banner2

Varning för homobarn

By Purris / 31 January, 2013 / 8 Comments

skeptiskPrecis när vi tröttnat på att klaga Tennessee, USA för deras “don’t say gay“-lag vilken förbjuder lärare av barn in åldrarna 5-17 att ens nämna ord förknippade med homosexualitet, eller att ens erkänna att homosexualitet faktiskt existerar, så går de och uppdaterar den här skitlagen.
Jag kan inte blogga så länge idag, jag måste faktiskt städa här hemma, men jag måste få skrika av mig lite.

Lärare i Tennessee, som har ansvar för barn i åldrarna 5-17 är numera lagligt bundna att anmärka “homosexuellt beteende” hos barnen, och rapportera allt sådant till deras föräldrar och tvinga dem till möten med en speciell kurator för att få bukt med problemet.

Så nu ska lärare få ha roliga samtal som;

Ja hej, det är Ms. Smith på Dagis, är det Mr. Roberts jag pratar med? Det gäller lille Bobby. Ja, jag har upptäckt oroväckande tendenser av att vilja välja flickleksaker och… *suck* rosa kritor. Det finns till och med dagar han verkar vilja leka med flickorna snarare än att leka krig med de andra pojkarna. Jag förstår att ni är upprörd, självklart ska vi genast ordna möte med en kurator så att lille Bobby ska kunna rättas till innan de här dumheterna får gå för långt!

Detta har varit en dramatisering av hur ett samtal kan gå till, jag har inte avlyssnat ett riktigt samtal.

ilskaFör helvete, Tennessee! Vad fan är det med er? Femåriga barn med “homosexuella beteenden“? Jag blir galen!

Ni kan läsa om det här om ni orkar. Jag orkar i alla fall inte mer, jag är för arg just nu. Är det bra att städa när en är arg? Vi får väl se.

Kram för helvete. Säg till om den är för hård, det finns en risk för det just nu.

Read More

Patriarkat? Eller?

By Purris / 30 January, 2013 / 39 Comments

explainI en dialog mellan feministlutande genusanhängare och mansaktivist-lutande jämställdister finns ofta ett stort hål i kommunikationen. Fortfarande. Det handlar om ordet Patriarkat, och om konceptet är en myt eller inte.

Det är det inte.

Kram!

 

 

 

 

OK, det var väldigt frestande att avsluta inlägget där men jag ska väl förklara lite också. Jag kom att tänka på det här när jag skrev en kommentar på ett inlägg om den roliga bilden som länkats runt på facebook med en kvinna emellan två män i en soffa i något sportprogram på TV ( Länk ).

Det har inte pratats direkt om patriarkatet där men ändå saker som hör till. Alltså, folk påstår ofta att patriarkatet inte längre existerar, och syftar då på en grupp mäktiga män som smider planer på hur de ska kunna påverka samhället för att ge män mer privilegier och öka förtrycket för kvinnor. OK jag kan hålla med om att just det patriarkatet inte finns, men det är inte det patriarkatet vi pratar om! I alla fall inte jag.

Jag ska förklara vad jag menar med ordet patriarkat, och lat som jag är tänker jag börja med att klistra in min kommentar från tidigare omnämnt inlägg, och som förut låter jag stavfel och sådant vara kvar. (min kommentar svarade på en tidigare kommentar som frågadelär vi verkligen kvinnor att sitta med benen ihop?“)

Ja oh ja, flickor får lära sig väldigt tidigt att det är fel att ta mycket plats. Jag är glad att du frågar av vilka, för svaret är intressant. Ingrodda beteenden lär vi oss på ett undermedvetet plan, och när vi vuxit upp lär vi också ut det på ett undermedvetet plan. Vem bär skulden? Jag gör det, du gör det, alla som vuxit upp i vårt samhälle gör det. Vi lär ut vad vi fick lära oss. Barn härmar oss, de gör som vi gör. Ibland provar de att bryta mot normen och då möts de, kanske inte alltid, men ofta av icke-godkännande reaktioner, dock är det våra undermedvetna reaktioner som gör det mest. Den kommunikation vi inte är helt medvetna om att vi håller på med. Vi ser förvånade eller chockade ut när en flicka beter sig som vi tycker en pojke en pojke ska bete sig, våra reaktioner säger ”nämen åh så tokigt” när en pojke beter sig som vi tycker en flicka ska bete sig.

Barnet blir indoktrinerat, precis som vi blev, och efter uppväxten känns det här beteendet helt naturligt.
Intellektuellt sett blir vi ju bättre på det här allteftersom tiden går, men våra idéer utvecklas mycket snabbare än indoktrineringen kan avvecklas, den flyttas bara en mycket liten del varje generation.
Även din drift att hitta lösningar kan nog komma till stor del hur du har programmerats som liten, och inte bara från Y-kromosomen.

Men jag är intresserad; med detta i åtanke, vad för lösningar dyker upp i ditt huvud rent spontant?

(Och jag bör väl nämna att han talade om att han som man var driven att hitta lösningar på saker, därav nämnde jag det i slutet)

Denna typ av indoktrinering som jag skrev om handlar inte bara om hur pojkar och flickor ska sitta, den genomsyrar allt i våra liv, begränsar oss, säger till oss vad vi måste göra eller inte får göra, baserade på våra reproduktiva organ.

Men hallå! Det här problemet drabbar ju män lika mycket som kvinnor, om inte mer!

Ja, det har jag faktiskt aldrig sagt att det inte gör, jag vet dock inte om det där med “mer”, jag vet inte hur problemet ska kunna mätas på det sättet, men jag håller helt och hållet med om att det är ett stort problem som drabbar både män och kvinnor.

