Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Kort ventilering.

grrrOm du är emot halal-kött på grund av djurplågeri men har aldrig engagerat dig mot misskötsel av djur på övriga Svenska gårdar så är du ingen djurrättskämpe – du är bara rasist.

Om tycker det är viktigt att lyfta hur hemskt det är när en invandrare våldtar någon i Sverige men alltid ifrågasätter offret när våldtäktsmannen var Svensk så är du inte emot våldtäkt – bara emot invandrare.

angervectorOm du aldrig i hela ditt liv engagerat dig emot förtryck av HBTQA-personer men går i taket när du hör om homofobi bland flyktinganläggningar så är du ingen HBTQA-vän – du är bara rasist.

Idag blir det ingen jävla kram.

Jag svarar.

8whoaJag fick nyss en kommentar på mitt senaste inlägg och insåg att, Oj, vad gammalt mitt senaste inlägg är! Så först vill jag tacka denna kommenterare för att ha väckt mig, här går jag och försöker få mig själv att blogga mera, så kommer en lång text som behöver ett eget inlägg som svar. Egentligen känner jag att kommentaren inte riktigt är relevant till själva poängen av mitt inlägg men den innehöll ändå saker som i allra högsta grad är värda att svara på.

Jag vill påpeka att kön kommer pratas om i binär form eftersom det nämns undersökningar som utförts just binärt. Ordet kvinna inkluderar självklart transkvinnor, precis som ordet man inkluderar transmän.

Inlägget ”Vad är det som händer?” handlade om normalisering av öppet kvinnoförtryck, där det blir vanligare och vanligare att artiklar skriva av kvinnor bli överrösta av misogyna kommentarer, som om färre och färre människor ser förtrycket som något dåligt. För att ni ska slippa gå till inlägget för att se kommentaren kommer den här:

 

ponder2Jag ifrågasätter inte löneskillnaden och har absolut inget intresse av att fabrikera något! Det finns en löneskillnad, absolut! Men tar du hänsyn till, arbetad tid – barnledighet – skillnaden mellan 1 – Könsbalanserade/Manligt/kvinnligt dominerade yrken (Över 60% män/kvinnor)

– Nu utgår vi ENBART från data av SCB –

Precis varje liten gnutta av statestik går att hitta på den sida som du hänvisar till!

Kvinnor väljer i mycket större utsträckning yrken där ingångslön och medelönen är lägre.

Undersköterskor, sjukvårdsbiträden
Vårdbiträden, personliga assistenter
Barnskötare
Förskollärare och fritidspedagoger
Hotell- och kontorsstädare
Grundskollärare

– Medelön Kvinnor; 24250
– Medelön Män; 24033

Kvinnors lön i procent av mäns lön efter standardvägning är på 99,5% innom kummun!
Och den går mot 100 med 0,1 för varje år!

Det finns massor med yrken i sverige, idag, där kvinnor, i genomsnitt tjänar betydligt mer!

Lönestatestiken är skitsvår och jag är tacksam för att min partner jobbar på revisionsverket (revisor – duh!)!

Kvinnor jobbar färre timmar i genomsnitt per vecka och kvinnor stannar i genomsnitt hemma betydligt längre vid graviditet!
– Inte mina vänner som skaffat barn dock – där de alla tagit 50-50!

Problemet ligger i hur många av de yrken som kvinnor VÄLJER att arbeta innom värderas!

Det kan säkert fabrikeras mycket statestik men i de flesta fall så läser vi den bara så binärt vilket tyvärr gör att vi slutar fokusera på verkliga problem!

Det finns massor att förändra – men lönerna ÄR INTE boven; och att forsätta älta binär data kommer aldrig lösa det. Det är ingen lögn; det är bara en skev verklighet.

Hur skapar vårt samhälle ett klimat där kvinnor vill och kan söka sig till STEM yrken och varför vill inte män jobba med vårdande yrken?

