Jag skriver viktiga saker. Det är sant!

Min vilda hjärna

giggleDet här är egentligen inte relevant för någon, utom er som ville lära känna mig bättre… Och några sådana finns det säkert ibland er, mina fina läsare. Det är nämligen så att Hannah äntligen har sett Les Misérables och jag blev så himla glad över det! Det är jättekul att dela saker jag älskar med vänner jag älskar och the more the merrier liksom! Hon tyckte naturligtvis också att den var sorglig, och rapporterar att även hon grät floder, så till den grad att hon råkade andas in sina egna tårar och få ett hostanfall. Jag blir så lycklig!wut

Men vänta lite nu… Jag blir lycklig över att en av mina närmaste vänner gråter så förtvivlat att hon nästan får andnöd! Vad är jag för en person egentligen? Hur kan jag bli lycklig över sådant, jag vill ju att mina vänner ska vara glada alltid, men nu är jag helt ”Gråter du floder? Jihoo, då blir jag glad!” Är jag en helt genomrutten ond skurk som vill se hela världen ledsen? Den tanken blir ju jag ledsen av!

cryingJag är ond. Ond ond ond. Jag förtjänar inte att ha sådana vänner om jag bara ska bli glad över deras olycka. Dumma dumma mig! Jag borde låsa in mig själv och se till att varningar går ut om hur hemsk jag är!

shySen inser jag ju faktiskt att det jag känner inte är riktigt samma sak som att gotta sig i någons olycka, vi har båda avnjutit en bit vacker kultur och rörts till tårar, det handlar inte om att vilja såra varandra utan att dela saker vi tycker är fina. Denna insikt ändrar dock inte på att min hjärna har en vana att gå i de banor jag beskrivit ovan. Vad tror ni? Är jag normal eller konstig? Upplever ni liknande tankegångar när ni granskar er själva? Min hjärna gillar att leka med absurda saker ibland, på både gott och ont. Sån är jag liksom. Lite tokig, lite dum i huvudet, men smart ändå. Och mysig!

Kram!

Jag Återuppstår

sleepyHej alla fina läsare. Jag har varit tyst ett tag men jag har faktiskt en ursäkt! Jag har varit sjuk, och har därför lidit av energibrist. Okej då, dålig ursäkt, jag var bara sjuk i ett par dagar men jag har ursäkter för de andra dagarna också, även om de ursäkterna är lite pinsamma. Innan sjukdomen sköt jag upp mitt nästa inlägg för jag ville och hoppades att min saga skulle läsas av många och ville ha den överst på min sida ett tag. Lite löjligt, jag vet, men min nuvarande ursäkt är ännu mer pinsam; Jag har i ett par dagar prokrastinerat om ett inlägg jag länge velat skriva, som handlar om en person jag verkligen ser upp till men jag känner mig extremt nervös och ängslig över att min artikel om henne kanske inte blir bra nog!

Jag känner inte igen mig själv, jag har aldrig förr lidit av såhär extrem idoldyrkan, när blev jag en skrikande och hoppande beundrare? Jag var inte nervös när jag skulle visa upp en monolog för, och dömas av, Kevin Spacey ( En högt prisad skådespelare, The Usual Suspects, K-Pax ) men nu är jag skitnervös över att skriva en artikel om någon som inte ens kommer läsa den! Jag är livrädd för att den kanske inte blir tillräckligt fantastisk.

shyJag kanske fortfarande är sjuk – sjuk i huvudet. Jag pratade med Hannah och fick lite pepp så jag ska nog lyckas få klart den förr eller senare. Mer pepp är såklart tillåtet.

Pepp och kramar!

Kram!

Tack :)

lerIbland när jag bloggar känns det inte som om det är värt det. När jag söker upp lite genusnytt som andra inte har tagit upp så blir jag deppig eller arg, för det är oftast dåliga nyheter. Men det är värt det! Om du läser detta så är det du som gör att det är värt det! Jag har fina läsare som uppskattar det jag skriver och ibland lämnar en fin kommentar. Och så genusmaffian i sig så klart, här finns det en fin kompisanda och folk verkar villiga att ge varandra stöd. Tack alla! Kram!