Så vad har det här att göra med patriarkat? Skulle alla män ingå i en konspiration att skapa problem för både män och kvinnor? Det är ju bara korkat!

Japp! Helt dunderkorkat, men det är inte det jag påstår. Först och främst handlar det inte om män som driver en konspiration, utan alla människor som lär ut vad de själva lärt sig, som jag skriver i min kommentar. Det är helt enkelt en struktur i våra liv som återskapar sig själv för varje generation. Vi kan förändra den lite grann, men strukturerna är fortfarande starka. Det är alltså inte männens fel, ingen behöver kallas syndabock här, vi är alla skyldiga, och bara genom att bli medvetna om det kan vi försöka få till en snabbare avveckling av dessa strukturer.

Men ordet patriarkat skyller ju på männen!

hmpfNej, det gör det inte. Ordet patriarkat är rimligt just för att dessa strukturer i samhället placerar mannen i en mer auktoritär roll än kvinnan, kvinnan får mindre makt. Återigen, männen är inte att beskylla, de har placerats i sina roller emot sin vilja precis som kvinnorna, men det står kvar att vi fortfarande ser viktiga och mäktiga yrken som manliga yrken; Doktor, Vetenskapsman, Professor, och svaga, tjänande yrken som kvinnliga; sekreterare, sjuksköterska, städerska.
Strukturerna ger makten till män, därför är titeln Patriarkat rimlig för vårt system.

Om du inte gillar att vi kallar det så, visst, jag kan förstå att ni inte gillar ordet men när ni argumenterar ber jag er att argumentera emot det system vi pratar om inte systemets benämning.

Intressant att lägga till är faktiskt yrket lärare. Jag själv känner inte att det yrket har en könsstämpel i dag, i alla fall inte en stark sådan. Jag kan också få fram en ganska bra gissning på varför så är fallet. Jag var en gång ett barn i en skola och jag hade många olika lärare, en del var män och en del var kvinnor. Könet blev då alltså inte något som rimligen kunde kategorisera denna roll, och därför lämnades den öppen.

Är inte det värt ett försök? Introducera barnen för tanken att alla yrken kan göras av både män och kvinnor. Förbjud inte bilden av manliga poliser och kvinnliga sjuksköterskor, introducera istället historier och bilder med kvinnliga poliser och manliga sjuksköterskor, så barnen får uppleva båda i någorlunda samma mängd. Sedan kan de växa upp och välja ett yrke som de vill ha utan att behöva begränsas av helt arbiträra könsroller som inte behöver finnas.

Det här har varit ett själviskt inlägg, nästa gång jag samtalar med någon som ifrågasätter ordet patriarkat ska jag länka hen hit och slippa förklara gång på gång. Vem vet? Någon gång kanske det går in! OK, lite bitter är jag, men hur mycket jag än förklarar det här verkar ingen i slutändan känna till det!

 

Kram!

Read More

Fulforskning

By Purris / 29 January, 2013 / 14 Comments

hmpfDet här blir nog inte ett jättelångt inlägg, jag vill bara klaga på en viss typ av argument. I genusdebatten försöker vi komma fram till hur mycket av våra könsnormativa beteenden är medfödda och hur mycket kommer från yttre påverkan. Vissa påstår att hela våra liv styrs av våra gener, andra att naturliga könsskillnader (utom de rent fysiskt reproduktiva) är helt och hållet påhittade. Det är väl ingen hemlighet att jag lutar mer åt det andra hållet än det första, även om jag antar att en och annan liten grej kan påverkas till viss del av medfödda egenskaper, dock inte på ett väldigt betydelsefullt sätt för även dessa kan lät överkommas av ens uppväxt.

Men okej, nu ska jag inte argumentera själva positionen i sig, jag vill bara ventilera min frustration över argument som Alf B. Svensson använder och alls inte är ensam om. Nämligen argumentet att könsskillnaderna är medfödda för det har vi märkt via tester på och forskning på folks hjärnor.  Alltså, hjärnans uppbyggnad ser i allmänhet annorlunda ut hos män respektive kvinnor. Det må finnas män som har hjärnor som liknar en kvinnlig sådan och vice versa men det betyder visst ingenting. Författaren John Gray vill till och med mena att det bevisar att argumentet stämmer, eftersom män som beter sig kvinnligt har hjärnor som ser kvinnliga ut.

explainFolk har tydligen glömt det lilla faktum att våra hjärnor aldrig slutar utvecklas. Eller jo, vid vår död gör de väl det, men min poäng är att en viss typ av livsstil påverkar din hjärnas utveckling till att passa det liv du lever, så det är inte konstigt att en konstnärs hjärna ser annorlunda ut jämfört med till exempel en revisors hjärna. Om en man växer upp i ett samhälle som tycker att män ska vara på ett visst sätt så är det väl ganska sannolikt att hjärnan utvecklas åt just det hållet? Om en ung flicka blir indoktrinerad att kvinnor måste följa en viss roll, då kommer denna roll ha inverkan på hur hennes hjärna utvecklas och den kommer kommer vid vuxen ålder se ut som vad John Gray kallar en “kvinnohjärna“.

angervectorsnälla sluta använda dessa tester på hjärnan som “bevis” för att könsskillnaderna är naturliga, ni gör ju dessa på tester på människor som växt/växer upp i just den typen av samhälle som er opposition påstår tvingar deras hjärnor att utvecklas just så! Det är ju rent idiotiskt! Det är ju som att gå ut och bryta benen på alla vänsterhänta och sedan påstå att vänsterhänta människor har en naturlig fallenhet att bryta benen!