(Kommentaren är klippt, det kommer mer sen.)

explainI mitt inlägg använde jag lönegapet som ett exempel, det är inte det enda, största eller viktigaste problemet vi har framför oss. SCB är heller inte den enda källan för fakta eller stöd, jag sa heller inte att det inte finns yrken där lönegapet är mindre etc. but I digress. Ja, det finns många faktorer som spelar in i lönegapet, sakerna du nämnt och flera. Jag vill dock påpeka att det även gjorts undersökningar som specifikt siktat in sig på lika lön för lika jobb, där dessa variabler har tagits i åtanke och kvinnor visar sig ändå ha lägre lön. Jag håller helt och fullt med om att lönerna inte är boven, de är ett symptom på ett samhälle som värderar kvinnor lägre än män. Varför väljer färre kvinnor ”mansdominerade” arbeten? Det finns säkert många anledningar men en stor faktor är att kvinnor helt enkelt inte brukar vara välkomna där, motståndet är högre för att komma dit och behandlingen brukar vara värre när en till slut är där. För att inte tala om att flickor sällan ens blir uppmuntrade att se den sortens jobb som en möjlighet att sträva efter. Det finns en fantastisk bok som jag brukar rekommendera, Delusions of Gender av Cordelia Fine. Här följer ett citat ur den boken. (på Engelska jag kanske översätter.. nån gång..)

delusions_of_gender_web_girlFirst, there are experimental studies showing that men’s qualifications, talents, and achievements shine brighter and provide a better fit with the demands of a nonfeminine job – even when identical to those of a woman. For example, in one recent study more than 100 university psychologists were asked to rate the CVs of Dr. Karen Miller or Dr. Brian Miller, fictitious applicants for an academic tenure-track job. The CVs were identical, apart from the name. Yet strangely, the male Dr. Miller was perceived (by both male and female reviewers) to have better research, teaching and service experience than the luckless female Dr. Miller. Overall, about three quarters of the psychologists thought that Dr. Brian was hireable, while only just under half had the same confidence in Dr. Karen. The same researchers also sent out applications for the position of tenured professor, again identical but for the male and female name at the top. This time, the application was so strong that most of the raters thought that tenure was deserved, regardless of sex. However, the endorsement of Karen’s application was four times more likely to be accompanied by cautionary caveats scrawled in the margins of the questionnaire: such as, ‘I would need to see evidence that she had gotten these grants and publications on her own’ and ‘We would have to see her job talk’.

Undersökningen Cordelia beskriver visar att identiska CVn värderas olika i bedömning av kompetens, beroende på om namnet på CVt låter manligt eller kvinnligt. Senare i boken nämns liknande undersökningar även på löneskillnader.

Så ja det finns många faktorer i lönegapet men de förklaringar du påpekade jämnar inte ut allting.

Fortsatt kommentar:

Det måste finnas en mer pragmatisk lösning än att bara ropa patriarkat också; för det är ytterst få som ens fattar vad det är!
Men det absolut viktigaste för oss feminister är att nätverka, prata och hjälpa varandra, på samma sätt som gubblobbyn gör!

Vi får inte bara påstå att det är ett gäng män som sitter och gnuggar händerna och fnissar medan de bestämmer att kvinnor ska ha mindra pengar!
Vi måste prata om problem för att förstå dem och då MÅSTE vi vara helt ärliga med statestiken!

rosie2Det är mycket vi bör göra men vi ska absolut inte sluta nämna patriarkatet bara för att folk inte förstår det. Då är det bättre att förklara det istället, för de som är villiga att lyssna. (Varför ens prata med de som inte är villiga att lyssna?)

För folk som verkligen vill lära sig, eller förstå kan du ju alltid rekommendera boken jag nämnde, den är helt fantastisk och dessutom lättläst (finns även som ljudbok), om du vill kan du få använda min förklaring till vad patriarkatet är och nej, jag har aldrig påstått att det är en grupp tecknade gubbar som skrattar medans de sänker kvinnors löner med fallusformade trollspön. Jag har varit helt ärlig med statistiken, att bara påpeka att det finns ett statistiskt lönegap är inte mer oärligt än att påstå att dina variabler helt trollar bort lönegapet. Men jag håller faktiskt med i mycket av det du skriver. Hjälp, stöd och pepp är viktigt! Precis som kramar! Tack för din kommentar!