Apropå välgörenhetsprojektet jag nämnde förra veckan har jag tagit ett beslut. De flesta som röstade var väldigt positivt inställda till min idé och det är jätteroligt! Jag kommer dock att vänta med, och ta upp det igen om jag senare vuxit till mig och har tusentals läsare. Det är som sagt inget fel alls på er läsare jag redan har, det handlar bara om antalet, och även om jag fick positiva röster så måste jag nog ta det faktum att bara 6 personer röstade som ett klart tecken på att jag är lite för liten för en sådan här sak ännu. Men det kommer! Vlogbrothers pratar liksom om hur de började tänka på välgörenhet när de ”bara” hade 10 000 tittare. Så det blir min välgörenhet för idag, jag länkar er till dem igen. Eller varför länka? Här, titta själv!

Nu ska jag äta frukost!

Tack för att ni finns, ni är alla jättefina!

Kram!

Kvinnodagen!

lerHoppas alla har det bra denna internationella kvinnodag!  Personligen ska jag sitta och fila lite på ett halvhemligt projekt jag och Hannah sitter och filar på (och några till) som ska kunna hjälpa till att få gatorna säkrare för, inte bara kvinnor, men alla människor!

Vad gör ni på kvinnodagen? Nu tänker jag tigga och be om kommentarer, förlåt om det stör, men jag är faktiskt nyfiken. Skriv här och sprid till alla du känner jag vill ha en stor databas på olika aktiviteter folk har för sig en dag som denna.

Jag vill också passa på att alla feministkritiker, jämstäldister och anti-feminister att kanske ta ledigt idag? Ni har ju yttrandefrihet och får tycka vad ni vill, men om ni vekrligen måste misunna människor att ta upp saker som drabbar kvinnor, eller saker som skulle vara bra för kvinnor, och beskylla feminister för orättvisor och liknande, kan ni inte lämna en lucka på denna dagen? Ni kanske till och med kan ta denna dag att säga något fint om kvinnor, eller visa stöd på annat sätt?

Kan vi inte säga såhär.. Om feministkritiker kan säga något fint om feminism på internationella kvinnodagen, så lovar jag i alla fall att säga något fint om mansrörelsen den 19e November – den internationella mansdagen. Jag är sympatisk till alla könsbaserade orättvisor, både mot kvinnor och män, men jag måste ju medge att jag oftare tar upp de som drabbar kvinnor.

Kan inte det bli en fin tradition?

Jag vill berömma hela genusmaffian för att ha tagit feminism till en plats där den verkligen kan göra nytta för alla människor och sakta men säkert göra världen till en mer tolerant plats. Sprid gärna min idé, jag tyckte den var fin, och berätta gärna för mig om andra gjort såhär, jag vill höra om det finns feministkritiker som väljer att idag säga nåt fint om/till feminister.

Kram till alla! -och kommentarer please? Är du feminist/feministkritiker? Vad gör du denna kvinnodag?

Kram!

Sorg-glad-arg-glad igen

cryingDet här är inte nytt, men jag chattade idag med en god vän som inte sett den reklam jag tänker prata om, så jag tänker prata om den. Så det så. Den visas på internet och på TV så någon av er har säkert sett den. Den Svenska mannen Kjell reste till Frankrike i sin ungdom, blev kär i en söt fransman som älskade honom. Kjell återvände dock till Sverige och hörde aldrig av sin Jean-Pierre. Det var nämnligen så att han flyttat och glömt efterseända sin post, och missat de tre kärleksbrev Jean-Pierre skrivit till honom. I bristen på svar måste Jean-Pierre antagit att han blivit avvisad, och Kjell måste med brustet hjärta stängt in sina drömmar och hopp i garderoben, för nu är han olyckligt gift med en kvinna.