Nu vet jag inte om jag ens har läsare från den andra sidan planket, men det var ändå skönt att få ventilera lite.

Kram!

 

Read More

Samhällstjänst

By Purris / 28 January, 2013 / 10 Comments

explainHoppas jag inte är för Hannah-geekig här, hon figuerar mycket i mina texter redan men det är en sak jag vill säga som, även om jag nämner Hannah igen (som förresten mår bättre nu, yaaay!) så handlar det faktiskt om mig (och om hur Hannah-geekig jag är, men jag lovar, det finns en poäng till med det). Jag kommer även göra lite mer irriterande kommentar-raggande men även det har en poäng!

whoaOMFG! Jag avbryter skrivandet för en nyhetsuppdatering som hände medan jag skrev;

Tara Strong favoriserade ett av mina tweets! Tara Strong skrev jag om för ett par dagar sedan ( Länk ) Okej, det var ett svar på ett av hennes tweets om att rösta på henne och mitt tweet var en röst på henne, men ändå! Twilight Sparkle har klickat på något jag skrev! Hihihihi! Bäst!

Okej, tillbaka till inlägget. Eller nej, ännu ett avbrott. Hannah har just bloggat om mitt inlägg till henne ( Länk ) där hon berättar att det fick henne att le stort. KRAM! Världen är en bra plats när en Hannah kan le stort. Så har jag alltid sagt.. nej nu var faktiskt första gången, men så har jag i alla fall länge tyckt!

NU tillbaka till inlägget! Ja det var ju så att bland mycket annat av det jag skrev igår så skrev jag att Hannah gör skillnad på riktigt. Hennes brobyggande mellan de olika lägren i genusdebatten har sammanfört många människor och gjort vänner av ovänner och på så sätt lyckats få en mer konkret genusskoll att få fäste bland människor, som i sin tur sprider den vidare genom gott exempel. Detta är bara ett av de många sätt som Hannahs blogg faktiskt gör en samhällstjänst, och den där flattrknappen, som även finns på min sida, är faktiskt motiverad på hennes. Jag hycklar lite här, men som extrem låginkomsttagare så flattrar jag inte något direkt, jag skulle väldigt väldigt gärna ha råd med det men jag har inte det och jag tror att det finns ganska många i min situation. Jag menar att jag är i det läget att när det går bättre kanske jag kan flattra ut en dryg 50-lapp i månaden, och det gör ju i alla fall något. Flattra inte här, ska ni flattra, gör det hos Hannah, jag vill förtjäna det först.

Det kanske inte löser problemet som Hannah beskrev häromdagen i sitt ledsna inlägg ( länk ) men det är i alla fall något! Håller ni med om att Hannah och andra  faktiskt gör samhället en god tjänst och har råd att flattra lite, gör gärna det! Jag lovar, ni blir automatiskt snyggare av att flattra! (jag säger inte att ni är fula nu, men alla kan ju bli snyggare! Det och att den motiveringen var lite på skämt).

lerJag gillar att blogga och är nöjd med hur det har gått såhär långt, jag har fått urgulliga kommentarer och kramar av folk som säger att de uppskattar vad jag skriver och det är hur mysigt som helst, jag har underbara läsare… Ibland känner jag dock att jag vill vara som Hannah. Någon som “makes a differance” liksom. Jag vill komma upp en nivå och skriva saker som är viktiga. Om jag skriver ett inlägg som gör någons liv bättre än det hade varit annars så kommer jag sväva av lycka i månader!

Citatet jag myntade härom dagen…(som är en ändrad version av ett Gandhi-citat) Var den människa du vill möta i världen… Då måste jag försöka vara Hannah.

Jag har bara ett problem.. Jag vet inte hur tusan jag ska göra detta. Här kommer det där kommentarsraggandet jag varnade för förut. Vad tycker ni? Har något av mina inlägg varit inne på rätt spår? Jag gillar ju mitt K.R.A.M.-projekt, om det går långt och sprids till andra bloggar så har jag ju i alla fall gjort något som är helt awesome… Så vad säger ni, underbara läsare? Har ni några förslag? Tankar? Idéer?

shySå i slutsats handlade ju faktiskt inlägget om mig, så det här har inte blivit en Hannah-fansite.. Okej inte enbart en Hannah-fansite. Tack för att ni läser mig!

Jättekram!

Read More

K.R.A.M. till Hannah

By Purris / 27 January, 2013 / 12 Comments

lerIdag var det road trip till Göteborg. Jag, föräldrarna, systrarna, storasysterns fyra döttrar och make, samt lillasysterns pojkvän åkte till Göteborg. Min far och storasysterns make såg på en hockeymatch och resten gick på Universeum.

cryingI bilen lyssnade jag på musiken från Les Misérables i hörlurarna och det visar sig vara tillräckligt för att jag ska börja agera vattenspriadre. Mina resekamerater blev högst bekymrade tills de fick redapå varför jag grät, sedan skrattade de åt mig.

Vi fick klappa en rocka, se på hajjar och annat skoj, sen åt vi alla tillsammans och åkte hem. Storasysterns yngsta dotter fick lära sig att kram på norska är klem, och gick naturligtvis och erbjöd klemmar till alla som kunde vara behövande. Hur mysig kan en unge bli?

Förresten, tillbaka till Les Misérables, nu har ni haft tid att se den, någon av det måste väl ha gjort det vid det här laget? Håller ni med mig? Visst är den sorglig! Eller är det bara jag som är vek?