 

Kram!

Vad är det som händer?

sulky4Jag förstår inte. För inte så länge sedan kändes det som om världen gick framåt. Medmänsklighet och jämställdhet var på uppgång och även om det fortfarande fanns en hel del hinder så verkade allt vara på väg i rätt riktning om än fruktansvärt långsamt.
Det känns inte så längre. Något har hänt, hatet har normaliserats. SD växer, högerextremism vann i Danmark och folk överallt kommer ut som stolta rasister och antifeminister. Förr kändes det som om förutom trollen och vissa figurer i media, så kände smygrasister på sig att deras rasism inte var något fint att höja upp på en stolt fana, de höll sitt hat för sig själva för att samhället hade börjat bli överens om att förtryck av minoriteter är en dålig sak.
Inte så idag. skeptiskJag vet inte om jag bara haft otur att hamna på fel hemsidor på sistone men jag ser fler och fler brinnande kommentarer från fler och fler håll på till synes oskyldiga artiklar. Som om någon lyft på en sten i mörka trollskogen, väller kvinnohatet ut mer än, så vitt jag förstod, det gjort tidigare. Som om kvinnohatare hittat varandra och skapat en gemenskap utöver det undermedvetna patriarkatet som alltid har funnits. De dunkar varandra i ryggen för att skrika ut att feminism minsann har gått för långt, kvinnor är inte alls förtryckta, de för inte alls lägre lön och de ska bara hålla käft.
Jag är trött på det här. Dags att ta fram lite fakta.

explainDu tror inte på mitt ord att kvinnor får lägre lön än män, trots högre utbildning? Tror du inte på att kvinnor utsätts för mer psykiska påfrestningar i arbetslivet? För all del, ta inte mitt ord för det, vi har ju faktiskt Statistiska Centralbyrån. De har en rapport vid namn På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet, en enkel samling av deras jämställdhetsstatistik. Den går att beställa i fin liten bokform, eller ladda hem gratis som pdf. Om någon hoppar upp och killgissar fram statistik till sin egen fördel är det bara att kolla upp hur det faktiskt ligger till. Faktisk statistik är så mycket bättre än påhittat statistik, tycker ni inte?

Det spelar ingen roll hur många ryggdunkar någon får för att ha hittat på fejkstatistik som gubbar gillar, de riktiga forskningsresultaten är faktiskt liiiiite mer pålitliga.

Vi har ett jättebra verktyg i SCB och om vi använder det rätt så får våra misogyna troll antingen tänka om eller rent utav acceptera att de går rakt emot vad fakta säger.

Kram!

Avsked… igen

sadvectorFör bara fyra månader sedan somnade min mormor in för sista gången… Och idag var det min farmors tur. Nu har hela den generationen gått bort från min familj. Det har inte riktigt slagit mig än men jag har inga illusioner, känslorna kommer att slå till snart och det kommer bli en jobbig natt. Jag vet att det sägs att en ska inte vara ensam natten efter ett dödsbesked men jag vill faktiskt vara det. Jag säger inte att det är vad som är bäst för alla, eller ens någon, jag vet bara med mig att jag är en grubblare och jag har svårt att komma förbi något om jag inte fått ordentligt med tid att tänka igenom det. Sällskap är skonsamt och skönt men inte än, inte för mig i alla fall. Det är bara så jag fungerar. Sorg måste få slå hårt ibland annars kan den bli mer långvarig än den behöver.

Det gick snabbare för farmor än får mormor, jag tror jag nästan väntade mig att det skulle ta flera veckor till men de säger att det som skedde nog var bäst, mer tid hade bara varit smärtsamt för henne.

