, ett sätt för alla att protestera mot folk som r anti-amning (och ser kvinnan som sin egendom). Nu behöver du inte ha en bebis och amma på riktigt för att visa upp klart och tydligt vad du tycker!

En annan grej jag skulle vilja veta är hur viktig kvalitén är för er beträffande en sådan här protest-tröja. Jag spanar runt på olika tryckerier för att se vilka som kommer möta våra behov bäst och jag har hittat några som jobbar riktigt bra men är lite dyrare än de andra.
Hur mycket tror ni folk är villiga att betala, är det rimligt att ta 500:- inklusive frakt för en tröja i riktigt fin kvalité (som dessutom kommer att funka längre fram när vi börjar använda oss av riktiga amningsfotografier) eller ska jag dra ner lite på kvalitén för att kunna sälja dem billigare.

Så, Hannah; kommentera vilken bild du vill beställa, ni andra; kommentera gärna hur mycket ni tycker är rimligt att pröjsa för en sån här tröja samt hur nästa version av tröjan ska se ut.

Kram på er alla! Nu börjas det!

Tomb Raider, nya Lara

By Purris | 10 January, 2014 | 1 Comment

shyJag vill be om ursäkt. Jag har varit mycket fördomsfull mot någon och dömt henne utan grunder, något som jag nu verkligen ångrar. Egentligen var det väl inte helt utan grunder men jag borde faktiskt ha gett henne en chans tidigare än jag gjorde. Jag kommer ihåg för en herrans massa år sedan när Lara Croft från Tomb Raider-spelen dök upp på datorskärmarna. Någonstans lät det ju faktiskt kul med en kvinnlig hjälte i ett spel men jag insåg ganska snabbt det handlade lika mycket om starka kvinnor som den där tv-serien med Pamela Anderson som hemlig agent. Ingenting med andra ord. Tomb Raider handlade om objektifiering av kvinnokroppen med dålig förklädnad. Alla tafatta försök att ge henne karaktär var dåliga ursäkter för att bara få visa upp kantiga bröst och höfter. De blev kanske mindre och mindre kantiga med åren men problemet återstår, hon var inte där som en stark person utan bara som leveransmetod av bröst och rumpa. Jag gillade det inte.

EvolutionofLara2

Ännu mer irriterad blev jag av recensioner jag läste. Spel som Duke Nukem hyllades för att det spelet lät spelaren vara en häftig muskelknutte som gillar strippor och vapen. Tomb raider hyllades för att spelaren fick rädda Lara genom att styra henne till säkerhet. Grejen är ju den samma, spelaren använder kontrollerna för att styra sitt alter-ego i spelet men av någon anledning så är karaktären inte spelarens representation i spelet om karaktären råkar vara kvinna. Då är det en karaktär som spelaren ska rädda. För att det är det kvinnor är till för, stirras på och räddas. De kan ju inte klara av saker själva, absurda tanke!

lara2013År 2013 kom ett nytt Tomb raider ut, ett som inte följer den gamla serien utan börjar om den, en så kallad reboot. Jag fick höra att detta spel skulle låta oss se Laras ursprung, hur hon blir den hårda äventyraren som spelen kräver att hon är, vi skulle alltså få se hennes personliga utveckling. Redan här låter det ju ganska bra för det betyder ju att hon kanske får ha en riktig personlighet nu. Jag måste säga att hennes nya design också såg lovande ut. Tyvärr såg jag en trailer till spelet som fokuserade på att visa hennes hemska upplevelser som hon lär sig av; vi fick se henne fångas av män, räddas av män, skadas av män och få råd av män. Jag kände nu att detta spel skulle förmodligen bara göra mig besviken. Ska jag bara få höra att en kvinna bara kan vara en viktig person om hon lär sig vara som en man?

Jag skaffade inte spelet trots att vissa feminister jag känner försökte intyga mig att det inte är så farligt som jag tror. Hur kunde de missa det jag har sett? Är de så blinda att de inte upptäckte vad jag observerat trots att jag, som inte ens spelat spelet, såg detta hur tydligt som helst? Japp. Så arrogant och korkad är jag. Tydligen.

whoaSå en dag blev jag nyfiken på varför Rhianna Pratchett, en underbar person som kämpar för att göra spelbranchen mindre misogyn, tweetade så mycket om Tomb Raider utan att fördömma det. Hoppsan vad förvånad jag blev över att få reda på att det var just hon, som jag länge följt på twitter, som skrev manuset till Lara Crofts nya äventyr, och var själv ansvarig för hennes nya personlighet!