Jag lovade er en K.L.E.M. om Hannah innan jag.. jag menar en K.R.A.M. om Hannah innan jag börjar slumpa ut vilka jag skriver om. Det kanske visar sig vara precis rätt tid för en sådan till henne, om jag inte är alldeles för självsmickrande i att tro att det kan vara till hjälp. Jag vill göra ett försök i alla fall.


hannahpanna3Hannah Lemoine
är alltså en mycket hängiven och skicklig bloggare som berört väldigt många läsare på ett positivt sätt, bara detta är ju helt fantastiskt men för mig är hon ännu mer. Jag ska prata mer om hennes blogg Oneway Communication om en stund, men först vill jag tacka henne för något annat. Vi har en historia tillsammans bortom cyberspace, vi har varit vänner sedan långt innan bloggosfären sög upp, vi har bott ihop, festat ihop, lekt ihop, jobbat ihop, lajvat ihop, spelat rollspel ihop, och delat våra liv på många sätt i en tajt vänskapskrets. Delar av den vänskapskretsen har jag fortfarande kontakt med idag och det är jag glad över, men ingen så mycket som med Hannah. Hon blev liksom en person i mitt liv som jag helt enkelt inte får tappa kontakten med. Det skulle bara vara så katastrofalt tragiskt! Visst det är alltid tråkigt när vänner tynar bort ur ens liv men med Hannah får. det. helt. enkelt. inte. hända. 

Ja, nu talar jag öppet om mina känslor och saker jag tycker är viktigt, men förr gjorde jag inte det. Känslor var ingenting jag ville ta upp, av olika anledningar, jag hade byggt upp murar som skyddade mig eftersom jag hade bara bestämt mig för att känslor skadade mig. Nu har jag gått på en psykologisk skådespelarskola i London som bland annat lär en att öpnna sig själv och sitt undermedvetna och det har hjälpt en hel del, men Hannah lyckades dock hitta någon form av lönndörr i muren redan innan det. Hon ville lyssna och visa stöd. Det var inte bara roliga saker som hände men vi kom igenom allting i ganska gott skick, och Hannah visade sig vara en person som alltid var villig att vara ett stöd. När hon frågade hur jag mådde var det ingen artighetsgrej, hon ville verkligen veta, för att hon brydde sig. På riktigt.

Nu är jag mer öppen med mina känslor som sagt, Hannah var en stor hjälp, och skolan jag gick utbildade mig nog i ämnet för att inte vara rädd för mina känslor längre. Kan ni förresten gissa hur jag fick reda på just den här skolan? Hon börjar på H.

Hoppas det inte blir för smörigt här, men Hannahs senaste blogginlägg fick mig att vilja ta upp det här, jag kan förklara hur mycket hennes bloggande har betytt för många människor men hennes blogg är en projektor till hennes hjärta så jag valde att istället förklara vad hon ar betytt för mig, och sedan kan ni ju tänka er vad det betyder för alla möjliga ute i världen som får ta del av hennes tankar, känslor och vänskap.

Det har varit en ära att få hjälpa till med den tekniska sidan på din blogg, Hannah, och det var tack vare dig jag började blogga själv, den här bloggen existerar på grund av dig! Jag, som jag är, existerar på grund av dig. Mitt liv hade varit mycket annorlunda om du inte var del av det, och jag tror inte det hade varit bättre.

Så, ska jag beskriva hennes blogg… Jag vet inte om det finns en enda läsare av min blogg som inte redan läser hennes, men hon skriver i alla fall om sitt liv, sin värld, sina tankar. Hon ser lycka och skönhet, hon ser sorg och orättvisor, och snarare än att övertala folk om hennes åsikter handlar hennes inlägg oftast om att själv kunna förstå världen och dess problem, och hjälpa andra förstå också. Det kanske är det enda som saknas, lite förståelse kanske kan lösa allting! Se bara på hennes fantastiska WTF-Projekt!hannah2

Hannah vill hjälpa alla, på riktigt. Feminister, jämställdister, dittan och dattan, hon nedvärderar ingen av dem, hon har istället valt att bygga broar, och det är beundransvärt.

Just nu verkar vara en svår tidpunkt dock. Inlägget har redan börjat bli lite väl långt, men snälla, gå till hennes blogg och visa stöd till henne. Visa stöd till någon som alltid visat stöd för mig, och med all säkerhet vill visa stöd till dig om du behöver det. Hon om någon förtjänar all kärlek i värden, så om du inte redan gjort det, gå och skänk henne en kram. För Hannah är en helt Klart Riktigt Awesome Människa.

Kram till alla, och alla kramar till Hannah!

Hannah, jag finns här om du behöver något. Ring, smsa, maila, vad som helst. Kram!

Read More

Löjlig Last <3<3<3

By Purris / 26 January, 2013 / 2 Comments

loveJag ÄLSKAR det här! Det här blir ett kort inlägg, ville få ut nåt för morgondagen eftersom jag inte kommer att ha tid att skriva då, men kom inte på något att skriva om. Såg på senaste avsnittet av Supernatural i stället. Ja jag vet den serien är löjlig, två hunkiga bröder åker runt och räddar folk från monster och demoner, men tyst med er, jag gillar det! Ibland är serien läskig, ibland dramatisk, ibland helt sjukt konstig men alltid rolig. Sam & Dean Winchester vet i alla fall hur de ska underålla mig.