Ni kan se reklamen här.

lerDen är ju jättesorglig! Det är en reklamfilm men ändå ett starkt tragiskt kärleksdrama. Jag blev ledsen av den.. men ändå.. Vilken grej! Precis samma historia skulle kunna ha berättats utan någon homosexuell kontext, Jean-Pierre skulle kunna ha varit en tjej som blev hans livs kärlek, men nu var han en kille. Vi såg inga dragqueens eller prideparader, de var inte stereotyper, det var två män som var homosexuella. De var människor i ett drama. Jag blev jätteglad över att det visades så öppet och enkelt utan krusiduller eller krimskrams!

Sen läste jag kommentarerna… Vissa av dem höll den vanliga skitunge-tonen..

skeptisk

HAA GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA­AAAAAAAAAAAAAYYY

 

Fy faaaan va gay!!!

 

Bööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööööööööööööööööö­öööööööööööööööög Nigga

 

BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖGGGG/GAAAAAAAAAAAA­AYYYYYYYY

Irriterande skitungar, men.. tja.. vad gör de för skada förutom att bara skämma ut sig själva? Värre är det med kommentarer som;

whoaVidrig reklam. Fattar inte varför dom behöver visa sån skit på TV

 

Because they are emotional idiots that can’t understand that the gay lobby, normalisation of homos is sick and wrong, just as they can’t understand that the multiculturalism in Europe has created a wave of assaults, gang rapes against Swedish women.

 

Så en man som lever med en kvinna är fel? Vad fan är det här för jävla bögeri! Ni som leker toleranta, speciellt ni tjejer förtjänar all skit som detta degenererade samhälle ger er. Naiva idioter!

 

Inga sublima medelande här alls.
Staten vill fanimej att alla svenska män ska bli homo

 

jävla homopropaganda

 

Fyfan svenska folket, hur fan kan ni gilla denna jävla bög reklam, inte konstigt hela världen tror att vi är bögar.
Vart tog våra viking gener vägen?

angervectorJag blir så jävla förbannad. Vad är det med folk egentligen? Jag har femtio argument jag skulle kunna skriva här, om vad som är idiotiskt i deras resonemang, men jag tror att ni som läser detta har precis samma argument i huvudet just nu. Varför finns det så många människor som så envist kräver att världen ska förbli ful och intolerant? Så många människor anser att folk med en annan läggning, som inte påverkar hatarens liv på något sätt alls, inte ska få vara lyckliga? De ska hatas, hånas och förtryckas. Vad är detta för groteska karikatyrer av människor? Om en filmskurk argt påstår att det är fel att folk är lyckliga så känns hen dåligt skriven och rakt ut overklig, men här har vi människor som stolt uppger sig som just sådana här personer!

Men vet ni vad. Jag vill inte vara arg mer nu. För om jag ska vara ärlig så fanns det faktiskt lika många kommentarer som skrev hur mysig och sorglig reklamen var, och många av de idiotiska kommentarerna har fått orenligt svar på tal. Ja det finns ondska kvar, men vet ni vad? Det finns en hel del godhet också och jag vågar faktiskt säga att det känns som om det finns mer godhet idag än i går. För ilskna och intoleranta kommentarer åsido så glömde jag faktiskt att betänka det fenomenala faktum att denna reklam har skrivits, producerats, godkänts och visats i Svensk TV.

ohjoyDet är inte en homoberättelse, det är en kärleksberättelse. Börjar en ny norm formas? En där människors sexuella läggning enbart är relevant om DU själv är med i förhållandet? Jag är glad. Det börjar kännas som om näthatarna, hur högljudda de än blir, har börjat ta sin rätta plats som en minoritet.

Kram till alla!

En till. Kram!