Farväl farmor, jag kommer att minnas din tid på jorden, och jag kommer alltid tänka på dig när jag ser en bingobricka. Det kanske låter fånigt men det jag kommer sakna mest är din fantastiskt breda väschöttska (västergötlandsdialekt). Du hade alltid ett skojfriskt humör och dialekten blev en underbar krydda… Och hade jag varit lite mer troende hade jag misstänkt att bingolotto-säljaren som ringde mig precis nyss (på riktigt!) var en hälsning från dig.

Kram!

Akta hjärnan min

ponder2Jag är beklämd av ett dilemma beträffande Trigger warnings. En trigger warning är en varning som placeras före information som innehåller delar som kan vara smärtsamma eller rent av skadliga att läsa/se för någon som, till exempel har upplevt ett trauma relaterat till ämnet i fråga. Det är en sund grej tycker jag, finns det risk att någon får ett mentalt sammanbrott av en bok en film eller ett spel så är det väl inte för mycket begärt att kanske hissa en varningsflagga? Alla håller dock inte med, och de kan ha en poäng. En liten poäng.

Jag läste nyligen en novellsamling av Neil Gaiman, en författare som ofta skriver lätt makabra historier med en lekfull glimt i ögat. I förordet skriver han att han gillar idén med trigger warnings på uppsatser och texter i skolor och universitet men vad det gäller böcker förstår han det inte. Han skrämdes själv av några böcker när han var ung men i efterhand ångrar han inte att han läste dem. Jag får känslan av att ordet spoiler känns när tillhands här och det kan ligga något i det. Novellsamlingen i fråga heter faktiskt just Trigger Warning och det är lite av en protest, han säger till oss att han skriver makabra saker, att läsa hans böcker är en risk, det kan finnas något här som du inte gillar. Nu vill jag minnas att jag sett honom tweeta att han ångrar detta ställningstagande efter att en läsare kom med ett väldigt bra motargument men jag orkar inte leta upp den tweeten just nu. Jag har en egen poäng att göra.

Trigger Warnings är en bra idé. Det är fullständigt orättvist att enda sättet för en person som upplevt ett fruktansvärt trauma att undvika att återuppleva denna hemska händelse skulle vara att sluta läsa böcker och se på film helt och hållet. Att bara föreslå det känns helt absurt. Om du inte vill riskera att läsa något som förstör din vardag i flera veckor framöver får du helt enkelt sluta läsa. Ursäkta mig men det här är inte acceptabelt.

Jag kan dock förstå andra sidan. En spoiler är ju inte en bra grej heller. Ska alla böcker eller filmer som innehåller Trauma X behöva beskriva detta på omslaget? Ska ett avsnitt av en populär TV-serie behöva avslöja saker som händer i förväg? Nu börjar ju vissa TV-serier med en mening som ”Dagens avsnitt innehåller starka scener.” och det kanske inte avslöjar så mycket men är de till stor hjälp? En person som råkat ut Trauma X kanske inte har några problem med Trauma Y. Personen hade då inte behövt undvika ett avsnitt som innehåller Trauma Y men varningen nämnde ju bara starka scener och inte scenernas natur. Ska vi dock avslöja scenernas natur förlorar avsnittet helt sitt överraskningsvärde vilket, för många, är en väldigt viktig del av historieberättandet.

En anledning till att jag tar upp det här nu är att jag för några veckor sedan personligen råkade ut för ett…. rubbat sinnestillstånd på grund av media som väckte ett förflutet trauma i mitt liv. Det var ett TV-spel, jag tänker inte nämna det eller exakt vad traumat var, vill du veta det så kan du skicka ett PM till eller maila så berättar jag. Vilket spel det är kan vissa säkert räkna ut i alla fall. Det är ett spel jag verkligen verkligen gillar. Det är storydrivet äventyrsspel med karaktärer som är superlätta att relatera med och en värld som bara suger in en, spelet blir som ett alternativt liv där besluten du tar formar vad som händer längre fram i spelet. Det finns så mycket jag älskar med spelet, vännerna jag ser på skärmen känns som mina vänner på riktigt och fienderna väcker riktig ilska och frustration.