Detta avsnittet påminnde mig igen varför jag gillar den här serien. Den handade om Lajv. <3<3<3<3<3

Jaja, de skämtade om det, och löjlade sig med konceptet, men som alltid gjordes det med glimten i ögat.

supernaturallajvEtt övernaturligt brott har begåtts under ett levande rollspel och bröderna måste infiltrera spelet och utreda. De har haft rollspelsavsnitt förut (som The Girl With the Dungeons & Dragons Tattoo) men det här var riktigt urkul, inte bara för att de visar något jag tycker är roligt, utan även för att bröderna i slutändan visar sig gilla lajv!

Sam & Dean delar intresse med mig, och det är awesome!

Det var allt, jag sa ju att det skulle bli ett kort inägg.

Jättelång kram, 1T20 under SMI – 5 för att bryta den innan frukost. (bonuspoäng om du fattade vad det där betyder)

Read More

St. Purre den Heliga

By Purris / 25 January, 2013 / 24 Comments

lerHejsan svejsan! Ser ni nåt annorlunda med min blogg idag? ^^
Japp, de där finputsningarna jag pratade om har kommit! Jag är jättenyfiken på vad ni tycker så snällasnällasnälla säg! ^^
Förutom det ska jag nog försöka att inte ramla in på sidospår, detta kan bli ett rätt så långt inlägg i alla fall, ni förstår att Moralfjant som jag bloggade om igår ville ge mig en chans att bli provocerad av henne 😉 och skrev ett inlägg om fundamentala ateister, och mitt svar hade blivit för långt för en kommentar så jag tar och skriver ett helt inlägg istället och för att alla ska förstå vad jag babblar om så får ni även se hennes inlägg här. Men besök gärna hennes inlägg på sin rätta plats också, alla bloggare behöver kärlek.

wutFundamentala ateister

Oj då… jag får visst börja redan på titeln. Jag vet faktiskt inte vad en fundamental ateist är. En ateist är någon som inte har en aktiv tro på en gud, är då en fundamental ateist någon som verkligen inte inte inte har någon tro på en gud gånger en miljon och stjärnstopp?

Mycket snack om religiösa fundamentalister nu för tiden, hur sjukt hjärntvättade och trångsynta de är. Och visst kan jag inte annat än hålla med i kritiken. Jag tycker det är oerhört knäppt att helt blint lita på nåt som står i en gammal dammig bok, särskilt när det är så tydligt att människor skadas av innehållet (typ att det sprider hat mot bögar/flator/kvinnor, ja ni fattar). Jag blir så trött på människor som säger att det är helt och fullkomligt övertygade om att deras tro är den enda rätta. Inte bara för dom själva, utan hela jävla världen måste tro på samma sak eller också är dom idioter/offer. Hur fan vet ni det liksom? Vägra fatta att ditt trosval (kalsongval hehe) kanske helt enkelt beror på att du indoktrinerats i det sen du va liten?
Den värsta och mest utbredda fundamentalismen i Sverige kommer varken från muslimer eller kristna – den kommer från ateister.
Jag blir så fruktansvärt provocerad av alla dessa människor som bestämt hävdar att vetenskap och tro inte går att kombinera. Som tror att alla icke-ateister är korkade jävla våp som måste upplysas. Så börjar karusellen Gud finns – Gud finns inte med lika korkade argument från båda sidor. BARA FATTA ATT VI INTE KAN VETA OCH NÖJ DIG MED DET (agnosticism for the win liksom). Så, end of discussion. När vi har kommit fram till det är du välkommen att välja vad du vill tro på (men fan inte predika för andra).

ponder2OK, nu börjar det verka som om du helt enkelt har träffat rötägg, som är taskiga vilken tro, eller “lack thereof” de har. Du verkar också ha en lite skev bild av vad en ateist är. Det är sant att det finns ateister som brinner för att upplysa “troende” men det brukar handla om syftet att bekämpa alla hemskheter som görs i religionens namn och inte om att bestämma vad folk ska tro i sina egna hem. Vetenskap och tro går att ha i samma huvud så länge det finns en ärlighet om vad tro är; En förhoppning, en önskan, ett sätt att hoppas på hur universum är utan någon form av bekräftelse eller bevis. Vetenskapen kan per definition inte acceptera existens av något som inte observerats på ett eller annat sätt.

Lika korkade argument från båda sidor? Vilka argument menar du då? Jag har hört många korkade argument för att en gud skulle finnas, men det enda jag hört från ateist-sidan är “OK, får jag se ditt bevis?”.

Det känns också som om det är läge att specificera att ateism och agnosticism ej är exklusiva termer, det går att vara båda (de flesta ateister är agnostiska ateister). Det är två olika frågor som behandlas. Ateism behandlar frågan “Tror du på Gud?” – På den här frågan går det inte att svara “Jag vet inte.” eftersom den inte frågar om gud faktiskt finns utan om du tror på hen eller inte. Om du dock vill svara “Jag vet inte.” i alla fall så är du ateist, alla svar på den frågan utom “Ja.” tyder på att du är en ateist. Agnosticism  behandlar frågan “Finns det med all säkerhet en gud eller finns det med all säkerhet ingen gud?”. Här skulle de flesta tänkande ateister dra sig för att svara nej, en person med allra minsta respekt för den vetenskapliga metoden vill helt enkelt inte svara annat än “Jag vet inte.” på en fråga som kräver absolut säkerhet. Vetenskap måste vara redo att förändras när ny information introduceras, det handlar om att ha en uppdaterad observation av verkligheten.