Vad kan jag göra?

lerNi vet den där mysiga känslan en kan få när en gjort något som är bra? Kramat någon som är ledsen, hjälpt någons dröm att gå i uppfyllelse, skänkt pengar till en värdig välgörenhet eller skänkt någon den perfekta julklappen? Jag ser ibland youtubekändisar med miljontals tittare dra igång välgörenhetsprojekt som är både roliga, lekfulla och drar in pengar till alla möjliga välgörenheter, se bara på Vlog-bröderna John & Hank Green, grundarna av Project for Awesome, dessa pojkar förtjänar all världens kramar om och om igen, de har i flera år, om och om igen via sin youtubekanal lyckats med stora och små projekt dedikerade till att göra världen bättre. Ta gärna en titt på deras youtubekanal.

ponderNu är jag bara en liten liten fluffig bloggare utan så mycket makt, så jag kanske tar mig vatten över huvudet om jag försöker något liknande men jag vill ju göra något mäktigt.. liksom. En form av välgörenhetslektävlingjippo… sak? Jag pratade med Hannah och tyckte ungefär det; det är en jättekul idé men kräver en ganska stor trupp med läsare och om jag försöker för mycket för tidigt kan hela bloggen kännas avtändande och då hjälps ju knappast någon. Tråkigt nog beräknas läsartruppens ”storhet” i den här frågan efter antalet individer och inte efter hur underbara de är, då hade ju det inte varit några problem alls.. men ja.. jag kände i alla fall att jag ville dela denna lilla dröm med er och se vad ni tycker. Jag kanske inte kan dra igång den just nu, men en dag.. kanske till och med ganska snart.. kanske det blir så bra att fler folk kommer och deltar, bara för att de har fått höra om välgörenhetsprojektet, de behöver ju inte stanna, gör de det blir jag ju glad, men poängen är ju bara att många ska ta del av välgörenheten! giggle

Så hur skulle det funka? Jag är inte helt säker än, men jag har en idé; Som ni vet så gillar jag teckningar, trots att jag inte kan teckna. Det är kul att visa mitt humör genom teckningar av min onlinepersonlighet, nu har jag lite av en bildbank, men jag planerar på att utöka den närhelst jag har råd att anställa min fantastiska konstnär. Jag tror.. eller hoppas att ni läsare också tycker det är kul med dessa bilder och om det är så kanske ni skulle tycka att det vore kul att vara lite delaktig i vilka bilder som tillkommer. Så.. här är min idé.. En lista på olika bildkoncept med min lodjurspersonlighet inblandad på något sätt, gärna som skulle kunna användas i ett inlägg på något sätt, men det är inte nödvändigt, bara ni läsare tycker den verkar kul! Jag kan kanske komme med förlag, ni kan komma med förslag och önskemål.

Sedan ska ett antal välgörenhetsorganisationer väljas ut, dessa kan också komma som förslag från läsare. Tanken är att det ska vara en bild per välgörenhet, så bildkonceptet kan ju ha något att göra med välgörenhetsorganisationer – detta måste dock inte vara ordagrant  men någon intressant koppling kan det ju alltid finnas, även om det inte är ett måste. Sedan dras det igång. Det är upp till alla att rösta på bild/välgörenhet. Röstning sker genom att donera, antingen genom att klicka på flattr eller genom paypal. Här hoppas jag folk kan sprida projektet vidare så donationer kan komma från vänner och vänners vänner, inte bara mina fina läsare. Den bild som drar in mest donationer vinner, alla donationer går till respektive välgörenhet, jag beställer bilden från min konstnär (för egna pengar naturligtvis, inga donerade pengar går till min ficka, vill ni donera till mig får ni klicka på min personliga flattrknapp).