whoaFör ungefär två veckor sedan spelade jag mig fram till en scen som fick det att kännas som ett ton tegelstenar släpptes över mig. En scen som kändes helt naturlig tvingade mig att uppleva en fruktansvärd situation som jag för ca 12 år sedan upplevde i verkliga livet. Händelsen i sig var jag väldigt bra på att fly ifrån, jag byggde upp murar i mitt sinne så jag i stort sett aldrig ens tänker på det. cryingNär jag upplevde det i spelet föll dock de murarna och mina händer började skaka. Jag lyckades faktiskt ta mig igenom scenen men grät flera timmar den natten. Jag kände mig helt mörbultat i huvudet flera dagar efteråt. Kanske vissa människor kan uppleva det och inte reagera lika starkt men för mig var det verkligen jobbigt. Jag älskar fortfarande spelet och kommer att fortsätta spela det men jag hade faktiskt behövt en trigger warning. Jag hade förmodligen spelat det i alla fall trots varningen men det faktum att jag varnades i förväg hade låtit mig vara mer förberedd och kanske inte få hela min tillvaro sönderskakad riktigt så plötsligt.

explainSå hur ska detta lösas? En trigger warning hade hjälpt mig men fungerat som en spoiler för alla andra. Dolda trigger warnings som läses frivilligt hade kanske fungerat men då hade jag läst spoilers angående triggers som jag inte hade behövt varnas för. Så… jag efterlyser en app! Jag vill se en webbsajt/app där användare så väl som produktionsbolag och förlag av alla former av media kan ange triggers på sina verk som enbart syns av de som aktivt söker. Det ska gå att skapa en profil där jag själv kan ange de ämnen jag vill varnas för men inte avslöjar triggers som är relaterade till ämnen som jag inte angett i min profil.

Exempel: En bok nämner Trauma X och Trauma Y. Jag vill vara förvarnad för Trauma X men har inga problem med Trauma Y. Jag ser en bok i en bokhandel och tar fram min mobil och låter den scanna bokens streckkod. Min app ser att boken är flaggad för både Trauma X och Y men också att jag enbart angivit att jag vill bli varnad för Trauma X och därför är det den enda varning jag ser. Jag kan nu besluta mig för att lämna boken, eller mentalt förbereda mig och läsa den ändå, och kapitlet med Trauma Y kan fortfarande överraska mig.

Finns en sån app redan? Länka! Jag vill ha!

Kram! 

Bechdelponnisar

snortle

Ahhhh.. hahaha.. Det är ju för sött. Nu är det en mindre än en vecka kvar innan vi får en säsong av My Little Pony! Jag ser fram emot att få besöka vännerna i Ponyville igen, som jag skrev lite om här.

Det är dock inte den nya säsongen jag tänkte skriva om idag. Det är de roliga reaktionerna som bronisarna fått beträffande en viss ny karaktär vid namn Flash Sentry. (klicka på bilden för att se konstnärens hemsida)

Flash introducerades först i långfilmen Equestria Girls som ägde rum mellan den tredje och fjärde säsongen av serien och har sedan dess dykt upp lite här och där men det är fortfarande i de två långfilmerna som han har fått mest uppmärksamhet. Jag kanske behöver förklara lite här. Långfilmerna äger inte rum i samma värld som serien utan i ett parallellt universum där seriens karaktärer har dubbelgångare i mänsklig skepnad. Jag brukar ignorera filmerna då de helt och hållet missar seriens budskap men det hör inte heller hitflashguitar.

I ponnyvärlden är Flash Sentry en kunglig vakt med ljusorange päls, blå man och ett sköldmärke på flanken. Han har inte haft så jättemycket att göra än men jag antar att en kunglig vakt har fullt upp med sin plikt. I det parallella universumet, där de flesta av ponyvilles innevånare är elever på en skola, är han lite av en snäll rebell som spelar elgitarr.