explainNyligen började partikelfysiker ge upp hoppet om att hitta higgs-bosonen, en subatomisk partikel som aldrig skådats, men uträkningar har visat att den måste existera för att den nuvarande uppfattningen om hur universum fungerar ska kunna stämma. Efter 50 års letande började det pratas om att de kanske inte hittat den för att den helt enkelt inte finns, och vi har haft fel om universum? Detta sa de dock inte med förtvivlan, för dem vore det lika spännande att få bevis som motbevis. Även att bli motbevisad betyder ju att du är ett steg närmare sanningen. Bara några månader efter det konstaterandet lyckades dock forskare på CERN skåda den saknade partikeln. Vad jag menar är att vetenskapen är inte bara en alternativ samling stadgar att tro på istället för religion, utan strävan att förstå mer, och den strävan har lett till allt från de mediciner som håller oss vid liv, de kläder som håller oss varma, de byggnader som håller oss torra och de raketer som kan låta en människa vandra runt på månen. Så det finns ju utan tvivel konkreta bevis för att den vetenskapliga metoden för att finna sanningar fungerar, annars hade dessa framsteg inte varit möjliga.

Sen måste en forskare, som sagt, alltid vara beredd att bli motbevisad och korrigera sin uppfattning, därav är det mycket oklokt att framföra sina svar som absolut sanning, det finns alltid ett element av “jag vet inte” inom vetenskapen. Men det behöver inte betyda att det är sunt att fylla i luckorna med vilda gissningar.

Jag är varken ateist eller religiös. Jag har utformat min egen tro (som har inslag av många olika religioner + annat) och det är så jävla skönt för då slipper jag följa en ansiktslös profets konservativa värderingar och kan välja själv och tänka kritiskt. Men faktiskt har jag inget som styrker att det jag tror på stämmer utom att jag “känner det inom mig”. Ni extrem-ateister skrattar väl rått vid det här laget men det skiter jag i, faktiskt tycker jag synd om er trångsynta logiker. Ni får aldrig uppleva den harmoni och lycka som jag ibland får i min “ett-med-naturen-ett-med-världen-andlighet”.

skeptNär du säger “extrem-ateist” måste jag börja anta att du menar folk som inte alls undviker att påstå sig ha absolut sanning, och då måste jag påpeka att den skaran folk är mycket sällsynt i alla vetenskapliga kretsar, och de flesta kretsar jag har upplevt över huvet taget. Utom religiösa kretsar, där är det ganska vanligt att deras tankar inte får ifrågasättas. Men jag förstår inte vad det är vi skulle vilja skratta åt? Du har ju inte ens nämnt vad det är du tror på. Det kanske går att tycka det är synd att det inte verkar finnas någon drift att ta reda på om din tro är sann eller ej, men du säger om att du vill välja själv och tänka kritiskt och är precis avsaknaden de egenskaperna som gör att religion är oroväckande, och om det är så du tänker så är du mycket närmare att vara ateist än religiös. Du har inte ens nämnt någonstans att du tror på någon gud. Det går att vara religiös och ateist samtidigt, fråga bara buddhisterna.

Det du känner inom dig kan faktiskt ha neurobilogiska förklaringar, det gör det inte mindre värdefullt, meditation är nyttigt vare sig det är en gud som lägger fairy-dust i hjärnan på dig eller om det finns en naturlig förklaring. Dessutom känner jag gott om ateister som både mediterar och tycker om att känna sig som ett med naturen; Mig själv till exempel.

Varför vill ni ens predika för mig hur fel jag har?

Jag vet inte, varför vill du predika för att vi inte kan känna harmoni utan din tro?

Min tro ger mig ingenting utom en härlig känsla av sammanhang. Varför vill ni förstöra det för mig med hånfulla blickar och uppgivna suckar? Fattar ni inte att ni bara är ett gäng uppblåsta vetenskapsfundamentalister? Har ni inte ens det ringaste tvivel om att det kanske faktiskt är ni som missat nåt, är ni verkligen så jävla naiva att ni tror att ni besitter den enda sanningen? Tror ni på fullaste allvar att ni har alla svar bara för att ni läst lite i illustrerad vetenskap? Och även om ni är helt övertygade om att ni har rätt (och låt oss säga att ni har det) – varför vill ni absolut spräcka hål på min lyckliga bubbla som enbart skänker mig glädje?

hmpfDet låter fortfarande som om du inte pratar om ateister i allmänhet utan bara rötägg, rötägg som finns i alla kulturer och trossystem. Och att döma alla som inte tror på en gud efter dessa rötägg är fruktansvärt orättvist och i precis samma anda som vissa påstår att alla muslimer är terrorister. Tack för den du. Bekämpning av religion handlar om att försöka förhindra könsstympning av barn, religionsbaserade hatbrott, förtryck av kvinnor som behöver göra abort, förtryck av kvinnor i ren allmänhet, föräldrar som vägrar låta sitt barn genomgå livsnödvändig behandling på grund av sina religiösa regler, etc. Skadar du ingen är det klart du får sitta och meditera, det gör faktiskt många av oss atiester också.

Låt mig vara ifred och meditera. För mig är det fett najs, bara acceptera det och håll käften. Eller var nyfiken. Men absolut inte hånfull.

Att förbjuda hån mot religion är jag inte med på. Det finns saker inom religion som jag är helt ok med att vara hånfull mot. Till exempel när någon bonnläpp skriker att alla bögar ska dö medan hen viftar med en bok i handen som innehåller regler, visserligen emot homosexualitet också, men dessutom massor av regler som skulle betyda dödsstraff flera gånger om för bonnläppen själv, till exempel ätandet av skaldjur, eller bärandet av kläder i mer än ett material. Den jäveln tänker jag håna skiten ur.  Dock någon som söker i sitt inre, inte dömer andra och inte skadar någon ser jag ingen anledening att håna. Jag kanske personligen tycker att slutsatserna kan behöva lite mer kött på benen, men min personliga åsikt om det styr bara mina egna handlingar, de ska inte styra andras.