Vi får en skoj bild utav det, (det hoppas jag ni tycker också, ni kan ju faktiskt vara skoj-elaka mot mig när ni väljer bildkoncept) Välgörenhetsorganisationerna får donationer, och ni blir alla hjältar! Och här kommer det läskiga.. Jag tänker lova personligen att matcha donationerna, från egen ficka. Det här är läskigt eftersom jag inte har en så bra ekonomi, men jag vill ändå göra det här, jag får behålla rätten att göra det via avbetalningsplan dock, annars kanske det inte är möjligt. Så, hur mycket ni alla än drar in till välgörenhet.. summan som doneras kommer att fördubblas. Som sagt.. jag kanske inte är stor nog att kunna bemästra ett projekt som detta.. och jag hoppas att ni inte blir irriterade på mig om jag försöker.. därför skrev jag detta inlägg, för att liksom känna efter vad ni tror jag kan klara av. Ni behöver inte kommentera den här gången (även om jag älskar era kommentarer) ni kan svara genom att bara välja ett alternativ på följande anonyma fråga. Bara välj ett alternativ och klicka på ”Vote” så kommer jag få lite av en uppfattning.

miniskirt3

Hur tror ni det här kommer att fungera? Vilken påstående passar bäst på er?

Se resultat

Loading ... Loading ...

 

Så där har ni det. Jag litar på er mina kära läsare!

Kram!

Kram till Kansas

shyNämen! Nu måste jag be om ursäkt! Jag som alltid sett kansas som en plats för bonnläppar som hatar allt som inte är identiskt med sig själva, men nu visar det sig att jag kan ha haft fel! Förlåt Kansas. Kram!

Rättsystemet i Kansas har tagit ett symboliskt sett underbart beslut i en LGBT-fråga, även om det individuella fallet inte direkt handlade om just det. Ni förstår, ett lesbiskt par som skaffat barn för flera år sedan gjorde slut. Båda barn var födda fysiskt av en av kvinnorna med hjälp av spermadonator, men båda kvinnorna var i allra högsta grad barnens föäldrar. Nu efter att förhållandet tagit slut så påstod den biologiska modern att den andra kvinnan inte ska ha några besöks- eller vårdnasrättigheter. Jag vet inte vad som hände mellan dem men rent spontant tycker jag; taskigt!

Efter rättegång bestämdes det dock båda föräldrar skulle ha lika rättigheter till vårdnad av barnen. Fint ju!

ponderOkej, jag vet inte hur mysmys själva rättegången var, tydligen hade båda kvinnor skrivit kontrakt om att de båda skulle ha lika föräldrarättigheter så det kan ju hända att Kansas inte bryr sig alls om LGBT-rättigheter men blir eld och lågor när någon vill bryta ett kontrakt, hur som helst, beslutet är taget; En homosexuell icke-biologisk förälder fick samma rättigheter som den biologiska föräldern och om du frågar mig är det ett enormt framsteg, oavsett vad den rättsliga anledningen bakom beslutet var.

Fast det är klart.. den första möjligheten är ju förtjänt av fler kramar än den andra. Så, Kansas, om ni gjorde det för kvinnans rättigheter, Kram kram kram! Om ni bara ville skydda ett kontrakt så.. tja, då får ni nöja er med de två kramar ni fick i rubriken och det första stycket. (det verkar på artikeln som om den första stämmer men vem vet?)

Mina underbara läsare får såklart göra anspråk på alla kramar, och får dessutom en till!

Kram!

Arg, ledsen och mys

explainOjojoj, ännu ett uppehåll från min sida, jag ber om ursäkt men mitt internet gick och dog och det tog ett tag att få det fixat. Dessutom är det nog dags jag inser att jag inte måste få ut ett inlägg minst varannan dag, ingen av er har hittils försökt straffa mig för att ha missat en dag så jag kan nog slappna av lite.

Jag har just fått syn på en blogg som berörde mig och samtidigt påminde mig på två olika sätt om vänner som jag har, och jag blev ledsen över det. Nu är jag säkert sen att rapportera det här men jag kände ändå att jag ville.

Jag har tidigare konstaterat att jag är en ateist ( och nu vill jag inte att någon definierar om ordet till fundamentalist, det är faktiskt lika fult att göra det om ordet ateist som det är att göra det om orden muslim, feminist eller mansaktivist ). Jag tror helt enkelt inte att ett osynligt superspöke spionerar på oss och dömer våra ordval, matvanor eller sexuella läggningar.