Mottagandet för Flash har varit väldigt delat bland killar som gillar My Little Pony. En del är glada att det nu finns ännu en hingst att relatera till och andra.. ja. Jag har läst att vissa är ganska upprörda. Ni förstår, han introducerades i första filmen, som potentiellt kärleksintresse för Twilight Sparkle som ju är seriens huvudsakliga protagonist och han har egentligen inte fått något annat syfte sedan dess. Jag har sett folk påpeka att till och med hans färger är komplement till Twilights egna lila färgskala. Sååå… Killar är upprörda att denna manliga karaktär enbart existerar för en kvinnlig karaktär.

Ursäkta mig men detta kräver en animerad GIF.

rainbowlaughing

Förstå mig rätt nu, det är inte helt snällt att skratta åt att killar känner sig objektifierade men vi lever faktiskt inte i ett vakuum här. Som jag har beskivit flera gånger när jag skrivit om bechdeltestet så är problemet inte att vissa kvinnliga karaktärer enbart existerar för männens skull. Problemet är att denna typ av kvinnlig gestaltning är en norm, en alldeles för vanlig status för många kvinnor i fiktion. Bechdeltestet blir effektivt först när det kan visa en statistik på många historier. Det är sant att Flash Sentry inte har någon större poäng förutom att ge Twilight ett käreksintresse och ja, han skulle kunna vara en mer intressant karaktär om så inte var fallet. Men herregud, att bli upprörd över att en manlig karaktär i en serie blir utsatt av vad majoriteten av alla kvinnliga karaktärer i nästan alla serier någonsin fått utstå… Det är.. det är bara för gulligt.

Ni stackars objektifierade satar behöver en stor kram nu.

Kram!

Avsked

sadvectorJag brukar ju skriva ett par rader om kvinnodagen och det hade jag tänkt att göra idag också. Jag bollade med lite olika saker jag ville ha sagt och olika sätt jag ville säga dem på. Sen fick jag ett telefonsamtal som informerade mig om ett dödsfall i familjen. Jag känner mig inte kapabel till att skriva mitt kvinnodagsinlägg just nu. Farväl mormor, om du hade rätt och jag har fel så finns det en himmel och du har just återförenats med morfar efter 29 år. Hälsa från mig.

Kram

Min egen tystnad

sulky4Jag skriver inte så mycket längre och det är tråkigt. Jag gillar att skriva, nej älskar! Det finns väl olika anledningar till att jag skrivit mindre på sistone men i det allra senaste måste jag faktiskt säga att inspirationen har långsamt börjat komma tillbaka. Det kanske verkar väldigt konstigt att jag som genusbesatt feminist och spelnörd inte har skrivit om gamergate. Eller konstigt förresten, nej det är inte så konstigt att någon inte vill ge sig in i en strid som med så stor sannolikhet kan leda till förföljelser och hot. Det är helt förståeligt att hålla sig utanför i ren självbevarelsedrift, därför är de kvinnor som faktiskt tar upp kampen riktiga hjältar, legender i vår tid.

Jag har inte skrivit om det av olika anledningar, ovanstående kan vara en av dem. I och för sig har ju GG härjat som mest under den tid då jag ändå skrivit som minst och det är en så ofantligt stor grej att jag inte kunnat skriva ett ”litet” inlägg om det… som jag gör nu… hehe.. Och många som skriver bättre än jag har skrivit om det, läs till exempel det här inlägget av Discordia om du vill.

sadvectorFaktum är att GG känns som en sådan förruttnelse i en kultur jag älskar.. eller.. älskade.. vill älska. Det är bara så sorgligt.. de har gjort hela spelkulturen till något så hemskt. Att forska och samla i ämnet skulle bara göra mig ännu mer nedstämd än jag redan så ofta är. Det värsta är ju hur många som blint följer GG utan att ens fatta hur vidrigt och rent utsagt elakt det är! De gapar fortfarande om att det inte alls handlar om att trakassera, förtrycka och tysta kvinnor, utom att det handlar om etik i spelbranschen! Det är så irriterande att behöva säga ”Jaja, jag är bara arg på de som gör de dåliga sakerna, etik är ju bra.” Det är bara rent bullshit. Rent jävla stinkande bullshit.

humörIngen kan väl fortfarande tro att det handlar om etik? Det hela började med att Zoe Quinn anklagades för att ha sex med en spelrecensent i utbyte mot en positiv recension – EN RECENSION SOM ALDRIG HAR EXISTERAT!