Uj vad långt det har blivit. Hoppas ingenting här upprörde dig. Tack för att jag fått skäl att använda så många av mina ansiktsuttryck, två av dem är det till och med premiär för här, första gången de används! (kan du se vilka?) Det hade inte hänt om jag hade försökt klämma in allt detta i en kommentar XD.

Innan jag avslutar vill jag  bara dela med mig av en tanke från Neil Degrasse Tyson, min favorit-Astro-Fysiker, apropå att ateister skulle sakna under, mystik och harmoni.
Kram på er alla, vare sig ni finns eller inte!

Read More

Badonkadonk & KRAM

By Purris / 24 January, 2013 / 12 Comments

giggleAv alla synonymer och slang-ord för rumpan så måste det amerikanska Badonkadonk vara det bästa. Säg det fem gånger snabbt, jag är allvarlig, nu innan du läser vidare säg ordet badonkadonk högt och ljudligt fem gånger; det är ett jätteroligt ord!

tarasparkleJag hur funnits på twitter ett tag, men inte varit så aktiv. Det har varit för mycket som händer så fort, jag har inte kännt mig sugen på att hänga med men nu är jag tillbaka, med ett nytt konto, för mitt nya bloggarliv, jag är nu @purrestweets och såg just ett tweet från @tarastrong. Tara Strong är en röstskådespelare och sångare som bland mycket annat jobbar med Lauren Faust’s My Little Pony: Friendship is magic. Hur fantastisk den serien är får jag ta i ett annat inlägg, Tara gör i alla fall rösten till bland annat seriens centerfigur, Twilight Sparkle. hur som helst, jag följer alltså denna söta ponny på twitter och fick nyss se detta:

May i remind everypony this still exists.? xD (Videolänk) good lord, do NOT show this 2 anyone

Länken leder till videon nedan.

Jag vet inte hur seriös hon var om det där att inte visa den för någon, hon lade ju faktiskt ut länken på twitter. Det är dessutom en riktigt grym låt! Jag vill gratulera Tara Strong och hennes Badonkadonk för att ha fått mottaga en sådan eminent hyllning från sina bronys. *applåderar*

Det var en sak till jag ville säga idag. Något jag har pratat och kommenterat om på sistone, och som Moraljant just bloggade om; varför ser så många människor som är så awesome ner på sig själva hela tiden? Jag tänker dra igång projekt: K.R.A.M. (Klart Riktigt Awesome Människor, tänk vilken tur att det skulle bli en sån förkortning, det var ju inte alls planerat XD)

Jag tänker då och då slumpa fram en bloggare jag brukar läsa, och skriva lite om varför jag tycker just denna bloggare är awesome, och lite hur jag upplever personen i fråga. Det kanske bara är jag som tycker bekräftelse är mysigt men som sagt, var den människa du vill möta i världen. Det var inte exakt så citatet gick men jag blev faktist nöjd med det… Det får bli mitt citat!

Var den människa du vill möta i världen – Purre

Jag tar väl och börjar med Moralfjant eftersom hennes inlägg var vad som fick mig att ta beslutet att göra det här. Så nu ska jag beskriva hur jag upplever Moralfjant, jag kan ha fel men det är min uppfattning jag beskriver här.

micanrainbowdashMoralfjant AKA Mican är en frispråkig tjej som ogillar påträngande normer och drar sig inte för att ryta till åt någon eller något som är jävligt och kommer fram och jävlar sig. Hon har starka åsikter och bryr sig väldigt mycket om kvinnofrågor men inte så till den grad att det kommer till bekostnad av mansfrågorna. Hon bryr sig om människor helt enkelt, och detta gör att en släng av uppkäftighet blir charmigt och uppmuntrande till skillnad från irriterande och avskyvärd som det kunde ha blivit om hon bara satt på en sida och skrek åt den andra.

Nej hon är inte skrikig, men hon har en nyttig “In Your Face“-attityd som jag ibland önskar jag hade mer av. Ja, det är ett bra ord att beskriva Mican med. Attityd. Om hon var en Ponny skulle hon vara Rainbow Dash. Hon bloggar ganska regelbundet med många korta men ändå tänkvärda inlägg, så det blir sällan en lång syssla att gå in på hennes blogg, vilket ofta kan uppskattas i ett samhälle där tid kan vara så dyrbar.

Slutsats: Mican är en helt Klart Riktigt Awesome Människa; K.R.A.M.

 

Jag tar nog två K.R.A.M i veckan. Nästa blir till Hannah Lemoine, det är ju på grund av henne som jag bloggar över huvet taget, efter det låter jag en tärning bestämma vem som ska skrivas om.

Hmmm.. två ponnyer i ett inlägg, och det handlade inte ens om My Little Pony… nåväl. Vad tycker ni om mitt initiativ?

Kram på er!