Min familj är lite spridd på det där med teologi men vi har aldrig låtit tro eller brist på tro påverka våra övriga känslor för varandra. Vi är inte en skinande ren välputsad familj som vi kan se på ett paket med frukostflingor. Det kan ofta bli gräl, missförstånd, envisa ställningstaganden och brist på hänsyn och omtanke. Så har det varit så länge jag kan minnas, och det har ofta gjort mig mycket ledsen… Men vi har alltid varit en familj, blotta tanken på att någon skulle frysas ut eller förkastas har aldrig kommit på fråga. Trots att vi har massor av gift i famljen ligger detta gift på en grund av kärlek som finns kvar hur mycket skräp som än spills ut ovanför.

Jag har varit blind och självisk. Jag har ofta upplevt att mitt förhållande till min familj har varit hemskt och ledsamt och varje hårt ord eller antydande ar varit outhärdigt. Jag har missat att det finns folk som har det mycket värre.

angervectorJag snubblade in på en blogg av en ung homosexuell kille som började blogga för att få utlopp för sina sårade känslor efter att ha blivit utsparkad av sina föräldrar på grund av sin homosexuella läggning. Eller, det var delvis på grund av hans sexualitet, för hade han förträngt den och stannat kvar i Jehovas Vittnen hade föräldrarna förmodligen inte sparkat ut honom.

Jag vet att jag har pratat om att respektera vad andra vill tro, men här går min gräns. Allt mitt hat åt Jehovas vittnen. Vill du ha ha ett litet teologisk råd från en fluffig ateist, här får du;

Om det mot allt förmodan nu finns en Gud, och denna Gud värdesätter kärlek och godhet, och har ett andra liv reserverat åt folk som är goda så kan du vara rätt jävla säker på att en förälder som kastar ut sitt barn på grund av en sexuell läggning aldrig kommer att få komma i närheten av detta andra liv!

Jag har andra vänner som blivit förkastade av sina familjer för att de inte vill vara medlemmar i denna församling och jag kan inte förmå mig att ens vilja förstå dem (familjerna, inte vännerna). Jag har även en kompis som är homosexuell, vars föräldrar tagit avstånd från honom, helt utan hjälp av en låtsaskompis.

Vad är detta?

sadvectorJag vet inte vad jag ska känna här! Jag läser killens blogg och ilskan över allt det här börjar koka, men samtidigt blir jag förtvivlat ledsen och ögonen fylls med tårar. Han skriver i sitt första inlägg, vilket är en publicering av ett brev till han föräldrar ( länk ), att de ska hälsa till hans syskon. De har alltså haft ett lyckigt familjeliv. Han är så förlåtande och mysig i allt han skriver, och fatta mig inte fel, det är bra att han är förlåtande, men jag kan inte förlåta hans familj. De har haft ett mysigt familjeliv, med lekar, kramar och kärlek, men det har alltid varit på ett villkor; tro på och lyd vår låtsaskompis. Nu råkar låtsaskompisen vara emot något som den är killen är och föräldrarna sparkar ut honom på gatan.

Gerhard, om du hittar till min blogg; jag beundrar verkligen dig, att du kan behålla din goda natur genom allt detta. Det talar verkligen gott om dig att du kan ta de smällar du fått utstå av de som borde älska dig utan att bli arg och bitter. Du är en otroligt fin människa, full av all den godhet de söker efter i sin låtsaskompis Jesus. Synd att de inte insåg att de hade en sådan person under sitt tak innan de fördrev dig.

KRAM

Stå på dig. Jag ser att du får kommentarer från alla möjliga håll och kanter, så du vet att det finns folk som bryr sig om dig, vare sig vi träffat dig eller inte. Jag vill som de andra, berätta att behöver du någon att prata med så är jag frivillig.. även om du nu ar ett ganska stort urval redan. 