Och den etik de försvarar handlar bara om att skrämma kvinnor, som är onda nog att våga ha en åsikt, till tystnad. De kämpar så ihärdigt för att rent utav förstöra så många kvinnors trygghet och livsglädje att jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag vill alltid försöka se det goda även i hemska människor men GG har blivit så jävla genomruttet att det knappt ens känns verklighetstroget! Det känns som en överdriven antagonist i en saga, inga människor i verkligheten kan väl vara så fruktansvärt vidriga? Det fanns en tid då jag nästan kunde förmå mig att tro på att det fanns folk inom GG-rörelsen som faktiskt brydde sig om etik i spelbranschen men jag kan helt enkelt inte tro på det längre. Du måste vara en speciell sort blind och naiv för att kunna leva under den illusionen. Det hela påminner mig om en komedisketch. Nu är det inte helt nödvändigt, trots att sketchen handlar om nazister, att jag menar att GG bör liknas vid sådana. Därför är det bäst jag talar klarspråk; Jag tycker i allra högsta grad att GG kan liknas vid nazister. Så var det sagt.

Här kommer klippet, som jag dedicerar till de mytomspunna ”ärliga killarna” inom GG.. om ni existerar. Må ni också ha ett uppvaknande snart. Kram!

Jag är sämst

sadvectorJag är verkligen det. Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag fick det påpekat idag på twitter, mycket artigare än förtjänat, att mitt 14 månader gamla inlägg om mansdagen var problematiskt. Jag medgav att skämtet ‘Grattis, du har en penis’ inte var så roligt som jag kanske trott tidigare och kunde upplevas transfobiskt om någon trodde jag menade allvar och inte, ni vet, skojade. Vidare påpekades det att inlägget som följde den problematiska inledningen inte hjälpte i och med att det helt och hållet exkluderade transmän.

whoaJag tappade hakan. Jag behövde inte läsa inlägget igen för att veta att det var sant. Jag som varit så stolt över mitt fina välmenande inlägg hade utelämnat en av de mest utsatta gruppen män som finns! Och vad värre är, det hade redan påpekats en gång tidigare i kommentarerna och jag hade redan då totalt missat det! Jag betraktade ”Inledningsskämtet” som i ett vakuum eftersom mina fina intentioner måste ju synas i följande inlägg, jag fattade inte alls hur jävla elakt allt blev i kombination. Jag var helt blind.

Jag vacklade och blev illamående. Jag är en vedervärdig hycklare. Här raljerar jag höger och vänster om hur hemska folk är som förtrycker och förminskar människor för vilka de är och så är jag precis likadan själv. Att skriva ett firande inlägg tillägnat män, inleda med ett transexkluderande skämt och sedan följa upp med ett transexkluderande inlägg, jag ser nu att kombinationen blir rent utav hatisk. Jag hade inte direkt haft en bra dag fram till dess heller, men att plötsligt se mig själv ur ett perspektiv där jag själv är allt jag hatar blev för mycket. Jag fick sätta mig ner på en bänk och samla mig. Jag kom på tanken att rätta till mitt misstag på nästa års mansdag men det är ju om tio månader! Nej, jag måste ventilera det här och nu.

Jag var en idiot. Nej, jag är en idiot. Jag uttryckte mig transfobiskt och förtryckte transmän utan att ens märka det förrän efter jag fått det påpekat två gånger. Jag kan bara hoppas att ni, mina fina vänner som är transmän samt alla andra som läste mitt inlägg kan förlåta mig.