Read More

Skamlös

By Purris / 23 January, 2013 / 4 Comments

explainNu ska det bli lite skamlös reklam. Jag var lite dum igen och kan göra lite rätt för mig. Det var så att jag läste ett kort inlägg av Moralfjant ( Länk ) som jag bestämde mig för att lägga en kort kommentar på. Jag var kommenterare nummer två. Personen innan mig hade inte kommenterat på inlägget alls utan bara gjort reklam för sin webbshop. Stackars Moralfjant, tänker jag, som har råkat ut för spam. OK för att “spammaren” nämnt att hen kände sig dryg i och med reklamen, det ändrar ju inte att det är spam, tyckte jag och skrev en lite halvt elakt pik om att hen kunde i alla fall försökt nämna något som relaterade till inlägget hen kommenterade på.

Sedan kollade jag själv upp förövarens blogg och webbshop och fick helt plötsligt en släng sympati för henne (japp, nu visste jag att det var en tjej det handlade om, då behövs ordet hen inte mer i det här fallet). Självklart följer det att jag känner mig taskig för att ha gett henne en sådan taskig pik, även om något i mig faktiskt vill stå fast vid att spam är spam… Jag lämnade en kommentar på hennes blogg som föreslog att helt enkelt kommentera på andra bloggar i relation till det de skriver, och ha en liten reklamjingel i sin signatur. Det blir ju jättebra, då får bloggare lite fler tänkvärda kommentarer, och hennes webbshop får synas lite.

shyDet är förresten tavlor hon säljer, med kreativt presenterade visdomsord och fina eller gulliga uttalanden. Inget som jag personligen har ekonomi för men de var faktiskt fina, så jag vill nämna henne här och hoppas det kanske genererar lite kunder till henne så min tanklösa pik kan bli förlåten. Ja, jag tycker fortfarande samma sak om spam, men jag skäms över att jag lät den åsikten göra mig taskig. Jag vill inte vara taskig.

Nu behöver ni ju så klart länkar till henne också. Hennes blogginlägg som jag kommenterade på, och hennes webbshop, Belleboo,

Och här, om du läser detta inlägg, så går det ju faktiskt ann att lägga en kommentar enbart om shoppen, eftersom inlägget faktiskt handlar om det! Se vad fint det blev ordnat!

Kram!

Read More

Håll om mig…

By Purris / 22 January, 2013 / 8 Comments

cryingLes Misérables.

Jag såg den. Gissa vad? Jag grät. Jag grät massor. Vet ni vad mer? Jag hade helt fel om vätskebristen, det är inte den som är farlig. Jag råkar älska att gå på bio, och även om det är helt okej att gråta på bio, så är det inte ok att föra massa oväsen. Många scener i den här filmen fick det att forsa tårar ner för mina kinder, en och annan snyftning och den där sväljningen som måste göras ibland när vi gråter. När vi dock gråter så mycket att vi känner att våran nästa in- eller utandning kommer att vara högljudd, tillsammans med ett par andetag till efteråt, säger mitt sinne för hänsyn till mig att håla andan.  De andra biobesökarna har inte kommit för att höra mina förtvivlade klagorop, de vill höra filmen och musiken. Så jag höll andan… genom långa bitar av den här filmen. En gång fick jag lite huvudvärk av syrebristen. Jag berättade om detta (att jag höll andan för att inte störa med gråtljud, inte huvudvärken) för en av de vänner jag var och såg den med efter att filmen var slut och hon bara klappade mig på axeln och förklarade att det hade hon nog märkt. Jag lyckades visst inte vara så diskret som jag trodde.

Så var filmen bra?

Öh, läs om första stycket igen lite mer noggrant så kanske du inte behöver fråga det. Den var helt underbar! Det finns en och annan sak som jag blev besviken på, två scener som fått lida lite av att filmen hade blivit för lång annars, och en av dem var min absoluta favoritscen från scenversionen… Det var faktiskt lite hastigt klippt lite överallt ibland. Det får mig att se fram emot en extended edition när den kommer ut i butik.

les_miserables

Men alltså, med så mycket underbart vackert drama till musik kan jag inte låta småsaker stå i vägen för det faktum att jag älskar den här filmen! Vissa hopplösa kritiker har klagat på att de inte sjunger rent, men herregud, det är det som är poängen! Ja det är en musikal, men inte en sångtävling (som alla andra musikaler försöker se ut som)! Karaktärerna framför inte sina sånger, de lever dem! De tar inte alla toner perfekt, ibland skär sig en ton för att karaktären är så ledsen att det går inte att fortsätta, de lever musiken, de framför den inte.

Till och med jag var lite orolig för till exempel Russel Crowes röst, som inte passar sådan här musikstil egentligen, men vadå? Inspektör Javert går inte runt och försöker imponera på folk med sin fina baryton, nej du, han gör bara sitt jobb och sin plikt, inget annat trams! Sång är inte ett sätt att imponera på, det är hur folk uttrycker sig i den här världen.

Och om inte Anne Hathaway får en Oscar för sin rollprestation kan hela filmbranschen lika gärna lägga ner. Det är sant! Varför ens ha en oscarsgala om inte Ann Hataways helt perfekta skådespel ska få ett pris?

miserableJag vill vill vill berätta alla detaljer för er men jag vill inte förstöra filmen för er genom att avslöja något. Se den bara. Se den. Annars jävlar.

Mitt ansikte är stelt.. det är täckt med massa torkade tårar. Fan vad jag har planerat det här dåligt… Jag älskar ju starka känslor, det gör jag, men sorg är ju ändå sorg och min empati som hjälper mig bli karaktärerna jag ser framför mig och känna deras förtvivlan gör faktiskt lite ont också. Att skriva om det nu gör ju saken ännu mer färsk, lagom såhär till läggdags. Nu sitter jag här helt dundersorgsen och det finns ingen här som kan trösta mig.

Kram… någon?

 

Read More