Ni som inte sett denna blogg, gå till den ( länk ) och visa stöd! Låt internet fyllas med stöd vänskap och värme. Förresten, trots att jag precis nyss hittat Gerhards blogg tycker jag att han ska få titeln en helt Klart Riktigt Awesome Människa!

K.R.A.M.

Singleshamingday

hmpfIdag är dagen då vår kultur samlar ihop sig och hyllar den normativa tvåsamheten. De av oss som försökt och lyckats para ihop oss med en annan individ av motsatt kön (har icke sett mycket annan marknadsföring än den heterosexuella sorten) ska under denna dagen få äran att mata varandra med ovanligt dyrt godis, ovanligt dyr mat, och samtidigt föräras gåvan av färgglad flora.

Det är också dagen då de mindre värda medlemmarna i vår art ska få hänga sina huvuden i skam under kulturell passivagressivitet.

Så, avnjut era fina middagar, mysiga kramar och glada skratt, och vet att ni är bättre än de patetiska ensamma.

Okej, jag är inte riktigt så bitter som jag kanske låter, det kanske inte är helt fel att vara glad över folk som funnit varandra, men i avsaknaden av en dag som vigs åt att skänka en tanke på de ensamma kan det upplevas som salt i såren. Jag trodde vi hade julafton till sånt.

Så, har du en underbar partner, av det kön du föredrar, njut av dagen, men kan jag i alla fall be er att göra egna kort och baka egna godiskakor? Alla hjärtans Dag behöver inte vara mer kommersiell än den redan är.

Nu ska jag ensamt se på nån film eller nåt.

Kram!

Trans… artistisk?

ponder2Vi ”goda människor” ser tolerans som något mycket viktigt. Tolerans för sexuella läggningar och könsidentiteter, att en stackars människa känner att hen föddes med fel sorts kropp är inte en god anledning att nedvärdera eller håna hennom… hennem? (Okej, det kanske är dags att sätta en böjning, jag röstar på hennom.)

Hur går detta till? Jag har svårt att tro att en mans själ kan födas i en kvinnas kropp, det är inte så lätt att tro på det om en redan är extremt skeptisk mot konceptet av en själ, och även om jag skulle acceptera själen måste jag också acceptera att en själ ska kunna ha en själslig penis… Svårt att svälja. (pun not intended, you pervert!) Kanske en flicka växer upp sina första år med ett försvagat band till sin mor och ett extra starkt band till sin far och fadern blir så mycket av en förebild att hon bygger sin självbild efter honom och hennes hjärna byggs upp för att leva ett vuxet liv som en man. Sen att den där jävla penisen vägrar växa ut och att det helt plötsligt dyker upp ett par ovälkommna bröst är ju bara taskigt. Personen i fråga kan mentalt vara en man, och då är det förmodligen jobbigt att ha en kvinnokropp. Och naturligtvis vice versa, människor som upplever sig själva som kvinnor trots att de har manskroppar.

Jag måste tillägga här att detta är EN spekulering till hur det kan gå till för VISSA, och påstår inte på något sätt att detta är hur alla transpersoner bli till. Det är inte riktigt det som är poängen.

Är du tolerant? Är du öppen och stolt över det? Var redo att öppnas ännu mer. Det är inte bara könet som kan vara fel.

Håller du till på internet har du säkert hört talas om Furrisar. Begreppet Furry är väldigt brett, men i grund och botten handlar det om folk som hellre velat vara djur än människor. Hos vissa är det en skoj verklighetsflykt och hos andra handlar det om sexuella fetisher men det finns en gren av dessa furries, en vars medlemmar generellt inte ser sig själva som furries alls även om furry-samhället ofta bestämt påstår att så är fallet.