Jag tog just bort ett stycke som skulle vara här som försökte förklara hur jag inte alls tänkte transfobiskt när jag skrev inlägget. Jag skrev om stycket flera gånger kunde inte få det att se ut som något annat än en billig ursäkt, kanske för att det var just var det var. Det stycket får utebli. Jag får stå mitt kast, jag gjorde fel och jag är ledsen. Jag kommer inte ändra det gamla inlägget förutom att jag kommer att lägga till en länk till detta inlägg. Jag vill inte sudda ut mitt misstag, jag vill lära mig av det. Jag lovar att jag ska inte göra något sådant igen, om ni ser mig kana in på liknande spår, snälla, säg till mig. Jag har varit sämst… men jag vill vara bättre.

Kram

Förvirrade barn

facepalm3Hen igen. Kön, läggning och trans. Jag måste bara ventilera lite. Jag är ju med i genusmaffian, sånt här kommer att komma upp. Deal with it. 😉

Det spelar ingen roll hur långt det känns som vi kommer ibland, det finns kvar en stor kluns med folk som helt enkelt inte låter de enklaste förklaringarna gå in. Hendebatten borde vara över, det är ju så enkelt. Att barn borde få utvecklas i en könsneutral miljö känns självklart. Jag hör dock idiotiska termer som ”den där hengalna mamman som bara säger det är ett barn när de frågar pojke eller flicka?”. Folk som säger ”Vad är det för fel med att affärer organiserar produkter enligt könskodade färger, det ÄR ju så!”. En av mina favoriter är fortfarande när jag blir beskylld för att vilja ”tvinga på barnen könsneutralitet.” – Problemet med den borde ju vara rätt så jävla lätt att förstå. Könsneutrala miljöer för barn handlar om att befria barn från tvingade könsroller. Varför kan inte folk förstå att de själva är skyldiga till det som de beskyller oss för?

Okej, till poängen, den är ganska enkel, det här behöver inte vara ett lång inlägg. Förutom att använda ordet hen för att befria barn från betvingade könsroller så finns ju även frågan om transbarn. Att ett barn som har snopp kan vara en flicka och ett barn som har en snippa kan vara en pojke. Arga föräldrar kan ibland raljera om hur ett dagis som bejakar en transflickas identitet förvirrar deras egna barn. Här har dessa stackars föräldrar lärt sitt barn att alla som föds med snopp är pojkar och alla som föds med snippa är flickor och så kommer det hemska dagiset och förvirrar barnet! Fy skäms!

Ja, barn som har blivit indoktrinerade med skeva verklighetsuppfattningar kan lätt bli förvirrade av att konfronteras med verkligheten. Detta är inte verklighetens fel.

Det är ditt fel. Lär du ditt barn osanningar så är det du som orsakar förvirring när osanningarna avslöjas. Dumjävel!

orimligtVi vet att det finns något som heter könsdysfori. Vi vet att människor kan vara trans. Vi vet att mänskligheten inte ryms inom de snäva ramarna du är van vid. Du kanske tycker den vetskapen är obekväm men att lära dina barn att något som finns inte finns och sedan kräva att verkligheten spelar med i din lögn är så monumentalt orimligt att jag blir tvungen att använda en animation för att få fram budskapet.

Någon sa nyligen såhär till mig; ”Tänk om jag uppfostrar mitt barn könsneutralt och detta leder till att barnet mobbas och begår självmord, vem bär ansvaret då?”

Låt mig tänka.. MOBBARNA KANSKE!? 

Eller föräldrarna som lärt sina barn att folk som inte följer könsstereotyper är lägre stående varelser och fritt fram att förtrycka?

csisunglassesTänk om vi vänder på det? Tänk om du uppfostrar ditt barn till att vara en pojke och att allt flickigt är fel och flera år senare när barnet inser att hon faktiskt är en flicka men är nu så livrädd för både dig, sin förälder, och världen omkring sig att hon bara vågar välja mellan ständig hemlig misär eller självmord. –  Eller så kunde du lärt ditt barn att hen är okej vem hen än är. Bara en tanke.

Om du absolut inte kan ta in allt det här får du helt enkelt vara ärlig och säga att du vägrar på grund av personliga skäl, inte för att vi inte förklarat det – det har vi. Världen skulle vara bättre om idioter kunde bli lite mer… trans-parenta. – YEEEEAAAAAAAAAH!

KRAM!