Nu var jag tvungen att ge mig. Jag måste ju ge Lara en chans nu när jag fått reda på att hon är skriven av Rhianna Pratchett! Så jag köpte spelet, fastande för det direkt, spelade igenom hela spelet, helt klistrad och älskade nästan varenda sekund. Fan vad kul det kan vara att bli felbevisad ibland!

larachriimmSpelet hade en medryckande story, Lara började som en oskyldig arkeolog som det var lätt att relatera till, och jag fick uppleva hennes hemska resa som tvingade henne att utvecklas till en stark hjälte. Ja, visst fick hon hjälp och råd av manliga karaktärer men det gjordes inte på ett sätt som minimerade henne, tvärtom nästan, hon blev mer mänsklig och lättare att relatera till. Hon behövde inte hjälp för att hon “bara var kvinna” utan för att hon “bara var människa“. Jag säger “var” för att sedan blir hon mer än människa, hon blir en helt dunder-awesome superkvinna gjord av kickass och glass! Okej kanske inte glass, jag blev bara helt plötsligt sugen på det så det fick vara med. Jag ska inte avslöja för mycket, jag vill bara be om ursäkt för att jag missbedömt den nya Lara så grovt och jag vill också rekommendera spelet för alla som känt som jag och skulle vilja bli motbevisade också. Det var skitkul att vara Lara och jag ser fram emot flera uppföljare, snälla snälla låt det komma bra uppföljare!

rhiannatweetNär jag spelat klart så skickade jag ett tweet till Rhianna, jag kände att jag behövde visa uppskattning för hur glad hon gjort mig. Twitter gör mig än en gång jätteglad genom att presentera möjligheten att kommunicera med mina förebilder. Jag fick svar från Rhianna, och min dag blev ännu bättre. Det känns liksom bra att veta att en konstnär som gjort mig glad får veta att hon gjort mig glad, och blir glad av att ha gjort mig glad. Klaga inte på mängden glädje i den meningen, glädje kan vi inte få för mycket av.

Livet är bra underbart ibland.

Vad tycker ni om nya Tomb Raider? Jag vill gärna veta!

Kram!

Ett ljus har släckts

By Purris | 6 January, 2014 | 1 Comment

sadvectorJag fick en chock idag. Jag såg en facebookstatus skriven av en väldigt nära vän där han sörjer sin far som dog på juldagen för några veckor sedan. Såklart blir en alltid ledsen när något tråkigt händer en nära vän, nu är jag också nära vän med hans syster men i det här fallet är det mer än det som gör att det känns så mycket som det gör.

Jag ska inte nämna några namn här, ni vet ju själva vilka ni är och jag vill inte hänga ut er på nätet för massa främlingar. Jag vill ändå dock säga något om er far och er familj om än bara för att världen borde få veta sådana här saker.

Han var inte bara mina vänners pappa, han var min vän också. Det är något speciellt med er familj, det är väl inte så ovanligt att vara vän med två syskon och det är väl också ganska så vanligt att bekanta sig med sina vänners familjer. Hemma hos er var det dock så mycket mer. Den som blir vän med en av er blir vän med er alla. Era hem är alltid så välkomnande, varma och festliga. Första gången jag träffade er far blev han ögonblickligen en lika nära vän som ni är och det är en så himla häftig grej, det krävs en speciell sorts människa för att det ska hända. Ni båda, er mor och er far är liksom ett vänskapspaket, en samling underbara människor som förgyller livet för alla ni berör.

Så det är inte bara så att jag tycker synd om vänner som blivit av med en far och en hustru som blivit av med sin make det är ju det också såklart, vill ni prata finns jag här 24 timmar om dygnet, jag avbryter vad som än är på gång om ni behöver mig, men det är inte bara sympati. Han var en vän till mig också. Jag kommer alltid att uppskatta de glada minnena jag har från honom. Han var en människa som gjorde världen till en gladare plats och glöm inte att det han tillförde världen finns i er också och det tar ni med er. På det sättet tar ni även honom med er.

Jag beklagar er sorg, och delar den med er. Jag älskar er, mina vänner. Ta hand om er.

Kram

Här är 2014

By Purris | 1 January, 2014 | 3 Comments

chriimmmevector2inbwshineJag avslutade 2013 med en mycket trevlig nyårsfest med familj och vänner som följde födelsedagsfirande och två Laserdome-matcher i rad. Idag tog jag en promenad som fick bli kort på grund av att mina stackars lår slitits i bitar av pang-pang-leken. Jag ångrar ingenting, pang-pang var roligare än jag egentligen vill erkänna men oj vad det känns efteråt. Det här inlägget får bli kort för ett varmbad tappas just nu upp i min ära, jag hoppas på att låren ska förlåta mig efter ett långt avslappnande bad. Nej,  min kära spelledare, Chri’imm har inget att säga till om i denna fråga, jag vet att du tänkte skämta om det.

Jag vill bara säga att 2014 kommer att bli underbart! Många fina saker hände precis mot slutet av 2013 och den trenden ska få fortsätta! Jag lovar mer bloggande och fina saker, ni ska få höra om vad tids nog. Just nu är det dags för plums!ler

Om ni har några meddelanden till mina lår om att låta mig få gå normalt igen, skriv det bland kommentarerna!

KRAM!

 

shyEdit: Det blev ett kortare bad än tänkt.. strax efter att jag plumsat i så fick jag nys om att nån dummat sig med min blogg.. Fick gå upp och fixa till det. Om du försökte gå hit under den tiden så kom du till någon ful reklamsida istället för hit. Förlåt.

Men jag tänker inte bli bitter! Året ska bli bäst i alla fall! Kram igen!