Jag pratar om teriantroper. Furries brukar manifestera sig själva som tecknade tvåbenta djur, (Sluta dra förhastade slutsatser om mig, jag kommer till det senare! Fnys!) medan teriantroper brukar ha en mer naturalistisk syn på sin ”själsliga” kropp. Jag kom på tanken att skriva om det här när jag druttade in på en blogg om koppelpromenader. ( länk här )

snortleMänniskor som vill vara hundar, eller närmare bestämt husdjur, kan bestämma möten där de turas om och… rastar varandra. Med koppel, tricks och godis och ”Vem är en fin hund!? Ja vem är en fin hund!?” – Jag skriver inte detta för att döma eller förlöjliga, men jag måste ju tyvärr erkänna att från ett utanför-perspektiv låter det här som ett jätteroligt skämt. Försök att inte skratta åt dem dock. Jag förstår de som behöver sådant här, de känner sig inte hemma i sin livssituation, de har ett behov av att uppleva ett djurs liv och uppnår lycka genom detta beteende. Vem fan är jag att vilja ta det från dem? Jag är bekant med furrisar och teriantroper och har själv historia inom den kulturen, även om jag aldrig har varit så djupt inne i den som folk jag läser om. Jag kommer ihåg när jag var extremt ung, och såg en dokumentär om lejon, som fokuserade på lejonens familjestrukturer, och deras förmåga att knyta emotionella band. Jag minns att detta i kontrast till ett familjeliv av konstanta gräl och tårar lät som ett bättre liv än det jag för tillfället levde med och jag utvecklade en vilja att vara del i en lejonfamilj. Jag har under vissa nätter drömt att jag var ett djur och minns dessa drömmar som extremt mysiga, jag blir alltid glad och får myskänsla av gulliga bilder på lejon, speciellt i familjesituationer, och Christian the lion får mig att smälta helt och hållet, men det är jag i och för sig inte ensam om. Men kom igen, lejonmamma med lejonunge, finns det en mysigare syn? Jag kommer ihåg när jag berättade för Hannah att jag vill vara en lejonmamma – varpå hon svarade ”Jamen det betyder ju att du vill bli knullad av ett lejon.” vilket.. kanske inte var exakt så jag hade tänkt, (inte minst för att lejonpenisar är taggiga och extremt smärtsamma) men hon har väl en poäng. Det är ingenting jag kan vara. Och jag är ganska nöjd med livet ändå, jag kan nöja med mig med drömmar och fantasier om att vara del av en lejonfamilj.

Det finns dock folk som vill ha lite mer än fantasier, och önskar att det var möjligt att fysiskt kunna förvandlas till ett djur, även om de är fullt medvetna om att det inte går att uppnå. Hon som skriver bloggen jag länkade till ser sig själv som en varg i människokropp. Inte bara känner hon sig som en varg, hon har till och med upplevt fantomlemmar som nos och svans. I hennes blogg finns inlägg som beskriver hur det är att vara en teriantrop och vissa inlägg är bara jättemysiga och jag vill bara krama henne men i andra inlägg påminns jag om hur jävlig världen kan vara, och hur folk ofta behandlar människor som är annorlunda. Jag tycker ni kan gå till hennes blogg för intressant läsning ( länk ), och för att visa stöd. Jag tycker det är underbart att människor som Suistar finns, och jag tycker inte de på något sätt förtjänar mindre tolerans och respekt än en människa som är transsexuell. Faktiskt. Ni håller väl med?

miniskirt3Jag skulle kanske också kunna räknas som en Furris. (Haha Furris-Purris!) Jag tänker på min historia inom teriantropi och, som du säkert velat påpeka under hela detta inlägg, min lodjurspersonifiering här på bloggen. Just den är faktiskt annorlunda, jag har förklarat i kommentarer och annat att min representation här är baserad på en karaktär från ett rollspel, som inte jag valde utan som slumpades fram via tärningar och tabeller… Ni kanske har en poäng ändå, nu har jag vuxit ihop med den karaktären så mycket att jag känner mig helt och hållet hemma i den personifieringen och nästan upplever det som mitt utseende när jag skriver, och sådan spontan inlevelse i en ”maskot” som självbild kanske inte hade varit möjlig om jag inte hade anlag för trans..artism? Eller vad tusan det nu heter.

Så… Hug a furry! We’re soft! ^^

Kram